Nej, det är inget skämt. I juni månad i år samlades världen för det första internationella Grenachesymposiet och givetvis träffades man i Rhônedalen och närmare bestämt i byn La Verrière. För den som fortfarande betvivlar att druvan tillhör de nobla rekommenderas ett besök på den officiella hemsidan här.
Nu ska inte jag lägga ut texten i onödan utan låta er ta del av innehållet själva.
Dock ska jag berätta om innehållet i kvällens butelj som är 100% Grenache och givetvis från gamla stockar. Närmare bestämt 80-100åriga stockar belägna på 750 meters höjd i druvans förlovade hemland och det lite bortglömda distriktet Navarra.
Det sägs att Juan Carlos López de Lacalle gick och funderade på hur man i Kalifornien kunde lyckas så, med de i Frankrike etablerade Rhônedruvorna, att han en dag bestämde sig för att själv skapa något i Spanien som kunde liknas vid ”the Rhone Rangers” framgångar. 1996 köpte han helt sonika en gammal vingård i Navarra och byn Artazu. Efter att ha moderniserat vinkällaren och återuppväckt vinrankorna producerar man numera tre olika viner, ett rosévin och två röda viner, varav prestigevinet kort och gott heter Santa Cruz de Artazu.
Årgång 2001 har för mig alltid varit som kärlek vid första ögonkastet och jag har alltid tyckt enormt bra om vinet. Faktiskt har det känts som en väl bevarad skatt och ett vin som jag mått extra bra av att titta till då och då. Nu är det snart två år sedan jag senast provade en flaska och därför kändes det extra spännande att sätta öppnaren till korken denna afton.
2001 Bodegas y Viñedos Artazu, Navarra "Santa Cruz de Artazu" har en svagt tegelröd färg. Doften är mogen och utvecklad med läder, tobak och stall. Först ganska djurisk med köttiga och grillade toner samt en läcker dammighet och minerallitet. Örter och julkryddor som ingefära, kanel och kardemumma samt rostat kaffe. Nougat, körsbärssylt och parfymerade aromer med blommor men även ett kemiskt drag av terpentin. Rökighet och en sälta som förnimmer om havet. En riktigt läcker och komplex doft.
Smaken är frisk och syrlig med körsbär, hallon och örtighet samt en stram och ganska tuff eftersmak med en hel del torra tanniner. Frukten är en aning uttorkad men ändå exotisk och livfull och under detta framträder en mineraldriven och läcker komplexitet som ger vinet karaktär. Efterhand godare och rundare med en kryddighet och friskhet som närmast kan liknas vid Pinot Noir.
I ärlighetens namn har det här vinet smakat bättre tidigare och jag undrar om jag inte borde ha druckit upp kvarvarande flaskor för ett par år sedan. Senast jag provade en flaska fick jag egentligen en varning om att slutet närmade sig men jag ville nog inte riktigt acceptera faktum. Nu tror jag inte att vinet har gått i graven utan att det lever men gör det på sin mognad och erbjuder andra upplevelser, vilket gör det spännande att dricka. Fast det smakade både mer och bättre för sådär tre/fyra år sedan och den tiden kommer aldrig tillbaka. Istället får jag nu hålla tillgodo med ett spännande och ganska komplext vin som smakar gott till mat men inte riktigt förför och får mig att längta efter mer. Doften lämnar dock inget i övrigt att önska. Kvalitativt slutar det med 92 poäng som inte alls gör mig besviken.
Läser man omdömena på CellarTracker så verkar man i vanlig ordning fått plonk i buteljerna och mest kombinerat det med burgare.
Kanske är det tur att världen nu fått ett forum som kommer att omvärdera uppfattningen om den ädla druvan Grenache. Uppladdningen är lite seg men ge filmsekvensen en chans och njut av både det som sägs samt också av alla de vinprofiler som skymtar förbi i ett rasande tempo.
Kanske ett tipps för rörelsen? Eller väntar man troget på Silvaner och Savagnindagarna?
2 kommentarer:
Inspirerad av inlägget, hämtade jag upp en 2005:a som jag aldrig smakat. Jag har inte smakat vinet alls tidigare förresten. Jag köpte 2 flaskor på något infall som jag glömt.
Först tyckte jag att vinet var väldigt obalanserat. När jag sedan slutat äta snacks och bara ägnade mig åt vinet, så var det betydligt bättre. Ett vindrickarvin, kanske? Det känns väldigt tungt och fyllig, lite liköraktigt. Det är inte min typ av vin, så några fler inköp blir det inte.
Hej Ruso!
2005an har jag nog aldrig smakat men däremot enstaka prov av 2004an och faktiskt en hel del av 2003an som i skrivandets stund avnjuts i glaset (kommer nog en post).
2001an har aldrig varit tungt eller fylligt men däremot enormt koncentrerat och intensivt i smaken. Kanske lite liköraktigt men alltid med en enorm minerallitet och friskhet. Ganska tuffa tanniner som följt vinet sedan första smakprovet.
2004an minns jag som ganska lätt och mjuk i stilen och aldrig speciellt intressant.
2003an däremot är ett riktigt bra vin. Var också som helt ungt ganska mjukt och en aning intetsägande för att nu med mognad blommat ut till ett fantastiskt trevligt vin i en stil som skulle få en hel del viner från Rhône att hamna i skymundan. Tror knappast att någon skulle kunna plocka den i en blindprovning med CndP.
Spar på din 2005a i tre/fyra år till så får du nog ett annat vin.
/ MV
Skicka en kommentar