2005 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Pure" har en klar svagt purpurröd färg. Något mer tegel/orange än tidigare bekantskaper. Doften är omedelbart läcker. Stor, söt och kryddig. Massor av värme och syltig frukt. Rökta fikon med björnbärsmarmelad. Choklad, kola, mineraler och teblad. Tobak, ved och rök med vanilj samt balsamvinäger. Till sist kommer en närmast tropisk fruktighet med ett parfymerat inslag av rosor och associationerna leder mot Gewürztraminer. Underbar och harmonisk doft. Ingenting att invända emot. Helt förförisk.
Smaken är rund, ren och fin. Harmoniskt söt fruktighet. Kryddor med lakrits och mineraler som ger vinet en fin friskhet. Blåbär, björnbär och jordgubbslikör med en härlig längd i den rysligt goda eftersmaken. Detta är så ljuvligt gott. Lite te och beska med en fin syra som inte alls stör. Visköst och behagligt fylligt i munnen.
Den klart bästa flaskan av detta vin som jag provat. Precis som vid tidigare smakprov dyker 2003 Clos des Papes upp som en referens. Det finns något alldeles extremt orientaliskt i doft och smak som får mig att tänka på Clos des Papes. Just 2003an ligger nära tillhands. Det är ett mycket gott och njutbart vin som levererar hela kvällen. Det är lika gott före maten, under maten som efter maten. Jämfört med 2004an och 2006an så är klasskillnaden påtaglig – i alla fall idag. Kanske kommer de andra två årgångarna att närma sig men jag tror aldrig att de någonsin kommer att överträffa 2005an. Kanske kommer den så omhuldade 2007an att sätta pricken över i och bli det perfekta vinet? En som annars anser 2005an som ett perfekt vin är Bob, som i hela 3 omprovningar i Hedonsist’s Gazette gett 100 poäng och en gång 99 poäng. Ursprungligen beslöt sig Parker för att ge vinet 96 poäng men ändrade sig som bekant ganska kort därefter till de magiska 100 poängen. Jag kan förstå den tankegången även om jag inte själv riktigt når 100 poäng. För mig handlar det om ett vin som ger mig ett välbehag som jag inte alltför ofta upplever. Kanske är det 100 poäng men i numeriska termer får det räcka med 98+ poäng från mig vilket givetvis är ett fantastiskt betyg men jag tror att vinet har ännu mer att ge. Ytterliggare lite mer komplexitet i doft och smak med bibehållen frukt så blir detta en upplevelse i världsklass.
2004 Espectacle del Montsant har en djup purpurröd färg. Doften är kemisk med ett animalsikt inslag av stall och grillat kött. Rå med gummi, peppar och kafferost. Dieselolja, parfymerad och blommig med svett och choklad samt mandel med lite mint i avslutet. Kanske inte lika mångfasetterad som det föregående vinet men minst lika spännande – om inte ännu mer spännande.
Smaken är först mycket knuten med en lätt torr känsla i frukten. Smaken känns först närmast pepprig med torra tanniner och en märkbar strävhet samt beska. Sedan kommer mer kaffe med lakritspulver och en viss eldighet. Intensivt rå och tuff med körsbärsdominerad frukt. Därefter följer ett komplext vin med en mer mörk fruktighet och choklad i den alltmer harmoniska eftersmaken.
Smaken är först mycket knuten med en lätt torr känsla i frukten. Smaken känns först närmast pepprig med torra tanniner och en märkbar strävhet samt beska. Sedan kommer mer kaffe med lakritspulver och en viss eldighet. Intensivt rå och tuff med körsbärsdominerad frukt. Därefter följer ett komplext vin med en mer mörk fruktighet och choklad i den alltmer harmoniska eftersmaken.
Det här smakprovet gör mig väldigt konfunderad. Ett tag känns både doft och smak närmast obehagligt nära okorrekt. Sedan är det inslaget plötslig borta lika snabbt igen. Då är vinet makalöst spännande och läckert – sedan kommer känslan åter. Det är inget fel på vinet men det känns som om vinet lever ett helt eget liv. Ett mycket personligt vin. Kompisen och jag brukar skämta om att skillnaden mellan en typisk Bordeaux och ett defekt vin är hårfin. Precis så upplever jag det här vinet. Hade det inte varit för all den rena fruktigheten och chokladigheten som kommer efter hand hade jag varit mycket konfunderad. Spännande, personligt och komplext till tusen. Gott? Inte som det föregående vinet. Om tio år? Ingen aning men jag skulle inte bli förvånad om detta då har blommat ut till ett alldeles makalöst vin. Jay Miller tog i direkt med hela 99 poäng i februari 2008 och jag är väl inte mer övertygad än senast om den höga nivån. Jag landar precis som senast på 97 poäng. Personligt och unikt så det förslår men knappast publikt.
Mer om tidigare smakprov samt bakgrundsfakta om de bägge vinerna finns att få här och här.
8 kommentarer:
Kul att du är på banan igen!
Jag börjar bli rejält sugen på att äntligen korka upp en 2005 Pure, och den här posten gör en ju inte mindre sugen. Men jag har fått för mig att den kanske gått och knutit sig, 2005 Réserve var inte så kul i fredags. Men här låter det som att Pure är vaken och fullt spelbar, eller?
Hej Mina Vinare! Du fortsätter hänge dig åt hedonism på hög nivå, härligt!
Frankofilen, jag drack Pure 05 tillsammans med Julien Barrot och Harry Karis för 2 veckor sedan och vi vara alla tre överens om att (i allafall denna flaska) hade gått in i en ordentlig tunnel. Intressant att Mina Vinare upplevde den så tillgänglig... Jag tror att det är hög tid att prova nu och hoppas på att just den flaskan inte hunnit stänga ned, alternativt vänta 5-6 år.
Tack för svar, Gabriel. Hmmm, det är ju inte långt till påsklammet så 2005 Pure lever nog lite farligt ändå, vi får se.
Hej på er bägge!
Någon tunnel var inte denna butelj inne i. Snarare tvärtom. Mer utvecklad och komplexare än de två tidigare smakproven. Möjligen funderade jag lite på om det kan vara så att tunneln närmar sig. Tyckte faktiskt att vinet var som allra godast direkt. Kan nog inte påstå att det utvecklade sig extremt mycket i glaset/flaskan vilket kanske kan indikera att det håller på att sluta sig. Jag tyckte det var sagolikt gott och mer CndP än de två tidigare smakproven. Ännu mer fikon, tobak och exotisk/orientalisk frukt samt kryddighet.
Jag tycker vinet ger en extra kick att prova. I stil med Pegau´s 2003a och Clos des Papes 2003a.
Jämfört med många andra 2005or så har aldrig Pure varit besvärlig. Första flaskan provade jag för ungefär ett år sedan och den andra i augusti och nu den tredje. Ingen gång har vinet känts överdimensionerat eller extraherat utan mycket balanserat och välgjort. Visst går det i en varmare stil som tilltalar mig mycket men det är ett jäkligt snyggt vin. Nu provade jag om 2006an för en dryg vecka sedan och även den kändes mer utvecklad och tillgängligare än tidigare smakprov. Den yngre känns möjligtvis mindre typisk och kanske lite mer tillrättalagd i en ganska publik stil. Hur god som helst dock.
Frankofilen, jag läste om ditt smakprov av 2005 Réserve efter att jag öppnat och börjat prova Pure och blev lite orolig. Om du är sugen på att prova 2005 Pure så gör det nu. Gabriel har nog en poäng med att det kan vara sista chansen på ett tag. Hade själv lamm igår och det är inte förvånande en mycket lyckad kombination.
Gabriel, hedonism är min hobby. Det finns så mycket vin att prova för den som vill hänge sig åt självplågeri att jag avstår dem och istället ägnar mig åt viner jag njuter av… Allvarligt så måste ju en provning av 2005 Pure med vinmakaren själv och Harry Karis vara en upplevelse som inte går av för hackor. Den mannen (HK) verkar ju ha ett otröstligt behov av CndP viner.
Ha det så gott!
Jag missade ju 2005-tåget eftersom jag funderade ett par timmar över Gabriels erbjudande att reservera en låda så jag får nöjqa mig med att läsa om era hedonistupplevelser av 2005:an. Däremot så är en flaska Pure 2006 inbokad till påsklammet. :-)
Hej Kayaker!
Ska man ha någon 2007a får man nog inte fundera i ens ett par sekunder. Det blir till att ligga i som en iller.
Nu är ju inte 2006an heller så otäck att dricka så du får säkert en trevlig påsk. Om du inte provat den förut så hoppas och tror jag att du får en härlig upplevelse. Det är ett jättegott vin. Skulle vara kul att få veta vad du tyckte när offerlammet väl strukit med.
/ MV
Nej, jag har faktiskt inte hunnit prova 2006:an än men jag har ett gäng flaskor att leka med. Vad gäller 2007:orna så litar jag på att Gabriel&Co hittar nå't bra sätt att fördela de dyrbara dropparna som hittar till Sverige. I maj tänker jag dock göra ett nedslag i Châteauneuf-du-Pape och prova det som erbjuds. Nå'n spännande 2007:a ska säkert gå att hitta... :-)
Säkert… Problemet är väl snarast att sansa sig och begränsa ivern. Det som lockar med 2007 är för mig känslan av att alla har lyckats. Det kommer säkert att finnas en uppsjö av mindre etablerade producenter vars viner presterar bättre än normalt och till humana priser.
Jag kommer själv att satsa på mina favoriter men sedan söka viner från mindre prestigefulla producenter och hoppas på fynd. Även satteliterna verkar ju ha lyckats utöver det vanliga. Framförallt Rasteau framstår som exceptionellt bra och även producenterna av Vacqueyras verkar lyckosamma.
/ MV
Skicka en kommentar