Skönheten och odjuret!

Helt uppenbart vilket vin som är skönheten och vilket som är odjuret kanske det inte är. För inte låter väl Skogens Drottning som ett odjur utan snarare som en skönhet? Fast å andra sidan låter ju inte gamla Julienne som ett odjur heller? Kanske inte en skönhet utan mer som en mysig gammal tant som inte gör så mycket väsen av sig. Nu antyder ju rubriken dock att en är en skönhet och en är ett odjur – frågan är då vem som är vad?

Årgång 2006 i Chateauneuf du Pape har från många håll ansetts vara en årgång som gav ganska tillgängliga viner. Läser man vad Robert Parker anser om 2006 så inser man snabbt att detta är en årgång som borde passa hans pallett och filosofi. Parker beskriver de röda som kraftiga, charmiga och fruktiga med relativt låg syra och mogna tanniner. Vidare menar han att de är fantastiskt balanserade, direkt tillgängliga, rena och att de har en superb aromatiskhet. Han tror att det kommer att vara en underskattad årgång beroende på att den hamnat lite i kläm mellan den muskulösa, maskulina årgången 2005 och historiska årgången 2007. Intressant är att han tror att 2006orna kommer att åldras betydligt längre än vad många andra anser. Ett litet utdrag ur hans rapport från oktober 2007 kan vara på plats:

”By and large, the 2006 Châteauneufs don’t have the density and structural power of the 2005s, but they have something that should be prized by true wine lovers – terrific balance, immediate accessibility, purity, and superb aromatic profiles. “

Mina egna erfarenheter av 2006orna är så här långt ganska begränsade. Det jag provat har smakat mer än bra så någon avvikande uppfattning gentemot Parker har jag ännu inte. Därför kändes det ganska riskfritt att ge sig på ett smakprov av två viner från distriktet och årgången. Provade parallellt under tre kvällar gavs det även tillfälle att följa vinernas utveckling från korkdragning till sista droppe – ett angenämt experiment. En outsider fick delta från lördagskvällen fram till och med söndagen men det får bli ett separat inlägg.


De två vinerna får nog anses komma från två etablerade och välkända producenter. Domaine de la Mordorée och Domaine de la Vieille Julienne. De har förkommit på bloggen tidigare och det finns mer att läsa om ni söker via etiketter.

Ska man fundera något kring producenterna och stilarna så måste nog Domaine de la Mordorée anses tillhöra den mörka sidan. Någon skulle säkert föredra benämningen modernist. Jag håller inte emot. Själv är jag lite kluven till stilen med generellt lite mörkare och stramare viner som också har en lite för intensiv och torr tanninstruktur för min smak. Av de årgångar från 2000-talet jag provat har endast 2003an riktigt imponerat på mig. En 2000a för tre år sedan minns jag som bra men inte helt typisk. 2001an i höstas blev för mig lite av ett antiklimax och 2005an för några månader sedan var allt annat än tillgänglig. Det är faktiskt bara 2004orna som jag ännu inte provat men som jag beslutat att vänta ytterliggare med. Klart att man då blir lite lockad av ett försök med årgång 2006 för att kanske för första gången få smaka en inställsamt god Reine des Bois?

2006 Domaine de la Mordorée, Châteauneuf-du-Pape ”Cuvée de la Reine des Bois” har en chockerande mörk färg. Inget man förknippar med Grenache. Den är tät, mörk och mer svartlilaröd än purpur. Doften är stor och först ganska söt med choklad och svartvinbär. Lakrits, rökighet med kryddighet och tydliga inslag av fatvanilj. Det finns även en blommighet som tilltalar mig mycket. En antydan av bränt gummi med ett rått animaliskt inslag av köttsaft infinner sig också. Med luft kommer fikon och mer mörk frukt som dag två och tre förstärks ytterliggare. Då är det en mycket sötare doft med mer vanilj och värme – syltigare helt enkelt.

Smaken är mörk med mycket rostad karaktär. Beska och lakrits med strama tanniner som sedan leder mot en torr men intensiv fruktighet. Nästan träigt. Eldigt med en tydlig kryddighet och fikon samt drag av mörk bitter choklad, fylld med russin. Framtoningen är generellt mycket mörkfruktig och nästan sviskonlik i eftersmaken. Till nästa kväll har det lugnat ned sig något med en mer balanserad framtoning och lite violpastill som dämpar den värsta torrheten.

Nja, inte riktigt min stil. Visst är vinet lovande till tusen och av hög kvalitet. Riktigt gott tycker jag dock aldrig att det blir. Det är ett vin som i sin stil handlar väldigt mycket om framtid och stor potential. Inställsamt blir det aldrig under de kvällar jag provar vinet. Tanninerna, strävheten och den allmänt vresiga känslan i vinet gör att det aldrig blir så njutbart. Vem vet om fem/tio år vad som händer? Inte jag men kanske har allt satt sig då och vinet levererar den njutning som för min smak aldrig infinner sig nu. Parker gillar ju ofta Domaine de la Mordorées viner och så även detta. Hela 95+ poäng satte han i oktober förra året. När han sätter plustecken efter poängen lär det betyda att han anar en större potential än vad det numeriska värdet ger sken av. Jag betvivlar inte för en sekund att han verkligen tror på det här vinet men för min del känns det lite tveksamt med tanke på tidigare erfarenheter. Jag stannar på 93-95 poäng som mer handlar om framtid än nutid. Är detta då en framtida skönhet eller ett odjur? Vi får se efter nästa vin.

Domaine de la Vieille Julienne är nog inte en lika välkänd producent som den förra. Varför vet jag inte men jag kan gissa att det beror på avsaknad av deras viner i Systembolagets sortiment. Nu har äntligen årgång 2006 lanserats i beställningssortimentet och mig veterligen är det första gången någonsin. Man gör numera bara två Chateauneuf du Pape cuvéer. Prestigevinet heter Réservé och görs bara vissa årgångar. Man gjorde tidigare även en cuvée Vieilles Vignes men efter årgång 2001 ingår det druvmaterialet i basvinet. Man kan tydligt se en trend i Parkers poäng att bascuvéen börjat få lite bättre betyg sedan dess. De årgångar man inte gör en Réservé går även druvorna tilltänkta för denna i bascuvéen. Kanske något att tänka på inför årgång 2007. Man beslöt förvånansvärt nog att inte göra en Réservé denna annars så upphaussade årgång. Förklaringen till detta lär vara att eftersom Réservévinet inte är en cuvée på selektering av de bästa faten, utan en cuvée gjord på stockar från ett unikt läge (läs jordmån), så är förutsättningarna för vinets tillkomst att just de parceller som ger detta unika vin lyckas enligt vissa givna förutsättningar. Det gjorde man inte årgång 2007 och därför togs beslutet att blanda dessa druvor med övriga druvor till basvinet.

Den gode Jean Paul Daumen verkar vara en mycket principfast herre och han går nog ofta sina egna vägar. Egendomen har funnits i familjens ägor sedan 1905 men det var först under sextiotalet som man började buteljera eget vin. Dessförinnan såldes hela skörden till uppköpare. 1990 tog så Jean Paul Daumen över från sin far och började experimentera en del med vinmakandet ända tills han med årgång 2000 beslöt att börja tillämpa biodynamiska principer. Inte för att använda det i marknadsföring (framgår aldrig officiellt på etiketter eller liknande) utan för att som han själv säger göra vin på samma vis som under sin farfar livstid. Jag kan inte låta bli utan att känna sympati med denna producent vars viner känns så väldigt ärliga och rena. Tror att många tack vare Parkers lovord tyvärr förknippar Domaine de la Vieille Julienne med någon sorts modernist eller liknande. Finns nog inget som är mer fel. Egendomen och dess mark ligger i den norra delen av distriktet och sägs också vara den del som har det svalaste klimatet. Man avstjälkar helt på grund av att man vill slippa omogna stjälkar. Skulle man invänta stjälkarnas mognad riskerar man helt övermogna druvor vilket man inte vill utan strävar efter ett friskt vin. Vinerna anses ofta ha en betydligt mer mineraldominerad karaktär och även vara mer Burgundiskt rödfruktiga i sin stil än många av distriktets övriga toppviner.

2006 Domaine de la Vieille Julienne, Châteauneuf-du-Pape har en klar, lätt purpurröd färg. Doften är frisk med en ren mineralig fruktighet. Varm fast med röda bär men också en aning animaliskhet av köttsaft. En ton av rökta kryddor med en lätt dammig känsla som av stenkross. Svett, och en antydan till ost. Över tiden mer jordgubbsylt och kolasnören med fikonmarmelad. Just mineraltonerna och den rödbäriga friska frukten är den stora skillnaden gentemot det andra vinet. Det doftar nästan flyktigt som ett bubbelgum!

Smaken är ren med röd, frisk fruktighet. Förvånansvärt viskös med värme men ändå helt integrerad syra som ger en känsla av ett mycket lätt vin. Hallon och mineraler med en rökig karaktär samt lakrits och fikon. En aning ljus choklad och igen denna mineralighet som känns som om man biter i sten. Kirsch och ett bra bett i tanninerna med en ganska lång och intensiv eftersmak. Koncentrationen i vinet är förmodligen mycket högre än vad man luras att tro på grund av mineralerna och friskheten i smaken. Det som imponerar mest är att under de kvällar jag provar vinet ändrar sig smaken i princip inte alls.

Helhetsintrycket är ett för mig mycket bra vin med både tillgänglighet idag och en lång lovande framtid. Jag tycker mer om detta vin än det förra. Jag gör flera associationer till andra viner. 2006 Noon Eclipse passerar revy med sin friska och kryddiga stil. Även en koppling till Domaine la Barroche och Pure. Inte så mycket 2005an eller 2006an. Det är faktiskt 2004an som gör sig påmind. Jag tycker att Vieille Julienne har allt det som 2004 Pure har fast med en mycket påtagligare ryggrad och högre koncentration. Nja, något odjur är inte detta. En klar skönhet är precis vad det handlar om. Parker tycker tydligen att det föregående vinet är det bättre och nöjer sig med 94 poäng satta i oktober förra året. Jag tycker att han är för snål. För mig är detta mer ett 94-96 poängsvin på grund av sin omedelbara elegans men också lovande framtid.

För den som har tillgång till The Wine Advocate och därmed även The Wine Journal kan läsa om Neal Martins intryck och beskrivning av de bägge egendomarna och även vinerna. Kul att notera är att han satte 93 poäng på 2006 Domaine de la Mordorée medan 2006 Domaine de la Vieille Julienne belönades med 95 poäng.

För att försöka summera det hela så känns 2006 Domaine de la Vieille Julienne som det godare och lättillgängligare vinet. Ett vin som man kan njuta nu men också spara undan i källaren. Kanske passar inte stilen alla. Gillar man rödfruktigare och mer Burgundisk Chateauneuf du Pape så är detta det givna valet. Jag kan möjligtvis tycka att priset är lite onödigt högt men med tanke på att det kostar € 44.- på egendomen så kan jag faktiskt acceptera priset på Systembolaget.

2006 Domaine de la Mordorée då? Ja, nog är det mer ett odjur än en skönhet idag. Fast ni som läst sagan eller sett filmen vet ju att odjuret egentligen är en förtrollad Prins. Kanske är det så – att när förtrollningen bryts så kommer detta att förvandlas till den stiligaste och vackraste av Prinsar? Har man ingen 2005a i källaren kan jag varmt rekommendera ett inköp men lyckades man komma över 2005an så tycker jag inte man behöver 2006an också. Visst är det något mindre kärvt och tufft än den ett år äldre årgången men det är ju skillnad på graderna även i Helvetet!