Vi har precis lika kul som tidigare men vårt fokusområde är sannerligen inte det samma längre. Han var snabbt med på tåget när årgång 2005 i Bourgogne fick sitt goda rykte och lyckades genom aktivt letande hitta en hel del godbitar - till och med primörer. Han handlade i Tyskland, Frankrike, Danmark och även England om jag minns rätt. Bra priser och lite för svenska marknaden ovanliga producenter blev ytterliggare en bonus.
Efter att ha tjatat länge på honom om att det nog var dags för ett första smakprov blev jag så inbjuden som gäst till en provning med ett av hans andra vingäng. En grupp provare som gemensamt deltagit i Munskänkarnas tvåbetygskurs och som håller kontakten vid liv genom regelbundna temaprovningar – ett kul initiativ.
Så blev då jag – Mörkrets Furste - inbjuden till denna provning av Pinot Noir från Bourgogne med fokus på årgång 2005.
Provningen delades in i två flighter med den första fokuserandes på fem olika producenter och lika många lägen. I denna omgång förekom andra årgångar än 2005. I flight nummer två låg fokus på årgång 2005. I denna ingick sex viner varav en var en joker. Tio viner var alltså kända på förhand och även årgångarna. I vilken ordning vinerna serverades visste vi dock inte.
Jag skippar gissningsleken och koncentrerar mig på vinerna med vinets namn, mina noteringar, allmänna tankar och så… förståss poäng! Nu är ju inte The Wine Advocate precis föredömet när det gäller Bourgogne. Kompisen har i första hand litat till Burghound och Allen Meadows. Även IWC och Stephen Tanzers omdömen fanns tillgängliga och i de fallen The Wine Advocate bedömt vinerna, även David Schildknechts poäng. Nu abonnerar inte jag på de två förstnämndas tjänster så jag litar helt på uppgifter jag fått från kompisen. Kul är det att jämföra sina egna intryck med hela tre proffsbedömares. På tal om bedömningar så hade jag inför provningen lyckats dra på mig en märklig halsåkomma med känslan av en rasp nerkörd i halsen. Näsan fungerade felfritt men till och med tunna Pinot Noirer, rev som sandpapper i strupen denna kväll. Det påverkade alldeles säkert mina smakintryck en del. Bär det med er. För enkelhetens skull så kommer proffstyckarnas poäng att presenteras via förkortningarna AM, ST och DS. Solklart vem som är vem, får man förmoda.
Vin1
2002 Bouchard Père et Fils, Volnay 1er Cru “Caillerets Ancienne Cuvée Carnot”
Färgen är ljust klarröd. Doften är söt av bär och lite vanilj. Mineraler, kryddor, stall och tobak. En lätt rökighet med kött och lakrits. Varm och inställsam med en svag doft av terpentin. Smaken är aningen stram och örtig med en intensiv syra. Körsbär, fat, kola och värme. En viss kryddighet med klart märkbara tanniner och bitterhet i slutet. Ganska hyggligt vin om än ordinärt. Det får bli 89 poäng. Det saknas allt lite saker i det här för att det ska bli minnesvärt. En stor negotiant men med ganska stora egna arealer vinmark också . Har haft en enorm kvalitetsförbättring under senare år. Använder en hel del ny ek i lagringen (+30%). AM = 91 poäng och ST = 90 poäng.
2002 Bouchard Père et Fils, Volnay 1er Cru “Caillerets Ancienne Cuvée Carnot”
Färgen är ljust klarröd. Doften är söt av bär och lite vanilj. Mineraler, kryddor, stall och tobak. En lätt rökighet med kött och lakrits. Varm och inställsam med en svag doft av terpentin. Smaken är aningen stram och örtig med en intensiv syra. Körsbär, fat, kola och värme. En viss kryddighet med klart märkbara tanniner och bitterhet i slutet. Ganska hyggligt vin om än ordinärt. Det får bli 89 poäng. Det saknas allt lite saker i det här för att det ska bli minnesvärt. En stor negotiant men med ganska stora egna arealer vinmark också . Har haft en enorm kvalitetsförbättring under senare år. Använder en hel del ny ek i lagringen (+30%). AM = 91 poäng och ST = 90 poäng.
Färgen är klar och ljust purpurröd. Doften ganska stram med viol och lakrits. Körsbär, kryddor och backelit. Aningen rå i stilen med kafferost och smörkola i slutet. Smaken domineras av lakrits och violpastill med fin ren fruktighet. Lite beska och fatvanilj med körsbär och en känsla av bubbelgum i eftersmaken. Inte så värst imponerande. Ingen gillar detta speciellt mycket. Någon provare sågar det fullständigt och liknar det vid en dålig tysk Pinot Noir. Från mig 88 poäng. Vinet vinner över tiden i glaset och förbättras en del. Intressant är att årgång 2005 blev den här producentens sista årgång. Jacky Truchot sålde hela arealen efter denna årgång och lade skorna på hyllan. Traditionella viner med i princip ingen ny ek alls. DS = 91 poäng.
Vin 3
2004 Sylvie Esmonin (Michel et Fille), Gevrey-Chambertin “Vieilles Vignes”
Färgen är klar och purpurröd. Tätast och mörkast i startfältet. Doften är stor med fat och tydliga animaliska inslag. Rå köttighet med en rökig kryddighet. Vanilj, ved, rostat kaffe och tydlig stallighet. Ett inslag av mörka bär blir också tydligt över tiden i glaset. En riktigt fin doft. Härligt. Smaken är ren och kryddig med en svag fatbeska och tydliga tanniner. Ganska intensiv eftersmak med bra längd. Blodighet och kirsch med lakrits och violpastill. Ett varmt och inställsamt vin. Det här har mycket likheter med Syrah och norra Rhône. Detta vin blir mångas favorit i första omgången. Definitivt min favorit. Det blir 93 poäng. Intressant att ett vin från den så svaga årgången 2004 står ut som det kraftfullaste av alla. En kvinna som går mer och mer mot traditionell framställning och använder en hög andel stjälkar och nya fat. Mörka och långlivade viner. Allen Meadows går så långt som att kalla det för gamla skolan. AM = 90 poäng och ST = 90 poäng.
Vin4
2005 Daniel Bocquenet, Nuits St. Georges “Aux St. Julien”
En vacker lyster i glaset och en klar purpurröd färg. Doften är först lite stram med en metallisk mineralighet. Kryddig med en svag grön ton. Viol, lakrits, aningen rökighet och rostad känsla i näsan. Bleckig och kärv med ett parfymerat inslag. Lite kvistig. Smaken är ren, lätt och bärig med strama tanniner och en örtig stjälkighet i eftersmaken. Lite lakrits och kanel men som helhet en vrång känsla i munnen. Inte så gott. En del gillar detta men jag gillar det inte fullt lika mycket. Det blir 88 poäng. Producenten gör bara tre olika viner. Två av dessa provar vi denna kväll. Lågt skördeuttag med en stil som är ganska rättfram och tuff i vinmakandet. 100% ny ek. AM = 90 poäng och DS = 89-91 poäng.
Vin5
2003 Nicolas Potel, Vosne-Romanée 1er Cru “Les Petits Monts”
Färgen är klar purpurröd med ett aningen åldrat uttryck. Doften är fantastisk. Svagt utvecklad med en lätt kemisk karaktär. Tryffel, svamp, läder och lite mynta med en pikant örtighet. Lagerblad, korv, parfym, rosor och viol. Underbart! Smaken är utvecklad med lakrits och kafferost. Mjukt och sammetslent. Mörka körsbär och violpastill med fina tanniner och en lång harmonisk eftersmak med nickelkola. Tyvärr lovar doften lite för mycket. Smaken lever inte helt upp till förväntningarna. Mångas favorit tillsammans med glas nummer tre. Min nummer två i flighten. Jag ger 92+ poäng. Vilken årgång 2003 är! Nicolas Potel jobbar så vitt jag vet endast som negotiant. Har förmodligen mycket bra kontakter. Kanske på grund av faderns tragiska öde som jag återkommer till senare. Han jobbar med väldigt små mängder (1-3 fat) och föredrar biodynamiska odlare. Just detta vin sägs komma från självaste DRC. Att just DRC äger vinmark i detta läge är ingen hemlighet. Inte heller att man avstår att göra vin från sina 1er Cru marker. Att man sålt dem vidare lär också vara välkänt men man vill självklart inte berätta till vem. Inte heller vill man att köparen berättar hur saken egentligen ligger till. Ett förtroende som inte alla klarat att bära. Kanske därför Nicolas Potel nu fått chansen? AM = 89-92 poäng.
Så var då de första fem vinerna avklarade. Gott? Absolut. Mycket trevliga och tilltalande viner som levererar precis det man förväntar sig av druvan och distriktet. Naturligtvis finns det stor potential i flera av vinerna och med ytterliggare mognad blir det säkert ännu större upplevelser när det gäller vissa av vinerna.
Så var förväntningarna höga inför de kommande sex vinerna. Lite större och lite mer berömda viner. Skulle de leverera en upplevelse större än de föregående vinerna?
Vin 6
Vin 8
2005 Daniel Bocquenet, Echezeaux
Återigen en klar purpurröd färg. Doften är stor och örtig samt blommig med ett lite friskt inslag av mentol. Kryddbukett med viol och malört samt kött. Vaniljsötma och kanel med ett inslag av kalk och kemiska aromer som hårspray. Spännande. Smaken är lite lätt uttorkad med lakrits och smörkola. Vanilj och fatbeska med violpastill samt medicinaltoner. Klumpigt. Tja, det här är mannen med 100% ny ek och endast tre viner i sortimentet. Detta är det andra för kvällen. Jag vet inte? Det är på sätt och vis gott men lite för klumpigt. Jag ger 91+ poäng som kanske hade blivit mer om några år när man vet var vinet tar vägen. AM = 93 poäng och DS = 91-93 poäng.
Vin 9
2005 Domaine Robert Chevillon, Nuits St. Georges 1er Cru “Les Saint Georges”
Vin 3
2004 Sylvie Esmonin (Michel et Fille), Gevrey-Chambertin “Vieilles Vignes”
Färgen är klar och purpurröd. Tätast och mörkast i startfältet. Doften är stor med fat och tydliga animaliska inslag. Rå köttighet med en rökig kryddighet. Vanilj, ved, rostat kaffe och tydlig stallighet. Ett inslag av mörka bär blir också tydligt över tiden i glaset. En riktigt fin doft. Härligt. Smaken är ren och kryddig med en svag fatbeska och tydliga tanniner. Ganska intensiv eftersmak med bra längd. Blodighet och kirsch med lakrits och violpastill. Ett varmt och inställsamt vin. Det här har mycket likheter med Syrah och norra Rhône. Detta vin blir mångas favorit i första omgången. Definitivt min favorit. Det blir 93 poäng. Intressant att ett vin från den så svaga årgången 2004 står ut som det kraftfullaste av alla. En kvinna som går mer och mer mot traditionell framställning och använder en hög andel stjälkar och nya fat. Mörka och långlivade viner. Allen Meadows går så långt som att kalla det för gamla skolan. AM = 90 poäng och ST = 90 poäng.
Vin4
2005 Daniel Bocquenet, Nuits St. Georges “Aux St. Julien”
En vacker lyster i glaset och en klar purpurröd färg. Doften är först lite stram med en metallisk mineralighet. Kryddig med en svag grön ton. Viol, lakrits, aningen rökighet och rostad känsla i näsan. Bleckig och kärv med ett parfymerat inslag. Lite kvistig. Smaken är ren, lätt och bärig med strama tanniner och en örtig stjälkighet i eftersmaken. Lite lakrits och kanel men som helhet en vrång känsla i munnen. Inte så gott. En del gillar detta men jag gillar det inte fullt lika mycket. Det blir 88 poäng. Producenten gör bara tre olika viner. Två av dessa provar vi denna kväll. Lågt skördeuttag med en stil som är ganska rättfram och tuff i vinmakandet. 100% ny ek. AM = 90 poäng och DS = 89-91 poäng.
Vin5
2003 Nicolas Potel, Vosne-Romanée 1er Cru “Les Petits Monts”
Färgen är klar purpurröd med ett aningen åldrat uttryck. Doften är fantastisk. Svagt utvecklad med en lätt kemisk karaktär. Tryffel, svamp, läder och lite mynta med en pikant örtighet. Lagerblad, korv, parfym, rosor och viol. Underbart! Smaken är utvecklad med lakrits och kafferost. Mjukt och sammetslent. Mörka körsbär och violpastill med fina tanniner och en lång harmonisk eftersmak med nickelkola. Tyvärr lovar doften lite för mycket. Smaken lever inte helt upp till förväntningarna. Mångas favorit tillsammans med glas nummer tre. Min nummer två i flighten. Jag ger 92+ poäng. Vilken årgång 2003 är! Nicolas Potel jobbar så vitt jag vet endast som negotiant. Har förmodligen mycket bra kontakter. Kanske på grund av faderns tragiska öde som jag återkommer till senare. Han jobbar med väldigt små mängder (1-3 fat) och föredrar biodynamiska odlare. Just detta vin sägs komma från självaste DRC. Att just DRC äger vinmark i detta läge är ingen hemlighet. Inte heller att man avstår att göra vin från sina 1er Cru marker. Att man sålt dem vidare lär också vara välkänt men man vill självklart inte berätta till vem. Inte heller vill man att köparen berättar hur saken egentligen ligger till. Ett förtroende som inte alla klarat att bära. Kanske därför Nicolas Potel nu fått chansen? AM = 89-92 poäng.
Så var då de första fem vinerna avklarade. Gott? Absolut. Mycket trevliga och tilltalande viner som levererar precis det man förväntar sig av druvan och distriktet. Naturligtvis finns det stor potential i flera av vinerna och med ytterliggare mognad blir det säkert ännu större upplevelser när det gäller vissa av vinerna.
Så var förväntningarna höga inför de kommande sex vinerna. Lite större och lite mer berömda viner. Skulle de leverera en upplevelse större än de föregående vinerna?
Vin 6
2005 Domaine Fourrier, Gevrey-Chambertin 1er Cru “Clos St. Jacques Vieille Vigne”
Färgen är klar och ljust purpurröd. Doften är rå och köttig med fat och rökighet. Choklad, rostat kaffe och välhängt viltkött. Lite terpentin. Mörka körsbär och aprikoser. Parfymerat inslag med massor av mineraler och jordighet. Chark. Superläcker doft. Nästan så jag känner mig hemma söderöver. Smaken är ren och intensiv med en aning bitterhet och lingonsyrlighet. Peppar och övriga kryddor med en lite vrång grön och stjälkig smak. Kort och rödbärig. Lite synd att smaken blir så vresig efter den underbara doften. Nu är vinet ändå mycket tilltalande i sin kärva stil. Det finns massor av charm. Förhoppningsvis behöver vinet bara lite mer mognad. Stor potential. Jag sätter 92 poäng. Hade smaken varit längre och mörkare hade det lätt blivit ett högre betyg. Detta är en producent med gamla stockar i utmärkta lägen. Efter det att Jean-Marie tog över 1996 så har vinerna exploderat i kvalitet. Han lär vara skolad i Oregon. Avstjälkar helt och använder nästan ingen ny ek alls. Lär arbeta så biodynamiskt som möjligt. AM = 94 poäng, ST = 94+ poäng och DS = 94-95 poäng.
Färgen är klar och ljust purpurröd. Doften är rå och köttig med fat och rökighet. Choklad, rostat kaffe och välhängt viltkött. Lite terpentin. Mörka körsbär och aprikoser. Parfymerat inslag med massor av mineraler och jordighet. Chark. Superläcker doft. Nästan så jag känner mig hemma söderöver. Smaken är ren och intensiv med en aning bitterhet och lingonsyrlighet. Peppar och övriga kryddor med en lite vrång grön och stjälkig smak. Kort och rödbärig. Lite synd att smaken blir så vresig efter den underbara doften. Nu är vinet ändå mycket tilltalande i sin kärva stil. Det finns massor av charm. Förhoppningsvis behöver vinet bara lite mer mognad. Stor potential. Jag sätter 92 poäng. Hade smaken varit längre och mörkare hade det lätt blivit ett högre betyg. Detta är en producent med gamla stockar i utmärkta lägen. Efter det att Jean-Marie tog över 1996 så har vinerna exploderat i kvalitet. Han lär vara skolad i Oregon. Avstjälkar helt och använder nästan ingen ny ek alls. Lär arbeta så biodynamiskt som möjligt. AM = 94 poäng, ST = 94+ poäng och DS = 94-95 poäng.
Vin 7
2005 Nicolas Potel, Clos St. Denis
Färgen är klar och purpurröd. Doften är kryddig med fat och stålighet. Vanilj, örter, lakrits och rök. Så denna underbara chark med rökt korv och blod. Köttsaft och gummi. Lite söt frukt med russin och plommon. Choklad och kola. Gott doftar det sannerligen. Smaken är ren med körsbär och fat. Kolasnören med körsbärslikör och jordgubbar i vanilj. Fin harmonisk eftersmak med bra syra och en underbar balans. Gott men lite för enkelt. Kanske alltför ungt? Det blir 91+ poäng. Tycker att detta är mycket mindre spännande än vad Nicolas presterade i glas nummer fem. Nicolas som för övrigt är son till legendariske vinmakaren Gerhard Potel. Återkommer som sagt till faderns öde lite senare. AM 91-93 poäng och DS = 94-95 poäng.
2005 Nicolas Potel, Clos St. Denis
Färgen är klar och purpurröd. Doften är kryddig med fat och stålighet. Vanilj, örter, lakrits och rök. Så denna underbara chark med rökt korv och blod. Köttsaft och gummi. Lite söt frukt med russin och plommon. Choklad och kola. Gott doftar det sannerligen. Smaken är ren med körsbär och fat. Kolasnören med körsbärslikör och jordgubbar i vanilj. Fin harmonisk eftersmak med bra syra och en underbar balans. Gott men lite för enkelt. Kanske alltför ungt? Det blir 91+ poäng. Tycker att detta är mycket mindre spännande än vad Nicolas presterade i glas nummer fem. Nicolas som för övrigt är son till legendariske vinmakaren Gerhard Potel. Återkommer som sagt till faderns öde lite senare. AM 91-93 poäng och DS = 94-95 poäng.
Vin 8
2005 Daniel Bocquenet, Echezeaux
Återigen en klar purpurröd färg. Doften är stor och örtig samt blommig med ett lite friskt inslag av mentol. Kryddbukett med viol och malört samt kött. Vaniljsötma och kanel med ett inslag av kalk och kemiska aromer som hårspray. Spännande. Smaken är lite lätt uttorkad med lakrits och smörkola. Vanilj och fatbeska med violpastill samt medicinaltoner. Klumpigt. Tja, det här är mannen med 100% ny ek och endast tre viner i sortimentet. Detta är det andra för kvällen. Jag vet inte? Det är på sätt och vis gott men lite för klumpigt. Jag ger 91+ poäng som kanske hade blivit mer om några år när man vet var vinet tar vägen. AM = 93 poäng och DS = 91-93 poäng.
Vin 9
2005 Domaine Robert Chevillon, Nuits St. Georges 1er Cru “Les Saint Georges”
Färgen är klar och purpurröd (igen!). Doften stor med tydliga inslag av fat, rök, smörkola och kafferost. Mörka körsbär. Lakrits, vanilj, choklad och baconfett. Söta jordgubbar, chark och rökt korv i synnerhet. Modernt och inställsamt i doften. Jag gillar den. Smaken är rund och sötfruktig med vanilj och jordgubbar samt lakrits och violpastill. En lite störande beska och körsbärssyrlighet på slutet. Någon kallar detta för ”Bilhandlarvin”. Förstår tanken. Jag tycker ändå att det är ett av provningens bästa viner. Yppigt och generöst samt ett modernt snitt. Det blir 92+ poäng från mig. Tydligen anses producenten vara den bästa odlaren i Nuits St Georges och dessutom gör man bara viner med just det ursprunget. Rankorna är enligt uppgift över 80 år och man använder endast 20% ny ek. Varför många (inklusive mig själv) upplever vinet som så ekat förstår jag inte. Filtrerar dessutom vinerna lätt. AM = 92-94 poäng, ST = 92-95 poäng och DS = 95-96 poäng.
Vin 11
2005 La Pousse d'Or, Volnay 1er Cru “Caillerets Clos des Soixante Ouvrées”
Färgen är klar men mörkt intensivt purpurröd. Det doftar köttjuice, fat, kola, kryddbukett och nejlika. Viol, kanel, blommor och peppar. Blodig biff, animaliskt fett, rökt kött och rostad mörk choklad. Blommigt av rosor och en alldeles hänförande yppighet. Fantastiskt. Smaken är rund med jordgubbar, syltighet, lakrits och violpastill. En fin och underbart ren eftersmak. Svartvinbärslikör med mineraler och en makalös balans. Modernt slut med lite smörkola. Jepp. Det här vinet satte jag allt. Från början trodde jag aldrig att ett vin från Volnay skulle stå upp så, mot det övriga motståndet. Detta är kvällens bästa vin. En klar favorit inte bara för mig. Jag sätter 94+ poäng. Hur var det nu med tragedin? Nicolas Potels far, Gerhard, betraktad som ett av Bourgognes moderna genier var verksam på denna egendom. År 1997 skrev han som en av delägarna under handlingarna inför försäljningen av egendomen. Samma kväll drabbades han av en så svår hjärtinfarkt att han dog. Snacka om ödets ironi. Köparen har inte skytt några medel i förbättringsarbetet utan lagt ner mycket möda i att förbättra egendomen. Äger mark på de bästa lägena i Volnay. Vanligtvis 30% ny ek. Tydligen lär starke mannen hos DRC sagt att han anser att denna vinmark borde höjas upp till Grand Cru status. Nye ägaren? Patrick Landanger. Nationalitet? Australiensare såklart! AM = 92-94 poäng, ST = 93 poäng och DS = 94 poäng.
Ja, vad säger man? Kanske inte så mycket roligare än de föregående fem? Förmodligen är 2005orna på väg in i en ganska knuten fas. För vissa av vinerna var nog detta sista chansen på några år. Nu behöver de få vila och kommer säkert så småningom att komma ut som betydligt öppnare och trevligare viner. Faktum är att de första fem vinerna bjöd mer på sig själv. De sista fem 2005orna handlar mer om kraft och potential än ren och skär njutning. Mycket intressant att prova dem. Att få göra om denna provning om tio år hade varit lärorikt.
En riktigt bra och väl genomförd provning som dessutom var mycket väl förberedd. Tack J för inbjudan och smakprovet. God mat och trevligt sällskap. Nytt för mig men väldigt lärorikt att prova med nya bekantskaper.
Vin 10
2003 Bouchard Père et Fils, Corton-Le Corton
Färgen är klar och purpurröd. Doften först extremt kemisk med terpentin och jordighet. Kryddor, örter, blod och kött samt köttsaft. Kryddor, viltkött och ännu mera rå blodighet. Rökigt med svamp och aningen paprika. Jokern? Smaken är stram och kryddig med fetma och en eldig lång eftersmak. Pepprig och örtig med paprika även i smaken. Liten bitterhet med kanel och julkryddor. Rotfrukter, torkad frukt och lite fikon samt sviskon. Nästan så jag är i favoritdistriktet för en stund. Mycket södra Rhône i detta vin. Ett svårbedömt vin. Jag sätter 91/92 poäng eftersom jag känner mig som hemma. En vild diskussion utbryter kring detta vin. En del hävdar att det är defekt i doften, en del att det är defekt i smaken och andra bara att det är annorlunda. Jag är först på spåret att det bara sticker ut och är annorlunda. När det avslöjas vilket vinet är blir jag tveksam. Jag har provat det förut. Då var det en ren jordgubbsbomb som fick 11 provare att utbrista i ett unisont – Grenache! Tja, antingen är det någon smygdefekt eller så har utvecklingen inte varit god mot det här vinet. En udda fågel är det. AM = 93 poäng och ST = 93-94 poäng.
2003 Bouchard Père et Fils, Corton-Le Corton
Färgen är klar och purpurröd. Doften först extremt kemisk med terpentin och jordighet. Kryddor, örter, blod och kött samt köttsaft. Kryddor, viltkött och ännu mera rå blodighet. Rökigt med svamp och aningen paprika. Jokern? Smaken är stram och kryddig med fetma och en eldig lång eftersmak. Pepprig och örtig med paprika även i smaken. Liten bitterhet med kanel och julkryddor. Rotfrukter, torkad frukt och lite fikon samt sviskon. Nästan så jag är i favoritdistriktet för en stund. Mycket södra Rhône i detta vin. Ett svårbedömt vin. Jag sätter 91/92 poäng eftersom jag känner mig som hemma. En vild diskussion utbryter kring detta vin. En del hävdar att det är defekt i doften, en del att det är defekt i smaken och andra bara att det är annorlunda. Jag är först på spåret att det bara sticker ut och är annorlunda. När det avslöjas vilket vinet är blir jag tveksam. Jag har provat det förut. Då var det en ren jordgubbsbomb som fick 11 provare att utbrista i ett unisont – Grenache! Tja, antingen är det någon smygdefekt eller så har utvecklingen inte varit god mot det här vinet. En udda fågel är det. AM = 93 poäng och ST = 93-94 poäng.
Vin 11
2005 La Pousse d'Or, Volnay 1er Cru “Caillerets Clos des Soixante Ouvrées”
Färgen är klar men mörkt intensivt purpurröd. Det doftar köttjuice, fat, kola, kryddbukett och nejlika. Viol, kanel, blommor och peppar. Blodig biff, animaliskt fett, rökt kött och rostad mörk choklad. Blommigt av rosor och en alldeles hänförande yppighet. Fantastiskt. Smaken är rund med jordgubbar, syltighet, lakrits och violpastill. En fin och underbart ren eftersmak. Svartvinbärslikör med mineraler och en makalös balans. Modernt slut med lite smörkola. Jepp. Det här vinet satte jag allt. Från början trodde jag aldrig att ett vin från Volnay skulle stå upp så, mot det övriga motståndet. Detta är kvällens bästa vin. En klar favorit inte bara för mig. Jag sätter 94+ poäng. Hur var det nu med tragedin? Nicolas Potels far, Gerhard, betraktad som ett av Bourgognes moderna genier var verksam på denna egendom. År 1997 skrev han som en av delägarna under handlingarna inför försäljningen av egendomen. Samma kväll drabbades han av en så svår hjärtinfarkt att han dog. Snacka om ödets ironi. Köparen har inte skytt några medel i förbättringsarbetet utan lagt ner mycket möda i att förbättra egendomen. Äger mark på de bästa lägena i Volnay. Vanligtvis 30% ny ek. Tydligen lär starke mannen hos DRC sagt att han anser att denna vinmark borde höjas upp till Grand Cru status. Nye ägaren? Patrick Landanger. Nationalitet? Australiensare såklart! AM = 92-94 poäng, ST = 93 poäng och DS = 94 poäng.
Ja, vad säger man? Kanske inte så mycket roligare än de föregående fem? Förmodligen är 2005orna på väg in i en ganska knuten fas. För vissa av vinerna var nog detta sista chansen på några år. Nu behöver de få vila och kommer säkert så småningom att komma ut som betydligt öppnare och trevligare viner. Faktum är att de första fem vinerna bjöd mer på sig själv. De sista fem 2005orna handlar mer om kraft och potential än ren och skär njutning. Mycket intressant att prova dem. Att få göra om denna provning om tio år hade varit lärorikt.
En riktigt bra och väl genomförd provning som dessutom var mycket väl förberedd. Tack J för inbjudan och smakprovet. God mat och trevligt sällskap. Nytt för mig men väldigt lärorikt att prova med nya bekantskaper.
Omvänd? Nejdå, jag förblir på den mörka sidan ett tag till. Ond eller god? En smaksak.
Just det. Zen!
Ett fjäderlätt vin med urkraft. Ett sådant vin sägs av många helt enkelt vara Zen. En bra Bourgogne skall som Muhammed Ali: ”Float like a butterfly and sting like a bee”. En tungfotad Bourgogne är ofta en tråkig Bourgogne. (Allt enligt A. Hanson).
Just det. Zen!
Ett fjäderlätt vin med urkraft. Ett sådant vin sägs av många helt enkelt vara Zen. En bra Bourgogne skall som Muhammed Ali: ”Float like a butterfly and sting like a bee”. En tungfotad Bourgogne är ofta en tråkig Bourgogne. (Allt enligt A. Hanson).
2 kommentarer:
Caillerets Clos des Soixante Ouvrées, en given favvo för oss som gillar NZ-Otago, liksom epitomet av 'pinosity' i den franska skolan. Sublim!
Tak for de interessante oplysninger
Skicka en kommentar