Han lär ha kommit till Chateauneuf du Pape 1931, invandrad från Italien. Efter många års arbete i områdets vingårdar grundlade han så småningom sin egen firma och började odla vin. Sonen Pierre övertog sedan ansvaret 1948 för att i sin tur lämna det vidare till sina söner Jean-Pierre och Thierry. Domaine Pierre Usseglio & Fils får väl anse att de varit tämligen framgångsrika och idag har man tre olika Chateauneuf du Pape cuvéer i sin portfölj. Ett basvin, prestigevinet Réserve des Deux Frères och så finns i mitten, Farfars blandning – Cuvée de mon Aïeul.
Ett vin jag väntat länge på är just årgång 2006 av Cuvée de mon Aïeul. Parker hade det tidigt som en favorit och framhöll att han ansåg att Usseglio lyckats bättre med sina 2006or gentemot den mer erkända årgången 2005. Dessutom har alla indikationer på diverse forum och även CellarTracker antytt många mer än nöjda konsumenter. Som om inte detta skulle räcka utsågs vinet till bästa rödvin av publiken på 2008års Rhônefestival i Dansk Vincenter. Självklart måste en butelj provas. Prislappen uppmanar tyvärr inte till inköp av några större kvantiteter. I alla fall inte utan ett första smakprov och en egen bedömning.
Beträffande prisdiskussionen som var aktiv för någon vecka sedan på Finare Vinares blogg så kan jag instämma i funderingen på den stora prisskillnaden i Sverige gentemot Vinadea i Chateauneuf du Pape. Det lustiga är att utan att ha en aning om de parallella aktiviteterna på deras blogg provade jag samma kväll min butelj och konstaterade, ovetandes om pågående debatt, att 2006 Cuvée de mon Aïeul kostar € 40,50 hos Vinadea. Jämfört med de 699kr på Systembolaget så undrar man självklart om det är skäligt med en så stor differens? Fast om man sneglar på prisbilden på andra sidan sundet så begär den Danska importören 449dkr. Med dagens kurs blir det ca 650kr men då tvingas man även att köpa två flaskor av bascuvéen för 189dkr per styck. Då är det fortfarande att föredra ett inköp på Systembolaget där man i alla fall själv får välja vad och hur mycket man vill köpa – om man får köpa något alls vill säga. Fast allt detta får bli en separat diskussion. Nu till det så efterlängtade smakprovet. Provat över två kvällar i förra veckan blev det en riktigt trevlig bekantskap – nästan som en Aussie Grenache!
2006 Domaine Pierre Usseglio & Fils, Châteauneuf-du-Pape ”Cuvée de mon Aïeul” har en klar och intensivt vacker purpurröd färg. Doften är stor med först lite rått kött och kryddor – garrigue. Skokräm och backelit med lite lakritsrot i bakgrunden. Doften är makalöst stor. Det räcker nästan att hålla glaset en halvmeter från näsan! Det kommer lite mörk frukt med viol och gummi samt en allmänt blommig doft som är superläcker. Jordgubbssylt, aprikoser, choklad om mint. Sedan rökt kött med kryddor igen. Nästan jordgubbsbakelse med kirsch och en lätt antydan till jordighet och svett. Fantastiskt.
Smaken är ganska viskös med nästan exotisk fruktighet och mängder med jordgubbssylt. En lång och kryddigt eldig eftersmak med mineraler och kirsch. Balansen är underbar i vinet och det har definitivt ett modernt snitt. I eftersmaken kommer även en gräddig och nästan mintig frisk bärighet som är jättegod. Frukten är mycket ren med en härlig koncentration, som outspädd jordgubbssaft, men fräsch i sin framtoning. Det finns en komplexitet i smaken och en pepprighet som inte känns helt vanlig i distriktets viner. Syran finns men är mer hallonfrisk än körsbärssur. Ett jättegott vin!
Det är nästan svårt att bedöma kvaliteten i det här vinet. Godheten och den så direkta tilltalande godiskänslan gör att man blir både bedövad och lite förförd. Lägger man in några flaskor i källaren får man ha en självdisciplin utan dess like. Att hålla fingrarna i styr måste vara en uppgift för sanna Lutheraner. Snacka om förbjuden frukt!
Självklart kommer det här att mogna till ett ännu komplexare vin och säkert anta mer sekundära aromer men det blir väldigt svårt att låta bli eventuellt inköpta flaskor. Dag två funderar jag på slutbetyget och det är inte lätt. Hjärtat säger 99 poäng men hjärnan 96/97 poäng. Jag tror att det här vinet i sin stil tilltalar mig så mycket att jag har svårt att sansa mig. Därför provar jag ett annat vin parallellt under kväll två och då inser jag att det nog inte är ett så bra vin som jag först luras att tro. Det är bara så ruskigt gott och läckert att man blir lite lurad av dess charm. Parker var i första vändan uppe på 96-98 poäng men slutade på 96 poäng i oktober 2008. Hans beskrivning av vinet antyder på något sätt att han gillar det mer än vad betyget ger sken av. Nu är självklart 96 poäng jättehögt men kanske är det tankar om dess framtid som hindrar honom från att ta i ännu mera. Själv funderar jag lite på just framtiden.
Smaken är ganska viskös med nästan exotisk fruktighet och mängder med jordgubbssylt. En lång och kryddigt eldig eftersmak med mineraler och kirsch. Balansen är underbar i vinet och det har definitivt ett modernt snitt. I eftersmaken kommer även en gräddig och nästan mintig frisk bärighet som är jättegod. Frukten är mycket ren med en härlig koncentration, som outspädd jordgubbssaft, men fräsch i sin framtoning. Det finns en komplexitet i smaken och en pepprighet som inte känns helt vanlig i distriktets viner. Syran finns men är mer hallonfrisk än körsbärssur. Ett jättegott vin!
Det är nästan svårt att bedöma kvaliteten i det här vinet. Godheten och den så direkta tilltalande godiskänslan gör att man blir både bedövad och lite förförd. Lägger man in några flaskor i källaren får man ha en självdisciplin utan dess like. Att hålla fingrarna i styr måste vara en uppgift för sanna Lutheraner. Snacka om förbjuden frukt!
Självklart kommer det här att mogna till ett ännu komplexare vin och säkert anta mer sekundära aromer men det blir väldigt svårt att låta bli eventuellt inköpta flaskor. Dag två funderar jag på slutbetyget och det är inte lätt. Hjärtat säger 99 poäng men hjärnan 96/97 poäng. Jag tror att det här vinet i sin stil tilltalar mig så mycket att jag har svårt att sansa mig. Därför provar jag ett annat vin parallellt under kväll två och då inser jag att det nog inte är ett så bra vin som jag först luras att tro. Det är bara så ruskigt gott och läckert att man blir lite lurad av dess charm. Parker var i första vändan uppe på 96-98 poäng men slutade på 96 poäng i oktober 2008. Hans beskrivning av vinet antyder på något sätt att han gillar det mer än vad betyget ger sken av. Nu är självklart 96 poäng jättehögt men kanske är det tankar om dess framtid som hindrar honom från att ta i ännu mera. Själv funderar jag lite på just framtiden.
Ska man betala 699kr för ett vin som inbjuder så till konsumtion att det är självplågeri att lagra det vidare i källaren? Blir det någonsin godare? Kanske att det bara blir annorlunda men knappast bättre – eller just godare? Jag funderar vidare och inser att det finns gott om vin som inbjuder till samma hämningslösa och direkta charm som det här vinet fast till ett mycket lägre pris. Eller så är ett alternativ att gå till närmaste godisavdelning och köpa lite geléhallon, hallonbåtar, skumgodis, någon liten mintpralin, en liten, liten bit turkiskpeppar och så mixa allt tillsammans med outspädd jordgubbssaft och sedan spä ut det till lagom koncentration med lite vispgrädde – Yummy!
Just priset går inte att förtränga. Speciellt när man vet att det går att köpa för i runda slängar 430kr hos Vinadea. Till det priset råder ingen beslutsvånda. Fast nu är det 699kr som gäller och då får det nog bli pass. Jag har haft en sällsamt trevlig bekantskap som jag får bära med mig i minnet och eftersom jag inte tror på att vinet kommer att leverera någon bättre eller godare upplevelse framöver, behöver jag inte heller oroa mig för att jag missar något genom att avstå. Kommer jag till Vinadea och priset kvarstår, blir det nog ruskigt svårt att låta bli ett inköp.
Lika svårt blir det att låta bli att följa saldot hos Systembolaget. Vem vet? När saldot närmar sig gränsen för nollpunkten kanske suget efter förbjuden frukt vinner över förnuftet – ännu en gång!
PS. Francis Usseglios andra son, Raymond, blev också vinproducent och nu har hans son Stephane i sin tur tagit över driften på Domaine Raymond Usseglio. Nu är det alltså kusinerna som konkurrerar med varandra. DS
2 kommentarer:
Dessutom är 699 kr det pris som importören anser sej kunna motivera med den valutakurs som rådde förra (förrförra året?). Just nu är jämförelsen med danska priser väldigt gynnsam för SB - men knappast i framtiden (jag har också börjat handla mer på SB den senaste tiden). Det finns faktiskt viner på SB just nu som man kan lyfta över till danska auktioner och tjäna en (liten) hacka på - om man nu orkar med allt släpande för småpengar.
Detta med tvångsköp av andra viner är ett ofog som kommer från vinodlarna själva - men inte desto mindre är det ett mindre trevligt inslag i Danmark.
Vinet? Har aldrig testat - men det ligger faktiskt en från 2000 i källaren som kanske snart borde testas...
Hej MMM!
Ledsen för sen replik. Tappade fokus för ett tag när jag upptäckte saldot för Clos des Papes.
Hursomhelst, årgång 2000 smakar nog gott nu och några år till. Ser fram emot en post så småningom.
Det här med priser och valutor är som det är. Jag har aldrig hitta någon systematik i det. Ibland är priserna i Danmark betydligt lägre (även med dagens ofördelaktiga valuta) och ibland är de högre. Minns Toscana där priserna för vinerna generellt var högre än motsvarande priser i Sverige. Även hos producenterna. Ett undantag fanns och det var hos Coop. Märkligt. I Frankrike kan man väl med hyfsad säkerhet påstå att priserna generellt är lägre.
I fallet Usseglio så är det lite svårt att få ihop matematiken men kanske är en förklaring att ska det överhuvudtaget löna sig för importören att sälja vinet lokalt så tar man i med täckningsbidraget. Det är ju inga gigantiska volymer det handlar om. Sedan är det väl magstarkt jämfört med många andra viner.
/ MV
Skicka en kommentar