En drottning bland vingårdar!

Så var det då äntligen dags för Gomseglets 10års jubileum som firades med en riktig klang och jubelfest. Eftersom grundaren till Gomseglet är – som hon själv säger – en hängiven bubbelbrud så föll självklart valet för tema på Champagne. Inte vilket bubbel som helst utan en vertikalprovning av Philipponnat’s vingårdsbetecknade cuvée - Clos des Goisses. Varje Jul och Nyår brukar M anordna en Champagneprovning med Gomseglet men eftersom jag (och någon till) tycker det blir lite för syrligt och elegant med denna dryck så deltar jag sällan. Fast är det 10års jubileum, så är det. Självklart offrade jag mig för den goda sakens skull. Tur var det. Festligare än så här blir det nog inte.

Okunnig om Champagne som jag är, frågade jag M varför valet föll på just Clos des Goisses? Fick det självklara svaret att eftersom Philipponnat var den första producenten med en vingårdsbetecknad Champagne - Clos des Goisses - så var valet enkelt. Dessutom är prestigefaktorn hög och det borde i sig räcka som anledning för ett jubileum. Dessutom har M bra kontakt med både huset Philipponnat och Richard Juhlin som är en av påhejarna till Clos des Goisses.

När ryktet om provningen spred sig anmälde den svenska importören sitt intresse att delta och även huset Philipponnat nappade senare på en invit. Tanken var att självaste Charles Philipponnat skulle delta men det blev till sist Export/Marknadschefen Vianney Gravereaux som representerade huset och Trikoloren. Trevligt att ha en representant på plats för det man provar i glaset. Efter sedvanliga artighetsritualer höll han en introduktion till provningen med både historik och fakta om huset och vingården. Jag väljer att ta den lätta lösningen genom att stjäla med stolthet och har därför kopierat och klistrat in Richard Juhlins beskrivning härefter:

”Huset grundades 1910 av Pierre Philipponnat och familjen har varit på plats sedan 1522. 1935 köpte han firmans juvel, den 5,5 hektar stora vingården Clos des Goisses. 1987 inlämnades Philipponnat i Marie-Brizard-gruppen. I dag ingår huset i Bruno Paillards stall. Man köper in 75% av druvorna från mycket högt rankade vingårdar (97% i snitt) den resterande fjärdedelen kommer från Mareuil-sur-Aÿ. I dag leds firman med målmedveten hand av den vänlige och ödmjuke Charles Philipponnat. Han förvaltar de fina druvorna på ett utmärkt sätt. Vinerna delar deras charm och personlighet. Alla är intensivt fruktiga med en karaktäristiskt ungdomlig ton av krusbär i doften. Endast den första pressningen används av Philipponnat eftersom man har Abel Lepitre som andramärke. Andelen ekfatshanterade viner på årgångsidan är hela 50% numera. Clos des Goisses är konstant ett av världens främsta viner. Fortfarande används en liten del ekfat även om vissa årgångar, som 89:an, helt vinifieras i ståltankar. Denna champagne är en riktig slow starter som helst bör dekanteras om den ska drickas före sin tjugoårsdag. Den unika branten intill kanalen i Mareuil-sur-Aÿ är planterad med 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay. Nyligen höll jag en komplett vertikalprovning av detta personliga vin. Champagnerna var bland de mest hänförande jag provat. Alla mäktigast var en ovärderlig magnum från 1955. Vissa år görs en sällsynt, men föga upphetsande röd stilla variant från kullen. Ännu mer sällsynt och desto mer upphetsande är de 200 flaskor stilla Chardonnay som Philipponnat årligen gör för eget bruk. Champagnes i mitt tycke främsta vita stilla vin. De fyra stjärnorna är helt och hållet Clos des Goisses förtjänst.”

Värt att notera och som vi fick berättat för oss av Vianney Gravereaux, förutom det som finns att läsa i texten ovan, ska jag försöka summera härefter. Tydligen ligger vingården i ett så unikt läge att inget är som normalt för Champagne. Inte heller slår årgångsvariationen igenom lika mycket för Clos des Goisses som för många andra. Även i svagare årgångar lyckas man väl. Vingården ligger i en mycket brant sydsluttning och mikroklimatet i området är det varmaste i hela Champagne. Gradienten på lutningen är hela 30-45° och genomsnittstemperaturen 1 ½ °C varmare än i övriga distriktet. Under skördetid spänner man upp stora fågelnät längst ned – inte för att skydda druvorna från fåglar utan för att ”fånga upp” plockarna om de skulle falla. Årsproduktionen varierar väldigt med en normal produktion om 2500 lådor (30 000 flaskor) men ibland så produceras så lite som 2800 flaskor (1995an). Maximal teoretisk produktion är 55 000 flaskor. Alkoholhalten är även den högre än normalt. Generellt skriver man ut 13% men den verkliga är oftast 13,5% men man vill inte ”skrämma” kunderna att tro det portvin i flaskan som Vianney utryckte saken (då log jag allt och tänkte att 13,5% är ju normalt den nedre gränsen för jag brukar stå ut med).

Ett par kul anekdoter är de två som berör årgång 1990 och 1995. Bägge får väl anses som klassiska årgångar men för Clos des Goisses höll det på att gå galet med 1990an och det gick väl på sätt och vis fel med 1995an.

Tidigare ägare till huset var Marie-Brizard-gruppen och tydligen fattades många beslut av ekonomer och inte så mycket hänsyn togs till faktiska omsändigheter som vi vinfrälsta kanske tror. När skörden var klar 1990 fick vinmakaren beskedet att inte göra någon Clos des Goisses det året eftersom lagren var välfyllda med både årgång 1988 och 1989. Vinmakaren försökte förklara att man inte kunde missa att göra ett vin en så fantastisk årgång som 1990 men fick ändå beskedet att låta bli eftersom man hade tillräckligt att sälja av de två föregående årgångarna. Han accepterade beslutet men i smyg lät han ändå göra en Clos des Goisses årgång 1990. Allt gjordes i skymundan. Beställningar av flaskor och etiketter mörkades och förvaring skedde helt utanför böckerna. Hela 40 000 flaskor lyckades han göra utan deras vetskap!

Med årgång 1995 skedde ett skifte av vinmakare hos Philipponnat. Den gamle och den nye gick parallellt under året och inte kom de speciellt bra överrens med varandra. De lär ha bråkat hela tiden och det var mycket prestige i besluten. Sedan drabbades man av en arbetarstrejk och detta lär tillsammans vara den bidragande orsaken till den rekordlåga produktionen om endast 2800 flaskor denna årgång. En årgång som borde ha resulterat i mycket mera vin. En dimension som man som vinentusiast kanske inte tänker på när man sitter med näsan djupt i glaset!

Förutom Clos des Goisses provades ytterligare tre viner från Philipponnat. Som starter och aperitif provades 1999 Grand Blanc, till maten 2000 Cuvée "1522" Rosé och till tårtan något så ovanligt som en söt (på pappret i alla fall) kvalitetschampagne 1996 Sublime Reserve Demi-Sec. Fokus på provandet låg dock på vertikalprovningen av 9 årgångar Clos des Goisses. Två stycken, 1979 och 1988 serverades som extravin och då endast en flaska var av dessa fanns fick de som var intresserade teckna sig speciellt för att prova dem. För min egen del avstod jag och kan därför inte ge något utförligt omdöme (lite doftprov fick jag dock). Av årgång 1999 fanns dessutom Juste Rosé varianten utöver den vanliga cuvéen. Denna introducerades för första gången med just årgång 1999. Endast 1000 flaskor gjordes. Det hade ju även ryktats om lite hemligheter i bagaget från Monsieur Gravereaux och visst blev det så. Huset hade vänligheten att tacka för inviten genom att sponsra med en årgång som officiellt inte finns. Vi fick veta att endast ca: 20 personer i världen tidigare fått möjligheten att prova den. Ett antal som nu skulle dubblas i och med att vi i vår provning skulle få äran att ta del av ”the Phantom vintage of Clos des Goisses” som Monsieur Gravereaux utryckte det. Kul. Alltså blev det 10 årgångar plus Juste Rosé.

Ytterligare överraskningar hade utlovats och det blev en högtidlig officiell release av Gomseglets logo skapad av Richard Solstjärna. M tyckte tydligen det var dags för en representativ logo – supersnygg och dessutom väldigt genomtänkt. Även nyheten om att en speciell Champagneprovar falang av Gomseglet introduceras under 2009 blev känd - svikare där ; )

Jag beskriver vinerna i den ordning de serverades och som vanligt blir det mina egna syn, doft och smakintryck först. Därefter lite kommentarer och hänvisningar till omdömen av Richard Juhlin. Eftersom det inte handlar om Sparkling Shiraz så har min vapenbroder Robert Parker inte mycket att bidra med i detta fall. Känns lite konstigt att ge sig ut på okända vatten utom honom – men Richard är nog ändå i just detta fall en bättre styrman. Eftersom Richard använder sig av 100 poängskalan på ett lite annat vis än andra så skriver jag ut både hans poäng baserat på nuvarande intryck och därefter den potentiella poäng han bedömer respektive vin ha vid optimal mognad. Även uppgift om fördelningen av druvorna är hämtade från Juhlin.

Efter provningen släppte The Wine Advocate sin decemberutgåva och denna innehöll även en rejäl genomgång av Champagne. Ansvarig provare är Antonio Galloni och i de fall han bedömt något av vinerna finns det även med en notis med hans poäng. Självklart vågar jag mig på en egen poängbedömning av respektive vin. Champagneexpert är jag förvisso inte - men inte är jag feg heller. Fast ta del av mina omdömen med en viss försiktighet – bedöma fullblods Aussie’s är jag säkrare på! Dessutom satte årets värsta förkylning in sin charmoffensiv just denna kväll. Inte riktigt peak - men nästan. En häftig huskur tog jag före provningen och skulle jag beskriva den i detalj tappar ni nog lusten att läsa vidare. Inte bara jag drabbades utan även representanten från importören som tyvärr uteblev på grund av sjukdom. Nu fick vi förvisso mer av Monsieur Gravereaux istället och det gick ju minst lika bra.

Vinernas ordning var känd på förhand men jag lyckades värja mig från att uppfatta den så för mig blev ordningen blind. Enda etikett jag råkade se var årgång 1995 så den visste jag var jag hade men i övrigt inte en susning av vad som var i glasen. Roligast på det viset. Notera att även mina poäng/omdömen togs blint.

Färgerna var identiska. Blekt halmgul färg. Möjligtvis var vin 2 något mörkare än de övriga. Jag beskriver inte färgen mer än så utan tar med endast doft, smak och helhet för respektive vin.

Aperitif
Doften är lite dammig och jordig med äpple, fat, choklad och mint. En aning robust, mörk dov ton med mineraler. Smaken är frisk med tydlig syra och gröna äpplen. En viss kemisk karaktär samt choklad och rostat kaffe.
1999 Philipponnat Champagne Grand Blanc
(CH 100%) RJ Poäng/Potential: 80/84. Fyller sin funktion. Dock ingen omvälvande upplevelse. Hederligt och gott. Tycker Juhlin är snål. För mig minst 86/87 poäng. Antonio Galloni satte hela 90 poäng i The Wine Advocate.

Vin 1
Doften innehåller kalk, mineraler och äpplen. Lite knuten och jordig med en bärighet och antydan till vit choklad. Smaken är fin med en tydlig mousse och en ganska fyllig mörk dov känsla. Bitterhet med choklad och digestive kex samt brödighet. Fatbeska och en lite kort fadd eftersmak.
1999 Philipponnat Champagne Brut Clos des Goisses
(PN 67% - CH 33%) RJ Poäng/Potential: 92/95. Inte min hjälte. Många gillar detta mycket men jag tycker att det är uppställningens svagaste vin. Är det min förkylning som ställer till det eller är det en stilfråga? Jag kommer med en viss ansträngning upp i 89 poäng. Juhlin tror mycket på det här vinet med termer som, polerad stil tack vare årgångens mjuka söta charm och avslutar med att kalla den fyllig tät och lovande lång. Det är kanske trotsallt förkylningen som spökar? Antonio Galloni satte hela 95 poäng i The Wine Advocate.

Vin 2
The Phantom! Lite mörkare i färgen än övriga glas. Doften sticker ut direkt. Stor med fat, choklad, karameller, blommor och päron. Nötter och en lite söt frukt som drar åt smultron och rödbärighet till. Smörkola och rosor med en härlig intensitet. Smaken är stor med äpple, smultron, mörk choklad och kex. Smörkola och hallon med en intensiv eftersmak och helheten påminner en hel del om ett rött vin. Gott!
1994 Philipponnat Champagne Brut Clos des Goisses
En årgång som var riktigt besvärlig i Champagne. Huset har inte riktigt vetat vad man ska göra med de flaskor som man ändå gjorde detta år. Vianney Gravereaux berättar att i sin direkta ungdom var detta alltför villt i sin stil för att man skulle vilja släppa ut det på marknaden. Man har i princip avvaktat för att se tiden an och vad som sker nu vet inte jag. En sak vet jag dock – ett vin helt i min smak. Jag gillar den lite påflugna och vilda stilen. Jag sätter faktiskt hela 94 poäng och är till och med högre ett tag. Det enda negativa jag hittar är att ju längre tiden förflyter ju sämre blir detta vin i glaset. Ett lite oroande tecken. Övriga viner går åt motsatt håll och utvecklas betydligt med tiden i kontakt med luft – inte detta glas dock.

Vin 3
Dammig doft med mineraler, sten och kisel. Röd ton med vått ylle, fat, stickig örtighet med citrus, peppar och allmän kryddighet. Lite grön och vegetativ känsla som gränsar till oxiderade toner. Spännande doft. Stor smak med tydlig mousse och gräddig smörkola. Nästan eldigt i munnen och inte så hög syra. Päron och sötma men samtidigt elegant. Lite kort i eftersmaken.
1995 Philipponnat Champagne Brut Clos des Goisses
(PN 67% - CH 33%) RJ Poäng/Potential: 88/94. Kanske ett vin som behöver mycket mer lagring för att utveckla smakerna. Det doftar mycket bra och smakar bra men det känns som om potentialen är ännu större. Mina poäng slutar på 92+ och Juhlin kallar den mäktigt fyrkantig. Endast 2800 flaskor gjorda och inget vanligt vin på marknaden.

Vin 4
Stor doft med choklad och nötter samt kafferost. Sötmogen frukt med päron och en rund doft om man kan utrycka sig så. Rökig och parfymerad med en lätt kemisk ton. Robust doft är ett utryck jag skrivit i mina anteckningar. Smaken är mörk med dova toner. Choklad och kaffe, nötter och en viss beska i den långa eftersmaken. Rödbärig med hallon och en viss sötma fast med en syra som håller emot. Gott!
1998 Philipponnat Champagne Brut Clos des Goisses
(PN 67% - CH 33%) RJ Poäng/Potential: 91/94. Detta är det vin som vinner mest över tiden i glaset. När jag tittar på mina anteckningar ser jag att ju senare under provningen jag återvände till detta glas ju bättre blev det. Kanske en vinnare på sikt? Jag nöjer mig med 92+ poäng men skulle gärna prova om detta vin i ett förkylningsfritt tillstånd. Juhlin tycker den är ovanligt direkt och charmig. Antonio Galloni satte 94 poäng i The Wine Advocate.

Vin 5
Mogna aromer med fat och jordkällare. Mineraler och dammighet samt kafferost med en blommig ton. Honung och utveckling med en märkligt spännande känsla av stall och animaliskhet! Smaken är stor och intensiv med päron, citrus och en balanserad fet och fin lång eftersmak. Smörkola och äpple som ger en känsla av Pommac. Mycket gott!
1996 Philipponnat Champagne Brut Clos des Goisses
(PN 50% - CH 50%) RJ Poäng/Potential: 89/95. Min klara favorit av alla. Det känns direkt i framförallt smaken att detta är något extra. Jag landar på 95 poäng och tror säkert att detta är ett av de viner som kommer att utvecklas länge än. För mig smakar det bra redan nu. Juhlin använder utryck som ren och vibrerande fräsch, ung och strukturerad, majestätisk längd och spänst. Jag noterar med facit i hand att detta är den årgång som innehåller klart mest Chardonnay. Hela 50% mot övriga årgångars 30 till 33%. Kan det ha med saken att göra eller är det den legendariska årgången som sådan?

Vin 6
Parfymerad och lite söt doft med inslag av klister. Kryddighet och en lite kemisk känsla med mjölkspann och choklad. Rosor och blommor samt ett drag av vått ylle. Smaken är stor och gräddig med en rundhet som gör att vinet känns mycket balanserat. Intensiva smaker och lite rödfruktighet med smörkola och kaffe. Gott.
1992 Philipponnat Champagne Brut Clos des Goisses
(PN 70% - CH 30%) RJ Poäng/Potential: 93/93. Ett av de godaste vinerna. Lite märkligt att ett så svagt år gett ett så intensivt och bra vin. I bättre personligt skick hade jag nog gillat detta ännu mera. Ett av vinerna som kändes stabilt hela resan. Känns helt tryggt med 93+ poäng. Juhlin kallar den läckert lättviktig. Jag kallar den smakrik och balanserad.

Vin 7
Stor rökig doft med klister/marsipan, smörkola, citrus och fat. Ljus choklad, honung, kaffe, mineraler och krutrök/kisel. Nästan lite rå och köttig arom med gummi. Smaken är även den stor och smörig med kex och en lite söt ton. Rund och utvecklad med lång eftersmak och en behagligt brödig bitterhet med kolatoner.
1991 Philipponnat Champagne Brut Clos des Goisses
(PN 70% - CH 30%) RJ Poäng/Potential: 93/93. En av favoriterna. Klart tilltalande i sin utveckling och mognad. Kanske ett vin jag gillat ännu mer utan min envisa nästäppa och lite misshandlade smaklökar. Hur som helst - jag landar på 92/93 poäng och detta är ett av vinerna som vinner mycket över tiden i glaset. Ännu en årgång som egentligen inte borde vara så bra.

Vin 8
En dammig doft av mineraler, sten och grus. Rökig. En viss sötmogen fruktighet med smörkola och choklad. En grön känsla men samtidigt sötma med lite inslag av marsipan. Smaken har fetma och är viskös med smörkola och en viss bitterhet med kex, citrus och mineraler.
1990 Philipponnat Champagne Brut Clos des Goisses
(PN 70% - CH 30%) RJ Poäng/Potential: 89/89. Lite förvånande att en så erkänd årgång inte levererar bättre. Kan det bero på det lite kontroversiella beslutet att göra ett vin i smyg trots stränga order om att låta bli? Inte vet jag men beskan blir för påtaglig för mig i detta vin, vilket leder till lite försiktiga 89 poäng. Lite av en besvikelse. Även Juhlin ställer sig frågande.

Vin 9
Ett av extra vinerna som jag inte provar. Jag doftar på ett glas men i mitt skick så betyder det inte så mycket. Jag känner en söt parfymerad arom och blommighet med rök och lite mandelmassa. Detta doftar jag på efter att ha provat färdigt övriga viner.
1988 Philipponnat Champagne Brut Clos des Goisses
(PN 70% - CH 30%) RJ Poäng/Potential: 89/94. Jag vet faktiskt inte vad de övriga provarna tycker om detta eftersom jag känner mig ganska ”risig” nu och mest av allt vill vila. Koncentrationen är inte på topp. Juhlin är lite famlande i sina kommentarer och vet nog inte riktigt säkert vad det ska bli av det här vinet med ytterligare mognad.

Vin 10
Det andra av extravinerna. Jag får ett par droppar att dofta samt smaka på och gör mitt bästa. Mogna/bokna äpplen med svamp och tryffel. Utvecklad och jordig karaktär. Nötter som drar åt noisette till. En helt unik doft mot övriga viner. Smaken är nästan oxiderad åt sherry till men ändå vital. Nötter och mogna äpplen med smör och citrus samt mandelmassa och noisette. Apelsinmarmelad.
1979 Philipponnat Champagne Brut Clos des Goisses
(PN 70% - CH 30%) RJ Poäng/Potential: 95/95. Gott och härligt men jag är inte i skick att göra en seriös bedömning av poäng och kvalitet i detta läge. Centilitrarna är dessutom för få för ett rejält försök. Jag förstår ju att övriga provare uppskattar detta mycket med sin härliga mognad och speciella framtoning. Juhlin är lyrisk i sina kommentarer. Han kallar det för ett strålande vin och smaken som brunnsdjup och vibrerande fräsch!

Vin 11
Färgen är ljus och knappt märkbart orange. Doften är liten med smultron och äpple samt kex. Lite märklig känsla av hårspray och kemisk karaktär. Inte helt kul. Smaken är fruktigare än tidigare viner med nästan skumbanan och gräddig choklad. Kaffe och mörk brödighet med äpple, jordgubbar och örtighet. En frisk men för kort eftersmak för mig.
1999 Philipponnat Champagne Brut Clos des Goisses Juste Rosé
(PN 77% - CH 23%) RJ Poäng/Potential: 91/95. Om det är jag som är för trött nu eller om det är så att man inte klarar fler intryck vet jag inte. Däremot vet jag att jag inte är speciellt imponerad av detta vin. Ganska tråkigt och intetsägande. Kommer det att hända något mer spännande framöver? Inte vet jag men som det smakar idag blir 87 poäng bra. Juhlin tror mycket mera på det här än mig. Han tycker den är smeksam och delikat. Endast 1000 flaskor producerade så det är i alla fall ett unikum man fått prova. De provare som satt närmast mig var inte heller så imponerade. Jag var alltså inte helt ensam i min besvikelse.

Mat Champagne
Färgen är laxrosa och visar mycket tydligare än det förra vinet att det handlar om Rosé. Doften är fatig och kryddig med rostat kaffe och jordgubbar. Smaken rödfruktig med jordgubbar och en något enkel och kort eftersmak.
2000 Philipponnat Champagne Cuvée "1522" Rosé
(PN 62% - CH 38%) RJ Poäng/Potential: 85/88. Nu är jag så hängig att detta mest blir en fråga om att äta och skölja ner maten med något. Synd, för innerst inne tror jag att jag hade gillat detta vin bättre än vad jag nu gjorde. Faktiskt är att det både smakade mer och bättre än den mer prestigefulla 1999an från Clos des Goisses. Jag hamnar på 87 poäng men ta det för vad det är – en förkyld, febrig och utmattad vinälskares försök till analys. Juhlin är positiv och verkar gilla denna.

Dessert Champagne
Ljusgul färg. Doften är mineralisk med kaffe, tobak, rostade fat, järn och nästan metalliskt. Kaffesump. Smaken är närmast sötsyrlig med mycket kaffesmak och rostade toner överlag. Inte så värst söt. Mineraler och järn.
1996 Philipponnat Champagne Sublime Reserve Demi-Sec
(CH 100%) RJ Poäng/Potential: 85/86. Nu är jag piggare igen och uppskattar detta glas mycket. Inte sött enligt mitt och mina närmsta medprovares tycke men väldigt friskt och gott. Inte så värst komplext. Det blir 87/88 poäng för välsmaken. Juhlin gillar det mycket och resonerar som så att hade smaken varit torrare hade han gett ett högre betyg.

Så var man då av med oskulden till sist. Provat Champagne har jag gjort förut - men aldrig i den här omfattningen.

Självklart först ett stort tack till M för att jag får vara med i Gomseglet och för din enorma viljestyrka att hela tiden utmana våra smaklökar med mytomspunna viner. Själv har jag bara varit med i Gomseglet sex eller sju av de tio åren men känner mig som fullvärdig medlem! Många roliga provningar har det varit genom åren och denna hör definitivt till den gruppen. Festligare har det aldrig varit. Tackar vidare såklart huset Philipponnat för sin generositet och Monsieur Vianney Gravereaux för sitt engagerade deltagande. Vi höll provningen i en för oss helt ny lokal i dessa sammanhang - Kafé Kungsgatan i Malmö. Ägaren lånade generöst ut både lokal och kaffemaskin åt oss denna Jubileumskväll. Mer passande miljö än detta rokokokafé får man nog leta efter. Nu är jag i och för sig lika kass på tidsåldrar som jag är på fåglar och växter så vid närmare eftertanke kanske inte ens Champagne var ”uppfunnet” vid denna epok? Spelar ingen roll – trevligt miljö var det.

Äta gott måste man även göra när det är Jubileum och det gjorde vi verkligen. En Buffé meny komponerad och tillagad av Peter Skogström (VM-guld 1998 o 2002 och OS-guld 2000 o 2004 samt Årets kock 2006) bestående av:

Terrin på spenat och kräftor, Nobellax med färskost och rom, Kryddinkokta rotfrukter med yoghurt, Ballotine på Tockafarmens tupp med dragon, Viltpaté med rödlökschutney, Ostkräm med tryffel och marinerad broccoli, Mixsallad, Surdegsbröd.

Även en Jubileumstårta stod på menyn som Peters hustru Marie Skogström ansvarade för - ett mästerverk. Kvällens godaste!

Ja, efter fest kommer vardag – eller är det tvärtom? Nu spelar det inte så stor roll. På tur i programmet står en av våra två årliga bedömningsprovningar. Husguden Robert Parker måste ju utmanas. Denna gång gäller minst 94 poäng och Frankrike som ursprungsland - mycket Chateauneuf du Pape förhoppningsvis!