Egentligen skulle detta bli en årskrönika men tiden räckte inte till, så min summering av 2011 kommer efter årsskiftet istället och därför blir det till att önska alla ett Gott Slut & Gott Nytt redan nu. Den tålmodige får en summering av 2011 så småningom – men nu till något helt annat:
För några dagar sedan läste jag en post på Bulletin Board som genast pockade på min uppmärksamhet. Tvåtusensju och tidig mognad var innehållet. Vinet var ett vin jag provat en gång tidigare men det var egentligen Mäster Bobs ord om ett annat vin som fick mig att åter tro på att mirakelns tid inte är förbi.
"the famous CNDP fan and collector Park Smith did a tasting of nearly 24 CNDPs from 2007 on December 7 in NYC...all the highly rated wines,special cuvees,ETC.....everything was stunning, very rich and still very young...one bad bottle was the Olivier Hillaire Petits Pieds D'Armand, which seemed to be refermenting...2007 Deux Freres was superb, and we lucked out with the 2007 Barroche Pure...which came from the same case where I have had two refermenting and UNDRINKABLE bottles...overall,the wines were still very young and unevolved, but of extraordinary quality....sorry to hear about the Deux Freres...the mysteries of each and every bottle of wine....."
Kunde det verkligen vara sant - att 2007 Pure åter gick att dricka?
Nu ska man ju egentligen spara det göttiga till sist, fast då kan man ju inte sitta och sörpla eller ta noteringar samt sitta i timmar med snoken i glaset – nej då ska det snackas och glammas och därför var det ju ingen vitts att vänta. Dessutom är det ju bara kvällen före Nyårsafton en gång om året.
Nu är det ju svårt att döma utan en referens och därför föll valet först på en annan ren Grenache från 2007 men ångesten tog vid och istället blev det en 2009a. Inte fy skam eftersom suget att prova om denna funnits länge. Nu gjorde jag så igår men den buteljen hade på min inrådan varit öppen i ett helt dygn. Portvinskaraktären var påtaglig även om vinet var sjukligt gott. Därför var det givetvis intressant att jämföra intrycken mot en helt nyöppnad flaska. Det var med facit i hand ingen dum idé.
2007 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Pure" har först en ganska ljus och påtagligt utvecklad färg. Sedan både mörknar och tätnar färgen i glaset och även om kanten är lite brun så är färgen tätare.
Doften är direkt explosiv och enormt uttrycksfull. Med tiden kommer det ännu mera och till slut sitter jag mest med ett dumt flin till ansiktsutryck. Det doftar blommor, parfym, choklad och nyrostat kaffe. Dessförinnan en blodig och enormt animalisk arom som ger ett visst rustikt intryck men som mildras med tiden. Vanilj, Kirsch, körsbärspraliner och jordgubbssylt. Kryddbasar, sviskon, katrinplommon och cederträ med inslag av tobak och cigarrlåda. Ett först reduktivt intryck lägger sig snabbt och därefter är det bara glädje och kinapuffar som dröjer sig kvar.
Vinet är först en aning spritsigt men detta släpper ganska snabbt och denna gång känns det inte som efterjäsning utan mer som kolsyra och efter bara en till två timmar (fortfarande i flaskan) försvinner detta helt. Nu framträder istället en ren och hedonistisk smak av mjölkchoklad uppblandat med fruktlikör. Syltigt, inställsamt och nästan rödbärigt men med ganska eldiga och söta drag i eftersmaken. Smörkola, sötlakrits och en aning ”mäsk” som får julölen att åter kännas aktuell. Inte helt harmoniskt men fruktansvärt personligt. Kanske inte helt perfekt i form men ett enormt stort steg framåt sedan senast. Kanske löser det sig tillslut?
Jag vet faktiskt inte hur jag summera detta - men gott är det. Det är som att vara ung och vilja bli berusad men inte gilla alkohol. Det nästan bara rinner ner och det kan tyckas farligt men faktiskt är att det mest känns härligt. Det är nog vad hedonism handlar om. Jag måste dock poängtera att jag tycker att samma vin i årgång 2005 är något helt annat. Ett mycket seriösare vin och med ett mycket större djup. Godaste smakprovet sedan maj 2009 och ett tecken på att framtiden kanske trots allt är ljus. Det blir 95 poäng. En bit kvar men kanske sitter nittioniopoängaren där en dag.
2009 Mas de Boislauzon, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée du Quet" har en mörk och ganska tät purpurröd färg med en direkt doft som nästan golvar det föregående vinet. Det tar en halvtimme men därefter är det nästan utklassning. Garrigue i kopiösa mängder. Bränd lakrits, dammig grusväg, örter och chokladdragerade körsbärspraliner. Gummi, svett och något som utan att vilja försöka förklara det doftar ”underground” och suspekt klubbkaraktär. Helt magiskt förförande och exotiskt med tydliga drag av kryddiga och bakade fikon samt dadlar. Julbordet känns åter aktuellt. Faktum är att det nästan doftar som Clos des Papes eller till och med 2005 Pure. Full pott!
Smaken är kopiöst koncentrerad och intensiv med tydliga drag av torkad frukt. Lakrits, fikon, bittermandel och plommonpaj med massor av kanel och kardemumma. Enorm längd men också med tydliga tanniner och stramhet. Lakrits, malört, enbär och mörkrostad choklad. Cassis, nötter och ingefära. En summering skulle kunna vara att detta är vuxendricka och inte läskeblask.
Garanterat skulle inga tonåringar dricka sig berusade på detta. Nej, det kräver sin man och erfarne provare för att njuta av denna nektar. Ungt är det men också lovande. Jag tycker nästan att 2007an skall känna flåset i nacken. Vad som händer i framtiden är svårt att säga om - men någon större skillnad gentemot 2007an känner jag inte. Kanske är det yngre vinet något rödare i frukten, vilket knappast är negativt. Supergott och givna 98 poäng.
Jag hoppas det finns läsare som trots mitt blygsamma bloggande är villiga att hänga med in i 2012 och om det blir som jag vill kommer aktiviteten då att öka
Tillsist lite bra musik att avsluta året med. Ny? - nej men den fick sin nytändning med Bron och visst är det en otäckt bra låt – bäst 2011!
10 kommentarer:
drack en Pure -07 för några veckor sedan och den smakade sönderlagrad port. Inte så kul när det tidigare flaska var precis lika dan......Nä, tycker de flesta -07 som korkats upp det senaste året inte varit på topp direkt....
En överskattad amaroneårgång med extra mycket russin...
Jag förstår precis vad du menar och jag har definitivt haft mina mindre lyckade 2007or. Gudarna ska veta att jag inte har något i källaren som kommer i närheten avCndP 2007 i antal. Vissa viner har verkligen visat upp en övermogen sida. Ikväll är det dock tvärtom och min hustru tyckte att 2009 Quet var alltför tuff medan hon verkligen gillade 2007 Pure. För mig var det tvärtom då jag tycker Pure är för klistrig och snäll gentemot den mycket ruffigare 2009 Quet. Smaken är som baken och för ett halvår sedan hade ja garanterat helt förkastat Pure.
Ha det!
Johan
Johan, det måste ha varit en än mer förlösande känsla än vad du egentligen förmedlar i ord. Gott nytt!!
Hej Björn!
Absolut. Det var riktigt kul att uppleva vinet som det ska vara. Det fanns dock en viss spritsighet i vinet som nog kommer av tillsatt kolsyra under lagringen. Det sköna var att det inte fanns något drag av oxidation eller andra konstigheter. Jag har lite kvar att ”smygprova” idag och det ska bli kul och se om det är någon skillnad. Man ska förvisso vara medveten om att det är ett ganska sött och syltigt vin med en del Portvinslika drag.
Gott Nytt till dig med!
Johan
Hej, och Gott Nytt År!
Jag är en trogen läsare av din blogg, och har konstaterat att vi ofta har rätt lik smak när det C9P. Dock: köpte och testade Quet 09 efter släppet på SB, och det var inte alls min kopp te. Inte så att det är ett dåligt hantverk, men den sötaktiga frukten och russintonen gjorde att jag fick vibbar till Amarone - och det är inte min kopp te... Testade den sida vid sida om vanliga cuvén, som jag tyckte var flera snäpp bättre! Resterande flaskor Quet gick i retur till SB... Ångrar kanske ändå att jag inte behöll en flaska för att se vad långtidslagring skulle ge...men jag antar att det kommer ramla in många intressanta C9P 09-or på SB framöver som det är värt att lägga pengarna på (redan i februarisläppet).
/Laffen
Hej Laffen!
Gott Nytt år till dig med.
Kul att det finns trogna läsare kvar och att vi tycks dela intresse och smak för CndP. Nu kan man ju inte alltid tycka lika och beträffande 2009 Quet så förstår jag att man kan ha en aning svårt för vinet. Det är ett rejält kraftpaket och visst finns det en eldighet samt en känsla av hetta i vinet men Amaronevibbar fick jag aldrig. Dock har jag fått den känslan i del andra viner från just 2009 som i mitt tycke varit alltför sockersöta och brända i karaktären. Tror att man ska vara ganska selektiv när det gäller 2009 och passa sig för att köpa endast baserat på årgången eller tidigare upplevelser av producenterna.
Personligen älskar jag det vilda och lite farliga i 2009 Quet och tycker att den är mer tillgänglig än 2007an var vid samma ålder. Vilken som blir bäst med åren återstår att se men ganska fina representanter för norra delen av distriktet är de sannerligen. Provade en 2001a under våren/sommaren 2011 och det var ett ganska stramt och klassiskt vin som inte helt passade mig och om det berodde på den tidigare stilen, årgången eller åldrandet vet jag inte men det ska bli kul att se var 2007an samt 2009an landar vid 10års ålder.
Bästa!
Johan
Får skylla mitt sena svar på fullständig bloggcoma parad med arbete ;-)
Klart man hänger med dig även in i 2012!
Skönt att några svenskinköpta (väl?) flaskor 2007 Pure levererar utan tecken på efterjäsning, som väl ändå bara rör en del av produktionen om jag förstått rätt? Frågan är när man skall korka upp bara, får nog bli ett smakprov senare i år ändå...
För övrigt anände 2009 Pégau här hemma före jul. Har du som medlem i fan cluben hunnit smaka den bland dina utforskningar av nollnior?
Hej Franko!
Tyvärr har jag varken provat eller lyckats lägga vantarna på någon 2009 Pegau. Det känns definitivt som ett vin man bör ha i samlingen utav vad man kan läsa sig till i etern. Kan mycket väl tänka mig att Pegau lyckats hantera årgången mer än väl. Provar du måste du rapportera.
Beträffande 2007 Pure så har de fyra flaskor jag provat kommit från inköp i Sverige (även om alla inte köpts av mig). Däremot har jag från samma inköp haft både ett rejält defekt vin samt då denna nu senast provade flaska. Det sägs att Julien alltid menat att problemen skulle ge med sig och kanske stämmer detta. Hur det då skulle ha gått till vågar jag inte ens spekulera kring. Jag upplevde en viss spritsighet som om det var rester från kolsyra men inget som påminde om efterjäsning. Kanske är det bara just kolsyra som är problemet och att den nu börjat ge med sig. Mina kunskaper i framställningsmetoder är alltför begränsade för att med bestämdhet hävda något.
Vi får följa våra eskapader in i 2012 och kanske är det dags för en Greenock Creek i år?
Ha det!
Johan
PS. Var på provning igår och fick helblint en 2007 Usseglio "Mon Aieul". Klockrena 100 poäng - så än är hoppet om 2007 inte ute! DS.
Ja vad katten, chansen är stor att det blir Pégau redan till helgen beroende på hur våra planer utvecklar sig.
För övrigt - jag har fortfarande så gott som enbart bara positiva upplevelser av nollsjuorna. Men de skall nog vila en stund nu. Skönt att tiorna är på gång ;-)
Hej Johan, jag fick ett ryck och korkade upp en Fiancée -07 ikväll, och likt Pure uppvisar den initialt en del spritsighet (kolsyra). Jag flinade lite åt det hela och drog mig till minnes den här posten bl.a. Jag väntar lite innan jag dricker ur tror jag :)
Skicka en kommentar