Rödare och stramare – mer klassisk?

Att svara på den frågan låter sig knappast göras med bakgrund av bara några få smakprov men det är nog så som årgång 2009 i södra Rhône har utmålats – mer klassisk helt enkelt. Mina egna erfarenheter var tills i onsdags begränsade till några enstaka smakprov av framförallt viner från den lite enklare appellationen Côtes du Rhône. Enkla kan man dock inte beskylla de sex smakproven för, som transporterades i de förvisso ganska spartanska (men fullt funktionsdugliga) PET-flaskorna, från Kungliga Hufvudstaden. Barnen tyckte det såg ganska kul ut men innehållet var långtifrån läskeblask och mineralvatten. Det rörde sig nämligen om rester från Bristly Wine Agents provning i måndags och närmarebestämt om de såkallade prestigecuvéerna: "Cuvée Pure", "Colombis", "Cuvée Chaupin", "Cuvée du Quet", "Collection Charles Giraud" och "Vieilles Vignes"

Jag kände mig nästan som Askungen i måndagsförmiddag och intalade mig att ”vad är väl en bal på slottet…” att missa både vinerna och mötena med producenterna som alla var på plats kändes ganska bittert. Nu var det knappast aktuellt att försöka ta mig de 60 milen till Stockholm även om det ett tag fanns en svag förhoppning. När jag så insåg att det var måndag och att jag inte var där, beslöt jag mig för att lite på skämt men ändå med ett visst hopp, skicka ett SMS till Gabriel. ”Spar på slattarna och skicka dem till Malmö” löd budskapet. Jag trodde väl inte riktigt på upplägget men några timmar senare dök svaret upp som kort och gott löd ”jag fixar det”. Snacka om att bli glad!

Nu fick jag då chansen att prova några av vinerna och även om jag missade mötet med producenterna så känns det mer än bra. Men hur bra är då vinerna?

Först en rekapitulering av vad som har sagts om årgång 2009 och då främst i Châteauneuf-du-Pape. Det lustiga är att årgång 2007 börjat segla upp som något atypiskt och närmast omgivet av lite negativa synpunkter. Jag har själv deltagit i debatten men inte såtillvida att jag tycker det är något fel på vinerna rent smakmässigt utan mer för att jag oroar mig för vissa viners hälsa. Det lite (o)lustiga är att årgång 2009 förmodligen är minst lika kontroversiell om man ska tro vad man kan läsa i etern. Själv har jag mest läst vad Robert Parker och Jeb Dunnuck (som numera också tar betalt) skriver men även tagit in andras åsikter. Dessutom var jag ju själv på plats i distriktet under slutet av junimånad det aktuella året. Det var varmt redan då och dessutom en ständigt närvarande Mistral som torkade ut både druvor och människor.

Det började både kallt och regnigt för att sedan bli en varm och torr sommar med en rekordvarm månad i augusti – faktiskt den näst varmaste på 46år, endast slagen av 2003. Värmen resulterade i höga sockernivåer samt sjunkande syra och tydligen var det inte helt enkelt att starta skörden eftersom man hade ojämn mognad i fälten. Däremot avslutades skörden problemfritt under närmast idealiska förhållanden.

Vidare kan man läsa om avbrutna jäsningar på grund av höga sockernivåer samt allmänna bekymmer under vinifieringen med volatila syror och en totalt sett ganska liten produktion. Det har talats om en mer maskulin och tanninrik årgång gentemot 2007 och jämförelser har gjorts med 1989 samt en mix av 2001/2005 medan Parker refererar till en mix av 2000/2003. När jag talade med Gabriel hade han intrycket av att de producenter han samarbetar med, tyckte att 2009 var en enklare årgång att hantera än 2007. Vad vet man? Jag kan åtminstone delge mina intryck av de provade vinerna.

Värt att notera är att vinerna öppnades två dagar före jag provade dem och att de hällts upp på 500ml flaskor som var helt fyllda med undantag för de bägge vinerna från Domaine de la Janasse. Dessutom rörde det sig om ”fatprover” i fyra av fallen vilket tillsammans gör att mina intryck måste läsas med detta i beaktande.




2009 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Pure" (fatprov)
Färgen är ganska ljus och purpurröd. En tydlig och stor doft av först kolasnören, dammig grusväg, kött samt örtighet av garrigue. Rödbärig och elegant i Bourgognelik stil med inslag av ljus choklad. Sedan händer något och doften utvecklas snabbt mot sötare aromer av choklad, Portvin, fikon och nästan Amaronelika drag. En aning tveksamt faktiskt.

Smaken är ren med först mycket påtaglig strävhet och tanniner samt en tydlig eldighet. Choklad, kolasnören i en varm och lite bränd smak. Lakrits och malörtsbeska i en aningen rå, stram och faktiskt bitter stil. Inte så friskt och bärigt utan snarast mer drag av torkade frukter.

Ett gott och spännande vin men jag är ändå lite fundersam. Jag får en hel del associationer till framförallt 2007an men även delvis 2005an. Det senare är positivt men faktum är att ju längre vinet står i glaset och innehållet i flaskan sjunker så framträder närmast samma oxiderade karaktär som har stört mig så med 2007an. Dessutom är eldigheten i min smak alltför påtaglig och jag tycker faktiskt inte att Julien har gjort ett mer återhållsamt eller mer Burgundiskt vin med 2009an. Det är snarast ett tuffare och lite hårdare vin som kanske kommer att mogna fint och ge en helt annan upplevelse efter några år i källaren. Man ska också tänka på att vinet öppnades två dagar före mitt smakprov och att det rör sig om ett fatprov. Kanske är det inte helt representativt för vad som kommer att buteljeras så småningom. Bra men jag är något reserverad med 93/94 poäng men som kontrast tycker min hustru att detta är det godaste vinet av de sex på bordet. Kanske är jag skadad för resten av livet med mina tvåtusensjuupplevelser?




2009 Domaine Isabel Ferrando, Châteauneuf-du-Pape "Colombis"
Färgen är ljus, klar och sammetsröd. Det doftar kola, choklad och vanilj samt honung och mandel blandat med lakrits och charkuterier. Sötfruktigt och örtigt med blodiga inslag och nästan doft av grillat kött. Blommor, parfym och närmast exotisk fruktighet och massor av Kirsch. Även en pikant svettighet typ omklädningsrum. Enormt uttrycksfull och inställsam.

Smaken är ren, kryddig och rostad med inslag av grillat kött, fat, lakrits och kola. Knäckig och chokladig med kaffe och Kirsch men viss stramhet. Jordgubbar, hallon och röda bär i allmänhet med ett inslag av peppar. Enormt inställsamt och hedonistiskt.

Ett jätteläckert och gott vin som jag blir mycket glad av att prova. Stilen påminner en hel del om vinerna jag upplevt i Roussillon/Collioure med sin typiskt drickvänliga och lite modernare stil. Robert Parker skriver i sin recension: ”If you want an education in what kirsch liqueur, roasted Provencal herbs and loamy soil/garrigue notes smell and taste like, this offers a doctorate degree.” och det är bara att hålla med. Ett måstevin för Grenachefanatikerna men nödvändigtvis inget som den rent generelle Châteauneuf-du-Pape älskaren kommer att dyrka. Detta är mer för dem som gillar druvans uttryck i de Spanska och kanske rentav Australiensiska motsvarigheterna. Jag gillar detta mycket och 95/96 poäng känns självklara. Min erfarenhet av 2007an sträcker sig till en provad flaska (den på bilden nedan) under besöket i distriktet 2009 och den minns jag som ännu rikare men också mörkare i stilen. Faktiskt nästan lite för mycket av det goda.

2009 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Chaupin" (fatprov)
Färgen är klar och purpurröd. Doften är först lite knuten och dammig med en lätt rökighet och inslag av jordgubbar. Kanske lätt oxiderad med ett drag av våta löv, mineraler och regnig grusväg. Blommor, chark, garrigue och tydlig rostad kryddighet. Choklad och kola och en mer syltig frukt efterhand.

Smaken är ren med inslag av kola och lakrits men också mycket fruktighet av jordgubbar, hallon, körsbär och svartvinbär. En frisk och lite rödare, nästan elegant smak men även ganska sötfruktig i eftersmaken med en antydan till rökighet och beska.

Som vanligt ett gott vin. Betydligt mycket rödare i stilen och även friskare än vad jag minns från tidigare årgångar. Det finns kraft men av de tre rena Grenachevinerna framstår detta som slankast. Det får bli 94/95 poäng men med reservation för att detta vin öppnades två dagar tidigare och dessutom förvarats i en mindre än halvfull flaska. Kanske har detta påskyndat utvecklingen.

2009 Mas de Boislauzon, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée du Quet" (fatprov)
Färgen är klar och purpurröd. Doften först lite återhållsam med örtighet, mynta och dov mörkfruktighet. Charkuterier, grillad och blodig biff med nästan medicinalkaraktär. Blåbär, svartvinbär och oliver i en ständigt växande och komplex doft. Inte helt olik Domaine de la Vieille Julienne när den är som bäst.

Smaken är ren och stor med Kirsch, choklad och strama samt intensiva tanniner i en mycket elegant stil vars eftersmak känns oändlig. Fantastiskt bra. Lakrits och viss bitterhet med lavendelsmak samt enormt koncentrerad och rik i sin struktur. Smaken är aldrig sötkladdig utan närmast torr och stram. Toppklass!

Jag är närmast lite chockad och överraskad. Jag hade aldrig trott att 2009an av detta vin skulle vara att räkna med gentemot den så haussade 2007an. Faktum är att jag är beredd att hålla 2009an som bättre. Jag fick lite samma känsla som första gången jag provare 2007an i september 2009 men efter det upplever jag att 2007an har slutit sig något. Det är inget litet vin i årgång 2009 heller och inte kommer det att upplevas som ett tillgängligt vin på kort sikt. Däremot är potentialen enorm och jag undrar om inte detta kommer att framstå som ett av årgångens bästa viner på längre sikt. Den långa luftningen tycks inte ha påverkat vinet det minsta utan snarast är det nog ett måste. Absolut inget för nybörjare! Jag är mycket imponerad och har svårt att värja mig med ett betyg som resulterar i 98/99 poäng. Ett måste för den sanne entusiasten!

2009 Domaine Saint Préfert, Châteauneuf-du-Pape "Collection Charles Giraud"
Färgen är klar och ljust purpurröd. Doften väller ur glaset i enorma mängder med först mycket köttiga, grillade och rostade aromer. Peppar, vedspis, kryddor, höstskog och hårspray. Kaffe och jordighet med inslag av svett blandat med parfym och en exotisk fruktighet. Sedan en märklig förnimmelse av plåster. Underbart!

Smaken är stor med choklad, kola och violpastill som första intryck. Sedan kaffe, kirsch och aprikospuré med jordgubbspaj i enorma mängder. Eftersmaken är mycket lång och intensiv med tydliga och torra tanniner. Alkoholhalten är klart märkbar med en eldighet som säkert kan upplevas som störande. I avslutningen en beska men också en viss smörighet som avrundar det hela fint. Ett rikt och gott vin!

Om det förra är ett stort vin är detta på sitt vis ännu större. Jag tror inte att alla kommer att uppskatta det lika mycket som mig och jag måste varna för en påtaglig eldighet. Mig stör den inte utan det hela bärs upp av en helt underbar struktur och smakrikedom men det är inte ett vin för var och varannan. Man måste gilla stilen. Om Colombis påminde mig om Roussillon och Collioure så är det inget emot vad detta vin gör. För mig är det som om jag satt på plats i Roussillon och läppjade på vinerna därifrån. Speciellt ett vin dyker upp i tanken. Ett vin som sommaren 2009 blev en blixtförälskelse - 2007 Domaine St Sébastien, Collioure ”Cuvée Alexandre”. Likheterna är nästan förbluffande och det gör mig både glad men också lite nervös. Det vinet håller inte alls lika bra idag som då och någonstans känns det som om detta vin också skulle kunna utvecklas åt fel håll. Vi talar definitivt om ett förförarvin av stora proportioner men jag chansar med 97/98 poäng som slutbetyg. Kanske lite fegt om jag ska vara ärlig…

2009 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" (fatprov)
Färgen är purpurröd. En doft av mörka bär med choklad och peppar samt rostat kaffe blir första intrycket. Metall, järn och våt sten i en mineraldriven stil som sedan övergår åt garrigue, lavendel och lakrits med en allmän dammighet. Mycket klassisk.

Smaken är koncentrerad och mycket viskös med jordgubbar, lakrits och blåbär som sedan övergår i en varm och aningen syrafattig eftersmak. Körsbär, svartvinbär och sedan beska med ganska torra tanniner. Enorm tyngd.

Kanske lider detta smakprov av att ha varit öppnat ganska länge och dessutom förvarad i en mindre än halvfull flaska. Det finns något platt över det hela och det borde det inte göra. Syran är påtagligt låg och det gör att smaken inte känns helt fräsch. Ändå gillar jag som vanligt denna cuvée mycket men inte i nivå med tidigare provade årgångar. Det blir trotsallt 96 poäng men jag hade nog trott på ett ännu bättre resultat. Kanske är det omständigheterna som spökar. Jag står dock fortfarande på supporterläktaren när det kommer till Domaine de la Janasse.

Vad blir då slutintrycket?

Ja, det är kanske inte aktuellt att döma baserat på endast dessa smakprov som dessutom inte ens är buteljerade i fyra av fallen. Ändå kan jag inte låta bli att fundera på likheter respektive olikheter med tidigare årgångar. I ärlighetens namn hittar jag inte rödare och friskare fruktighet i de provade vinerna med undantag för Chaupin. Alkoholhalten känns skyhög och jag undrar om inte 2007 döljer den bättre. Kanske är den stora skillnaden gentemot den årgången att tanninerna känns påtagligare i 2009 och det kan ju vara både bra och dåligt. Jag tror att man som anhängare till distriktets viner kommer att gilla 2009 lika mycket som flera tidigare årgångar och att även Robert Parker kommer att revidera sina omdömen när det blir dags senare i år. Hans ganska försiktiga poäng har jag faktiskt lite svårt att förstå. Då kan jag se större likheter i min egen uppfattning gentemot Jeb Dunnuck som har provat en hel del av årgångens viner. Jag kommer absolut att delta i jakten när vinerna släpps men kanske inte med samma intensitet som när 2007orna lanserades.

Ett varningen finger dock! Den som inte gillade årgång 2007 kommer inte heller att bli frälst med 2009 – det är jag säker på.

Avslutningsvis kan jag bara kort konstatera att livet som svensk Châteauneuf-du-Pape fantast blev mycket rikare den dagen Gabriel drog igång Bristly Wine Agents. Det är en imponerande portfölj som skapats på några få år och frågan är om någon annan svensk importör kan matcha den uppställningen? Tack för allt!