lördag, april 07, 2012

Ordning eller oreda...

Att årgångar spelar roll är nog självklart för alla vinälskare. Trots att 2007 i Spanien inte är den mest minnesvärda årgången lockade vinet till ett smakprov. Det är inte varje dag som Clos Erasmus degraderade droppar finns tillgängliga.



Fel kan alltid ske men nog är det konstigt när så fundamentala fakta som årgång blir uppåt väggarna. Att 2009 i Spanien är en mycket bra årgång har nog de flesta noterat och att 2007 är något mindre intressant vet också många.

Jag bestämde mig ändå för 2007 Laurel. Trots en svagare årgång lockade vinet till ett smakprov. Ganska snart funderade jag på hur vinet skulle smaka i en lysande årgång som 2009 – inte visste jag då att det var just den årgången jag hade i glaset.

Efter en koll på importörens hemsida stod det klart att det var just 2009 det handlade om och även om etiketten är svårläst stod det klart om ej tydligt 2009 på den samma. Korken visar även den att det är den två år yngre årgången i buteljen. Eftersom jag aldrig provat 2007an så kan jag inte jämföra men 2009an kan jag beskriva som följer:




2009 Clos Erasmus, Priorat "Laurel" har en mörk men klar och blåröd färg med vacker lyster.

Om man funderar på hur volatil syra kan upplevas är detta vinet ett bra exempel. Doften är stor och söt med karaktär av ljus choklad, nagellack, smörkola och vanilj. Örtighet och tobak med mynta och rök samt surkörsbär och något som kan liknas vid minerallitet och vägdamm. Kanske även en dos kokos.

Smaken är ren och frisk med ett bärigt anslag. Körsbärspraliner doppade i choklad, kaffe, svartvinbär och först ganska markerade tanniner. Påtaglig syra, viss beska och en aning råhet i eftersmaken drar ner helhetsintrycket något. Gott men utan den där riktiga wowkänslan.

Att detta handlar om ett ungt vin är uppenbart och kanske är det på tok för tidigt att ge sig på ett definitivt omdöme men några 94-97 poäng som Jay Miller gett hittar jag inte. Däremot 93 poäng kan jag sträcka mig till. Absolut ett korrekt vin från distriktet men det räcker med detta smakprov.

Lustigt att Systembolaget med sina rigorösa kontroller och byråkrati missar en så självklar sak som årgången. Det borde ju finnas mängder med medarbetare som borde upptäcka den felaktiga årgången.

För er som missat den helt fantastiska berättelsen om terapeuten Dag så rekommendera ett snabbt besök på SVT Play innan det är för sent. Förutom den enormt fascinerande berättelsen så är musikvalet i världsklass. Kanske inte en serie för alla men ge den en chans.

Senaste 11 månaderna har varit ganska jobbiga. Förutom en sedan 15 år sjuk fader så blev min mammas demens mycket påtaglig för snart ett år sedan. Att som ensamt barn sköta sina föräldrar är knappast något som främjar vinbloggandet men kanske lugnar det snart ner sig en aning och då hoppas jag kunna återkomma med en mängd härliga och spännande vinrapporter.

3 kommentarer:

Anonym sa...

(A): Välokmmen tillbaka!

Frankofilen sa...

Vill också hälsa välkommen tillbaka.

Mina Vinare sa...

Tack så mycket! Ska försöka få upp frekvensen.