Phar Lap – eller "här kommer alla tvåhundranittioen poäng på en och samma gång"!

“Having the Black Guts in your cellar is like having Phar Lap in your stable. It is an absolute honour to deliver this wine every year as it never falls short of fulfilling my expectations. It comes out fighting every year and never finishes second.”

Så beskriver Christian Canute med egna ord sin skapelse "Black Guts Shiraz". Att de tre senaste årgångarna av vinet samtliga belönats med 97 poäng av The Wine Advocate och Jay Miller kanske betyder att Christian på sätt och vis har rätt i att vinet är av yppersta klass. Kanske av sådan klass att de amerikanska konkurrenterna försöker preparera det med arsenik – samma öde som bevisligen drabbade Phar Lap.



Allvarligt talat så tror jag inte att de behöver gå så långt. De amerikanska konsumenterna verkar ha vänt Australien ryggen och helt tappat intresset. Själv klagar jag inte. Det är faktiskt ganska befriande att få ha Aussies så här lite för sig själv, nu när alla andra helst bara verkar vilja dricka viner från påvligare områden.

För mig har alltid "Black Guts" stått högt på önskelistan och när så möjligheten att lägga vantarna på de tre senaste årgångarna dök upp tvekade jag aldrig. Självklart var jag tvungen att ganska omgående prova dem, sida vid sida, under loppet av tre kvällar i början av januari. En ganska intressant erfarenhet med tanke på att årgångsskillnaderna borde få en chans att lysa igenom.

Christian Canute har som så många andra berömda australiensiska vinmakare gått vägen via Rockford och Rocky O’Callaghan för att sedan börja göra vin i egen regi. Däremellan hann han med ett stopp hos David Powell och Torbreck. Pappa Dennis och mamma Christine köpte vinmark i Barossa Valley 1979, mest som en hobby och för att låta barnen få utrymme för lek och spring. Att sonen Christian 1998 skulle lansera eget vin från markerna under etiketten Rusden hade de nog aldrig föreställt sig. Förvisso hade Dennis tillsammans med sin gode vän Russel, gjort ett fat för egen konsumtion redan 1992 baserat på Cabernet Sauvignon men det var mest för det egna nöjet. Dessförinnan hade man som de flesta andra sålt sin skörd till de stora och dominerande vinfirmorna i området. Även idag säljer man halva skörden till uppköpare men av den resterande delen gör man vin i världsklass – åtminstone om man gillar Aussies…

Robert Parker skrev i oktober 2006 följande rader om Christian och hans tallang:

“If you haven’t yet noticed, Christian Canute is one of Australia’s finest young mavericks. At the ripe old age of 28, he’s doing work that suggests someone with twice as much experience.”

Några visdomsord från The Wine Advocate's nuvarande (men snart utbytte) Australienexpert – Jay Miller:

“Christian Canute’s signature style of winemaking usually pays off with distinctive wines unlike anything else coming out of Barossa Valley.”

Förutom "Black Guts Shiraz" som varit prestigevinet lanserade man nyligen ett vin vid namn Sandscrub som görs av Shiraz från de äldsta stockarna i markerna. Nu handlar det knappast om massproduktion utan endast 40 lådor görs av vinet. Rusden gör ganska många olika viner men utöver de två nämnda är det Boundaries och Chookshed som är de mest berömda. Boundaries är ett vin gjort av Cabernet Sauvignon och Parker har liknat det vid Colgins viner samt högklassig Bordeaux. Chookshed är något så ovanligt som ett vin gjort av Zinfandel och detta jämför Bob med Turley och det innebär kanske att elegansen som övriga viner är kända för inte återfinns i Chookshed. Men nu ska det handla om…

2006 Rusden, Barossa Valley - “Black Guts Shiraz” har en klar purpurröd färg. Doften är stor och parfymerad med kokosfett, diesel och klart rökiga inslag av tjära och kafferost. Mintchoklad, ved, örter och en aning medicinalkaraktär som sedan övergår i mer stalliga och djuriska toner. Något outvecklad och knuten i sin ändå rättframma stil.

Smaken är ren och frisk med svartvinbär, körsbär och en pikant pepprig karaktär, En aning beska i eftersmaken som innehåller både sötma och syrlighet i form av citrus och lingon men även choklad, smörkola och mörkare sötfruktighet. Kryddor, pepparmint, kaffe och lakrits följer sedan.

Ett vin som på något lustigt vis är både finlemmat och elegant samtidigt som det är lite tungt i gumpen och en aning klumpigt. Gott är det - och mycket Aussie är det - men inte i en stil som direkt tilltalar mig. Det kan vara årgången och det kan vara avsaknaden av utveckling som gör att detta blir det minst intressanta vinet av de tre årgångar jag provar. Kanske kommer tiden att göra vinet mer harmoniskt men just nu kan jag inte skönja Jay Millers höga 97 poäng från december 2009. Jag nöjer mig med 94 starka poäng som inte alls smakar illa. Självklart ska detta provas igen men då får det nog bli först efter några års ytterliggare lagring. Jay Millers omdöme lyder som följer:

“The 2006 Black Guts Shiraz competes favorably with its predecessors. The wine spent 30 months in 10% new American oak, 25% new French oak, and 65% old French barrels. Purple in color, it displays scents of cedar, lavender, incense, rosemary, smoked meat, and blueberry. Plush on the palate with a sense of elegance, this incredibly intense, savory, impeccably balanced Shiraz has layers of flavor, and is amazingly light on its feet.”

2005 Rusden, Barossa Valley - “Black Guts Shiraz” har en mörk, tät och närmast blodröd färg. Doften är minst sagt rik med rök, tjära, fat och mörkrostad choklad. Kaffe, stål, järn och mineralighet som av krossad sten. Blåbär, cassis och kirsch. Sedan massor av djuriska drag med välhängt viltkött, grillad pepparbiff, rökt kött, blodighet och en svettig stallighet. Fy skäms så läckert! Sälta och grillad lakrits. Så här ska riktigt vin dofta. Det blir självklart utan avdrag när betyget ska summeras.

Smaken är i princip lika rik som doften med en ren och intensivt koncentrerad smak av cassis och gräddighet med choklad. En lång, lång eftersmak med en viss eldighet. Hallon, jordgubbar, kryddor och mineralighet som ger ett friskt intryck i allt det varma och lite syltiga. Det är som att dricka hallonsoda till en hårt kolgrillad biff - lustfyllt och gott!

Jösses så bra det här vinet är. Allt vad jag vill ha. Det är i stunder som denna jag inser varför jag älskar viner från Australien. De skänker i sina bästa stunder så mycket direkt njutning att livet leker. Dessutom med en enorm pondus och framtidstro om att det bara kommer att bli bättre. Potentialen känns stor men det är väldigt gott att njuta redan nu. Jag har hävdat det förut men repeterar det igen. När det blir som i detta fall känns likheten med stor och muskulöst modern Bordeaux från östra stranden större än vad många kan eller vill tro. Kanske avslöjar eldigheten olikheterna just nu men om sådär fem till tio år, undrar jag om det inte skulle gå att luras i en blindprovning. Jag tar i och höjer Jays 97 pinnar med en och slutar på 98 mycket övertygande poäng. Den som vill ha en avvikande mening kan läsa på CellarTracker. Vad Jay ansåg i februari 2009 följer här:

“The flagship wine is the 2005 Black Guts Shiraz, sourced from estate Shiraz vines yielding a meager 1 to 1.5 tons of fruit per acre. It was aged for 30 months in 35% new French and American oak and 65% in old French barriques. Saturated purple in color, it offers up its characteristic sexy, kinky, exotic bouquet of smoke, wild blueberry, meat, game, mineral, and bacon. Layered, succulent, and exceptionally long, this already complex Shiraz will evolve for several years with a prime drinking window from 2012 to 2025.”

2004 Rusden, Barossa Valley - “Black Guts Shiraz” har en djupt mörkröd färg som kanske drar lite åt det tegelröda hållet till. Doften är fenomenal med rökighet av fat och vedspis. Körsbär, ljus choklad, blommor, vanilj och espresso. Kola, blåbär och sedan betydligt mer utvecklade och komplexa aromer av chark, svamp/tryffel, tobak och läder. Även gurkburk och nagellack med mer luft. Otroligt läckert och spännande men klart annorlunda än de övriga två årgångarna. Mer utvecklat kort och gott.

Smaken är ren och syrlig med en intensivt koncentrerad eftersmak med peppar, apelsinskal och citrus. Syran är påtaglig. Svartvinbär, en aning gräddighet samt örtighet med kanel och ingefära, nästan som en pepparkaka. Syran och örtigheten är bestående och det ger vinet ett ovanligt karaktärsdrag för att komma från Barossa Valley.

Ett mycket spännande vin och dessutom gott. Inte så värst fläskigt eller svulstigt utan snarast elegant och friskt men med massor av doft och smak. Inget blygsamt vin men inte heller den fruktbomb man skulle kunna förvänta sig. Jag gissar på att många som normalt sätt har invändningar mot viner från Australien skulle kunna acceptera det här. Det är ett stort vin men inget klumpigt vin och det kommer säkert att hålla samt utvecklas i många år framöver. Om man ska fundera på poängen så känns först Jays 97 ganska rätt men faktum är att jag tycker att intrycket försämras något över tiden så 96 poäng får bli mitt bidrag. Jay Millers omdöme från oktober 2007 är som följer:

“Rusden’s flagship is the 2004 Shiraz “Black Guts,” sourced from a vineyard planted in 1959. It was aged for 30 months in barrel, 10% new American, 25% new French, with the balance used French. Purple-colored (but not as saturated as many of its Barossa peers), it delivers a stunning perfume of mineral, gunpowder, roasted meat, blueberry, and chocolate. This is followed by a full-bodied, velvety-textured Shiraz with gobs of layered fruit, terrific intensity and balance, and a very long finish. It will develop for 6-8 years and drink well through 2025.”

Det är ganska kul att prova samma vin från tre intilliggande årgångar. Skillnaderna är mycket större än vad jag hade förväntat mig. Jag har svårt att tro att åldersskillnaden skulle spela någon roll eftersom det endast skiljer två år. Däremot verkar väderleken ha spelat roll. De bägge svalare åren 2004 och 2006 har definitivt gett elegantare och mer finlemmade viner medan varmare 2005 uppenbarligen gett vinet mer kraft och muskler. Även sötare och fruktigare toner. Hittills har jag nästan alltid föredragit 2004 i Barossa Valley före de övriga men i detta fall ser det just nu ut som om 2005 är den bättre och framfusigare årgången – fast det är förståss en smaksak.

Det där med att “Black Guts Shiraz” liknas vid Phar Lap och aldrig slutar två vet jag inte om jag håller med om. Visst har 2005an kapacitet men faktum är att jag dagen innan detta smakprov provade två andra viner signerade Christian Canute, där det ena i mitt tycke överglänste denna trio. Då handlade det om två viner från Onkelns marker i kvantiteter som är så små att det närmast kan liknas vid husbehov. Det var omtumlande att prova något som jag upplevde som 2010års bästa vin redan på årets första dag - fast det är en helt annan historia som det brukar heta.