Med fjärilar i magen!

Så kom då äntligen morgonen jag längtat så efter. Inte utan en viss förväntan gick jag och la mig kvällen innan (som ett barn inför Julafton). När så klockan ringde for jag upp som en fjäder (vilket inte händer så ofta) och gjorde mig redo för dagens äventyr. Tre producentbesök bokade och minst ett par som jag planerat att köra canvasbesök hos (fast tvärtom, köpa – inte sälja). Skulle vinerna från 2007 verkligen vara så bra som ryktet gjort gällande, skulle jag få tag i alla viner jag ville ha och framförallt, skulle någon finnas på plats för att möta mig, när jag så anlände till dagens första anhalt?

Det sista var i högsta grad en relevant fråga. Jag hade nämligen ganska tidigt under året bokat med Mr alltiallo på egendomen men sedan något överraskande i mars fått ett mejl från honom som meddelade att han bestämt sig för att lämna sin post. Vad skulle nu hända? Ingen skillnad alls, svarade han mig. Kom som avtalat så möter jag dig och förklarar närmare då. Märkligt tänkte jag, först slutar han, sedan ska han ändå möta mig på egendomen vid mitt besök. Klart att jag funderade i bilen på väg dit, skulle han verkligen vara där och ta emot mig eller skulle jag få vända i dörren?



Visst stod han där på gården när jag kom, i sällskap med ägaren och vinmakaren i egen hög person – Jean Paul Daumen. Nu blev det bara ett kort hej till honom och sedan tog Andreas Becker med mig ut i vingården. Så började ett informativt och trevligt besök hos den producent som under senare år seglat upp som min personliga favorit - Domaine de la Vieille Julienne.

Först måste dock frågan om hans framtid redas ut. Varför detta märkligt komplicerade upplägg? Jo - Andreas berättade att han länge närt en dröm om att börja handla med vin på ett bredare plan och inte bara jobba med en egendom och producent. Alltså hade han tagit beslutet att starta upp en service som kortfattat går ut på att han på uppdrag åt all världens kunder (privatpersoner) köper upp vin och ombesörjer transport runt hela jordklotet. Tanken är att den som är intresserad av ett eller flera viner från Rhône (både norra och södra) ska kunna kontakta Andreas som i sin tur, försöker förhandla fram bästa möjliga pris. För detta tar han 10% på ordervärdet och sedan kan han antingen ombesörja transport eller samla upp vinerna, på en förutbestämd plats. Bekvämt för kunden men går det verkligen att leva på detta undrar jag? Enligt Andreas så har han kunder som gärna köper både en och två pall vin så kanske går det ändå. Hursomhelst, den som vill, kan nå Andreas Becker här (verkar vara högst provisoriskt än så länge).

Varför stod han då framför mig nu? Han hade ju en ny karriär på gång. Förklaringen är att han inte helt brutit med Jean Paul Daumen utan att han även i fortsättningen, på uppdrag av egendomen, kommer att förmedla dess viner till hugade spekulanter. Lite märkligt upplägg kan tyckas men nu stod han ju där och tänkte både berätta om egendomen samt låta mig få prova lite vin – något som jag längtade mycket efter, även om klockan bara var förmiddag.

Vieille Julienne ligger i distriktets nordligaste del, som tillhör kommunen Orange. Denna del motsvarar ungefär 12% av arealen, av den totala del som omfattar AOC Chateauneuf du Pape. Egendomen ligger på ”fel” sida om D72an och hamnar därför precis norr om appellationsgränsen. Gårdens vinareal som ligger direkt i anslutning hamnar således utanför det som får kallas AOC Chateauneuf du Pape och skörden blir därför istället buteljerat som AOC Côtes du Rhône. Den mark som ger råmaterialet till firmans Chateauneuf du Pape ligger till största del på en norrslutning mitt emot egendomen på andra sidan landsvägen. Man har även parceller på andra platser men alla i norr. Marken är blandplanterad vilket betyder att de olika sorterna får samsas i vingårdarna.

Se bilderna nedan och gissa vad som är Grenache och vad som är Mourvedre (ståendes bredvid varandra i Côtes du Rhône marken):

I vissa bra år när det anses berättigat, buteljerar man även en prestigecuvée under namnet Réservé. Denna görs av druvor som kommer från egendomens äldsta parceller och som är planterade i ren sandjord. Åldern på rankorna är plus hundra år och består av ungefär 1ha planterade med Grenache (90%) och Syrah (10%) När högre makter och Jean Paul så vill, beslutas det om man ska göra en Réservé eller inte. Förvånansvärt nog avstod man just i årgång 2007 med att göra en Réservé. Detta eftersom Jean Paul ansåg skillnaden för liten gentemot standardvinet. Nu har jag läst att det nog finns ytterliggare orsaker till detta, att det delvis skulle bero på Jean Pauls principfasthet. Han arbetar strikt efter principen att varje tank som används vid skörd ska vara full av must till kvällen och innehålla minst 50% Grenache. Detta gäller bägge vinerna. Om inte detta kriterium uppfylls blir det helt enkelt inget. Just 2007 verkade bedömning vara att alla druvor inte skulle vara mogna samtidigt – därför ingen Réservé.

Andreas berättar senare när vi besöker källaren att den stora fördelen man har hos Vieille Julienne, gentemot många andra egendomar, är att markerna ligger i direkt närhet, vilket gör att druvorna efter skörd kommer oerhört snabbt i tank. Därför kan man minimera användandet av svavel och undviker oxidation genom snabbhet i processen (en liten dos svavel tillsätts även vid buteljering). Just detta problem är annars stort för många odlare som har ganska lång väg från plockning till tank. Norrläget samt den sandiga jorden gör att man avstjälkar alla druvor helt, eftersom man annars skulle få vänta på tok för länge på stjälkarna att mogna. Man använder ingen ny ek under lagring samt buteljerar helt utan filtrering och klarning. All jäsning och lagring sker på betongtankar och foudres.

Man producerar ett normalår ungefär 24 000 flaskor av standardvinet och 2 400 flaskor av Réservé när denna görs - annars går musten i standardcuvéen. Ingen vit Chateauneuf du Pape görs. Även vin under AOC Côtes du Rhône och Vin de Pays buteljeras men antalet vet jag inte. Eftersom arealen för dessa är större än för Chateauneuf du Pape och skördeuttaget borde vara högre, kan man gissa på att det är uppåt 40 000 till 50 000 flaskor per år. Stilen på vinerna får nog betraktas som mer traditionell än modern - även om de är ganska fruktdrivna. Fram till och med årgång 2001 gjordes även en Chateauneuf du Pape "Vieilles Vignes" men sedan dess går den musten till standardcuvéen.

Så till smakproven.

Vid mitt första besök fick jag prova 2007 och 2003 av Chateauneuf du Pape samt 2006 Réservé. En flaska 2007 Côtes du Rhône fick jag med mig för avnjutning i huset men noteringen från det smakprovet kommer även med i detta inlägg. Tre dagar efter mitt första besök var jag så tillbaks på egendomen och provade då som hastigast om 2007 Chateauneuf du Pape. Dessutom har faktiskt en flaska av den senare även slunkit ned på hemmaplan under sommaren och därför kommer mitt intryck av det vinet att baseras på helheten från tre separata provningstillfällen.

2007 Domaine de la Vieille Julienne, Châteauneuf-du-Pape har en djupt mörk purpurröd färg. Doften domineras först av lakrits, viol och salmiak med en mörk och kompakt fruktighet. Orientaliskt kaffe och mörk choklad med mentol och nötter samt en underbar minerallitet. Backelit, järn och peppar. Skog, våt grusväg och svett med en härlig tobakskaraktär mot slutet. Frukten associerar till fikon, jordgubbar och svartvinbär. Jag gillar detta enormt mycket. Speciellt den omprovade flaskan på hemmaplan övertygar stort i doften.

Smaken är ren och koncentrerad med en sval och frisk karaktär som leder mot massor av mineraler och närmast sälta. Lakrits och violpastill som en halstablett. Mörka körsbär, blåbär och ett köttigt animaliskt inslag med en lång eftersmak. Örter, svartvinbär och fikon kommer med luftning. En viss malörtsbeska med runda tanniner och hallonfruktigt med kirschkaraktär efterhand. Riktigt gott.

Ett imponerande vin i sin friskhet och mineraldrivna karaktär. Behöver rikligt med luft och bör njutas långsamt. På plats noterade Andreas först min förvåning över att fruktigheten var så pass dämpad. Han påpekade att många kommenterat just det faktum att man förväntat sig en sötare fruktkaraktär och istället möts av mycket mer minerallitet än man varit bered på. Det är inte utan att jag blir lite förvånad. Är det så här 2007 ska vara? Det ska senare visa sig att det varierar kraftigt beroende på producent. Just Vieille Julienne kom för mig att kännas som ett av de mer strukturerade vinerna och mindre inställsamt. Lite i samma stil som Clos des Papes. Första intrycket var mest svårbedömt, en flaska öppnad en dag före mitt besök och dessutom provad på förmiddagen. Andra smakprovet var på eftermiddagen och en helt nyöppnad butelj. Tredje gången hemma, blev det en hel flaska över två kvällar.

Allt detta tillsammans gör att poängintervallet kom att variera kraftigt. Från 94-97 poäng. Det intressanta är att alla tre gångerna var intrycket att vinet blev bättre och bättre vilket alltid är ett gott omen. Jag tror att vinet ska ligga i den övre delen av mitt betyg. 96/97 poäng är rimligt med tanke på hur väl det utvecklas i glaset. Robert Parker har från fat föregående år bedömt vinet till 93-95 poäng medan Neal Martin delade ut hela 97 poäng under sin turné i området. Wine Spectator lite försiktigare med 94 poäng och Jeb Dunnuck med sin The Rhône Report uppe på 97 poäng. "För vem ska jag tro på, tro på, tro på när allt är såhär?" Ett bra vin är det. Alla kommer inte att gilla det. Söker man söt jordgubbsfrukt kanske detta inte är rätt val. Vill man ha ett mer Burgundiskt vin och gillar komplexitet så är nog detta ett av årgångens mest spännande viner. Jag är en supporter och tror stenhårt på att detta är en vinnare i längden. Pris på plats € 44.-

2006 Domaine de la Vieille Julienne, Châteauneuf-du-Pape "Reserve" har en mörk och intensiv röd färg. Det doftar mörk choklad, kafferost och söt blåbärsylt. Kola, Cassis och massor av bär. Parfymerat och blommigt med rosenvatten. En kompakt och svår doft att tränga igenom på kort tid och med det lilla innehåll jag har i glaset.

Smaken är intensiv med ren frukt och lakrits samt violpastill i en lång, lång eftersmak. Gummi och mineraler med Creme de Cassis samt tanniner som biter sig fast. En lätt beska mot slutet. Ett oerhört kompakt vin.

Kul att få prova det här. Ett av de bästa viner jag någonsin provat är samma vin i årgång 2000 - ett helt magiskt vin. Detta är mycket stramare och kompaktare vilket säkert släpper med mognad men just nu är det mycket kraft och potential. Smaken är förvisso god redan nu men det är ingen lättviktare. Det är betydligt lättare att poängbedöma det här. Det blir 97 poäng och jämfört med Bob så ligger de i linje med hans 96+ poäng. Samma som Neal Martin. Från fat var dock Parker inne på ett högre betyg än vad det blev tillslut (96-100). Enligt uppgift gjordes endast 1500 flaskor av denna årgång. Smakar det så kostar det. Hela € 240.- landar prislappen på. Jag avböjer bestämt erbjudandet att köpa några buteljer. Att prova kostar dock ingenting mer än sorgen att inse att jag troligen aldrig kommer att få prova vinet igen.

Vi börjar sedan diskutera den så omdebatterade årgången 2003. Jag är nyfiken på Andreas syn på saken och han menar som flera andra, att de som lyckades 2003, gjorde fantastiska viner. Han älskar själv årgången. Just 2003 Réservé sägs vara ett av de mest monumentala viner som gjorts. Han menar att de odlare som väntade ut septemberregnet och inte skördade för tidigt fick perfekta druvor. Att sedan skörden inte påminde om något man tidigare upplevt, är en annan femma. Redan från början insåg man att 2003 inte var som något man tidigare upplevt. Denna åsikt mötte jag hos fler producenter under min vecka. Andreas gick ned i källaren och kom upp med en flaska 2003 av standardvinet som han tycker att vi ska prova. Jag protesterade inte.

2003 Domaine de la Vieille Julienne, Châteauneuf-du-Pape har en svagt utvecklad tegelröd färg. Doften är stor med mognadstoner och klara inslag av fikon samt kokt sylt. Utvecklad med kaffe, choklad, läder och tobak. Gummi, kaffe, viol och en aning animalisk. En härlig och typisk doft som inte alls chockerar mig. Härligt.

Smaken är stor och ren med intensiv mineralkaraktär och lite eldig med peppar och kryddor i allmänhet. Bra längd och ganska tuff för sin ålder. En aning fikon och kanderade körsbär. Mörkfruktig med vingummikaraktär. En lita udda fågel jämfört med de två föregående vinerna. Gott hur som helst.

Jag gillar normalt 2003orna och så även denna. Kanske saknar den ändå all den minerallitet som för mig är Vieille Juliennes adelsmärke. Vinet känns också förvånansvärt utvecklat och kanske är det så att den extrema årgången kommer att spöka framöver i många viner. Absolut ett spännande vin och jag slutar på 94/95 poäng, vilket är högre än Parkers 92 poäng i februari 2006. Ett vin som nog inte går hem i alla läger. Jag är svag för 2003 och det gör att jag inte lider det minsta av att detta vin har en värme och söthet som är lite mer än vad det brukar vara. Det finns fortfarande flaskor kvar att köpa för € 46.- per styck.

2007 Domaine de la Vieille Julienne, Côtes du Rhône "Lieu-Dit Clavin" har en mörkt purpurröd färg. Det doftar sälta, mineraler och lakrits med viol. Elegant. Choklad och syrliga körsbär med en aning backelit och skokräm. Garrigue. Fin och korrekt doft. Helt i linje med de större vinerna.

Smaken är frisk och syrlig med lakrits, körsbär och en antydan till fikon. Aningen kort i eftersmaken med ett lite torrt avslut. Jordgubbar, hallon och friskhet. En lättare smak än vinerna från det mer prestigefulla distriktet.

Ett bra vin och med tanke på prislappens €12.- så är det ganska mycket vin för pengarna. Det här är en stil som ofta är njutbar till mat och “vardagsbehov” och i det syftet fyller det sin funktion mer än väl. Det blir 90 poäng som smakar gott. Parker från fat på 88-90 med tillägget. “one of the finest wines of the appellation”.

Så var då debuten lyckad och nästa anhalt blev ett canvasbesök hos en producent nästgårds och ytterliggare lite längre norrut. Lustigt nog hade Andreas aldrig provat den producentens vin men han var nyfiken på att få veta vad jag tyckte, om jag lyckades få ett smakprov. Det lyckades jag med. Bara ett vin att skriva om men vilket vin sedan – resans fynd! En “Dark horse” utan dess like.

Beträffande Domaine de la Vieille Julienne så stärkte de sin position på min topplista. Tidigare inlägg om egendomen finns här och här.