fredag, oktober 23, 2009

Lång dags färd mot natt!

Då jag satte mig både omtumlad och nöjd i bilen efter mitt besök hos Domaine de la Janasse borde jag ha återvänt till basen. Nu blev det inte så utan jag beslöt mig för att göra ett försök med ytterliggare ett besök. Detta för att hinna prova ett par viner som intresserat mig ett tag. Nu var det nog fel beslut för vinerna fick ingen ärlig chans efter den bedövande upplevelsen hos Janasse. Dessutom var jag nog allt för trött efter många provade viner och det kom istället mest att handla om att hinna med ytterliggare tre viner innan det blev stängningsdags. Jag inbillar mig fortfarande att jag hade tyckt bättre om de provade vinerna vid ett annat tillfälle och kanske borde jag ha återvänt för ytterliggare ett försök vid ett senare tillfälle. Nu blev det aldrig så. Därför kommer detta mycket att handla om en upplevelse som kändes som en besvikelse, istället för en upplevelse som skulle kännas som glädje - över att funnit en för mig ny bekantskap och eventuell framtida favorit.

När jag lämnat Courthezon och är på väg mot Philippe Bravay för att hämta mina viner beslutar jag mig för en liten omväg och ett extra stop på vägen. Precis när jag närmar mig egendomen ser jag honom körandes iväg i en stor vit skåpbil och tänker att det var ju själve den. Helt säker på att det är han kan jag inte vara eftersom jag tidigare bara sett honom på bild. Fast han är porträttlik och ser ut att ha samma gröna skjorta på sig som han har på många bilder. Jag chansar på att det finns någon annan där som kan öppna för mig. Det gör det inte. Däremot är dörren öppen och det är bara att kliva in. Det ekar helt tomt i den enormt stora provningslokalen. Inte en människa så långt ögat kan nå. Jag beger mig ut i vineriet och där verkar det vara lika öde. Stora rostfria tankar överallt och intrycket är enormt propert och påkostat, både provningsrummet utanför och själva produktionslokalen. Till slut hör jag ljud och inser att det är någon där inne varpå jag börjar ropa. Plötsligt får jag ett svar från någon som ber mig vänta. En kille i trettioårsåldern kommer mot mig och hälsar vänligt. Visst kan jag få prova vin men han tillägger att Jean-Paul just lämnat byggnaden.




Domaine Paul Autard som grundades 1924 ligger beläget strax utanför Courthezon med de flesta av sina parceller i närliggande vingårdar som alla ligger i den östra delen av distriktet. Man har sammanlagt 25 ha mark i AOC Chateauneuf du Pape varav 1 ha består av gröna druvor. Tillskillnad mot många andra producenter har man lägre andel mark utanför, än vad man har i, Chateauneuf du Pape och detta buteljeras då som AOC Côtes du Rhône (12 ha). Firman har nya fina lokaler som uppfördes 2005 av Jean-Paul Autard som för övrigt tog över ansvaret för egendomen endast 17år gammal. Som jag förstår det har man redan från starten 1924 alltid buteljerat hela skörden under eget namn. Stilen betraktas generellt som modern men Robert Parker har delvis en annan syn på saken:

“This gorgeous portfolio from proprietor Paul Autard includes a classically-styled traditional cuvee, a Cuvee la Cote Ronde, a decidedly modern-styled Chateauneuf du Pape, and the newest offering, the blockbuster Cuvee Juline which, despite the use of barriques for aging, is very much in the traditional school. The 2007s are all brilliant.”

Skörden genomgår hel avstjälkning och endast barriques används för lagring av vinerna från Chateauneuf du Pape. Dessa är:




Chateauneuf du Pape Blanc som görs i ca: 3500 flaskor per år. Görs av lika delar Grenache Blanc, Clairette och Roussanne. Jäsning och lagring på barriques. Genomgår däremot inte malolaktisk jäsning.

Chateauneuf du Pape som är firmans volymprodukt med ca: 71 000 flaskor årligen. Baseras på 70% Grenache, 15% Syrah och 15% Counoise. Lagras i 14 månader på 1-3 år gamla barriques.

Chateauneuf du Pape "Cuvée La Côte Ronde” som är en specialcuvée från ett enskilt läge vid namn Le Mourre de Gaud. Görs i en volym om ca: 10 000 flaskor årligen och gjorde sin debut med årgång 1989. Druvorna kommer från gamla stockar (75-100 år) och blandningen är 50% Grenache och 50% Syrah (även om det sägs ingå en del andra druvor också). Lagras i nya barriques under ca: 18 månader.

Chateauneuf du Pape "Cuvée Juline" är en ny specialcuvée som lanserades första gången med årgång 2006 och den görs endast i ca: 2000 flaskor per år. Den är uppkallad efter Jean-Pauls två barn Jules och Pauline. I princip är råmaterialet och blandningen den samma som för "Cuvée La Côte Ronde” men vinifieringen skiljer sig åt. Jäsningen sker på barriques som står på högkant med ändstycket bortplockat. Efter avslutad jäsning försluts faten och lagringen fortsätter sedan på de samma.

Jag ber om att få prova de röda Chateauneuf du Pape cuvéerna och inget annat. Nu börjar en upplevelse som först nästan blir smärtsam. Efter all den söta och runda frukten hos Janasse slår en intensiv trä och fatkaraktär emot mig. Fast märkligt nog inser jag i skrivandes stund att jag nog egentligen gillade vinerna men att jag inte kunde ta dem till mig direkt efter föregående upplevelser. Dagens tidigare provningar hade levererat imponerande viner och då är det inte lätt att vara sist ut.



2007 Domaine Paul Autard, Châteauneuf-du-Pape har en purpurröd färg. Doften är först liten och en aning sluten. Efterhand kommer det kryddiga aromer med fikon och rökighet samt en dos kaffe. Kanske också en svag antydan av garrigue i bakgrunden.

Smaken är intensiv med kola, knäck och ekfat. Klart tuff med markerad strävhet och närmast avsaknad av frukt.

Ett inte alls integrerat vin som just nu känns avigt och obalanserat med eken liggandes utanpå. Ändå är det ett lovande och välgjort vin. Man måste imponeras av hantverket. Min erfarenhet av denna typ av vin med lagring är begränsad. Jag upplever det som om vinet är alltför tannindominerat och att de kommer från fat. Lite O-charmigt och hårt. Inte vad jag söker i viner från södra Rhône. Det räcker till 90 poäng vilket är i undre delen av Parkers betyg från fat. Han delade ut 90-93 poäng. Kostar € 27,- på plats. Wine Spectator 93 poäng.


2007 Domaine Paul Autard, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée La Cote Ronde" har en mörk purpurröd färg. Doften är stor med smörkola, choklad, kokos och vanilj. Klart rökigt i stilen med massor av ekfatskaraktär. Läckert.

Smaken är tuff och intensiv med en eldig och stram eftersmak. Sträv med lakrits och trä, nästan hyvlat virke och sedan en antydan till frukt som letar sig igenom all fatkaraktär. En viss syrlighet finns även i smaken.

Doften är större och bättre än vad den är i det föregående vinet. Smaken är snarlik. Inte helt angenämt men precis som det första vinet upplever jag att det finns potential. Mycket karaktär och koncentration men också en hårdhet som inte stämmer med mina förväntningar. Inte riktigt min stil av vin och även om mina poäng blir ganska höga med 91+ känns det som det kvittar. Jag avstår och prislappen med sina € 38,- känns fel i mitt tycke. Parker anser från fatprov att betyget ska vara 92-94 poäng. Wine Spectator delar ut hela 95 poäng med följande beskrivning (James Molesworth):

“A stunner, combining the rich currant, fig and boysenberry fruit of the vintage with the region’s characteristic charred apple wood, graphite, aged tobacco and black tea notes. The long, invigorating finish is supported by riveting acidity and well-embedded grip. When power and finesse work together, it’s a beautiful thing.”



2007 Domaine Paul Autard, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Juline" har en mörk purpurröd färg. Doften är stor med choklad, kolasnören, fikon och rökta kryddor. Ganska typisk på sitt vis och dessutom angenäm.

Smaken är ren och på gränsen till syltig med en intensiv frukt och kryddighet. Choklad, lakrits och violpastill med tydliga inslag av ekfat.

Det här är vinet som jag hoppades skulle vara något av en sensation. Det blir inte riktigt så. I grund och botten gillar jag detta och tror dessutom att det är ett vin som kommer att bli mycket bättre med lagring. Ett riktigt kraftpaket som känns mycket modernt och kraftfullt i stil med Domaine Grand Veneurs och kanske även Domaine de la Mordorées viner. Däremot i relation till övriga provade toppviner under dagen framstår detta som det minst attraktiva. Kanske är det ett uns av trötthet som infinner sig när betyget stannar på 93/94 poäng. Parker positivare med 95-97 poäng från ett fatprov och följande kommentarer: ”My first note was “wow!,” and that was after tasting some truly great 2007s”. ”A remarkable cuvee, it should be one of the monumental wines of the vintage after sufficient time in the bottle.” Även många andra kommentarer på forum utrycker stort gillande för detta vin. I Danmark gick det nyligen riktigt bra då vinet fick utmärkelse som det nästbästa vinet i Smag & Behags tävling om bästa Chateauneuf du Pape. Jag avstår inköp eftersom prislappen i mitt tycke är för hög med sina € 50,- och då alternativen känns många och dessutom ganska mycket bättre, blir det ännu svårare att motivera ett inköp. I efterhand ångrar jag mig delvis. Jag hade velat följa det här vinet under några år. Jag tror kanske också att vinet är bättre än vad jag upplevde under denna tidiga kväll. Kanske ett utfall av vintrötthet? Wine Spectator ger 95 poäng med följande komentar: ”This has some toast to absorb, but it’s all there.”



(Jeb Dunnuck har inga noteringar om vinerna från Domaine Paul Autard i årgång 2007.)

Tja, allt kan ju inte vara guld som glimmar. Jag hade hoppats på en mer positiv upplevelse men jag ångrar inte besöket. Det hade givetvis varit kul att få träffa Jean-Paul men vem vet – kanske nästa gång. 2011 när alla 2009or lanseras?

Så var min första dag i Chateauneuf du Pape till enda. Ett behagligt lugn infinner sig i både kropp och själ. Även omgivningarna verkar ha gått ner i viloläge. Tempot är lågt och det känns som om verksamheten för denna dag är avslutad och i vingårdarna runt omkring sker inte mycket arbete. För min egen del återstår ett kort stopp hos Domaine de Ferrand och sedan bär det av ”hemåt” till familjen. En massa tankar virvlar runt i huvudet och mest funderar jag på hur i all världen jag ska hinna prova allt jag är intresserad av. Så många producenter och så lite tid. Dessutom är jag lite fundersam kring årgången – är 2007 så bra som jag hoppats på? I denna stund är jag inte helt övertygad. Egentligen var det nog mest hos Domaine de la Janasse det kändes som något extraordinärt. Ju längre veckan led så stärktes intrycket av att vissa lyckats bättre än andra men så brukar det ju vara varje årgång. Inget unikt för 2007. Fast nu snart fyra månader senare känns det som om 2007 är just så fantastisk som förhandsdiskussionen antytt.



”Imorgon är en annan dag” sjöng väl en känd schlagergeneral och så blev det i alla fall för mig. Tre nya producenter men betydligt färre viner och dessutom kortare besök. Första anhalten blev ett stopp där återigen högt ställda förhoppningar kom att grusas – jag som trodde jag skulle göra ännu ett fynd.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Mv, vad kul att läsa om dessa producenter och det sett du förmedlar det på. Man blir beroende och vill bara läsa mer.

Är det inte egentligen dessa viner man skall chansa lite på, de som inte går att få tag på här hemma vill säga? Fast faller vinerna inte en i smaken så är det ju inte direkt köpläge men av det intryck man får när man läser det du skriver så känns det som om du ändå tyckte relativt bra om vinerna och såg en framtidspotential i trots allt.

Väntar nu på nästa kapitel om Chateauneuf .

Ha det gott och beställ inte för mycket nu på måndag när bolaget levererar något så modernt som best över internet;-)

/Johan

Mina Vinare sa...

Hej Johan!

Ledsen för sent svar och att jag inte hann svara på din kommentar i förra inlägget. Kommer just från en av våra månatliga blindprovningar som jag var tvungen att rusa iväg till efter att jag publicerade detta inlägg. Av alla provade viner ikväll, var en Pinot Noir favoriten, 2001 Dominique Laurent, Clos de la Roche.

Fruktansvärt god. Fick mig att inse varför jag en gång älskade Bourgogne över allt annat. På sista tiden har det varit oroväckande många bra Bourgogner. Kanske dags för en omstart?

Kul att resebreven uppskattas. Jag har skrivit det förut men det tåls att upprepas – det fungerar som ren terapi för mig och om dessutom arbetet uppskattas blir jag glad.

Drömmen hade ju varit att bo ännu närmare kontinenten så att man enkelt kunde resa till regionen och fylla upp bilen. I brist på utrymme och pengar fick jag fatta några hårda beslut och just i detta fall så avstod jag till förmån för viner jag trodde mer på. Lite synd för jag inbillar mig att vinerna hade smakat bättre hemma och även efter några års lagring. I Danmark har detta varit en flitigt förekommande producent genom åren men i Sverige vet jag faktiskt inte om någon sålt Paul Autards viner (jag tror det).

Visst borde man ha chansat lite mer men samtidigt var det de etablerade och mest omskrivna producenterna som lyckats bäst och då blir det lätt så att man prioriterar dem. Hade man haft närheten så hade saken hamnat i ett annat läge. Problemet (eller möjligheten) är ju att det finns så många producenter som gör bra vin och det är lätt att man förbiser många av dem.

Tre lite mindre roliga inlägg att skriva, sedan kommer det du väntar på och ytterliggare lite senare ett par riktigt kul besök.

Tack för att du hänger med!

/ MV

Anonym sa...

Det är ju vi som får läsa om dina vingårdsbesök som ska tacka.

När man dricker en god bourgogne så undrar jag varför man inte gör det lite oftare. Jag kan inte direkt påstå att pino är den druva som tar upp mest plats i min källare och jag har alltid haft lite svårt att motivera det höga priset kontra det man får.
Men visst har man några flaskor och då mest från Usa där jag tycker Ojai gör goda viner av den druvan.

Har några Beaux Freres 2006 som jag inte provat än och som Parker är lite inblandad i. Han äger vingården tillsammans med sin svåger Mike som även är vinmakare. Har du provat Beaux Freres i någon årgång?

Mvh Johan

Mina Vinare sa...

Hej igen!

Tror att svårigheten ligger i att veta vilka producenter man ska välja och ibland även kommuner. Givetvis påverkar den egna smaken och speciellt när det gäller producenternas olika stilar gäller det att veta vad man vill ha. Inget annat distrikt i världen lär behöva så mycket förkunskap som Bourgogne om man ska utforska vinerna. Sedan har priset tyvärr en avskräckande effekt på entusiasmen. Nya världen Pinot är ett bra alternativ men ofta tycker jag att det handlar om en annan upplevelse.

Jag har provat Beaux Freres en gång. Det var några år sedan och upplevelsen var inte så minnesvärd. Det debatterades under (och efter) provningen om vinet var defekt eller ej. Gott var det i alla fall inte.

/ MV

Anonym sa...

Bourgogne är såklart Bourgogne. Håller med dig att man inte kan jämföra det med Pinot från USA, det blir ett helt annat vin. Vill man ha en Bourgogne så är det ett vin som är svårt att ersätta med något annat tycker jag.

Håller klart med dig att det är ett vinområde som kräver kunskaper, det är ett myller att veta var man skall börja. Jag som gillar stora viner där frukten står i centrum gillar även dessa viner otroligt mycket. Man kanske är lite schizofren när dessa vinstilar är så olika varandra, eller är det just därför jag gillar de bägge så mycket? Kanske det.

Men varför dricker man då dessa viner och framförallt köper de så sällan? Ja kanske för att det tar några år innan de riktigt visar upp sig från sin bästa sida i mitt tycke, jag gillar när dessa viner har ett par år på nacken och sen är också priset en faktor för mig. God Bourgogne är inte gratis. I början köpte jag viner på rekommendationer från olika och det var inte många som levererade i klass med de höga förväntningarna jag hade, för höga förväntningar tycker jag att man ska man ha på dessa viner. Sen tror jag inte jag skulle kunna ge en Bourgogne t.ex. 100p, för att få det tycker jag det är något som saknas i vinerna. Men vem vet vad som händer om några år, kanske sitter man där och sippar på det godaste vin man någonsin druckit.

Vet inte om du känner till eller provat Sea Smokes Pinot Noir viner? Det är en firma som gör viner som faller mig i smaken otroligt mycket, bland det bästa jag smakat på druvan Pinot Noir från USA. Att freresen var riktigt dålig var tråkigt att höra. Jag får korka en flaska snart och är den så dålig får den förpassas den till någon gryta

Mvh Johan

Mina Vinare sa...

Hej Johan!

Visst är det de höga förväntningarna som ofta ställer till det. Enligt vissa måste röd Bourgogne få ålder/mognad för att visa upp sitt rätta jag. De blir rundare och fetare med åren och då kan de vara helt ljuvliga. Jag gillar dem unga och fruktiga också men i förhållande till sitt ofta höga pris finns det alternativ som känns lättare att ta till.

Jag blev så sugen på Bourgogne efter fredagskvällen och därför blev det just en sådan till dagens måltid. Min sista flaska av 1999 Vincent Girardin, Pommard "Les Vignots" strök med idag. Vemodigt men mycket gott. Har varit bättre för var gång jag testat den och idag var den riktigt fin. Inköpt för nästan exakt 7år sedan. Gav 256kr och det har alltid känts helt okej i förhållande till dess kvalitet. Sådana viner hade jag gärna haft mer av.

Sea Smoke provade jag i Stockholm under/efter Pavieprovningen. En 2004a som var helt makalös. Jag blev helt golvad medan några av de övriga provarna var mer tveksamma. En stilfråga helt klart. Även det ett vin jag gärna hade haft i källaren.

Min erfarenhet av Beaux Freres ska du inte dra för stora växlar på. Det var nog en engångsföreteelse eller bara en dålig butelj. Kan inte tänka mig att den var representativ för firman.

/ MV