I stormens öga – sanningens ögonblick!

Jag brukar klaga på att Malmö är ett riktigt blåshål. Efter att ha levt med Mistralen under en veckas tid har allt plötsligt fått en helt annan dimension. Väderbiten och vindpinad har liksom en mer handgriplig betydelse. Det som är dåligt för turister och lokalbefolkning är dock av godo för vinet. Då får man väl stå ut med att kroppen känns helt urlakad och läppar och mun alldeles uttorkade.


Jag har självfallet även tidigare förstått att Mistralen är av vikt för vinodlingen i södra Rhônedalen och Chateauneuf du Pape i synnerhet. Fast plötsligt blev allt mer uppenbart och påtagligt. Som jag fick det beskrivet är det tre faktorer som är av godo när Mistralen härskar. Himlen är ofta molnfri och solens strålar når vinrankan, luftfuktigheten är extremt låg vilket ger problemfria förhållanden för druvornas utveckling och så då samma effekt som vinden har på oss människor – den torkar ut och koncentrerar druvorna. Koncentrationen blir alltså hög, sjukdomsangreppen obefintliga och solmognaden hög. Alltså bra för vinet men ett hel**te för oss människor. Jag hade aldrig stått ut med Mistralen som ett ständigt närvarande inslag i min vardag. Jag får istället ägna mig åt att njuta av vindens inverkan på resultatet i flaskan. Speciellt årgång 2007 lär ju vara starkt influerad av Mistralen.

Är då årgång 2007 ”Vintage of a Lifetime” som Robert Parker utryckt saken?

Efter en veckas boende på Ile de la Barthelasse mitt i Rhônefloden, direkt utanför Avignon, så uppenbarade sig naturligtvis möjligheten att utforska saken. Det var självklart ingen slump att årets semester förlades just där. Det är inte bara hustrun och barnen som ska få sitt – även pappa måste ju få lite behållning av semesterkassan. Nu började förvisso äventyret längre söderöver i Katalonien och närmare bestämt i vindistriktet Roussillon (inte det heller en slump). Där ägnades mesta delen av tiden åt sol och bad men eftersom Collioure och Banyuls endast ligger 15 minuter bort med bil från det boende vi hade så hann jag även utforska den regionens dryckesutbud ganska väl. Det var även där Mistralen inledde sitt söndrande dagen före avresan till Avignon. I fem dygn plågades jag av vinden men samtidigt fick jag också nästan hela fyra dagar att prova och utforska vinerna i Chateauneuf du Pape.

En av anledningarna till att inläggsfrekvensen varit låg på bloggen ett tag är just att jag fått prioritera reseplaneringen en hel del. Förutom mycket att göra på jobbet och mycket aktiviteter med familjen så har jag under flera månader ägnat en hel del tid åt att få ihop vår resa till Frankrike och mina producentbesök i favoritdistriktet. Nu är det historia och min ambition är att få fart på bloggandet igen.

Hela 67st provningsnotat från dagarna i Chateauneuf du Pape och därtill ytterligare 44st från Roussillon – 111st noteringar totalt.

Min målsättning är att berätta om alla vinerna och samtliga producentbesök och tur är det nog att jag har mycket semester kvar i år som ska spenderas mestadels på hemmaplan. Den som är intresserad och vill läsa får förhoppningsvis lite kul sommarläsning att ägna sig åt. Nu är kanske inte detta tidpunkten på året då de flesta av oss sitter framför datorn och surfar utan kanske snarast den tid då man spenderar minst tid inne och mest tid utomhus. Då får den vetgirige spara läsningen till hösten. Kanske får jag slänga in en och annan post om någon fullblodsaussie för att inte helt trötta ut mig själv och eventuella läsare.

Jag hoppas verkligen att det finns läsare kvar som väntat och vill hänga med igen. För att kittla och stimulera nyfikenheten lite grand så tänkte jag berätta om vilka producenter som besökts:

Domaine de la Vieille Julienne, Domaine Ferrand, Le Clos du Caillou, Domaine de Cristia, Domaine de la Janasse, Domaine Paul Autard, Clos du Mont Olivet, Domaine Roger Sabon, Clos des Papes, Clos Saint Jean, Cuvée du Vatican, Domaine la Barroche, Domaine Grand Veneur, Domaine du Pegau, Domaine Saint Prefert och slutligen Domaine Raymond Usseglio.

Hos vissa har jag bara provat enstaka viner medan jag hos andra haft både långa och trevliga konversationer med massor av bra viner som sällskap. Även något vin utan koppling till producenterna ovan har provats och jag ska försöka få med även dem.

Är då årgång 2007 så fantastisk? Jag kan inte riktigt svara på den frågan – det vore lite förment av mig. Jag är bara en glad amatör som gillar vinerna från södern. Visst har jag erfarenheter av tidigare stora och bra årgångar men aldrig tidigare på plats. Årgång 1998 följde jag på plats men då begrep jag aldrig att det skulle bli en så stor årgång som det blev. Frågar man producenterna så är de dock eniga – det är en fantastisk årgång. Den ställer dock till det en hel del för dem. Ingen vill köpa kvarvarande lager av äldre årgångar och ingen är intresserad av den på pappret svagare årgången 2008. Alla spekulanter vill bara ha årgång 2007.

Hos vissa producenter var det närmast så att man inte ville exponera och låta besökare prova viner från årgången utan man marknadsför fortfarande främst 2006orna. Hos topproducenterna är redan hela volymerna av årgång 2007 slutsålda eller allokerade till all världens importörer och trogna direktkunder. De få flaskor som finns kvar håller man hårt i. Det är inte köparens marknad år 2007 om man jagar högviltet. Då kan man ju köpa från de annars kanske mer medelmåttiga producenterna tänker ni? Så enkelt är det inte. Visst har alla lyckats bra år 2007 men det betyder inte att den som producerar halvtaskiga viner ett normalår plötsligt gjort ren nektar år 2007. Det är fortfarande skillnad på skit och pannkaka.

Som vanligt är det de etablerade och ”heta” producenterna som gjort de bästa vinerna. Skillnaden är kanske att alla lyckats göra bra vin år 2007 utan för stora ansträngningar men att tro att det betyder att allt är fantomviner är att tro för mycket. Intressantare då att se vad år 2008 ger. De flesta verkar överens om att 2008 var ett svårt år med liten skörd och för att lyckas har man fått selektera hårt. Många verkar anse att 2008orna utvecklats väl i källarna och lovar mer än vid skörd. Kvantiteterna blir små men de som gjort sitt jobb i vingården kommer nog att lyckas göra hederligt vin även år 2008. De som normalt slarvar och går för kvantitet före kvalitet lär nog inte lansera så kul viner med årgång 2008.

Det som förvånade mig mest med de viner från årgång 2007 som jag provade var friskheten och renheten i smaken. De flesta var väldigt aromatiska och enormt mineralrika med stor fräschör i smaken. Även de normalt sett stora och kraftfulla vinerna kändes friska och lätta trots sin höga alkoholhalt. Detta är ju egentligen inget nytt utan bara en bekräftelse av vad alla redan sagt – men att verkligen uppleva det och inse att det stämmer kändes bra. Fast på ett sätt blev jag även lite konfunderad. Den normalt så varma och lite brända samt syltiga tonen som jag normalt gillar och vill ha i vinerna från distriktet fanns inte riktigt där. Det handlar mer om röd frukt än om fikonmarmelad. Något som nog gläder många men jag blev allt lite konfunderad.

Nu provade jag en del som var allt annat än rödfruktiga och lätta men det bestående intrycket är dock mineraler och fräsch bärighet. De som buteljerar ren Grenache verkar ha gjort viner som är större och tjockare än vanligt medan de blandningar som innehåller övriga druvor verkar ha gett fräschare viner än vanligt. Kanske är det ett år för Mourvedre?

Jag inbillar mig att de som normalt tycker att vinerna från Chateauneuf du Pape blir för tjocka och sötsliskiga kan hitta några viner som passar i årgång 2007. Man får leta och prova sig fram men ett tipps är nog att avstå de rena Grenache vinerna och satsa på blandningarna i stället.

Bästa vin och producent då?

Kanske synd att släppa det redan nu men jag kan inte hålla mig. Hur ska någon kunna överträffa Domaine de la Janasse i årgång 2007? Egendomens viner spelade helt i en egen division enligt mitt förmenande. Hela uppställningen imponerade stort. Mer kraftfulla och koncentrerade viner från området har jag sällan smakat. Det är rena sensationen. Bästa vinet under hela resan blev också deras "Vieilles Vignes". Jag gissar att det är årgångens mest kraftfulla vin och dessutom det vin som kommer att skapa mest kontroverser. Har man svårt för hög alkoholhalt och restsötma ska man nog låta bli men gillar man smaksensationer är det ett ”måste vin”. Jag tror det är ett av de bästa viner jag någonsin provat – oändlig och intensiv eftersmak. Bedövande kanske någon skulle vilja säga.

Roussillon då?

Jodå, 2007 verkar vara legendarisk även där. De producenter jag träffade höll 2007 som den bästa årgången på länge. I stort verkar årgångarna stämma väl överens med karakteristiken för årgångarna i Chateauneuf du Pape. 2003 extrem, 2005 klassisk och stram med 2004 och 2006 som de mer lättillgängligare och lättare årgångarna.

Ett slående intryck var att de flesta vinerna från Collioure var väldigt influerade av närheten till havet. Friska, mineralrika och inte alls klumpiga eller tjocka i stilen. Mer av klassiskt snitt än något modernt och inställsamt. Jag blev ganska överrumplad över det faktum. De viner som kommer lite längre norrifrån (AOC Côtes du Roussillon) kändes då generellt mer klumpiga och modernt anlagda. Prisvärdet måste nog anses bra i förhållande till kvalitén och även om jag var lite halvbesviken på plats – så kändes allt annorlunda efter att vi lämnat området. Först då insåg jag att man nog borde ha handlat mer än vad jag gjorde. Hederliga och spännande viner i en prisklass som känns väldigt sympatisk.

Producenterna som besöktes och som jag provade mest av var:

Domaine de la Rectorie, La Préceptorie de Centernach, Domaine du Mas Blanc, Domaine St Sébastien och Domaine Lafage. Även La Maison des Vins i Port Argelés såg mig som frekvent besökare – många värdefulla tipps kom därifrån.

Mest imponerande vin blev 2007 Domaine St Sébastien, Collioure ”Cuvée Alexandre” för 20 € som slår de flesta Chateauneufer på fingrarna. Grenache och gamla stockar samt en ung vinmakare – hört det förut? Även deras vita vin 2008 Empreintes tillhörde överraskningarna. Bästa vita vin på hela resan - för endast 12 €.

Till Roussillon återvänder jag gärna men helst då lite bättre förberedd. Inte bara vinerna var spännande utan hela omgivningen enormt vacker och dramatisk. Byn/staden Collioure i sig själv måste tillhöra de vackraste ställen på jorden.

Ska försöka komma igång snart och tänkte då inleda i kronologisk ordning – den som väntar på Chateauneuf du Pape får hålla ut ett tag till. Minst två riktiga överraskningar har jag i bagaget. Två viner och två producent som charmade mig fullständigt. Även Julien var i toppform och charmade nog inte bara hustrun utan även barnen stormtrivdes i hans källare och pappa med – speciellt när den där 500ml flaskan utan etikett korkades upp (inte att förväxlas med flaskan på bilden). Jag anade vad den innehöll och inte blev jag besviken…