Lamm kräva dessa drycker!

Ett aprilskämt skulle man kunna tro med tanke på det ena vinet men skämt kan man verkligen inte kalla det andra vinet - som egentligen var annandagens huvudnummer.

(Nu lovade jag förvisso i förra inlägget att det skulle handla om ovanligt vin och södra Frankrike men jag får spara på det inlägget ett tag till.)

Att man i Australien förr brukade döpa vinerna efter kända Franska områden är inte heller det ett skämt men om jag blev upplyst om att jag en dag skulle prova ett sådant vin av okänt datum, hade jag nog aldrig tagit det på allvar. Nu råkade det dock bli så att en kompis på lite märkliga omvägar kom över ett parti viner från ett dödsbo. Även om flera viner var högintressanta fanns det även en del mindre värdefulla viner i partiet som däremot varit kul rariteter att prova. Jag har haft en del mindre lyckade flaskor men också några oväntat bra. Fast några höga förväntningar på "St. Thomas – Australian Burgundy" hade jag inte när korken drogs ur.

Det går inte att hitta något årtal att referera till på etikett eller flaska eftersom den troligen trillat av men en kvalificerad gissning leder till 60-tal eller möjligen sent 50-tal. Det jag vet är att Australien lovade EU att upphöra med benämningar som kopierade kända europeiska vindistrikt i början av 80-talet (tror det var 1984). Glaset i flaskan är brunfärgat och helt platt i botten. Hela intrycket andas 60-tal men korken är oväntat fin i skicket och helt utan antydan till läckage eller röta/mögel.

Det är väl däremot inget man kan anklaga innehållet för. Piggare vin har jag smakat men allt är korrekt och utan defekter bortsett från en hög ålder. Innehållet är knappast ren Pinot Noir utan Shiraz med ett möjligt inslag av Pinot Noir. Det var oftast så man gjorde när det begav sig.

Färgen är ganska klar och röd även om tidens rand syns i nyansen. Doften hyggligt stor och lite komplex med ett bränt inslag av jord och gummi. Kryddor och en lätt animaliskt ton med utvecklade inslag samt örter och undervegetation.

Smaken är problemet. Det smakar påtagligt gammalt och uttunnat samt med ett mycket syrligt avslut. Frukten är väl så gott som borta men den finns ändå där under ytan av allt annat som tillkommit av hög ålder. Jag kan tycka att det smakar intressant och spännande men min hustru vägrar att smaka om vinet efter första klunken. Hur var det nu med smaken och baken…

Att sätta ett kvalitetsbetyg på detta är nästan omöjligt men om man bara ser till upplevelsen och det faktum att det handlar om en vinupplevelse utanför det vardagliga så kan jag sätta ett spann om 80-85 poäng (vilket dock inte ska ses som alltför seriöst). Gott? Nja – men däremot kul.

Gott var däremot det andra vinet för dagen. Från klarhet till klarhet kan man nog uttrycka det.

Jag har haft förmånen att smaka detta vin många gånger och senaste gången var i somras hos Julien själv. Den flaskan var dock inte i samma fina form som de jag själv har haft. Så därför fanns det ett uns av oro när jag korkade upp 2005 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Pure"…

… men det fanns därefter ingen anledning till fortsatt oro.

Färgen har börjat åldras något med en aningen tegelröd kant. Doften är förförisk och närmast svår att göra rättvisa åt i ord. Orientalisk kryddbasar med kardemumma och kanel bakom en nyans av lakrits och choklad med röda bär i slutet. Helt magiskt läckert och återigen är det nästan bara i Clos des Papes jag hittar liknande drag. Mineraler och framförallt en känsla av rost på gjutjärn. Superläckert och när sedan tobaken tränger sig på blir det verkligen komplext.

Smaken är även den svår att sätta ord på. Det finns en mycket personlig och kanske rentav ovanlig karaktär i smaken som inte liknar något vin jag kan dra mig till minnes. Plommon, lakrits, choklad och fikon men också Kirsch och kaffe med extremt visköst avslut. Ingen störig alkohol utan allt känns så välintegrerat med tanniner och fruktstruktur. Klass och komplexitet i perfekt förening.

Kanske inte ett vin som alla uppskattar utan man måste nog gilla södra Rhônes viner för att köpa paket med hull och hår. Ska man hitta något som kan störa är det möjligtvis den intensiva viskositeten. Accepterar man denna så finns det inget i övrigt att klaga på och då är det ett felfritt vin – 100 poäng? Ja, varför inte men för att lämna lite utrymme för nästa flaska så blir det 99 den här gången.

Jag hoppas så att senare årgångar kommer att kunna leverera på samma vis men jag är lite brydd. En nyligen provad 2006a var inte i närheten och 2007orna har ju inte precist gjort mig lugn även om jag fortfarande hoppas. 2009an har jag nog inte provat men däremot var den nybuteljerade 2010an i somras mycket bra och faktum är att fatprovet av 2011an var närmast sensationellt gott. Vi får hoppas på stora upplevelser framöver i stil med den Julien bjöd mig på sommaren som gick. Han hade öppnat en flaska 2007 Cuvée Fiancée som jag väl aldrig helt har fallit för men det var en oväntat stor upplevelse. Ruskigt gott och närmast läskande i jämförelse med många av de 2010or jag provade från distriktet.

Det kan visa sig att just det vinet är en "sleeper of the vintage" som den forne auktoriteten på distriktet brukar utrycka sig. Kul att se vad Jeb Dunnuck kommer att bidra med. En välbehövlig uppfräschning kanske?

PS. Förra sommaren provade jag även White Burgundy från 1964 men det var inget som lockade till ett inlägg. För den som vill veta mer om den röda varianten följer nedan en kort beskrivning av upphovsmannen och här en länk till källan. DS

"Roger Warren (1905-1960) is regarded as one of Australia’s most important winemakers during the 1950s. He is always mentioned along with Maurice O’Shea, Colin Preece and Max Schubert as pivotal figures of the modern Australia wine industry.

In the Australian dictionary of Biography Roger Warren was “Well known for his excellent palate and memory for wines – and his appropriately large nose.” He was best noted for his table wine blends especially Thomas Hardy Cabinet Claret – a multi regional blend based on South Australian and Hunter Valley fruit. He also made St Thomas Burgundy and Old Castle Riesling. All of these wines played a key role in changing consumer patterns and began an exorable rise in the fortunes of Australian table wine."