måndag, februari 11, 2013

Uppståndelse?

Att efter sju månaders tystnad åter starta upp bloggen, kanske inte var världens mest genomtänkta idé. Det ska erkännas med en gång att det varit närmast befriande att inte känna tvånget eller plikten att skriva om viner man druckit eller provat. Istället bara njuta av dropparna och inte ta en endaste notering eller ens fundering på kvalitet och poäng.




Nu kan det kanske verka konstigt att bloggandet skulle vara ett tvång? Fast egentligen inte. Själv har jag varken Facebook eller Instagram men när jag ser omgivningen fullständigt uppslukade av dessa fenomen så känner jag igen mitt eget beteende från den mest aktiva bloggperioden. Man känner närmast ett tvång att vara en del av fenomenet och dessutom blir det nästan som ett begär att hela tiden följa vad som sker i bloggosfären. Det ska erkännas med en gång att efter bara några veckors frånvaro så kändes det oerhört lugnt och rogivande.




Nu var kanske inte frånvaron helt frivillig i mitt fall. Att förlora bägge sina föräldrar inom loppet av dryga halvåret gjorde väl knappast lusten större eller ens möjligheten att hinna med om jag så hade velat. Som enda barn är det inte helt enkelt att hålla ihop tillvaron mitt i allt sorgearbete. Nu var de förvisso inte purunga och åldrandet är trotsallt det som tar död på de flesta av oss men visst har det varit påfrestande att få ihop vardagen. Att sedan jobbet påkallat mer uppmärksamhet än vanligt och dessutom familj, hus och hem måste få sin del av kakan, har ju knappast gjort att det känts speciellt prioriterat att ägna överbliven tid åt bloggen.

Samtidigt har det varit befriande - och det ska erkännas att från första tidens veckovisa besök på BON LOGG, så gick det plötsligt mer än både två och tre veckor mellan besöken. Plötsligt insåg jag att jag inte ens längre brydde mig om vad som skrevs och tycktes på landets alla vinbloggar. Dock noterade jag ganska snart att det inte bara var min blogg som verkade ligga nere utan även de tidigare mest frekventa bloggarna verkade ha tappat aptiten att dagligen skriva om druckna viner.

Så kom december och jag fick för mig att det var dags att starta upp det hela igen med en årskrönika. Nu blev det aldrig så utan en massa saker kom emellan. Plötsligt så en dag i januari fick jag för mig att jag skulle kolla statistiken på bloggen för att se om den var helt bortglömd eller ej. Något förvånade visade det sig att besökarantalet var ganska konstant om än lägre än under glansdagarna. Fast det som fick mig att reagera var en läsare som kommenterat ett antal inlägg och kom med påhejande tillrop. Då kändes det plötsligt mer angeläget att åter ta tag i saken.

Samtidigt har det aldrig känts aktuellt att bara fortsätta där allt slutade. Att bara slentrianmässigt skriva om druckna viner är knappast något som lockar som förr. Därför ska jag försöka hitta en annan form för bloggen men jag vet ännu inte riktigt vilken. Jag har haft ett antal idéer men de har alla stupat på grund av saknat mod eller teknisk brist för genomförande.

Att det plötsligt skulle komma ett inlägg om dagen - eller ens ett i veckan - är däremot osannolikt.




Jag ska också tillägga att avsaknaden av bloggandet gjort vinprovandet en aning tråkigare. Förvisso mer avslappnat men också utan den där riktiga skärpan. För mig var det alltid både kul och viktigt att försöka förmedla mina intryck på ett helt ofiltrerat vis och när man plötsligt inte har någon att berätta för, blev det lite si och så med skärpan och omdömet. Faktum är att jag tror att detta varit det jag mest saknat av bloggandet - fast även kontakten med övriga bloggare och kommentatorer.

Vi får se var det landar men jag hoppas kunna komma loss igen och om inte annat får det bli lite musik mellan varven…

 



 
Vad har då hänt sedan senast? Tja, ganska mycket. Visst älskar jag fortfarande Châteauneuf-du-Pape och Grenache men faktum är att jag försökt bredda mig något. Jag tror jag varit tydlig med det tidigare men om inte så har jag nu tagit tag i Kalifornien och USA på ett helt annat vis. Australien – javisst - men för mig har USA inneburit ny energi och nya upptäckter. Billigt är det inte men gott som tusan. Spanien har varit si så där men nu med 2009 och 2010 i antågande så är det bara att inse hur bra och prisvärda viner landet erbjuder. Södra Frankrike fortsätter att intressera och jösses vilka upplevelser man kan få (som också ibland går helt utanför ramarna).





Även lite gamla viner har slunkit ned och kanske borde både 1955 Château Cos d'Estournel samt 1947 Château Pontet-Canet ha varit rent religiösa upplevelser. På sitt vis var det omvälvande att dricka så gamla viner med imponerande vitalitet men enormt stora vinupplevelser var det aldrig. Nej, de stora ögonblicken har kommit i helt andra sammanhang.





Bob då? Den gode Parker har väl varit ganska intimt förknippad med min blogg och det kommer han säkert att fortsätta vara. Dock måste jag erkänna att jag mer och mer börjar sälla mig till tvivlarnas skara. Inte så att jag tycker karlen har fel men fenomenet och hans genomslag på marknaden får ibland absurda konsekvenser. Med tanke på hur tokigt det blivit med Australiens viner så vågar jag inte ens tänka på den dagen han lämnar Rhônedalens viner därhän. Hans inflytande kändes större än någonsin under sommarens besök. Det enda positiva är kanske att Bordeaux en dag når rimliga och relevanta prisnivåer igen…

Om allt går väl så hoppas jag vi snart hörs igen!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Välkommen tillbaka!!! Du har varit saknad!
/Jens

Christoffer sa...

Välkommen tillbaka! Hoppas du fortsätter med bra och nyanserade inlägg som jag minns från förr.

Vad gäller WA och Australien så är Jay Miller ersatt av betydligt mer integritetsfulla Lisa Perrotti som är väsentligt mer sansad i sina omdömen.

Anonym sa...

Härligt att du är tillbaka!
Tycker väldigt mycket om dina inlägg om Södra Rhône.
Besökte Saint Damien för snart ett år sen, i början av sommaren, efter att ha läst om vinerna bl a hos dig.
Har även besökt Domaine de Ferrand för något år sen.
Ser fram emot nästa inlägg!
/vinogram.blogspot.com (som haft en ännu längre tystnad)

Anonym sa...

Du är varmt välkommen tillbaka :)

Beklagar djupt sorgen :(

Om du syftar på mig som den läsaren så känner jag mig djupt hedrad av det.
Fasen va glad jag blev när jag gick in på sidan o såg Dom nya inläggen,kompisarna på lastvagnar hajade till lite när dom hörde mina glada tjoanden :)

Med vänlig hälsning, Mattias från götet

Mina Vinare sa...

Tack snälla ni för uppmuntrande kommentarer!

Christoffer, visst vet jag att Lisa har ersatt Jay och hon är sannerligen duktig men påverkar knappast marknaden så som Parker själv gjorde. Inte ens den lokalt förankrade James Halliday har något sådant inflytande som Parker haft. När det gäller volymviner så spelar det kanske mindre roll men den relativt lilla krets som följer de mer ”kultklassade” producenterna verkade tappa lusten när Parker släppte greppet. Tror det finns en risk att detta kan upprepas även för amerikanska viner och kanske även Rhône den dagen han lämnar dem. Bordeaux klarar sig möjligen. Kanske ett sundhetstecken men ack så märkligt hur påverkbar marknaden faktiskt är.

Vinogram, besökte Philippe Bravay (Domaine de Ferrand) i somras igen och han är en riktigt skön kille och med bägge fötterna på jorden. Helt befriad från högfärd och stjärnglans. Har haft ytterligare någon märklig 2007a men hans 2009or har alla varit riktigt bra och troligen blir 2010an ett mycket bra vin men först om många år. Förhoppningsvis handlar redan nästa inlägg om Rhône och 2010.

Mattias, tack och visst var det dina komentarer jag syftade på.

Må bra!

Johan