Somliga vet kanske redan om det men för er andra, så är detta namnet på Domaine Santa Duc’s nya vin från Châteauneuf-du-Pape. Översatt från latin lär det betyda ”Vi har en Påve”. Det har berättats för mig att en del kollegor i byn tog illa vid sig av namnet eftersom det kunde tolkas som om Yves Gras en aning kaxigt menade att han var byns nye Påve. Nu lär det inte alls vara så han tänkte, utan istället ska namnet symbolisera att man nu även har ett vin från självaste Châteauneuf-du-Pape i portföljen.
En som däremot kanske utan alltför högljudda protester kan utropa sig till Påve eller Kung i byn är nog Robert Parker. Vad han gjort för områdets producenter är säkert värt en hel del. Har man besökt området och talat med producenterna så inser man att de flesta prestigeproducenteran utan Bobs hjälp nog skulle ha fortsatt harva i négociant-träsket eller möjligtvis sälja på bulk till de stora inhemska livsmedelskedjorna.
Det ska också erkännas att det ibland är en sann utmaning att prova stora och alkoholrika viner när det är 35-40 grader ute och eftermiddagarna bara blir hetare och hetare samt kvällen och nätterna aldrig erbjuder någon svalka. Det var ohyggligt varmt i byn under de dagar jag var där. Kanske påverkade detta mina intryck en del men trots att jag provade den så upphaussade årgången 2010 kände jag aldrig riktigt att det lyfte.
Nu menar jag inte för en sekund att det är hans önskan eller vilja men det är klart att man som vinproducent måste snegla på grannen om denna får höga poäng och fina omdömen – speciellt om man dessutom ändrat stil eller vinifikationsmetod nyligen. Har man dessutom anlitat en av de mer berömda konsulterna, så är detta säkert mer bevis än något för att man själv måste göra något åt saken.
Det är ganska hårda ord men jag tycker faktiskt att det ligger något i kritiken.
Jag besökte ungefär samma producenter denna sommar som jag besökte under 2009 dår det var årgång 2007 som gällde. Då upplevde jag en betydligt mycket större variation på vinerna och faktiskt också ett mycket mer ursprungstypiskt karaktärsdrag. Friskheten och mörkheten har både 2010 och 2007 gemensamt men några 2007or har senare utvecklat ganska märkliga och lite varma toner som inte är önskvärda. De flesta har dock klarat sig fint och en nyligen provad 2007 Domaine de la Janasse "Vieilles Vignes" var fullständigt lysande och betydligt mycket mera slank och nyanserad är för 3 ½ år sedan.
Dessutom är jag inte helt övertygad om att årgång 2010 kommer att gå helt skadefri genom historien. Jag måste erkänna att en del varningslampor har tänts och frågan är om inte konfityrkaraktären kommer att ta överhanden i en del av 2010orna också. Själv anser många producenter att 2010 är en mer Burgundisk årgång och att 2009 med sin röda bärighet är en mer typisk årgång för södra Rhône. Årgång 2007 verkade man mest ha glömt bort, eftersom den inte längre är aktuell och till försäljning.
Nej, vem som ska hjälpa producenterna att sälja vin när Parker är borta undrar jag faktiskt över. Kanske blir det positivt för oss konsumenter eftersom den pågående prisstegringen är allt annat än önskvärd. Som det ser ut nu, får vi nog förvänta oss att de mer eftertraktade vinerna kommer att närma sig -och troligen överstiga tusenlappen inom kort
Jag ska berätta om mitt besök hos Domaine de Cristia. Jag hade bokat med Dominique Grangeon som jag träffat tidigare (precis som med hennes bror Baptiste). Allt var klart men när jag kom dit hade hon varit tvungen att ge sig iväg på uppdrag och istället var det syskonens kusin som mötte mig och höll i provningen. Jag fick prova både rikligt och allt som fanns till försäljning. Firmans 2010or kändes sötare och syltigare än någonsin tidigare, vilket fick mig att tveka en del. Dock hade man fortfarande årgång 2009 av Renaissance till salu och eftersom jag gillar den mycket undrade jag förstås om den fortfarande fanns till försäljning. Jodå, svarade kusinen ”du förstår att med de poängen från Parker är det inte så lätt att sälja dem”.
När jag så två dagar senare befann mig på stranden i Roussillon fick jag ett SMS från Dominique. Hon hade hört från sin kusin att jag gillade 2009 Renaissance mycket och att jag därför kunde få köpa det med lite extra rabatt. Nu kändes desperationen enorm. Tänk efter - vad kunde jag tagit med mig i bilen hem? Kanske 12 flaskor som mest.
Nja, att påstå att Robert Parker inte påverkar marknaden är allt en lögn. Därför kan jag inte låta bli att fundera över vad som händer den dagen han inte längre lyriskt och entusiastiskt sprider sitt budskap om Påvens viner? Precis samma sak som hände när han först lämnade Australien till Jay Miller och därefter till Lisa Perrotti-Brown – vem bryr sig längre om dessa viner? Trots en duktig och missionerande inhemsk kritiker i form av James Halliday förblir stora mängder vin osålda och den internationella marknaden har helt vänt landet ryggen. Möjligen med undantag för den stora mängden bulkvin och lågpris vin. Är det så det blir även för våra vänner i Châteauneuf-du Pape en dag? Att de får sälja på den inhemska marknaden via snabbköp och stormarknader? För det ska ni veta – att de flesta av de kritikerrosade producenterna säljer ca: 95% på exportmarknaden idag.
Det ska ärligt sägas att det även gäller för de Påvliga vinerna. Jag går inte igång på dem på samma vis som förr. Högoktaniga 98, 99 och 100-poängsviner ger inte samma kick längre utan det finns andra aspekter att värdera. Kanske upplever jag att många viner anpassats och likriktats i en stil som bara handlar om vissa grundkriterier för att tillfredsställa en internationell marknad. Nej, jag saknar den tiden då jag upptäckte nya viner/producenter och hela tiden upplevde nya saker. Kanske är det därför jag nu riktar radarn åt nya håll och hoppas på ny energi.
Hurusom haver finns det många spännande viner från Châteauneuf-du-Pape och årgång 2010. Nedan några av mina favoriter från sommaren som gick men också av dem jag sedan provat på hemmaplan är (utan inbördes ordning):
Domaine du Pégaü "Cuvée Réservée"
Det finns flera viner till som kanske rent kvalitetsmässigt är minst lika bra eller till och med bättre - men som faller bort på grund av att de inte berört på samma vis som dem ovan.
17 kommentarer:
Makalöst inlägg!!
Mycket tänkvärt och allmängiltigt. Dagens framgångar kan vara kortsiktiga. Det gäller att ha den egna kompassen rätt ställd.
Därtill lysande orientering bland Ch9dP.
Kul med blogg inlägg som inte bara skriver om ett enstaka vin. Jag har tänkt lite san samma tankar. För mkt sylt i cndp nu för tiden. Men är inte 09 orna värre på den punkten än 10 orna. Förresten Quet 10 släpps i morgon på SB. Var den inte för sötfruktig? Tack!
Karl
Tack Vintankar för uppmuntrande och mycket värmande ord!
Karl, tack även till dig och min tanke med bloggen i framtiden är att försöka undvika rena vinbeskrivningar även om det säkert kommer att förkomma emellanåt. Blir man tagen av ett vin så är det kul att få dela med sig.
Mitt minne av 2010 Quet är snarast ett ganska tufft och kompakt vin med den typiska mörka frukten man får i norra delen av appellationen. Inte direkt generöst utan snarast packat och fullt av framtidshopp. Ganska intensivt och eldigt samt säkert inte helt okontroversiellt - men sötfruktigt tycker jag inte det är.
Håller generellt med dig om 2009 men faktum är att jag ändrat mig en del. Tyckte årgången var alltför sötsliskig när den lanserades men många 2009or jag druckit senaste tiden har varit väldigt typiska för distriktet. Faktiskt tycker jag att de utvecklats positivt. 2010 generellt är inte så kladdig som 2009 var i samma ålder men jag tror att det finns en del producenter som kommer att få samma problem som en del 2007or uppvisat. För enkel och bekymmersfri växtperiod som kanske resulterat i för mycket restsötma i vinerna.
Håll mig inte ansvarig om jag har fel men lite varsam ska man nog vara. En del 2010or var faktiskt betydligt mycket sötare och kompottigare än motsvarande 2007or.
Lycka till på släppet!
Johan
Tack ska du ha. Jag har laddat rejält med 10 or. Men dom är väl valda. Jag hoppas verkligen inte dom blir kompottiga och sötsliskiga. Recensionerna jag läst om 2010 ska ju ge långlivade viner med relativt hög syra och hög koncentration. Jag har undvikigt 09 or förutom en låda pegau som är min favoritproducent. Och 07 orna är väl förmodligen i en lite dum period just nu. En fråga till om du har tid. Kan man tänka som så att om man tar producenter i norra delen av området så har dom mindre sötma i vinerna?
Mvh
Karl
Det var som att läsa en underbart bra novell,man vill aldrig att det ska ta slut :)
Väl skrivet,kändes som att man va med om våndan över hur många flaskor du kunde få med dig hem.
Säger bara en sak,det här inlägget var worth waiting for.
Mattias från götet
Ps:fick hem 2 flaskor x machina 2010 nu i dagarna. Dom ligger längst in i lagringsskåpet nu.
Skönt att ha dig tillbaka, kul läsning. Måste erkänna att jag själv känner en viss mättnad när det gäller Ch9. De lockar inte riktigt som förut. Följer mest en del favoritproducenter som tex Pégau, men annars är det andra regioner som känns mer spännande just nu. Det blev kanske lite mycket med alla nollsjuor som utgör en stor del av källaren ;)
Mätt blir man bara om man badar för mycket i samma soppa. Personligen gillar jag alla tre årgångarna ('07, '09 & '10), de är så pass olika i uttrycket och har alla sina egna distinkta kvaliteter.
Det sagt, att överdosera Ch9dP är alltför lätt, det är en typ av vin man nog inte skall umgås med alltför mycket med. Som en glad och bullrig kompis, kul i lagom mängd liksom.
Att det sedan på många sätt skall bli skönt när Robban nu trappar ned är en annan sak, det kommer att bli en normalisering när det maktcentrat neutraliseras. Effekten det kommer att få på Ch9 är en annan sak, den som lever får se.
Och, kul att du vaknat igen!
Hej - jag har två frågor, det är ju populärt att klaga på Robert Parker, men dina favoritviner ser ju mestadels ut att tillhöra "marmeladmbomberna".
Hur många viner provar du ungefär när du uttalar dig en årgångs karaktär?
Just nu har "vi" ju faktiskt ingen påve men inom någon eller några veckor lär vi nog få höra ett Habemus Papam. Hur det bler i Chateauneuf får vi väl se. Hursomhelst ett förträffligt inlägg. Det ska bli riktigt spännande att följa ditt fortsatta skrivande
@ Karl, när det gäller norra delen så tycker jag främst att de har en mörkare och mer strukturerad ton med inslag som drar mer åt mörka bär, plommon och nästan svartvinbär till. De brukar dock även ha en hel del fikon och torkad frukt i sig, vilket nog kan ge liknande söta fruktkänsla som i övriga distriktet. Att generalisera är alltid farligt men lite annorlunda tycker jag att de blir. Pegau 2009 är superbra och en av mina favoriter överhuvudtaget. Håller med dig om att en del 2007or är ganska knutna nu och jag har som princip bestämt att inte dricka de mest attraktiva nu, utan försöka vänta tills 2015. Visst tror jag att de flesta 2010or kommer att vara både hållbara och bra men känslan säger mig att en del kommer att utvecklas åt det mer kompottiga och slappa hållet till. Faktum är att jag annars tycker just syran är något som faktiskt börjat framträda i 2009 och ger en rätt skön känsla bland all den röda frukten.
@ Mattias, tack för de orden. Själv har jag bara provat Clos Saint Jean på plats och det var ganska svårt att få något vettigt ur det. Min känsla är att DeM bör sparas längre än normalt för det var ett av de minst generösa viner jag provade. Håll hårt i dina flaskor. Desperationen jag syftade på var inte min vånda utan snarast att en producent skickar SMS med specialerbjudande till en vinturist två dagar efter besöket. Då har man nog svårt att sälja sitt vin.
@ Franko, alltid kul att höra från dig. Har börjat snegla alltmer åt ditt specialområde – Kalifornien. Mycket att lära och upptäcka men vinerna är ruskigt bra överlag. Både Pegau’s 2009 och 2010 är riktiga klassviner som man kan spara länge. Själv har jag beslutat mig för att enbart följa några få producenter i 2010 och framöver. Det var nog lite för bredstrålig radar när det gällde 2007orna.
@ Winepunker, kul att höra från dig med. Håller dock inte helt med dig. Rada upp en Pegau, en Beaucastel, en Clos des Papes, en Vieux Télégraphe och om man har råd - en Rayas. Då får man ganska personliga och distinkta viner och dessutom viner man inte tröttnar på om man nu gillar dem från början. Jag tycker att problemet började när modernisterna fick så stora framgångar att alla efterföljare försökt efterlikna dem istället för de mer traditionella. Det blir liksom inga skillnader. Jag vågar gå så långt som att påstå att det är svårt att känna skillnad mellan 2009 eller 2010 Vieux Donjon och Clos Saint Jean. Gemensamt har de numera Philippe Cambie och att man är gamla traditionella producenter som fått en renässans via en generationsväxling och förnyelse mot samma målgrupp – en internationell publik som nödvändigtvis inte vet hur CndP smakade för +15 år sedan. Till och med Bosquet des Papes har ju glidit mer mot samma mittfåra. Sedan ger jag dig rätt i att alla tre årgångar du nämner är fina och har sin egen stil. Jag har absolut inget emot den moderna skolan men i lagom mängd. Tycker faktiskt inte man behöver backa längre tillbaks än årgång 2005 för att se skillnad i utvecklingen. Sedan tycker jag kanske inte problemet är så stort för de allra bästa vinerna/producenterna utan snarast i skitet under. Får nog fundera på ett inlägg i ärendet.
@Ingvar, tack så mycket och visst lär vi ha en ny påve snart. Läste om er Danmarksresa och förhoppningsvis kan vi alla ses igen.
@ Anonym, Två bra frågor och jag ska försöka besvara dem så tydligt jag kan. Klanka ned på Parker är alltid poppis men absolut inte mitt syfte. Jag har den största respekt för hans kunskaper och smakpreferenser. Jag vet ingen annan kritiker som ger mig så mycket tillbaks genom att ta del av hans recensioner. Däremot tycker jag inte längre att jag behöver hans hjälp lika mycket när det gäller just CndP och södra Rhône. Jag har mycket tack vare honom lärt mig en hel del och nu klarar jag resten själv. Sedan kommer jag alltid att ta del av hans åsikter och hans nya upptäckter.
Om du tolkar mitt inlägg som kritiskt till Parker som person har du missförstått mig eller så har jag inte lyckats förmedla det jag ville. Sedan beror det på vad du menar med mina favoritviner. Om du menar de åtta vinerna i inlägget så förstår jag inte riktigt vad du menar. Möjligen kan Colombis framstå som extremt hedonistiskt och kanske rent av marmeladigt. De övriga faller enligt mig inte alls i den kategorin. Tro mig när jag säger att dessa är mer klassiska om än inte blygsamma i sin stil gentemot mycket av det jag provat. Koncentrerade och rika är de absolut.
På fråga två måste jag få svara lite grovt eftersom det är svårt att räkna helt exakt. Jag gissar på en felmarginal om +/-10%. Det finns en hel del 2007or som jag säkert provat upp emot 10-12 gånger under de senaste fyra åren. Det ger en viss antydan till hur vinerna ändrat skepnad gentemot första gången man provade dem. Det är ju lite svårigheten med en ny årgång – man har ju ingen aning hur de kommer att utvecklas men då får man fråga producenterna om deras uppfattning. Inberäknat även Gigondas, Rasteau, Vacqueyras, Cairanne och några Côtes du Rône så är det nog ungefär:
2007 ca: 150 viner/sorter
2009 ca: 70-80 viner/sorter
2010 ca: 70-80 viner/sorter
Om vi utvidgar och tar med närbesläktade Languedoc och Roussillon (oftast samma druvblandning och lika klimat) så ökar det med ytterligare 150 olika viner från dessa två områden sammantaget under de senaste fyra åren (fast fler årgångar).
Hoppas detta räcker som svar?
Hej Mina Vinare,
Som alla andra redan har skrivit, fantastiskt bra blogginlägg! Kul att läsa och tänkvärt. Jag har provat och druckit vin och besökt vinproducenter regelbundet, både som amatör och som vinimportör sedan 1980. Jag har provat massor av olika viner genom åren och har kommit fram till att det finns massor av goda viner från alla delar av världen. När jag har druckit 2-3 olika Chateaneufer några dagar/helger i rad, så längtar jag efter Bourgogne. När Bourgognebehovet har släkts så vill jag ha Aussiviner, osv. Men, när jag skall sammanfatta alla dessa år av vin, så gillar jag mer och mer vit och röd Bourgogne och rött från Norra Rhone. Kalifornisk Cabernet är också gott
Hej Claes!
Ledsen att svaret dröjt så. Kul att läser och kommenterar. Visst behöver man variation men jag brukar ändå alltid komma tillbaks till mitt CndP. Fast senaste tiden har det dröjt allt längre mellan gångerna och kanske är mitt behov av variation större än någonsin.
Hoppas vi ses snart!
Johan
Skicka en kommentar