Galaxer i mina braxer!

Far och son Viret är nog inte som alla andra. Antingen är de blindgalna eller så är de bara extremt smarta marknadsförare. Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro men efter att för första gången ha mött dem i Oz och James Vinäventyr, så var jag nog ganska säker på det förstnämnda - men efter att nu ha smakat deras viner, så tänker jag att så här bra vin kan ingen göra som inte är vid sina sinnes fulla bruk.



Domaine Viret ägnar sig åt kosmologisk vinodling och framställning i kommunen Saint Maurice sur Eigues (inte långt ifrån Vinsobres). Även om kommunen har rätt till appellationen Côtes du Rhône Village, så är det inget Domaine Viret använder sig av i årgång 2007 i alla fall. På etiketten står det tydligt utskrivet Vin de Table de France. De bakomliggande orsakerna till detta vill jag inte ens spekulera i men kanske använde de utomjordingar i vingården eller något annat obskyrt.

Egendomen har funnits inom släkten sedan länge men det var först under åttiotalet som tankarna på ekologisk vinodling tog sin form genom pappa Alain och efter sonen Philippes begynnande studier i slutet av samma decennium, omvandlades det hela till naturlig kosmokulturell vinodling. I slutet av nittiotalet avlutade Philippe studierna och 1999 skapade man sin "Cave Cathédrale". Därefter var det slut med att lämna skörden till kooperativet och istället började man buteljera vin under eget namn. Att man sedan år 2007 lyckades varumärkesskydda "Cosmoculture" får ju mig att fundera på om det trotsallt bara är ett PR-trick.

Vad handlar det hela då om? Ja, inte ska jag försöka förklara det i detalj men kort kan man sammanfatta det med att principerna går tillbaks till Inka och Mayakulturerna. Man menar att på vissa platser kan man dra nytta av den kosmiska energin, för att på så vis få naturliga och hälsosamma vinrankor. Fast egentligen bottnar det hela i vanliga biologiska och biodynamiska principer för att uppnå så bra viner som möjligt, utan en massa konstlade ingrepp i processen.

Även för den arkitekturiskt intresserade finns det mycket kul att ta del av och här handlar det såvitt jag förstår istället om Egyptiska influenser. Man saluför en förfärlig massa olika viner och bara att försöka får grepp om dessa är en nästan övermäktig uppgift. Frågan är ju då om allt är humbug eller om vinerna faktiskt smakar bra?

Av de viner jag har provat så är det definitivt så att jag måste svara ja på den frågan.

Denna gång handlar det om 2007 Les Collonades, ett vin gjort på en blandning av Grenache (100-åriga stockar), Mourvèdre samt Carignan som lagrats i 24 månader på en kombination av betongtankar och ekfat.

2007 Domaine Viret, Vin de Table de France "Les Colonnades" har en tät och djupt blåröd färg. Doften är väldigt "biodynamisk" om ni förstår vad jag menar. Reduktiv skulle också kunna vara en bra beskrivning men man måste ge det tid i karaff och efterhand framträder allt renare aromer så som körsbär, hallon och jordgubbar. Massor av örter och kryddor med inslag av både gödselstack och häststallar – blodigt och animalsikt är också ett intryck som kommer över mig. Jord, järn och minerallitet i allmänhet samt rostat kaffe men också en sötaktig chokladkaraktär och blommighet. Spännande och läcker men också en aning utmanande. Ju längre tiden lider framträder dock mer klassiska drag av svartvinbär och läder.

Smaken är betydligt mindre kontroversiell och mer klassisk från början. Ren, frisk och koncentrerad. Röda bär i allmänhet men också ett mycket mineraliskt utryck i form av sten och dammig grusväg. Körsbär och hallon som i kombination med mat känns enormt läskande och fruktigt men aldrig kladdigt. Läckert och uttrycksfullt och väldigt insmickrande fast på ett slankt vis. Svartvinbär och mer framträdande tanniner efterhand och utan mat känns smaken plötsligt mycket stramare och kärvare.

Det här känns som ett utpräglat matvin. Egentligen gillar jag inte det uttrycket men i detta fall är det så uppenbart. Det är som om kryddorna och det feta i maten lyfter fram den söta frukten och bärigheten i vinet men utan det komplementet, så framstår vinet som betydligt torrare och stramare. Jag vet faktiskt inte om det är bra eller dåligt. Normalt så gillar jag inte när ett vin är beroende av mat för att framträda positivt men samtidigt är vinet gott på egen hand - fast på ett annat vis

Hethetsintrycket blir positivt och det är ett seriöst vin i en stil som tilltalar mig utan att för den sakens skull golva mig. Känns som en mix av klassisk Châteauneuf-du-Pape och något från Roussillon. Att sätta betyg i form av poäng är inte självklart men sett till helheten samt det första mycket positiva intrycket till maten, så blir det nog bra med 93/94 poäng. Helt klart mer än godkänt och troligen ett vin att spara för framtiden och kanske då i första hand till den "fina middagen".

Att det handlar om seriösa viner som kommer från firman kan jag lova. Några som provat och bittert fått uppleva hur det kan gå om inte haspen är på, är Oz Clarke och James May. Roligare än så här blir det knappast och för den som vill, går det att leta sig bakåt till avsnittet före, där man introducerar egendomen. Se och njut: