Helgon och martyrer – en trio som imponerar!

“I was blown away by how the 2007 Gigondas cuvees, which I had rated very highly from barrel last year, had put on weight and texture, and had become essentially as compelling as Gigondas can be.”

Så inleder Robert Parker sin recension om Domaine Saint Damien årgång 2007. Ännu mera södra Rhône och tvåtusensju tänker kanske många nu – med all rätta. Det har blivit lite av en hype som för en redan frälst ibland känns påtvingad och lite för populistisk och kanske rentav folklig - speciellt som området länge tillhört det som tidigare betraktades som en subkultur. Nu med 2007orna känns det nästan mainstream.



I augustimånads "mittimånaden släpp" lanseras ännu en i raden av hyllade 2007or från Châteauneuf-du-Pape. Redan i vintras fanns 2007 La Ferme du Mont, Châteauneuf-du-Pape "Côtes Capelan" att köpa i broderlandet Danmark och därför har jag redan hunnit prova den med klart godkänt som resultat. Dock håller jag inte med Jancis Robinson om att det är ett av de tre bästa vinerna från årgången (19 av 20 poäng). Inte heller Parkers 96 poäng känns befogade, fast visst är vinet bra men som så många gånger tidigare under året har det visat sig finnas många alternativ och dessutom billigare sådana. Satteliterna har banne mig överpresterat mer än vad jag tror att någon ännu riktigt har vågat inse. En av dem är Gigondas.

2007 Domaine Saint-Damien, Gigondas "Vieilles Vignes" har en mörk och djupt purpurröd färg. Doften är stor, rökig och djurisk med chark, läder samt stall som första intryck. Malört, tjära och blodighet men därefter mer kryddighet i form av mynta och lavendel samt garrigue och peppar. Enebuske, diesel, körsbär, nickelkola samt jordgubbsdestillat. Klassisk robusthet som känns helt rätt.

Smaken är ren och fruktig med svartvinbär, lakrits och kryddor. Finmalda tanniner, körsbär, kirsch, hallon och jordgubbar med en aning torra tanniner mot slutet. Koncentrerat och fint i eftersmaken med en antydan till eldighet.

Kanske lite för rustikt för att i min smak helt leva upp till Parkers 95+ poäng. Vinet är riktigt bra men en aning lantligt och burdust vilket gör att vinet inte är helt insmickrande till en början. Efterhand framträder ett mer njutbart vin och 94 poäng känns därmed helt rätt. Det råder inte brist på potential och innehåll men de efterföljande vinerna håller en ännu högre kvalité vilket gör att detta vin hamnar lite i skymundan. Hederligt gott dock och mycket troget sitt ursprung.

2007 Domaine Saint-Damien, Gigondas "La Louisiane" har en djupt purpurröd färg. Doften är först något knuten för att sedan öppnas upp ordentligt med en tydlig rökighet och blodighet med massor av animaliska inslag. Sedan mandel, peppar, lavendel och stålighet samt något som närmast kan liknas vid kakao. Fikon, choklad, marsipan och kaffepulver med ett inslag av jordgubbspaj med mynta samt nickelkola. En doft att älska eller hata. Jag associerar den med Clos des Papes och är helt såld. Full pott!

Smaken är väldigt ren och frisk med hallon och jordgubbar som med sin långa och intensiva eftersmak närmast framkallar känslan av likör. Trots rikedomen ett balanserat intryck med kryddighet och kolasnören. Kaffe, choklad och kirsch med smörkola samt vit choklad och bärighet. Hallon, grädde och vit choklad samt precis som i doften även en förnimmelse av Clos des Papes. Supergott!

Parker på 95 poäng men med följande tillägg:

“The 2007 Gigondas Louisiane (80% Grenache, 15% Mourvedre, and 5% Cinsault from 70- to 80-year-old vines) merited 98 points at one tasting, but I’ll be conservative here. This amazing wine possesses a dense purple color as well as an extraordinary nose of a liqueur of rocks intermixed with cassis, kirsch, licorice, incense, and spring flowers. Made from incredibly low yields of 22 hectoliters per hectare (which no doubt explains the remarkable focus, concentration, richness, and 50-second finish), this historic Gigondas is a tour de force in winemaking. It should drink well for 20+ years.”

Jag tycker att han är lite feg och även om 98 poäng känns lite högt så är definitivt 96/97 pinnar befogat. Ett mycket bra vin i en stil som jag gissar kan vara något kontroversiell.

2007 Domaine Saint-Damien, Gigondas "Les Souteyrades" har en klar och djupt purpurröd färg. Doften är stor och fruktig med tydliga inslag av hallon och jordgubbar. Choklad, lavendel och örter med en tropisk fruktighet som leder mot ett parfymerat och blommigt intryck. Sedan mer animaliska inslag med rökt kött, grillade kryddor och nästan gödselstack. Jordighet och garrigue men även ett drag av sötlakrits samt vanilj. En komplex och läckert fängslande doft.

Smaken är dock den stora behållningen med sin superkoncentrerade frukt och framförallt rena sådana. Ett sagolikt rent och balanserat vin trots sin koncentration och rikedom. Smaken är så läcker med massor av röda bär som hallon och jordgubbar men även svartvinbär och ett drag av nötighet av mandel. Sedan mer vanilj, vit choklad och jordighet. Underbart gott!

Ett mycket balanserat och friskt vin med en renhet som verkligen imponerar. Eftersmaken och dess längd samt koncentration bara förstärker intrycket om vinets kvalité. Bob landade på hela 97 poäng i oktober 2009 och jag säger inte emot. Det kan synas högt för ett vin från en appellation som Gigondas men vinet är verkligen värt sina höga poäng – framförallt på grund av sin renhet i frukten. Riktigt läckert och framförallt drickbart redan nu. Kommer det att hålla? Ingen aning men just nu är det "as good as it gets" – allt för under 250kr!

För den som vill veta mer om producenten rekommenderas ett besök hos Søren Gudiksen.

Kan man få nog av tvåtusensju och södra Rhône? Inte i min smak men däremot kan jag inte låta bli att fundera på om det snart kommer ett bakslag. Känns Toscana och 1997 igen? Då lägger jag inga andra värderingar än hysterin i påståendet. Kvalitén i vinerna har jag inga misstankar om men hur länge kommer Vinjournalisterna, Systembolaget och Munskänkarna att stå på barrikaderna? Inte så värst länge till är jag rädd för. Kanske tar det slut redan med årgång 2008?