måndag, oktober 05, 2009

Vid regnbågens slut!

Det sägs ju att det är vid denna man hittar skatten av renaste guld. Nu var det varken regn eller regnbåge på himlen när jag gav mig iväg från Domaine de la Vieille Julienne men det känns som om jag hittade en riktig skatt vid mitt nästa stopp. Vägen dit var inte lång men väldigt smal. Längs D72 mot korsningen till D68, strax efter Vieille Julienne, så svänger det upp en liten väg till vänster och följer man denna kommer man fram till en egendom som inte gör så mycket väsen av sig. Fast väg och väg. Det rör sig snarast om en traktorstig som inte känns så kul att färdas på med tanke på just ett möte med en traktor – inte ens en cykel om jag ska vara ärlig. Värt att färdas längs denna väg var det dock, för vid ankomst stötte jag på en helt underbar person, vars vin måste vara årets största överraskning och fynd.

Inte för att jag var helt oförberedd på att det med stor sannolikhet skulle vänta ett prisvärt vin vid ankomst men att kvalitén skulle vara så hög som ryktet gjort gällande, det vågade jag inte hoppas på. Nu var det verkligen så och en av resans trevligaste upptäckter gjordes längs denna oansenliga grusväg där plötsligt texten på skylten löd - Domaine de Ferrand.



Philippe Bravay tog över ansvaret från fadern Charles 1995 och med årgång 1997 började han buteljera det mesta av skörden under eget namn. Dessförinnan såldes skörden till negocianter med undantag för en liten del som närmast buteljerades för husbehov. Känns mönstret igen? Finns det något annat distrikt i världen som känns så dynamisk som Chateauneuf du Pape? Jag tycker inte det. Möjligtvis då vissa distrikt ännu längre söderöver – nämligen på södra halvklotet.

Egendomen grundades av Charles 1960 men har en historia som är betydligt äldre. Man har hittat egendomen på kartor daterade 1760. Den består av mark som ger både AOC Côtes du Rhône (10 ha) och AOC Chateauneuf du Pape (5,5 ha). Precis som Vieille Julienne ligger gården i den del som tillhör kommunen Orange i Quartier Le Grès. Man gör enbart rött vin och stockarna har en genomsnittsålder av 80+ år och de är alla belägna i den norra delen av distriktet. Man avstjälkar beroende på årgång. All vinifiering och lagring sker på betong, stål och epoxitankar. Ingen ek används överhuvudtaget. Inte ens foudres. Philippe försöker göra ett så naturligt vin som möjligt och använder koldioxid för att förhindra oxidation och minimera användningen av svavel. Endast en buteljering görs och det förkommer ingen special eller prestigecuvée. Basen är ca: 90% Grenache och resterande del utgörs av de övrigt förekommande druvorna. Ungefär 15 000 till 18 000 flaskor per år buteljeras av firmans Chateauneuf du Pape. Ytterliggare 30 000 flaskor Côtes du Rhône och ca: 12 000 flaskor Côtes du Rhône "Cuvée Antique Vieilles Vignes" buteljeras under firmans etikett. En mindre del av skörden säljs även av till uppköpare.




Man kan fråga sig hur det kom sig att jag hamnade hos Philippe Bravay denna dag. Jag hade knappast tagit någon notis om egendomen dessförinnan. Mitt enda minne om att jag uppmärksammat den var när Decanter placerade 2004an högt upp på deras lista över bästa viner från distriktet i årgång 2004. Annars har jag knappast lagt märke till producenten överhuvudtaget. När Robert Parkers noteringar (från hans fatprov av årgång 2007) publicerades i oktober förra året, ägnade jag denna rapport en hel del tid och analys. Poängen för Domaine de Ferrand var ganska höga men framförallt var det något i följande text som fick mig intresserad:

“I hope proprietor Charles Bravay receives the recognition he deserves from Chateauneuf du Pape enthusiasts. Domaine de Ferrand has been a top performer over the last decade, and these are classic old style Chateauneufs that are meant to age. They represent the essence of an open-air Provencal market.”

Även notiser på Bulletin Board gjorde mig intresserad och när Harry Karis skrev följande här växte nyfikenheten. Harry börjar ju bli en lika stor auktoritet på området som Bob själv. Fler notiser följde och även denna drog uppmärksamheten till sig.

Hade då Parker sovit på sin post fram till och med 2007an? Inte då. Redan 1995an uppmärksammas och även efterföljande årgångar. Betyget i siffror har kanske inte alltid varit så lysande men hans text har ju antytt en viss begeistring. Kanske ligger det ändå något i att texten är viktigare än siffrorna? Döm själva:

1995: Domaine de Ferrand may be an estate worth watching.” (85-87 poäng)

1998: “it displays all the characteristics of a future star.” (92 poäng)

2003: “Philippe Bravay came to my attention a number of years ago, and he is one of the most serious of the young generation of vignerons in Chateauneuf du Pape. His Cotes du Rhones are real sleeper selections, and not that far off the mark of his brilliant Chateauneuf du Pape . Both his 2003 and 2004 vintages have provided beautiful wines that frugal consumers should be checking out. These are brilliant wines.” (92 poäng)

2004: “Another young Turk of Chateauneuf du Pape making waves and raising the overall level of quality is Philippe Bravay, who has created a name for this domaine over the last decade or more. These are traditionally made Chateauneuf du Papes with loads of character and oozing with Provencal typicity. If you don’t like pepper, kirsch, roasted herbs, and meatiness in your wines, stay far clear of these, which offer those characteristics in spades.” (91 poäng)

Jag tycker alltid att det är lika kul att läsa Parkers noteringar och analyser. Säga vad man vill men han är vaken för nya intryck. Synd bara att det dröjde så länge innan jag själv upptäckte att detta är en producent värd att undersöka. Ibland förblindar nog siffrorna trotsallt.




Nu stod jag där på uppfarten tillslut och vid ankomsten av ett motorfordon tittade Mamma Bravay genast ut från sin balkong och meddelade vänligt att Herrn i huset var på väg. Jag tror det var det hon sa. Jag kan ingen franska att tala om men det var så jag tolkade hennes ord. Strax efter dök så Philippe upp och kom genandes över gården. Jag kände direkt igen honom från bilder på nätet. Sedan började ett av de trevligaste och hjärtligaste besöken under hela resan.

Han berättade om egendomen och om sin filosofi i vingården och vinmakandet. Ganska snart stod det klart att han i grunden är en vinbonde med fötterna i myllan. Vinifieringen verkar han ägna sig så lite som möjligt åt. Kul var det att höra honom berätta att han först var djupt missnöjd med sin 2007a och inte ville prova den alls under lagringen. Han ville helst glömma bort den. Så fick han i januari besök av sin Brittiske importör och givetvis ville man provsmaka från tank. Motvilligt lät han sig övertalas men till sin stora förvåning blev han mycket positivt överraskad. Plötsligt smakade det gott! Det blev mer och mer uppenbart under vår diskussion att Philippe är en enkel man med en stor dos ödmjukhet. Vänlig, rolig och mycket sympatisk på alla vis. Att redogöra för allt vi diskuterade går inte men vi berörde allt från det Svenska Vin & Sprit Monopolet (går sällan att undvika) till hans dagliga vedermödor som vinproducent. Det var inte svårt att känna sympati för honom – en riktig hedersman.



När jag så skulle prova visar det sig endast finnas Chateauneuf du Pape att tillgå. All Côtes du Rhône är redan slutsåld, säger han. Visst säger jag, det blir bra. Han berättar att han buteljerat 2007an den 18 juni – fem dagar före mitt besök. Så infinner sig genast oron att jag inte ska tycka om det jag får i glaset och att jag ska behöva komma upp med någon krystad undanflykt till varför jag inte kan handla något vin med mig. Gissa vad som händer? Just det, jag blir alldeles betagen. Jag vill handla nu! Jag frågar försiktigt vad priset är? Han svarar utan att röra en min att prislappen är € 16,80 per styck. Jag missuppfattar det han säger och ber honom upprepa priset och tror inte det är sant. I huvudet börjar nu hjärnan arbeta för fullt och jag undrar hur mycket jag kan få med mig och hur mycket pengar detta motsvarar. Då tillägger han att jag bara kan få köpa sex buteljer…

Nu börjar en mardröm. Här har jag hittat skatten och så får jag inte ta den med mig. Allt känns hopplöst och jag undrar varför jag inte kan få köpa fler flaskor. Han förklarar att trycket är enormt och att alla vill ha mer. Jag bönar och ber men inser att jag inte kan sikta högre än mot tolv flaskor men han är benhård. Jag försöker spela på strängar som att om jag bara får köpa sex flaskor kommer jag aldrig att våga öppna en flaska förrän det är för sent. Får jag tolv flaskor med mig kan jag ju dricka de första sex under de närmaste åren och spara de sista sex till långt senare. Han funderar länge och som så många gånger förut – förlorar den som först bryter tystnaden. Han erkänner sig besegrad och har stora kval men ger med sig och säger att det får väl vara okej då, för den här gången. Mitt livs affär är just genomförd!

Problemet är nu att han givetvis inte tar kreditkort och jag har inte tillräckligt med kontanter på mig. Vad göra? Återkom ikväll säger han, så kan du hämta vinet då. Jag misstänker att detta är en undanmanöver och att jag nog inte kommer att komma hem med en enda butelj till Sverige. När jag så återvänder till kvällen möter han mig igen men ser lite tröttare ut. Han säger att telefonen ringt hela dagen och att alla vill handla men nu får det vara stopp. Han berättar att han helt enkelt inte tänker sälja mer. Jag får mina tolv flaskor och är nu en lycklig man!



2007 Domaine de Ferrand, Châteauneuf-du-Pape har en klar purpurröd färg. Doften är väldigt stor med klart animaliska drag och tydliga toner av herbes de Provence. Garrigue, parfym, rosenvatten och lavendel. Lite kemiska inslag så som skokräm och backelit. Frukten består av fikon, jordgubbar, blåbär och björnbär. Det finns även ett drag av sötlakrits, marsipan, nötter och choklad. Orientalisk kryddbasar samt rök, asfalt och tjära med rostat kaffe. Mot slutet känns den nästan blodiga och djuriska doften lite rå. Jag kan inte annat än tycka att doften förtjänar alla överbetyg som man bara kan ta till. Helt förförisk och perfekt för sitt ursprung. Jag tror att begreppet ”funky” stämmer väldigt väl in på det här.

Smaken är rund, söt och intensivt kryddig med violpastill, lakrits och choklad. Jordgubbskompott, kola, bittermandel och fikonsylt. Rostat kaffe, aprikospuré och persika. Nästan karaktär av soja samt blåbärskräm. Enormt viskös men samtidigt en frisk och elegant framtoning. Det finns ibland en ”kladdig” och koncentrerad karaktär men som ändå balanseras av en fin friskhet och en intensiv kryddighet. Detta gör att smaken aldrig hamnar på fel sida om vad som kan anses som ”för mycket av det goda”.

Helt klart är detta ett vin som kan tänkas polarisera en hel del. Antingen faller man pladask för stilen och charmeras samt förförs av den intensiva och hedonistiska framtoningen. Eller så blir man misstänksam och börjar fundera i banor som alkoholhalt och restsötma. Jag tycker att detta är så mycket södern att det knappast går att hitta en bättre representant. Parker skriver i sin recension av 2007an att Philippe Bravays viner: “represent the essence of an open-air Provencal market”. Just den enormt Provensalska framtoningen gör att den söta och kompakta frukten aldrig blir för mycket. Dessutom inbillar jag mig att vinet har en perfekt struktur för lagring. Jag går givetvis igång på det här och vid mitt besök och första smakprov sätter jag lite försiktigt 95/96 poäng vilket ligger i linje med Robert Parkers 94-96 poäng från fat. Nu hör det till saken att jag provat om vinet tre gånger på hemmaplan med betyg som snittar på 97/98 poäng. Det kan synas väl mycket men det finns en sådan kvalitet i det här vinet att om man bara gillar stilen så blir det knappast bättre än så här. Komihåg att vinet på plats kostade €16,80!



Under min vecka i distriktet stöter jag på ytterliggare ett vin som charmar mig på samma vis som Domaine de Ferrand gör. Dock doftar inget annat vin bättre. Kanske finns det de som når upp i samma nivå – men inget annat vin överträffar doften i denna skapelse. Väl hemma igen har samtliga tre smakprov överträffat förväntningarna. Ett imponerande facit. Nu kan man fundera på om det är trovärdigt att jämföra en enkel Chateauneuf du Pape i betyg mot en storhet som tillexempel Chateau Pavie? Jag anser att det går men den som har svårt för söderns stil håller säkert inte med mig. När man betänker att man får en hel låda av Philippe Bravays nektar för samma kostnad som en flaska av de dyrare årgångarna Pavie blir det nästan lite olustigt. Dessutom gör Pavie ungefär 100 000 flaskor per år, att jämföra med Domaine de Ferrands ca: 18 000 flaskor.

Om någon nu skulle tro att jag är ensam om att ha fått fnatt, kan det vara bra att följa länken här. Denna går till Bulletin Board och ett inlägg om tre provade viner från Chateauneuf du Pape årgång 2007.

Tre dagar senare återvänder jag till Andreas Becker på Domaine de la Vieille Julienne och han frågar mig hur veckan varit? Jag berättar om mina intryck och plötsligt frågar han mig om jag någonsin var hos Domaine de Ferrand och vad jag tyckte. Jag berättade precis som det var och Andreas frågar genast om jag fick köpa något vin med mig? Jodå. Jag berättar som det var och då skrattar Andreas och berättar att han försökt köpa vinet på uppdrag åt ett par kunder (efter mitt besök hos Vieille Julienne) men att han fått nobben – då kände det ännu bättre med ett tolvpack i bagaget!

Nästa anhalt blev betydligt mycket tråkigare som möte betraktat men vinet gick inte av för hackor. Producenten där sten får symbolisera namnet på både egendomen och en av cuvéerna?
PS. Glömde helt bort Wine Spectator. Tänkte att det kunde vara kul som motvikt till Parker att ha med en annan referens när det gäller alla 2007or. Så här tyckte James Molesworth efter att han gett vinet 94 poäng:

“This is seriously dark, with bittersweet chocolate, braised beef,
fig, tar and ground espresso notes leading the charge, while dark
plum and currant fruit wait in the background. Cuts a broad swath
on the muscular finish. Very backward, with a ways to go, this has
harnessed more grip than most in this vintage. Best from 2010
through 2030.”


. DS

28 kommentarer:

Claes Lindkvist sa...

Hej Mina Vinare,
Mycket intressant inlägg. Ferrand har jag missat och jag tror säkert att vinet kan leva upp till de höga poäng som du sätter. Sedan är det ju en annan sak om man nöjer sig med Chateauneuf i glaset resten av livet? Men vi får väl ställa upp vinet blint någon gång mot tufft motstånd.

Jag drack Clos Saint Jean Deux Ex Machina 2005 i förra veckan. Utan tvekan är det ett stort vin, jättegott. Det var tredje gången som jag provade just detta vin. Men 100 poäng är det inte för mig, kanske 96-97 poäng. Det bästa mogna vinet från Chateauneuf som jag druckigt är Rayas 1990 (99 p). Tvåa Beaucastel 1989 (97 p) Det skall bli intressant att se hur viner från Useglio m.fl utvecklas över tiden. / Claes

Gabriel sa...

Vilket härligt, kärleksfullt porträtt av Philippe Bravay! Han är verkligen ödmjukheten personifierad. Så charmigt när han vänder på "it is" hela tiden så att det blir "is it" och därmed en fråga istället för ett påstående. Man får skärpa till sig för att hänga med i resonemanget ibland :-)

Synd bara att han gör så jäkla lite vin.

Mina Vinare sa...

Hej Claes!

Först av allt ett stort tack för en trevlig och bra provning senast. Eftersom jag nu lovat mig själv att skriva färdigt om mina CndP besök får inlägget om de vita Bourgognerna vänta tills senare. Det var hög klass rakt igenom.

Vad menar du med att inte nöja sig med Chateauneuf du Pape för resten av livet? Har du inte läst en av Parkers senare Hedonist´s Gazette där han skriver om sin vän Park B. Smith som dessutom äger restaurangen Veritas i new York och som Parker verkar besöka frekvent? Om inte så kommer ett utdrag här:

“Not surprisingly, the other wines were just as great as they were the night before, and dinner with the owner of the restaurant, Park B. Smith, is always a treat. A joy to be with, this ex-Marine and entrepreneur ONLY drinks Châteauneuf du Pape, and as he says, “Why not?” He has had the best Burgundies, Bordeaux, California wines, and wines from all over the world, and at 77 years of age, he’s decided he will only drink the wines he loves the most for the rest of his life. Who can disagree?”

Så ser jag ålderdomen framför mig!

Allvarligt talat så kan jag ibland känna att det finns en risk med ett så smalt spår som jag valt senaste tiden. Det var ganska befriande att dricka högklassig Bordeaux senast med Pavie och dina fina Bourgogner. Man behöver mångfalden.

Beträffande poäng så är det ju alltid svårt. Håller med dig om de 97 för 1989 Beaucastel men 1990 Rayas har jag aldrig provat. Står på topp fem listan över önskeviner att prova. Har du en att matcha mot Ferrand så ställer jag upp! 2005 Deux ex Machina har jag bara provat två gånger och ena var jag fundersam på de 100 poängen men inte den andra gången. Har satt 97 ena gången och 99-100 den andra. Nu har Parker börjat sänka DeM och höja La Combe des Fous istället. Intressant.

Om Ferrand är värd mina höga poäng kan jag inte lova. För mig är vinet så bra. Jag provade det direkt efter mitt besök hos VJ så referenser fanns det. Andra gången hemma matchade jag det mot VJ igen och då var Ferrand det bättre vinet. Därefter har jag jämfört det mot en 95 poängare från Norra Rhône och det var ingen tvekan om vilket som var det bästa vinet. Nu tror jag inte att alla gillar stilen och det måste ändå väga tyngst. Gillar man inte en viss typ av vin spelar det knappast någon roll om det fått 100 poäng.

Jag ser fram emot Parkers omprovning så småningom. Hans 94-96 känns ganska okej men jag tycker nog att det borde hamna i den övre delen.

Ha det gott!

/ MV

Mina Vinare sa...

Hej Gabriel!

Det är inte svårt att tycka om Philippe Bravay. Han var otroligt vänlig, korrekt, rolig, ödmjuk samt lugn och balanserad. Jag kom mitt i lunchen första vändan och vid 19:30 när jag hämtade vinerna. Inga problem. Artig som få. Jag gillade honom och hans vin väldigt mycket.

Vi kom in på priset och jag var tvungen att berätta att jag tyckte det var lågt. Han menade att det räcker för honom. Han har en kille som hjälper honom lite då och då, annars är han ensam på avlöningslistan. Han tyckte priset stod i relation till hans insatts. Hur skönt som helst.

Jag hoppas att vi får se hans viner i Sverige så småningom!?

Ha det!

/ MV

Anonym sa...

Hej MV!

Äntligen på banan igen med dina välskrivna
Inlägg om Châteauneuf du Pape,härligt!
Kul läsning om Ferrand, en producent
Som jag varken har hört talas om eller smakat
Vin ifrån. Verkar inte heller vara någon dålig
Juice han fyller sina buteljer med:-)
Skulle nog passa min smak ypperligt då jag inte
har något emot den lite sötare stilen.
Såg din kommentar till Claes och måste
Säga att de få gånger jag smakat Dem
Och des Fous (båda i -05, -06) så måste
Jag säga att des Fous har jag alltid tyckt varit
det
Godare vinet.
Som jag skrev till dig tidigare så är 2006 La Combe des Fous helt sagolik god just nu, det är ta mig … 99/ 100 pinnar.
Har du många flaskor och inte provat vinet
På ett tag tycker jag du definitivt ska prova en flaska

Fortsätt nu med det fina tempot du fått upp, för man vill gärna läsa mer, och det så fort som möjligt:-)

Keep it coming

Johan

Jos sa...

Beställde precis ett sexpack Ferrand 2007. 28E/styck plus frakt är ju stor skillnad från pris på plats men får väl anses som ok för en bra CdP.

Mina Vinare sa...

Hej Johan!

Kul att höra från dig igen. Tänk att det bara behövs lite Chateauneuf du Pape ; )

Ska försöka hålla tempot uppe men vissa besök kräver långa poster och då tar det lite tid. Provade om 2006 La Combe des Fous i våras och gillade den men håller nog ändå Deux ex Machina i samma årgång som bättre. Jag älskar den lite råare tonen i det vinet. Av 2005orna har jag ännu inte provat La Combe des Fous men nu har ju Parker börjat ta fram sina 100 poäng även för det vinet, vilket självklart lockar. Tror jag skrev det tidigare men av 2007orna så föredrar Vincent Maurel själv just La Combe des Fous.

Ferrand kan vara en engångsföreteelse med just 2007an. Nu verkar det inte bara vara årgången utan även vinifieringen som ändrats. Kan ju betyda att han tagit ett kliv uppåt rent generellt i kvalitet.

Vi håller dialogen igång!

/ MV

Mina Vinare sa...

Hej Jos!

Nu blir jag sådär orolig igen att jag lurat dig till något dumt. Jag hoppas du kommer att gilla vinet. Njut det långsamt. Priset är helt okej med tanke på diverse påslag. Var beställde du dina flaskor?

Som jag skrev till Johan kan det vara en engångsföreteelse med denna kvalitet. Han verkar ju ha varit på gång ett tag och många är positiva även till tidigare årgångar även om överbetygen lyser med sin frånvaro.

Skulle vara kul att höra ditt omdöme så småningom.

/ MV

Jos sa...

Du kan vara lugn. Jag har ju tidigare även läst om andra som gillat vinet och om det inte skulle visa sig var just min grej så lär inte 300 spänn för en flaska Ferrand vara mitt värsta köp... ;) Och du, kul att du kommit igång med skrivandet!

Mina Vinare sa...

Tack! Du har rätt, det finns dyrare viner att göra felsatsningar på.
/ MV

Anonym sa...

Hej MV!

En underbart inspirerande post - jag kände mig ganska trygg att det nog lutade åt Ferrand - det verkade liksom vara ett MV vin, särskilt efter att läst Parker noteringar "perfume of graphite, intense, charcoal, roasted meats, Provencal herbes, pepper and copious quantities of blue and black fruit".

Årgång 2000 har vi druckit ett par gånger och har fortfarande 3 flaskor i källaren, dessa köptes på Systembolaget för 197 kronor för ganska många år sedan, vinet har varit riktigt tillfredsställande. Dessutom har vi tidigare provat 1998 en gång, men minns inte på rak arm hur den var.

Domaine de Ferrand 2007 finns också i Danmark hos Otto Suenson (Köpenhamn och Gentofte) för 216 DKK och fraktfritt inom Danmark (vid köp > 500 DKK) och som för övrigt har en mycket bra samling Bourgogne, dock ibland dyra.

Ser fram emot din nästa post (det här blir dyrt).

/Johan S

Mina Vinare sa...

Hej Johan S!

Du gissar för bra! Har precis skickat mejl till dig.

Lustigt med Ferrand och Systembolaget. Philippe berättade att han hade haft ett samarbete med en svensk importör (men inte längre). Jag kan däremot inte minnas att jag sett Ferrand på SB.

Dyrt blir det kanske men jag har gått ut hårt med lovorden. Det kommer mera men även en hel del med lite mer beskedliga omdömen. Första dagens besök var i särklass bäst så det blir en chockstart i rapporterandet. Sedan lugnar det ner sig…

Bästa!

/ MV

Kayaker sa...

Det var då själve f-n att man inte var medveten om Ferrand när man var och cyklade i krokarna!

Anonym sa...

Hej igen MV!

Ferrand lanserades på SB i oktober 2002 samtidigt som
22321 Castello Vicchiomaggio La Prima Riserva 1998, Chianti 219:-
3820 Château d’Armailhac 1999, Pauillac, Bordeaux 219:-
2295 Domaine de Ferrand 2000, Châteauneuf-du-Pâpe 197:- för att få ett perspektiv på priset.

G Westling skrev;Domaine de Ferrand Chateauneuf-du-Pape 2000. Fyllig, lång, i dagsläget lite outvecklad möjligen, men ändå ganska imponerande. 15p+.


Och tack för e-post - har svarat med vändande.

/Johan S

Björn sa...

MV, din j-kla lyllos;-) Är duktigt avundsjuk på din resa och att du lyckats snoka fram en sådan "guldåder" på egen hand.

Gabriel, du vet att vi gillar Grenachebaserade viner packade med 2007-frukt. Har du ringt Ferrand?

Gabriel sa...

Hej Björn,

Jag besökte honom i Augusti men han har ju inget att sälja, tyvärr. Hans 2007:or var mycket imponerande, både CdR och CdP om man gillar den stora söta stilen.

Björn sa...

Jag läste ju din tidigare kommentar så det borde jag ju ha insett. Det finns tack och lov mycket annat gott att slösa överblivna kronor på.

Mina Vinare sa...

Sen replik till alla.

Kayaker, cykla låter som en utmärkt idé. Om man inte ska ha vin på släp förstås. Du får besöka Ferrand nästa gång. Oavsett om 2007an är slut kan jag varmt rekommendera ett besök där. / MV

Johan, det var kul att se prisbilden. Kan minnas vagt att Clos des Papes brukade ligga kring 200-250kr sträcket i början av 2000talet. Man ser vem det gått bäst för. / MV

Björn, jag kan nog inte skryta med att ha upptäckt Ferrand utan bara följt i spåren av alla tips på nätet. Jag ångrar mig inte att jag på vinst och förlust beslöt mig för ett besök. Det fanns flera andra jag aldrig följde upp och det ångrar jag lite – omöjligt att hinna allt dock. Sedan tror jag att Gabriel har andra godbitar att presentera senare i höst! / MV

Björn sa...

MV, jag har redan tröstat mig en aning med att beställa två lådor till av Karine Diffontys lilla gunstling. Tack Gabriel:-)

Mina Vinare sa...

Hej Björn!

Det var inte riktigt det vinet jag syftade på. Det tillhör faktiskt inte mina favoriter och jag förstår inte hypen. Men man kan ju inte gilla allt ; )

/ MV

Björn sa...

Jag förstod mycket väl att det inte var det du menade eftersom det på sätt och vis är gammal skåpmat, eller kanske snarare favorit i repris. Som du säger kan man inte gilla allt, men jag personligen instämmer med hyllningskören. Man kan ju inte dricka Pure varje dag;-)

Apropå det gissar jag att det är Barrots andra viner du syftade till. Främst Signature kanske?

Mina Vinare sa...

Hej igen Björn!

Jag satt och velade hur vidare jag skulle skriva det jag gjorde eller inte. Vill helst inte ha en debatt om det vinet. Fast nu när det är igång… jag tycker det finns ganska många andra CdR viner som är i en helt annan klass. Nu har jag haft förmånen att prova dessa på plats och tyvärr finns flera av dem inte i Sverige. Det gör ju inte vinet bättre men jag förstår att det finns ett behov av ett alternativ till de mycket dyrare (och svårare att få tag i) vinerna från CndP – som just Pure. Kan ändå inte låta bli att förundras över uppmärksamheten CdR Vatican fått.

Signature upplevde jag som mycket bättre på plats än vad jag tyckte den var i Malmöprovningen. Något som Julien även höll med om. Det kommer säkert mera – men det får Gabriel välja att berätta om.

Ha det fint!

/ MV

PS. Måste skynda vidare med att skriva nästa post (som innehåller CdR av just superklass). DS

Anonym sa...

Hej!
Förundras du över genomslagskraften hos Finare Vinare och Frankofilen och de viner de rekommenderar?

Mina Vinare sa...

Hej Anonym!

Nejdå, inte alls. Deras genomslagskraft är välkänd och inte alls överraskande – till och med välförtjänt ; )

Det är fenomenet som roar (eller oroar) mig.

Jag förundras alltid över att så få kan påverka så många i en viss riktning. Uttrycket ”lita till sin egen smak” brukar ju användas flitigt som argument för oberoende. Fast det verkar inte gälla i alla sammanhang.

Tänk bara på Graillot som släpps i november – huh… vilken rysare. Världens bästa Syrah om vissa får bestämma.

Hoppas bilden klarnat?

Ha det bra!

/ MV

PS. Tyvärr är ju utbudet ganska dåligt i denna kategori på vårt Systembolag. Om det är deras eller importörernas fel kan jag inte svara på. Därför ska Bristly ha en eloge för ett tappert försök och gärna mer av den varan från övriga importörer (läs Permanent Privatimport och klubbvin). Det finns mycket bra Côtes du Rhône där ute. DS

Anonym sa...

Hej MV,

Nu var du klockren i ditt inlägg - "lita till din egen smak" detta är så viktigt. Att alla ni som vinbloggar skapar intresse och nya inspel är så dynamiskt, men samtidigt måste vi som läser bloggar och blogginlägg att fundera på - vad tycker jag, vem uttrycker samma signaler som de smaker jag smakar och tycker om, och vilken horisont har jag i förhållande till det bloggade inlägget....

Man kan tycka vad man vill om Gary Waynerchuck på TV Winelibrary - men en sak som är påtaglig och som han alltid avslutar sina avsnitt med är "YOU, with a little bit of me – WE ARE CHANGING THE WINE WORLD" – enligt min bild det senaste året så är det just det som vi (som läser) och ni (som bloggar) just gör!!!

/Johan S

Anonym sa...

Hej MV!

Att bloggarna finns tycker jag är riktigt bra, man får läsa om bra mycket olika viner och smaker. Fast tittar man till de större och mer kända bloggarna så ser man faktiskt att deras smaker verkar ganska lika varandras. Ofta är det också samma viner som går runt på bloggarna. Inte något ont om detta, det är kanon om man kan hitta någon med liknande smak som en själv att få tips samt kanske köpa och prova vin efter. Vissa kanske delar finare vinares, någon annan kanske gillar kronstam (men det tror jag inte;-) )en tredje advokaten från staterna eller Enqvist från tidningen LG. Jag själv kan säga att de viner som får höga poäng hemma hos Finare vinare inte får de högsta poängen hos mig och vice versa.
För att ta ett exempel så kan jag ta ett vin som det bloggas om just nu nämligen Graillots och hans C- hermitage. Jag ställer mig inte bakom de bloggare som hyllar det vinet och har aldrig förstått hypen kring det, Hade det inte kommit på den där tredje platsen i den kända provningen så tror inte jag vinet hade fått lika många ”fynd” och ”prisvärt” som det får idag. Däremot så kommer säkerligen de 4000 flaskorna att lämna hyllorna lika fort som de hamnade där. Detta gör mig inget, ju fler som slåss om det vinet kanske gör mina chanser att komma över ett par av de 42 flaskorna av Amon ra större;-)

Johan

Mina Vinare sa...

Hej Johan x 2 och alla andra som läser!

Min avoga inställning i frågan har inget med vare sig Finare Vinare eller Frankofilen att göra. Jag betvivlar inte deras uppsåt eller uppriktiga mening.

Jag inbillar mig att det stora genomslaget för vinbloggandet har att göra med en viss misstänksamhet mot de etablerade vinjournalisterna. Det blev ganska inne att tycka att de var mossiga och att de gick i de stora vinimportörernas ledband. Därför kom bloggarna som en alternativ rörelse och uppskattades av entusiasterna.

En frisk fläkt och alternativ rörelse till etablissemanget. Fast tänk om bloggarna plötsligt blivit en del av etablissemanget och utrycker sina åsikter på ett lika övertygande vis som de ifrågasatta vinjournalisterna? Vad har vi vunnit då? Istället för att blint följa deras råd följer plötslig alla bloggarnas råd. Det blir plötsligt ”häftigt” och ”rätt” att tycka som bloggarna. Läsarna köper samma viner som bloggarna hyllar och läsarnas preferenser kopplas intimt till bloggarnas. Kul för oss som bloggar men också ett större ansvar.

Det värsta som kan hända mig är att någon läser om ett vin på min blogg och beslutar sig för att köpa ett större antal flaskor av vinet för stora pengar och sedan tycker att vinet är allt annat än gott. Vad vinner jag på det? Ingenting. Nästan ännu värre vore om någon inte gillar vinet ifråga men inte vågar erkänna det för sig själv och istället intalat sig att den har fel och jag har rätt. Det bästa som kan hända är om någon läser på min blogg, blir nyfiken och intresserad, bestämmer sig för att ge vinet, producenten, landet eller årgången en chans och kanske rentav gillar det så mycket att han/hon beslutar sig för att på egen hand fortsätta utforska ämnet – då har jag lyckats. Om detta sedan kan leda till en fördjupad kännedom i ämnet är min tillfredställelse total.

Jag tar för givet att både Frankofilen och Finare Vinare delar denna uppfattning så kritiken är inte riktad mot dem utan mot dem som läser. Varför köpa ett vin man aldrig provat eller har någon som helst relation till bra för at någon anonym på nätet utrycker en stark åsikt? Kanske för att man är rädd att missa tåget? Men då är vi ju tillbaks där allt började. Med kritiken mot den etablerade vinjournalistiken.

Jag tycker givetvis att det är kul att bloggar kan skapa en efterfrågan på en produkt men samtidigt vill jag uppmana den som läser att ifrågasätta och utmana inspiratörens åsikt. Det kan ju faktiskt vara så att man inte gillar ett vin bara för att någon annan utmålat det som ett fynd. Det var väl stjärnor, postryttare och tärningar vi ville slippa ifrån?

Nu tänker någon givetvis på Robert Parker.

Visst kan man behöva både vägledning och inspiration i sitt vinsamlande/drickande. Att däremot ta för givet att någons åsikt är allenarådande vore förfärligt. Jag har fått mycket kritik för min positiva inställning till Robert Parker. Jag litar ofta på hans åsikter och smak men jag försöker alltid att förhålla mig kritisk och ifrågasättande mot honom. Mitt eviga tjatande om poäng och refererande till just Parker har inget med fullständig hängivenhet mot honom att göra – tvärtom. Det är ett sätt för mig att utmana både honom och mig.

Klokare blev kanske ingen men jag vill uppmana alla som läser min blogg att ifrågasätta mina åsikter – det håller mitt intresse vid liv. Jag tror inte för en sekund att alla delar min uppfatning om att Ferrands 2007a är ett 97/98 poängsvin men jag hoppas att alla som läser förstår att jag själv tycker att det är ett ohyggligt bra vin. Om sedan någon vill prova vinet blir jag glad. Om den dessutom tycker att vinet smakar lika bra som jag tycker är det ännu roligare men om någon som inte delar min smak eller vet vad jag står för köper vinet bara för att den tror att det är ett fynd som vore synd att missa – ja, då har jag misslyckats.

/ MV

PS. 42 flaskor Amon-Ra till hela Sverige är ju för ynkligt. Fast det kan ju också vara vägledande att det kommer 4440st flaskor av Graillots vin till Sverige. Finns det inget annat land i världen som vill ha dem? DS

Gabriel sa...

Amen!