Änkan, Källarmästaren och Konsulten!

Tänk att det behövdes tre personer för att axla det arv Jean-Denis Vacheron lämnade efter sig vid sin tragiska död i en trafikolycka 2002. Han hade gjort allt rätt och fått mängder av beröm från både vinälskare och vinkritiker världen över. Inte minst av Parker som hade delat ut 99 poäng två gånger för La Réserve. Så kom också de legendariska 100 poängen med årgång 2001 men då var det för sent. Det var den sista årgången Jean-Denis hann skörda - men aldrig själv fick uppleva resultatet av.

Idag axlar hans änka Sylvie ansvaret med hjälp av Bruno Gaspard, som ser efter egendomen och konsulten Philippe Cambie, som har ett finger med i syltburken. För att vara helt korrekt fanns Cambie med redan 2001 och Sylvie var från början i högsta grad delaktig i verksamheten vid sidan av sin man. Bruno Gaspard tror jag dock äntrade scenen efter Jean-Denis bortgång.



Le Clos du Caillou är en ganska välkänd egendom men under åren efter Jean-Denis Vacheron bortgång falnade glansen något men nu verkar man vara tillbaks bland de stora igen. Man gör ganska många olika cuvéer men inte så stora kvantiteter som man skulle kunna tro. Man har 8,5 ha i AOC Chateauneuf du Pape som ger rött vin och även ynka 0,57 ha planterade med vita druvor. Förutom detta äger man 44 ha som enligt många tyckare tillhör det bästa av det som är AOC Côtes du Rhône. Enligt sägnen borde även stora delar av denna mark ha tillhört AOC Chateauneuf du Pape idag om det inte vore för att dåvarande ägaren, 1936 beväpnad med ett gevär, motade bort inspektörerna som skulle definiera appellationsgränsen. Om detta är helt sant eller ej vet jag faktiskt inte för jag har även läst att det berodde på att man inte ville betala de pengar som krävdes för att erhålla den högre statusen. Egendomen och vinmarken gränsar till berömda Chateau Rayas marker och ligger i den östra delen av appellationen som tillhör kommunen Courthézon, vilken utgör cirka 21% av arealen. Denna östra del som normalt är varmare än övriga området.

Le Clos du Caillou kom i familjen Pouizins ägor 1956 och redan då lär man ha buteljerat vin under eget namn. Det mesta av skörden såldes dock och det var först med generationsskiftet 1995/1996 man på allvar började satsa på vin under egen etikett. Det var då Claude Pouizin lät dottern Sylvie och svärsonen Jean-Denis Vacheron ta över driften av egendomen. Jean-Denis kom från Sancerre där hans familj sedan länge ägnade sig åt vinodling. Framgången blev så småningom total och resten är historia som det brukar heta.

Stilen på vinerna får nog betraktas som modern och man jobbar med avstjälkning (röda) samt både ny ek och barriques i lagringen. Man gör en väldig massa olika cuvéer och att gå igenom dem alla tar för mycket tid och plats. Av Chateauneuf du Pape gör man tre röda cuvéer, Les Safres - 95% Grenache och resten övriga druvor (ca: 10 000 flaskor), Les Quartz – 85% Grenache och 15% Syrah (ca: 10 000 flaskor) och Réserve – 60% Grenache, 20% Syrah och 20% Mourvedre (årgång 2007 är dock blandningen 70% Grenache med 30% Mourvedre) (ca: 6000 flaskor). Även en vit Les Safres görs på Roussanne, Grenache Blanc och Clairette (ca: 2400 flaskor). Ännu fler varianter av Côtes du Rhône har gjorts och görs. Kvalitén på dessa är ofta väldigt hög och brukar kunna jämföras med de flesta viner från Chateauneuf du Pape.

Mitt besök på egendomen var inte planerat i förväg utan jag åkte förbi Le Clos du Caillou mest för att prova vin. Jag hade haft mejlkontakt med Sylvie i förväg och hade koll på vilka viner som var tillgängliga och deras prisläge. Att prova och handla vin på egendomen är enkelt och ingen förhandsbokning behöver göras. Om man vill besöka källaren måste man däremot boka på förhand. Nu hade jag inte bokat utan besöket kom därför att koncentreras kring att prova de tillgängliga vinerna. Olikheterna mot mitt föregående besök hos Domaine de Ferrand kunde inte ha varit större. Nu handlade det om ett möte med en anställd som knappast talade engelska eller brann av iver eller engagemang att upplysa mig om vinerna och egendomen. Därför raskt till mina egna intryck av de provade vinerna:

2008 Le Clos du Caillou, Côtes du Rhône har en ljus purpurröd färg. Det doftar bärigt med smörkola, fatvanilj och jordgubbar med en aning backelit och örter på slutet.

Smaken är ganska ung, grön och örtig med en frisk fast kort eftersmak med en aning beska. Ganska anonym frukt och ingen stor smak att tala om.

Ett enkelt men korrekt vin. Årgången lyser nog också igenom och detta tillhör inte firmans mest prestigefulla viner. Faktiskt är det ganska svårt att sätta fingret på någon specifik karakteristik. Ett vin avsett för okomplicerad konsumtion och för mig ett vin i 85/86 poängs nivå. Parker har ej bedömt vinet och inga andra auktoriteter heller vad jag kan se. Priset på plats är € 7.-

2007 Le Clos du Caillou, Côtes du Rhône "Bouquet des Garrigues" har en mörk purpurröd färg. Doften är kryddig och stor med smörkola, vanilj och fetma. Solvarm fruktighet.

Smaken är frisk, koncentrerad med jordgubbar och choklad. Lång, intensiv och nästan eldig eftersmak med lakrits och violpastill. Gott!

Ett hederligt och gott vin med potential för både den goda middagen och ett par år i källaren. Så kan man summera intrycket. Jag gillar detta och om jag drev restaurang skulle denna typ av vin vara självskriven som ”husets röda”. Det blir 90 poäng vilket är precis vad Parker gav som sitt betyg med tilläget: “It is a sexy, mouthfilling wine that is sure to please both the palate and the purse.” Priset är € 9,50.

2007 Le Clos du Caillou, Côtes du Rhône "Les Quartz" har en mörkt intensiv röd färg. Doften är bärig med vanilj och söt frukt. En aning blodigt kött med kryddighet, rostat kaffe och solvarm karaktär.

Smaken är koncentrerad med sötfruktighet på gränsen till syltighet. Jordgubbar, sötlakrits med viss beska i den långa eftersmaken. Kaffetoner och fatvanilj samt choklad. Godare!

Ett riktigt bra och välgjort vin. Mer av allt jämfört med det föregående vinet. Kanske ger också den högre andelen Syrah (15%) detta vin lite mer struktur och kraft. Ett klockrent 91 poängsvin i min värld. Så även i Parkers. Bob ger också 91 poäng med slutklämmen: “this serious effort is accessible.” Priset är € 12,50.

2007 Le Clos du Caillou, Côtes du Rhône "Réserve" har en mörkt purpurröd färg. Doften ger ett intryck av rostade fat med vanilj, choklad och fikonkompott. Smörkola, julkryddor, backelit och sötlakrits med blommighet. Klart animaliska och kryddiga (garrigue) inslag. Chark, svett och grillat kött med peppar. Aprikoser och björnbär. Friskheten är mitt i allt det söta oerhört tydlig med minerallitet som nästan ger frukten ett svalt intryck i näsan. Sublimt!

Smaken är mycket viskös med massor av tjock och koncentrerad fruktighet. Fikon, choklad och sötlakrits samt violpastill. Salmiaklika och pulvriga tanniner i den intensiva och långa eftersmaken. Bra bett i smaken, nästan som Rom & Cola! Gräddigt med ganska låg syra och massor av hedonism. Aprikospuré och drottningsylt som värsta Aussieshirazen. Godast!

För sitt enkla ursprung är det ett imponerande vin. Många Chateauneuf du Pape producenter skulle vara mer än nöjda med en så hög kvalitet i sina viner från det finare AOCet. Kanske kan någon bli orolig för att detta är för sött i sin stil med tanke på min beskrivning. Det behöver man inte bli. Vinet är väldigt balanserat i sin rikedom och det blir aldrig klumpigt eller simpelt. Detta vin innehåller förutom Grenache (85%) även Mourvedre (15%) vilket ger en mer robust karaktär åt vinet. Riktigt gott smakar det och jag gav vinet 94/95 poäng på plats. Jag har även provat om vinet en gång hemma med exakt samma poängbedömning. Parker är betydligt snålare med sina 91 poäng fast i texten kan man skönja en större potential: “Year in and year out, Domaine du Caillou’s finest Cotes du Rhone offering is the Le Clos du Caillou Reserve. The 2007 boasts a superb bouquet of blueberries, blackberries, cassis, scorched earth, grilled meats, and licorice. This full-bodied, pure effort possesses gorgeous purity as well as a superb finish. I would not be surprised to see it evolve for a decade.” Om man är spekulant kostar en butelj € 16,50.

2007 Le Clos du Caillou, Châteauneuf-du-Pape "Les Safres" har en mörkdjup röd färg. Det doftar jordgubbar, fikonsylt och lite backelit. Choklad, kola, vanilj och godistoner överlag. Enormt mycket frukt.

Smaken är sötfruktig med smörkola, kokos och intensivt rund hallonsyrlig frukt. Ren, snygg frukt med ett friskt intryck.

Återigen ett korrekt och gott vin som inte imponerar så mycket för sin struktur som för sin njutbarhet och friska fruktighet. Kanske inte så komplext men hederligt gott. Jag sträcker mig till 92 poäng vilket är lite högre än Bobs 89-91 från fat. Firmans basvin och instegsmodell i Chateauneuf du Pape sortimentet men enklare än det förgående vinet och knappast värt sitt högre pris i form av € 22,50.

2007 Le Clos du Caillou, Châteauneuf-du-Pape "Les Quartz" har en djup och närmast blåröd färg. Det doftar kokos, viol, choklad och solvarm söt frukt. Blommigt och vaxigt med kolasnören och en enormt inställsam direkthet. Fantastsikt läcker doft.

Smaken är god och sötfruktig med massor av choklad och kola. Jordgubbssylt, kokos, sötlakrits i en lång fin eftersmak. Frukten känns på gränsen till kokt, sötkladdig och aningen besk. Kanske lite för mycket?

Man skulle kunna tro att jag älskar det här? Fast inte riktigt. Det blir nästan för mycket av det goda. Jag får lite känsla av överekad vaniljbomb från Rioja. Jag vet inte vad som inträffar men jag går tillbaks och jämför flertalet gånger med 2007 Côtes du Rhône "Réserve" och jag tycker att det vinet är betydligt bättre balanserat med en svalare fruktighet. Ändå måste poängen bli hög, 94 stycken. Parker från fatprov landade på 92-95 poäng. Han tillägger: “A layered, gorgeous, grand cru red Burgundy-styled Chateauneuf with excellent purity, freshness, and depth.” En sådan Bourgogne skulle jag vilja prova!

Jag köper faktiskt inga flaskor med mig och eventuellt kommer jag att få ångra mig. Jag är ganska säker på att jag kommer att få prova om vinet någon gång och kanske blir det då med bitterhet eftersom jag tror att det finns en stor sannolikhet för at vinet tar sig enormt med lagring. Priset på plats är € 38.-

Tyvärr får jag inte prova 2007 Le Clos du Caillou, Châteauneuf-du-Pape "Reserve" med sina 95-98 poäng från Bob och dessutom framröstat som Danmarks bästa Chateauneuf du Pape. Läs mer om det här (längst ned på sidan). Det gick däremot utmärkt att handla vinet och då kostar en butelj hela € 55.- på egendomen.

Jag har inte hittat några referenser till vad Wine Spectator tyckte men däremot så har Jeb Dunnuck (The Rhône Report) testat alla vinerna och hans omdömen finns här. Det är väl egentligen endast 2007 Châteauneuf-du-Pape "Les Quartz" som vi inte är så överens om.

För att runda av det hela har jag lagt in Robert Parkers syn på egendomen och dess vin här nedan:

“Year after year, this estate continues to produce some of the finest Chateauneuf du Papes and Cotes du Rhones.”

“Along with the Coudoulet of Beaucastel, the limited Cotes du Rhone cuvee from Vieille Julienne, Domaine Janasse, and the Cotes du Rhones made by Alain Dugas at La Nerthe, this estate produces the finest Cotes du Rhones of the appellation.”

Bra viner och enkelt samt tillgängligt att prova dem i en trevlig lokal. Speciellt minnesvärt blev dock inte besöket utan det kom snarast att bli en provning under tystnad. Det kan man knappast säga om nästa anhalt. Där rådde en hög stämning under ledning av ett riktigt yrväder. Ett av de trevligaste och vänskapligaste mötena – dessutom fick jag med mig tre av de öppnade buteljerna för fortsatt provning på egen hand. Sådant ger alltid pluspoäng…