Antonio 1 – Bob 0, är lika med 97poäng - men även ett trolleritrick på högsta nivå!

Vi börjar med trolleritricket. Tänk er ett vin som tillhör eliten i sin appellation och dessutom år ut och år in, belönas med de finaste omdömen från de flesta håll. Så kommer då en mycket uppskriven årgång och vinet borde sälja slut lika snabbt som vatten i Sahara men istället går det i samma takt som att sälja is på Nordpolen.

Kanske lite överdrivet men faktiskt är att jag var ganska förvånad över hur länge 2010 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" fanns tillgänglig på Systembolagets hyllor. Vinet lanserades förvisso i ganska stora volymer (360 flaskor) och först i en webblansering med kvoterade flaskor. Detta var i september 2012 och man fick beställa tre flaskor per person. Första överraskningen kom när vinet inte blev fulltecknat vid lanseringen och den andra när vinet inte ens sålde slut, när resterna sattes ut på hyllorna i butikerna. Förvisso kostade vinet en hel del (729kr) men med tanke på tidigare prestationer så förklarar detta ändå inte helt vad som skedde.

I september var vinet bedömt till 98-100 poäng från fat, av gurun Robert Parker. Dessutom hade ju föregående årgång belönats med 99 poäng och allsköns ros från de lokala svenska vinkritikerna. Den årgången sålde slut i rekordfart men varför fanns det då inget sug efter 2010an?

Så kom oktober och Parkers slutrapport för årgång 2010 i södra Rhône. Domaine de la Janasse - "Vieilles Vignes" belönades med hela 99+ poäng och nu tänkte jag att kvarvarande flaskor skulle försvinna från hyllorna – men icke!

Eftersom jag gärna ville fylla på förrådet men hade respekt för prislappen så väntade jag men bevakade noga rörelserna via Systembolagets hemsida. Om jag minns rätt fanns det länge ca: 120/130 flaskor kvar vid denna tidpunkt och jag kände mig ganska lugn. Så skedde då det som fick mig att på allvar börja tvivla på vinsamfundet samt även Robert Parkers trovärdighet men även hans enorma makt och genomslag på marknaden.

Jag tillhör dem som dagligen följer eBob och Bulletin Board. Även om forumet blivit lite tamare så är det fortfarande ganska underhållande att läsa trådarna. Efter Bobs Oktoberrapport drog så diskussionerna igång och vinerna samt poängen debatterades. Så var det plötsligt en person som i början av november kommenterade det märkliga faktum att just 2010 Domaine de la Janasse - "Vieilles Vignes", som fått 99+ poäng av Bob i den elektroniska utgåvan, faktiskt fått 100 poäng i den tryckta rapporten via snigelpost. Vad var nu korrekt och hur kunde det bli så här undrade alla?

Det var närmast komiskt att följa alla spekulationer men allra märkligast blev det när så det officiella uttalandet från The Wine Advocates kom en dag senare:

“Mr. Parker says the correct score is 100. The problem came about in the editing process and we apologize for that. The rating has been revised.”

Nu måste jag erkänna att detta lät ganska lamt och tveksamt. Nog verkade det som om detta var enklaste vägen ur situationen. Att uppdatera 99+ till 100 poäng i den elektroniska databasen var nod enklare än att sänka från 100 till 99+ poäng i den tryckta utgåvan…

Nu började det hända saker! Man kunde läsa om prishöjningar runt om i världen och folk började skoja om att vinet nu smakade mycket godare eftersom det fått ytterligare en poäng av Bob. Själv var jag mest orolig för det kvarvarande lagret på Bolaget - och det var en befogad oro.

Efter knappt en vecka var hela lagret slut. Jag minns att det fanns 114 flaskor i lager helgen efter men att på måndag morgon den 12:e november var allt borta. Enligt obekräftade uppgifter men från en pålitlig källa, var det en stor beställning som närmast tömde det sista av lagret. Förmodligen en investering med förhoppning om värdestegring på den internationella marknaden.

En sorglig historia och en som fått mig att tvivla över sakernas tillstånd. Själv tycker jag mycket om vinet och har druckit det vid flera tillfällen och även helblint i en provning. Detta har skett då vinet fått 98-100, 99+ samt 100 poäng och frågan man kan ställa sig är om vinet smakat olika? Självklart inte med undantag för den egna formen men några klockrena 100 poäng har jag aldrig känt, 2007an är i min värld fortfarande överlägsen - men det kvittar för vinet är enormt gott och har säkert en lysande framtid framför sig, oavsett poängen från Bob.

En annan sak som länge förbryllat mig rör ett fall med ett vin som även det borde ha flugit från hyllorna i rasande fart. Varför inte så har skett, har länge förundrat mig. Vet övriga marknaden något som jag inte vet, har jag ofta tänkt. Ett vin från den så haussade årgången 2009 och Bordeaux med 97+ poäng från Parker samt en i förhållandevis rimlig prislapp om 725kr borde ju inte stå i fem månader på landets Systembolagshyllor – vad är problemet har jag frågat mig?

Kanske beror det på att Systembolaget stavat vinets namn felaktigt och att konsumenterna helt enkelt inte fått träff i The Wine Advocates databas?

Kan det vara så enkelt att vinet är så okänt att ingen tar notis om det och att sökningar gett noll i resultat?

Det handlar om Jonathan Maltus återuppväckta egendom i Saint-Emilion vid det korrekta namnet Vieux Château Mazerat och inte Vieux Château Mazeret som Systembolaget felaktigt stavat det.

I publicerandets stund finns det 50st i lager på depån och 33st i landets tre Vinkällarbutiker. Kanske finns det även i lager hos importören men det har jag inte kollat. Det lanserades i oktober 2012 endast 120 flaskor vilket skulle betyda att det endast sålts 37 flaskor på fem månader (varav jag själv köpt några stycken till ikväll, så saldot var faktiskt högre när inlägget skrevs). Kan inte låta bli att undra…

Givetvis har jag provat vinet i fråga och kanske ska man inte förvänta sig stordåd från ett vin som nästan är nybuteljerat när de flesta Bordeauxviner bör ha minst 10år för att leverera någon som helst njutning. Fast provar man inte så får man inget veta.

Dessutom behövdes det motstånd och varför då inte från ett annat vin som även det belönats med 97 poäng fast då av Antonio Galloni och en helt annan världsdel

 

Spottswoode Cabernet Sauvignon från Amerika samt Napa Valley har ibland liknats vid Chateau Margaux i sin karaktär. Ett vin som även detta brukar sägas behöva flera år på rygg för att visa sig från sin bästa sida. Alldeles utmärkt som sparringpartner till Bordeauxen tänkte jag…

2009 Vieux Château Mazerat, Saint-Emilion Grand Cru är det mer slutna och knutna vinet av de två. Det finns inget av den årgångsgenerositet jag hoppades på utan istället känns det som en riktigt dum idé att ens ge sig på en flaska nu. Förmodligen blir det ett mycket bra vin med mognad och faktum är att vinet höll ihop väl över de två kvällar det provades. Sista glaset var godast och doftresterna i tomflaskan stannade kvar länge. Ska jag ge mig på ett betyg så får det bli 94+ poäng.

Just nu domineras doften av en ganska grön och örtig ton men också röda bär och en tydlig stallighet samt gödsel. Även lite läder och syltiga drag med inslag av kola. Även smaken är grön och ganska örtig men också stram med tydliga tanniner. Sedan körsbär och även lite tranbärsinslag som dock inte är oangenäma utan snarast ger smaken ett mer balanserat intryck.

2009 Spottswoode, Nappa Valley - St. Helena "Cabernet Sauvignon Estate" är absolut det mer tillgängliga men även elegantare av de två. Här känns det som att vinet redan är klart att dricka men belöningen om några år kommer att bli ännu mycket större. Visst finns det ett ganska tydligt inslag av nyavärlden men det handlar inte alls om någon fruktbomb. Istället är det väldigt mycket klassiska toner men med ett mer fruktigt inslag. Antonios betyg känns inte alls taget ur luften utan känns ganska pang på. Tror nog att de 97 poängen kan upplevas lite låga om vinet utvecklas åt det håll jag tror. Ett litet plustecken skulle jag nog vilja lägga till.

Idag är det främst aromer som crème de cassis, viol och mynta som dominerar men även vit choklad, kaffe och kokos finns med. En fantastiskt ren och koncentrerad smak med ungefär samma smaker som aromerna fast också marsipan och karameller med vaniljinslag.

Ledsen Bob - men den här matchen vinner Toni…

 

Antonio Galloni – Robert Parker 1-0

eller…

USA – Frankrike 1-0

När nu Antonio Galloni beslutat sig för att lämna sina kollegor och starta eget, kan man ju undra vad som ska hända. Troligen tar Bob själv tillbaks Kalifornien och det är säkert många som är glada över detta. Själv är jag lite vacklande. Tyckte jag hade börjat förstå mig på Galloni och tyckte nog även att han gjorde ett riktigt bra jobb i Kalifornien. Däremot har jag inte riktigt fått kläm på hans smak när det gäller Italienska viner. Här tycker jag att han svajar enormt mellan olika stilar och jag har inte riktigt lärt mig att förstå storheten i vissa av de viner han höjer till skyarna och vise versa.

Hursomhelst ska det bli intressant att se hur han lyckas och om han expanderar in i de områden jag följer mer frekvent, så kommer jag nog att börja fundera på en prenumeration. Kanske kommer han också att bidra till en bättre balans i vinvärlden och framförallt sans bland konsumenterna.

PS. Kunde inte låta bli att lägga med en bild på favorit t-shirten, inhandlad på plats! DS

2012 – En god start!

Det var längesedan jag låg utslagen på Nyårsdagen och först framåt eftermiddagen funderade på om det fanns några läsk och snacksrester kvar till frukost. Sedan hämtpizza och i bästa fall en film framåt kvällen. Nej, nuförtiden vaknar man ganska pigg och fräsch men möjligtvis lite senare än vanligt. Höjdpunkten brukar vara att efter fullbordad röjning och städning, duka fram resterna från gårdagen och unna sig att njuta den första dagen på nya året. Så även denna Nyårsdag – 2012.

Kvällens vinval var ganska enkelt och närmast givet, eftersom det var den butelj jag tänkte ha som back-up till 2007 Pure. Jag var så säker på att den flaskan skulle var lika udda och konstig som de tidigare och därför tänkte jag parera debaclet med en annan druvren Grenache från 2007. Nu blev det ju tack och lov inte så utan istället visade Pure ganska omgående upp hälsotecken och då var det liksom ingen vitts att dra korken ur reserv vinet, utan istället ta ett annat alsternativ – vilket ju blev ganska lyckat. Däremot var ju redan reservbuteljen i upprätt läge och klar för avnjutning.


2007 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Chaupin" har en ganska mörk men klarröd färg. Doften är stor och inställsam med påtaglig fruktsötma och inslag av ljus choklad. Vanilj, jordgubbspaj, lakritsremmar och kola. Hallon, körsbärslikör och lavendel med massor av allmän örtighet och minerallitet. Fast mest av allt ändå nyrostat kaffe. Rökighet och lite lätt köttiga inslag men framförallt en extremt inbjudande fruktighet i doften. Förförisk och läckert orientaliskt mystisk. Felfritt!

Smaken är otroligt len och mjuk med en närmast saftlik konsistens. Mosade hallon och jordgubbar med vanilj och lakritskola i en balanserad och ganska frisk eftersmak. Koncentrerad och lång men också slank med inslag av vitchoklad samt allmän bärighet. Kryddor och lavendelkulor med ett generellt gott och okomplicerat intryck.

Hur gott som helst och helt utan den i vissa fall förkommande klumpigheten och tyngden i en del andra 2007or. Ingen hetta och absolut ingen påträngande alkohol. Mjukt och bärigt men med en enorm fruktsötma. Ska jag klaga på något så är det kanske att detta slinker ned lite väl lätt och helt utan motstånd. Lite som Grenache från Australien kan göra. Kanske inte så värst komplext utan mer rakt upp och ned gott. Jag begär inte så mycket mer än så här och om detta är ett tecken på vad 2012 lovar, så är jag mer än nöjd. Inte helt i nivå med Bob men 96/97 poäng blir det definitivt - precis som förra gången. Hoppas nu att det blir ett riktigt spännande vinår och att vi nu helt slipper snön - nu när Julen ändå snart har passerat.

Som ljuv musik!

Det är glädjande besked som nått våra breddgrader i veckan. Delvis på grund av detta kändes det plötsligt inspirerande att så här i efterhand göra en post om en favorit som konsumerades förförra lördagen.

Anledningen till att buteljen knäcktes var dock en helt annan. Med vetskapen om att det dryga 60mil längre norrut satt ett gäng och provade en massa goda nollsjuor, så var jag tvungen att söka tröst i något från distriktet och årgången.




2007 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Chaupin" har en tät och lila/purpurröd färg. Doften är stor och kryddig med en tydlig fruktsöt ton. Jordgubbar, kirsch, smörkola och marsipan. Nyrostat kaffe med vit choklad, nötter, lavendel och rosor. En känsla av vanilj samt gummi och sedan örter. Ett modernt anslag och ett mycket parfymerat intryck blir det jag tar med mig.

Smaken är mycket ren och frisk men också viskös. Minerallitet, jordgubbar, hallonsoda och kolasnören. Lakrits, syrlighet och nästan äpplekart. Kryddor, apelsinlikör, örter och en tuttifruttikaraktär med karameller av typen "supersura". Enormt gott med en intensiv och väldigt lång eftersmak som sitter i ordentligt.

För att vara ett vin gjort av 100% Grenache från snart hundraåriga stockar, så känns vinet inte alls så svulstigt, eldigt och intensivt som det ibland kan göra. En aning ny ek används vid lagringen och kanske är det den som ger den lite krämiga strukturen åt vinet. Att Robert Parker gillar Janasse och "Cuvée Chaupin" är nog välkänt vid det här laget men med årgång 2007 är han gladare än någonsin. Från fatprovets 95-99 poäng slutade han så småningom i oktober 2009 på 98 poäng med följande rader:

”A cold terroir and sandy/clay soils have given the wine an extraordinary amount of acidity and freshness that serve it well in buttressing the fabulously concentrated, massively extracted, old vine Grenache. This blockbuster wine possesses enormous richness and density as well as an incredibly unevolved, young personality. Everything is there, including awesome aromatics, unbelievable layers of kirsch, raspberries, licorice, incense, and blacker fruits, and a finish that goes on for close to a minute. However, I would age this wine for 2-4 years and drink it over the following two decades or more. It is a tour de force in old vine Grenache as well as one of the vintage’s most compelling wines.”

I december skrev han så i Hedonist’s Gazette om ett antal omprovade 2007or och ansåg då "Cuvée Chaupin" vara värd hela 99 poäng. Jag är inte lika odelat positiv utan anser nog att det får räcka med 96/97 poäng från mig. Inte för att jag är besviken men jag har provat så många 2007or vid det här laget att jag inte riktigt kan se varför Bob skulle anse detta vara så extremt mycket bättre än många andra viner med ungefär samma framtoning från årgången. Jag har ett antal obloggade 2007or som mer än väl matchar det här vinet även om det också finns de som inte gör det. Ett makalöst bra vin är det givetvis.

För att försöka summera intrycken så upplevde jag denna flaska ganska annorlunda gentemot det smakprov jag fick under sommaren som gick. Då minns jag vinet som betydligt mörkfruktigare med mer lakrits och fikon samt en betydligt jordigare och delvis maskulinare stil. Så här drygt tio månader senare blir intrycket av vinet betydligt slankare, bärigare och rödare. Även friskare med en ganska påtaglig syra som inte stör mig utan snarast balanserar upp vinet men något överraskad är jag ändå. Anledningarna till olikheterna kan vara många och att spekulera är onödigt men kanske var det kvällens sällskap som ånyo gjorde stort intryck…

En helt annan historia som det brukar heta men det har dykt upp en ny personlighet och favorit på min Châteauneufradar och jag ska be att få återkomma i ärendet lite längre fram. Även om representationen av spännande producenter från distriktet har ökat väsentligt på våra breddgrader de senaste tre åren, så finns det fortfarande en närmast outtömlig källa av aldrig sinande godsaker att upptäcka i södern – men nu ska vi glädjas åt att det i vårt land äntligen blivit ordning beträffande Janasse!

PS. Ikväll blir det hela tjugo viner från Alsace i glasen – ibland är det inte så dumt att vara Munskänk trotsallt! DS

Knockoutdroppar!

Först är det som ett lätt slag under sparring - men ändå med tillräckligt eftertryck för att markera allvaret. Sedan kommer två jabbar – dessa har rejält med kraft och antyder att det gäller att se upp för nästkommande attack. Så kommer då först vänsterkroken och nästan golvar mig. Den raka högern som sedan träffar - slår knockout!

Så skulle man kunna sammanfatta intrycket av de fem provade vinerna. Sedan handlar det om i vilken ringhörna man hör hemma. Är man en del av Parkerfalangen så är det en fullträff men är man en del av motståndarfalangen så tycker man nog att det är en flåbuse till slugger som inte dansar så vackert i ringen och som därför får stilpoängsavdrag för avsaknad av elegans. Vem jag håller på är förhoppningsvis bekant vid det här laget. Enigheten bland anhängarna är stor och en del supportrar har redan delat ut 101 poäng till flaggskeppet!


Det är givetvis Domaine de la Janasse jag talar om och firmans Cuvée "Vieilles Vignes" i årgång 2007 som seglat upp som en favorit i förhandssnacket. På diverse forum har det gått att läsa om hyllningarna och om det inte räcker, så säger ju Parkers text en del om vad som väntar:

“It is one of the most outrageously rich, concentrated, and perfect Chateauneuf du Papes I have ever tasted at this stage of development.”

Citatet ovan är hämtat från Bobs bedömning av ett fatprov och poängen sattes till 98-100. Jag tror med säkerhet att slutbetyget kommer att bli ett tal innehållandes tre siffror. I jämförelse med många andra stora viner som jag provade under resan, så visade inget vin på sådan urkraft som 2007 Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" gjorde.

Återigen blir det ett besök som inte direkt sprudlar av glädje och energi utan mest handlar om att prova vinerna under tystnad eller möjligtvis halvinspirerat tyst nickande och samtyckande. Det är klart att Isabelle Sabon ser att jag gillar det jag provar och Christophe Sabon smyger mest omkring i bakgrunden och småmyser. Jag har inte bokat exakt tidpunkt på förhand men anmält att jag tänker komma denna eftermiddag och dessutom meddelat vilka viner jag är intresserad av. Min spontana reaktion är att Isabelle inte har en aning om vem jag är eller att vi preliminärbokat på förhand. Nu är hon vänlig nog att visa runt mig i källaren och hon berättar när jag frågar men mycket mer än så är det inte. Hon är vänlig och jag får så mycket tid jag vill men hon verkar en aning besvärad av en liten pojke som hela tiden sliter och drar i henne och vill ha hennes uppmärksamhet. Jag förmodar att det är hennes son och en eventuell framtida stjärnvinmakare. Så småningom ansluter mamma Sabon (det vill säga den lille pojkens mormor) och allt lugnar ner sig en aning.

Egentligen är det lite lustigt att stämningen är så låg och att hela tillvaron på egendomen känns så sömning att man nästan skulle kunna tro att man hamnat hos en dussinproducent på väg mot ruinens brant. Att detta är en av de adresser i Chateauneuf du Pape som känns hetast med årgång 2007 är nästan omöjligt att förstå. Det gäller denna dag. Jag återvänder tre dagar senare och då råder kaos på parkeringen och även i butiken samt på lagret. Stället verkar svämma över av hugade spekulanter som inget annat vill än att handla vin i stora kvantiteter. Fast det är en helt annan historia.

När jag provar de viner jag anmält intresse för kommer så en annan person in i rummet/butiken och han verkar känna både Isabelle och Christophe. De samspråkar och verkar djupt inne i mer tekniska och djupgående frågor. Jag misstänker genast att killen som anslutit på något vis är i branschen men också att han inte är fransman. Detta visar sig stämma. Han erbjuds prova vinerna jag provar och när han vant gurglat runt vinet i munnen och med enorm pondus spottar ut det rakt i spottkoppen på en halmeters avstånd är jag ganska imponerad – det ser jäkligt tufft ut!

Han frågar mig om jag är svensk. Han har uppenbarligen sett min bil på parkeringen. Javisst svarar jag och undrar samtidigt vilken nationalitet han har. Österrikare säger han och tillägger att han jobbar i området hos en producent som heter Pegau. Då inser jag vem han är och att vi tidigare haft kontakt via e-mail. Han heter Andreas och förutom sin anställning hos Laurence Feraud driver han med sin hustru ett mindre pensionat med två rum inne i Chateauneuf du Pape. Vi hade tänkt hyra av dem ett par dagar men fastnade senare för ett annat alternativ utanför Avignon. Han minns också mig och världen känns plötsligt liten. Jag förundras återigen över att han som konkurrent står här och så vänskapligt umgås med syskonen Sabon. Alla ler och menar att det inte alls är några problem. Kunderna räcker till alla och egentligen är problemet det omvända – efterfrågan överstiger tillgången. Man har helt enkelt inte tillräckligt med vin att sälja. Dessutom tilläger Andreas att det oftast är samma kunder som besöker samma egendomar. Han menar att det finns en kundgrupp som kategoriskt besöker en viss grupp producenter och handlar av alla istället för att göra ett begränsat urval. Man samsas helt enkelt om samma kundgrupp och har ingen situation som kan liknas vid konkurrens. Intressant.

Domaine de la Janasse moderna historia började 1967 när Aimé Sabon kom tillbaks till egendomen efter avslutad militärtjänst. Han tog över från sin far och fortsatte precis som honom att sälja sin skörd till ett kooperativ i trakten vid namn Cellier des Princes. Detta ändrade sig 1973 då han beslöt sig för att bygga en egen källare och börja buteljera hela skörden under eget namn. Så kom 1991 då Christophe tog över från sin far och introducerade konceptet med flera olika cuvéer. Därefter anslöt sig systern Isabelle 2001 och därmed är hela familjen involverad i verksamheten. Man har även hjälp av den erkände konsulten från norra Rhône, Jean-Luc Colombo.

Namnet på egendomen togs från ett lieu-dit man hade parceller i, beläget högst uppe i nordöstra hörnet av distriktet. Övriga parceller är, förutom flera uppe i norr (däribland Chapouin), belägna i östra delen, i bland annat La Crau. Egendomen i sig ligger i utkanten av Courthézon, direkt i anslutning till A7/N7. Man har totalt 55 ha mark varav 15 ha ligger i AOC Chateauneuf du Pape (1 ha med gröna druvor). Resterande mark är fördelat med 6 ha i Côtes du Rhône Village, 17 ha i Côtes du Rhône, 12 ha Vin de Pays de la Principauté d'Orange och 5 ha är Vin de Table.

Man avstjälkar partiellt och till ungefär 80% beroende på årgången. Generellt hanteras all Grenache på betongtankar och foudres medan Syrah och Mourvedre jäses på stora ekfat och lagras i barriques. Man gör tre röda samt två vita viner med ursprung AOC Chateauneuf du Pape. Från övriga AOC och VdP gör man flera olika blandningar. Stilen betraktas generellt som traditionell vilket kan förvåna en del. Själv tycker jag vinerna är moderna men trogna sitt ursprung. Kanske har Robert Parker fångat det när han skriver:

“They have the intensity of the old-styled traditionalists, but the purity of a modernist.”

Jag beslutar mig för att undvika en situation där jag tvingas prova en massa vin jag inte är så intresserad av och berättar istället vika viner jag vill prova. Inga problem alls. Isabelle hämtar fram de fem vinerna och en fantastisk uppställning vin kommer nu att provas. Problemet är snarast att sammanfatta doft och smakintrycken. Det handlar om en så stor kvalitetsupplevelse att nyanserna och definitionerna av smakerna blir svår att beskriva. Jag glömmer liksom bort att söka efter den ena eller andra frukten, röda eller mörka bär, garrigue eller backelit. Det blir liksom totalupplevelsen som blir grejen. Därför kan kanske intrycken synas väl summariska men det beror inte på att detaljerna inte finns där utan på att jag snarast hade svårt att fånga dem – omtumlad som jag var.

Robert Parkers allmänna ord om Domaine de la Janasses presstationer med årgång 2007 kan vara på plats:

“Young Christophe Sabon, with his sister by his side and his father in the background, is doing as great a job turning out terrific wines as any vigneron in the world. With nearly 200 acres of vineyards, 45 of them old vines situated in Chateauneuf du Pape, there is enormous potential, all of it being exploited. The 1998s, 1999s, 2000s, and 2001s were all fabulous at this estate, the 2003s were slightly irregular as well as tannic, the 2005s were great, the 2006s are fabulous, and the 2007s may be the sine qua non of all his vintages.”

2007 Domaine de la Janasse, Côtes du Rhône Villages "Terre d'Argile" har en mörkröd färg. Doften är först lite dammig som en grusväg sedan kryddor och viol. Lakrits och mörk frukt samt ett drag av chark/kött. Ett klart slutet aromatiskt intryck.

Smaken är stor, rik och närmast lite eldig. Rökig, koncentrerad med lakrits, violpastill och choklad. Ordentligt bett i eftersmaken. Ett mycket bra och gott vin med härligt rund frukt.

Det börjar bra men doftintrycket gör mig lite konfunderad. Så lite? Kanske är problemet att vinerna redan är öppnade och har stått kallt vilket gör att doften känns så sluten? I vilket fall som helst är helhetsintrycket mycket positivt. Det här är ett mycket bra vin i ett prisläge som känns mycket attraktivt. Fungerar utmärkt som ett ”finvin” till både vardag och fest. Modernt och charmigt i stilen. Görs av lika delar Grenache, Syrah och Mourvedre – ett klassiskt GSM vin med Côtes du Rhône Village som ursprung. Syrah och Mourvedre lagras på barriques (1/3 nya) medan Grenache får ligga på foudre. I mitt tycke utmanar detta mycket av standardvinerna från Chateauneuf du Pape och även från mer uppskrivna områden i södra frankrike. Jag sätter 92+ poäng och tror att den dagen doften kommer loss så ökar betyget med någon ytterliggare poäng. Robert Parker har bedömt vinet från fat och delat ut 91-93 poäng med slutklämmen: “it is an incredible example of a Cotes du Rhone-Villages”. Ca: 20 000 flaskor per år produceras av detta vin som kostar € 13,50 på plats.

2007 Domaine de la Janasse, Côtes du Rhône "Les Garrigues" har en mörk purpurröd färg. Doften är jordig med mineralkaraktär och tydliga inslag av tobak, läder samt choklad. Återigen kött/chark och lakrits.

Smaken är mycket stor, rik och koncentrerad. Lakrits, violpastill och gummi. Kryddor, nötter (mandel) och en ganska eldig eftersmak. Syltade mörka körsbär och fikonmarmelad. Ganska tufft men oerhört gott!

Det här är kul. Ett vin som endast görs i 3000-5000 flaskor per år. Består av enbart Grenache från 60-80åriga stockar. 80% lagras på foudre och resterade andel på barriques. Ursprunget är Côtes du Rhône men kvalitén är mycket hög. Lika hög som de flesta producenters bästa viner från det finare distriktet. Ett bevis för att dagens appellationsgräns kanske inte är helt aktuell. Vinet ger utryck för mycket druvtypisitet och är gjort i en stil som mer liknar Barroches Pure. Läs gärna om en tidigare provad 2005a här. Ett lite ovanligt och udda vin som sällan marknadsförs ”öppet”. Mest för dem som redan känner till vinet. Inte ens på plats skyltar de med det. Själv kom jag första gången i kontakt med vinet via kompisen som lyckades lirka ut några flaskor vid ett besök. Jag hamnar på 94/95 poäng vilket är fantastiskt högt. Parker på 91-94 från fat med slutkommentaren: “It is one of the most extraordinary Cotes du Rhones I have ever tasted”. Kostar € 18,50 på plats.

2007 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape har en djupt purpurröd färg. Doften är ganska rökig med fikonkompott och kafferost. Svart/mörk i stilen av svartvinbärsfrukt.

Smaken är stor, koncentrerad och en aning sötfruktig med eldighet i den intensiva eftersmaken. Köttig med inslag av gummi och rökighet samt en lite rå ton av hav och sälta. Gott!

Riktigt bra men inte bättre än föregående vin. Denna känns något modernare i stilen och är enormt god samt lite tillgängligare än "Les Garrigues". Inte så stor produktion som man skulle kunna tro. Det görs mellan 15 000-18 000 flaskor per år och blandningen är 80% Grenache, 10%, Syrah och 10% Mourvedre. Vinet vilar till 80% på foudres medan resterande del mognar på barriques, varav 1/3 är nya. Jag sträcker mig till 94 poäng på plats. Den som hängt med tidigare vet att jag provat om en flaska på hemmaplan under sensommaren. Läs mer om den här. Som alla andra 2007or jag provat om hemma tyckte jag även detta vin var ännu godare då. Robert Parker anser att 93-96 från fat är ett lämpligt betyg och tillägger: “The 2007 Chateauneuf du Pape is Sabon’s finest example of this cuvee I have yet tasted.” Vill man köpa vinet kostar det € 27,- hos syskonen Sabon. Wine Spectator 92 poäng.

2007 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Chaupin" har en mörkt purpurröd färg. Doften är först lite dov och mörk i stilen med massor av fikonkompott och syltad frukt. Choklad, kryddor och parfym som av blommor i ett oförlöst paket.

Smaken är enormt intensiv och sötaktig med lakrits, violpastill och krossad choklad i kolasås. Fikon och Julkryddor i en lång och nästan oändlig eftersmak. Enorm koncentration.

Det här är ett stort vin. Återigen är doften lite sluten och det gör att man blir nästan chockerad när vinet kommer i munnen. Det fullständigt fyller ut hela gommen och inte en endaste smaklök förbli opåverkad. Ett mycket lovande vin. Givetvis är detta en typ av vin som inte faller alla på läppen och att dricka vinet så här pass ungt är kanske inte att rekommendera till alla. Även om de flesta 2007or smakar bra redan nu är koncentrationen i detta vin så hög att det säkert mår bättre av att få vila ett tag till. Ett av mina bästa vinminnen är samma vin i årgång 2001 för drygt tre år sedan. En omprovad flaska för ungefär ett år sedan var inte lika magisk men mycket bra. Läs gärna mer om den här. Betyget blir mycket höga 98 poäng men Parker har faktisk indikerat en ännu större potential med sina 95-99 poäng från fat. Han tillägger: “I have had so many terrific examples of the Chateauneuf du Pape Chaupin that it’s hard to say the 2007 is the finest of all, but it is truly an amazing, old vine Grenache cuvee.” Detta vin görs i hyfsat stora kvantiteter för att vara en prestigecuvée. Hela 12 000-16 000 flaskor årligen. Vinet görs av 100% Grenache från lieu-dit Chapouin där de äldsta stockarna lär vara planterade 1912. Det handlar således inte om selektering av fat utan ett vingårdsbetecknat vin från ett enskilt läge. Ungefär 70% vilar på foudres medan resten ligger på barriques, varav 25% är nya. För sin kvalitet ett ganska rimligt prissatt vin med sina € 40,- på plats. Wine Spectator 94 poäng.

2007 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" har en mörkröd och tät färg. Doften är något sluten med en mörk och dov framtoning. Sedan Julkryddor med gummi och lakrits samt choklad i Portvin. En arom av fikonsylt avrundar det hela.

Smaken är väldigt ren men syltig och söt av aprikoser och fikon i chokladsås. Eftersmaken är enormt lång och intensiv för att inte säga oändlig. Det finns en eldighet som inte stör mig det minsta men naturligtvis kommer av en förmodad hög alkoholhalt. Fulländat!

Trots att det föregående vinet är så stort som det är, blir ändå upplevelsen nu att detta är en Kejsare. Ett Majestätiskt och monumentalt vin. Så mycket kraft och koncentration i några få centiliter vin har jag sällan upplevt. Vinet går för knockout och det lyckas också. Smakupplevelsen är total och omvälvande. Det går inte att tala om nyanser och detaljer i dagsläget utan allt handlar om framtiden. Ett så gott vin idag men så fullpackat och oförlöst måste ju bara resultera i ett legendariskt vin på sikt. Doften är precis som i de tidigare vinerna något sluten men i detta är den störst. Detta är inget broilervin som bara handlar om yta, utan ett vin att likna vid en stuveriarbetare i de mörkaste hamnkvarter med en naturlig inneboende råstyrka som skulle göra ”Let’s Dance Magnus” grön av avund. Trots all kraft och intensitet så besväras jag inte alls av någon garvsyra eller utanpåliggande tanniner. Detta är som en torr variant av Vintage Port. Helt fantastiskt bra.

Jag skriver 99 poäng i boken men naturligtvis är det mest trams. Självklart är detta ett 100 poängsvin. Vad som ska hända i framtiden är svårt att säga men naturligtvis ska detta inte drickas nu utan få ligga till sig i många år. Däremot går det utmärkt att dricka vinet redan nu men då måste man ha tolerans mot smakrikedom. Det är inget sötkladdigt vin i ordets bemärkelse utan en superkoncentrerad fruktbomb. Ett vin i min stil och jag kommer inte under resterande besök att få uppleva något vin som puttar ner detta från tronen. Parkers recension från fat säger en hel del, 98-100 poäng med beskrivningen:

“The 2007 Chateauneuf du Pape Vieilles Vignes is one of the vintage’s most compelling wines. Most of the fruit for this offering comes from the estate vineyards in La Crau, and it is usually a blend of 80% Grenache (aged in tank and foudre) and the rest equal parts Syrah and Mourvedre that are kept in small barrels. Approxmiately 5,000-6,000 bottles are produced. It is hard to say whether this is the finest wine Christophe Sabon has made since taking over for his father, but what a profoundly great effort! It is an elixir of Chateauneuf du Pape with an inky/blue/purple color and an extraordinary nose of kirsch liqueur, black raspberries, licorice, truffles, graphite, and spice. The wine boasts enormous richness, incredible harmony, and a finish that lasts more than a minute. It is one of the most outrageously rich, concentrated, and perfect Chateauneuf du Papes I have ever tasted at this stage of development. It should last for 30+ years.”

"Vieilles Vignes" görs av 85% Grenache, 10% Syrah, 3% Mourvedre och resterande del övriga tillåtna druvor. Stockarnas ålder är mellan 60 och 100år och det produceras faktiskt så mycket som 10 000-15 000 flaskor årligen (det Parker skriver ovan är fel). Beståndsdelarna till vinet kommer från fyra olika parceller spridda från norr till sydöst och alla med olika jordmån. Vinet lagras till 75% på foudres och resterande del på barriques med andelen nya fat motsvarandes 40%. En butelj kostar € 54,- på egendomen. Wine Spectator 96 poäng. (Den som vill läsa vad jag tyckte om en provad 2005a kan göra det här.)

För att ta del av Jeb Dunnucks intryck i The Rhône Report går det bra genom att läsa här.

Domaine de la Janasse kvarstår givetvis som en favorit på min topplista även efter mitt besök. Detta är en i Sverige ganska okänd producent vilket är synd och skam. Jag har aldrig provat ett vin från firman som gjort mig besviken. Det är alltid stora och rika viner men aldrig överdrivna viner. Dessutom är det en av den nya generationens producenter som faktiskt varit med ett tag nu. Förmodligen har man nått en nivå där stabilitet och kvalitet känns mer garanterade än många av de nya producenter som kommit fram under 2000-talet.

Vid det här laget borde en lång dag ha nått sitt slut. Nu blev det inte riktigt så utan ytterligare en producent hann jag träffa innan det bar iväg till den väntande familjen (efter att hämtat ut mina viner hos Domaine de Ferrand). Nu var det kanske inte världens bästa idé att ge sig på ytterliggare smakprov för dels var gommen och sinnena slitna men framförallt kändes det osannolikt att något skulle kunna överträffa Domaine de la Janasses prestationer. Ek, ek och åter ek blev intrycket vid nästa anhalt.

Raketbränsle till en smygstart?

Ibland förbannar jag min avsaknad av principfasthet. Min hustru är betydligt envisare och ståndaktigare. Har hon beslutat sig för något så lyckas hon nästan alltid att genomföra projektet utan avvikelser. Själv är jag lite flexiblare… beslut är ju till för att omprövas brukar jag resonera och lyckas därför få lite friare spelrum – men det finns tillfällen då jag önskar att jag hade lite starkare karaktär.

Jag hade lovat mig själv att inte skriva om en massa 2007or som omprovats på hemmaplan. Ursprungsplanen var att lugnt och sansat skriva om mina producentbesök i Chateauneuf du Pape och först efter den fullständiga redogörelsen släppa mina intryck av de omprovade vinerna. Som den observante läsaren noterat höll inte det löftet speciellt länge. Ett av vinerna lyckades jag dock mörka med ett frågetecken men övriga tre fick se offentlighetens ljus. Jag har därefter lyckats hålla några till borta från bloggen men inte från korkskruven. Två som däremot inte kommer att undanhållas och som får fungera som en smygstart följer härefter. Att det är raketbränsle i buteljerna årgång 2007 har det hittills inte rått några tvivel om (väl på hemmaplan vill säga).



Två producenter som jag knappast tror behöver någon närmare presentation är Domaine La Barroche och Domaine de la Janasse. Den som ändå behöver en introduktion eller vill veta mer får antingen vänta tills min semesterrapportering är färdig (2011 kanske…?) eller besöka Sørens hemsida här.



2007 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Fiancée" har en klar purpurröd färg. Doften är först lite ”smutsig” och drar åt mäsk samt malört till. Lakritspulvret är inte långt borta. Lite kvistar och örter med ett klart jordigt inslag. Jag blir oerhört nervös. Inte doftade det så här i Malmö eller hos Julien? Har han blandat ihop årgångarna tänker jag? Självklart inte. Korken visar ju tydligt att det är en 2007a. Kokosen och fetman från tidigare intryck är som bortblåsta. Det kommer däremot en köttig och klart animalisk doft som ger ett mycket klassiskt intryck. Kryddor (peppar?) och enbärsris med tallbarr och lite nötiga aromer som om julen stod för dörren. Kanel, rom och pomerans med lite kryddnejlika. Lim och marsipan. Kanske också ett uns av svettigt omklädningsrum? Spännande men också lite oroande. Kommer det kanske ändå inte lite choklad och kokos mot slutet? Dag två är det en mycket stillsam men homogen doft som drar åt Italien till. En mer dov framtoning än tidigare doftprov.

Smaken är direkt ganska frisk och syrlig men med en viss strävhet. Körsbär och örtighet samt ett inslag av citrus. Mjuka men märkbara tanniner med aprikoser, vanilj och rondör. Tropisk fruktighet med svartvinbär och en lång fin eftersmak men också en eldighet som är ganska påtaglig. Apelsinskalsbeska som faktiskt är ganska pikant och som ger vinet en viss komplexitet men även ett äldre intryck än 2007 . Torkad frukt med samtidig fräschör av syrlig frukt. Gott men inte lika gott som det smakade hos Julien. Dag två är syran mildare men samtidigt känns smaken mindre direkt och mer balanserad fast samtidigt lite för utvecklad. Märkligt.

Jag har lite svårt att knyta ihop säcken. Nu gäller det att tänka till innan jag sätter sammanfattningen på pränt.

Jag tycker om vinet och jag hittar inget som är felaktigt. Problemet är att mina två tidigare smakprov har lovat så mycket mer. Intrycket från provningen i Malmö var ett extremt lovande vin med ett närmast Shirazlikt karaktärsdrag från Australien. Intrycket från mitt besök hos Julien lämnade efter sig ett grymt gott och fruktigt vin. Jag upplever plötsligt att denna flaska doftar och smakar mer som tidigare årgångar av Fiancée har gjort. Jag har aldrig ritigt varit en anhängare till denna cuvée men blev så imponerad, först i Malmö och sedan på plats att jag räknade med att bli omvänd. Nu är jag plötsligt väldig osäker. Är det fel på flaskan? Är det fel på mig? Troligen varken eller. Jag tror att vinet redan startat en process och genomgår en förvandling. Förhoppningsvis kommer det att bli ett bra slutresultat men med tanke på den stora andelen Syrah så är jag lite orolig för att vinet kanske antar en skepnad som mer hör hemma i norra Rhône än i den södra delen. Syrliga Cornas och Crozes Hermitage viner vill jag inte ha. Även om vi formulerar oss olika så har jag noterat att Finare Vinare har ungefär samma intryck som mig. Lär gärna mer om det här.

Jag gillade smakprovet så mycket i Malmö att det blev 94 poäng och hos Julien var jag och nosade på 95/96 men denna flaska får nöja sig med 92 poäng. Parker kommer snart med sina nya omdömen men från fat belönades vinet med 90-93 poäng. Wine Spectator landade på 94 poäng. Som det uppförde sig nu, är det ett vin i en stil som inte helt hör ihop med mig. Den som har sina preferenser i nordligaste och mellersta Italien kommer säkert inte att bli besviken. Jag drar inte så stora växlar på grund av det här just nu, utan accepterar att denna butelj levererade något som jag inte förväntade mig. Kanske är ordningen återställd redan nästa gång eller så väntar ett nytt spännande resultat?

Jag har förövrigt provat om 2007 Terroir ytterliggare en gång sedan senast. Jag förstår inte alls kritiken mot det vinet utan bibehåller mina positiva intryck och 94 poäng (okej då – kanske 93). Precis så ska ett vin smaka från Chateauneuf du Pape som är gjort av nästan ren Grenache i en årgång som 2007. Visst gränsar det till starkvin och likör – men det är liksom meningen…

2007 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape har en djupröd, mörk och tät färg. Doften är först helt tillknäppt. Inte mycket som letar sig upp ur glaset. Precis som på plats hos Janasse händer det först inte mycket när man stoppar näsan i glaset. Nästan lite dammigt och ofräscht. Efter ungefär 20 minuter börjar det däremot att hända saker. Choklad, mörka och mogna körsbär med rikligt solmogna jordgubbar som gör sig påminda. Sedan kommer vanilj och kolatoner med en klart söt helhetskänsla som nog gör att Janasse´s 2007or kommer att upplevas som kontroversiella. Det finns en karaktär av mineraler och våt grusväg i bakgrunden och det gör att åtminstone inte jag upplever vinet som för sött eller endimensionellt i doften. Det är faktiskt en ganska nyanserad och komplex doft även om den är sötfruktig. En rökighet och klart grillad karaktär gör sig påmind i bakgrunden med animaliska inslag. Rostat kaffe är det nog också som pockar på och visst finns det ett drag av orientens kryddbasarer? Kanel och muskot. Ljus choklad. Väldigt lovande. Dag två har mer finstämda nyanser utvecklats och med lite mognad kommer nog aromerna i det här vinet att vara rena fullträffen.

Smaken är mycket fyllig och sötfruktig med massor av lakrits och svartvinbärsgelé. Hur gott som helst. Mjuk och rund smak med en viss eldighet men aldrig klumpighet. Kola och körsbär med vaniljkräm och karameller. Helt ljuvligt ren fruktighet med jordgubbsylt och vaniljkräm samt en topping av chokladsås. Mycket smak och mogen frukt. Visst finns det drag av nya världen i allt det här men varför inte? Ren, ren och åter ren frukt som tilltalar mig mycket. Förmodligen högre alkoholhalt än vad jag upplever. Mycket lång eftersmak. Allt är snyggt paketerat. Det finns inget i smaken som sticker ut eller gör det värt att klaga på. Givetvis kunde det ha varit mer av allt men det finns inget som inte borde vara där. Den känslan förstärks ännu mer kväll två. Ett mycket balanserat och rent vin att smaka på. Härligt friskt men ändå koncentrerat och rikt. Jättegott.

Att summera intrycken för det här vinet känns bra mycket lättare än för det föregående. Ett mycket gott, tillgängligt och välproportionerligt vin. Renheten i både doft och smak är det bestående intrycket. Kanske inte det mest ursprungstypiska men vad gör väl det. Jag tycker att detta är så gott och välgjort att kvalitetsintrycket hamnar på 94/95+ poäng och det är lite högre än min uppfattning på plats. Då fick det räcka med 94 poäng. Robert Parker är mycket positiv och drar till med 93-96 poäng för fatprovet och tar till superlativen:

“The 2007 Chateauneuf du Pape is Sabon’s finest example of this cuvee I have yet tasted. It boasts a fabulous blue/purple color as well as a gorgeous nose of creme de cassis, kirsch, licorice, incense, and spice. Deep, full-bodied, and multilayered with excellent purity, depth, and length, it should drink beautifully for 20 years.”

Problemet är att detta vin lätt hamnar i bakvattnet på de två prestigecuvéerna som är fullständigt glimrande år 2007. Det är lätt att glömma bort det här vinet med tanke på all fokus på de andra två. Det är verkligen synd. Ett annat mer delikat problem är att 2007 Côte du Rhônes "Les Garrigues" är lika bra eller till och med bättre. Då pratar vi om ett vin som är ca: €10.- billigare. Att Janasse tillhör eliten är ingen nyhet men jag tror att de drar det längsta strået av alla år 2007. Jag vet faktiskt inte vem som ska utmana dem. Jag ser då över hela portföljen - från Côte du Rhônes till prestigevinerna.

Det kommer säkert att debatteras vem som gjort den bästa bascuvéen av alla år 2007. Usseglio, Clos Saint Jean eller kanske rent av Janasse? Då glömmer man att flera producenter bara gör en Cuvée. Ta Clos des Papes som exempel. Ingen bascuvée i världen kommer att överträffa deras 2007a. Nu har jag inte provat vare sig Charvin eller Vieux Donjon men jag har svårt att se att de skulle matcha Clos des Papes. Det finns dock en riktig ”Dark Horse” som den uppmärksamme kanske redan har noterat. Inte flaskan med ? på bilden. Den producenten gör mer än en cuvée. Nej, jag tänker på en producent som endast gör två viner. En Côte du Rhônes och en Chateauneuf du Pape. Kanske inte bättre än Clos des Papes men väldigt mycket billigare. Man får mer än 2 ½ flaskor av hans vin för samma pengar som en Clos des Papes går lös på. Den som orkar hänga med får snart svar på frågan.

PS. Ikväll provas det 2007 från granndistriktet. Faktiskt lite smäckrare än Påvens viner i samma årgång. DS

100!

Egentligen hade jag tänkt fira med pompa och ståt samt vara lite högtidlig men den ambitionen blev för stor. Nej, det är inte poäng och perfektion detta ska handla om. Visst är det något magiskt med ”the three digit number” men det är inga hundrapoängare det här ska handla om – nej, det här är faktiskt inlägg nummer 100 sedan starten i juni förra året.

Som jag inledde med var ambitionen först att ventilera allmänna tankar och åsikter om bloggandet och det svenska vinsamfundet men så tänkte jag – varför inte fira med två favoritproducenter från favoritdistriktet istället? Sagt och gjort. Därför kommer detta att handla om Domaine de la Vieille Julienne och Domaine de la Janasse.

Länge har jag gått och funderat på om jag skulle våga mig på ett smakprov av deras 2005or. Av någon anledning hade jag fått för mig att dessa skulle vara bland det tuffaste och kärvaste distriktet kunde uppvisa i denna ganska tanninstinna och strukturerade årgång. Samtidigt kan man ju inte gå runt och vara nyfiken, så lika bra att göra ett försök. Det kan ju alltid vara kul att veta hur kärva och tuffa de var, när man om sådär tio år sitter och njuter dem som mer utvecklade viner. Tänk vad fel jag hade – att de skulle vara besvärliga och kärva vill säga.

Av någon anledning har Vieille Julienne fått en stämpel på sig som modernist. Enligt min mening kan inget vara mer fel. För mig känns detta som en mycket förnuftig producent som utgår från vinrankorna och tar till vara den karaktär jorden ger. Jag är väldigt förtjust i egendomens viner och stilen som så. Ett av de bästa viner jag någonsin provat är firmans prestigevin från årgång 2000. Jag utsåg den till och med till 2008års bästa vin. En helt makalös vinupplevelse även om det bara var ynka 5cl i glaset.

En producent som däremot förtjänar epitetet modernist är nog Janasse. Här finns det allt lite nya barriques i omlopp och vinstilen känns oftast ganska modern i sin stil. Inget som stör mig dock. Tvärtom är jag lika förtjust i dessa viner. Det som kan kännas lite märkligt med den hype som råder kring Chateauneuf du Pape är att Janasse inte märks mer än vad de gör.

En annan person som också gillar de bägge producenterna är min kompis som jag ofta refererar till. Det är faktiskt hans förtjänst att jag upptäckt dessa bägge egendomar – något som jag är evigt tacksam för. Även Mästaren brukar hylla de bägge och ofta belönas de med riktigt höga poäng varje gång Bob släpper en ny rapport.



Provade parallellt över två kvällar förra helgen blev intrycken som följer. Även de två Deus ex Machina vinerna fanns kvar vid starten – ett tag var det rena gottebordet!

2005 Domaine de la Vieille Julienne, Châteauneuf-du-Pape har en mörkt purpurröd färg. Doften är först lite dov men med tydliga mineraler, så som järn och stendamm. Lakrits, rostat kaffe, kola och mörk choklad. Det finns en värme som gör att frukten närmast doftar som sylt - fikonmarmelad. Kryddbukett, garrigue och cigarrlåda. Lite köttbuljong och svett med en bärig känsla som ger doften en friskhet och lätthet. Det är faktiskt så att doften utvecklas fint hela resan och dag två känns ingen avmattning, snarare tvärtom. Det här doftar precis så som jag önskar att vin från distriktet ska dofta. Full pott.

Smaken domineras först av skogsbär med hallon, körsbär och mineraler. Lakrits och en koncentrerad viskös munkänsla som nästan känns krämig och gräddig. Tanninerna är klart märkbara och de är påtagligt torra. Det kommer choklad och en viss beska i eftersmaken som annars är mycket fin, ren och harmonisk. Violpastill. Ett riktigt gott och läckert vin.



Det här lämnar ett mycket positivt helhetsintryck efter sig. Ett spännande vin. Det börjar bra men avslutar ännu bättre. Jag blir aldrig trött på att prova vinet och det håller mitt intresse på helspänn. Dessutom är sista dropparna godast – ett gott tecken. Det enda som stör mig i vinet är den klart märkbara torrheten i smaken. Normalt brukar detta göra mig störd och då brukar jag inte riktigt gilla vinet. Nu blir det inte så i just detta vin. Förmodligen därför att koncentrationen är så hög och smaken så intensiv. Faktiskt är att jag gillar detta bättre än vad Parker gjorde i oktober 2007 då han gav vinet 95+ poäng. Jag är högre. 96+ blir mitt intryck ända tills slutet dag två då jag vill öka till 97 poäng. Ett riktigt välgjort vin som absolut förtjänar respekt. Jag får lite samma känsla som jag fick med den magiska 2000 “Réservée” som jag utsåg till 2008års bästa vin. Även det vinet växte över tiden och blev bara bättre och intressantare ju längre tiden led. För att jämföra med 2006an som jag provade för ett tag sedan så är 2005an bättre. Större, krämigare och fylligare men också torrare. Skillnaden är liten men mätbar. För att rucka på rutinerna så får Neal Martin stå för uttalandet denna gång. Han var i Rhône för att bekanta sig med chefens favoritviner och passade då på att ge ut lite egna omdömen med poäng. Han var som mig positivare med 96 poäng och skrev bland annat så här om vinet:

“This sample was opened two days ago but wow, what a wine! This has more intensity on the nose than the 2004, touches of macerated black cherries, stewed figs, a touch of raisin and honey. Very good definition. A powerful, swarthy nose, hints of black olives developing. The palate is full-bodied but with stunning definition and balance. Amazing focus and poise. Firm tannins; a solid Chateauneuf-du-Pape, certainly a vin de garde and is imbued with longer longevity. A little dry on the finish but that merely lends this bravura Chateauneuf so much freshness. A great wine.”

2005 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" har en purpurröd färg. Doften är stor - och då menar jag stor. Rök, ved, terpentin och kokos. Köttig, animalisk med en antydan till mynta. Örter, vit choklad och så det jag kallar ”gurkburk”. Ett drag som jag ofta hittar i Grenache men även Shiraz från Barossa Valley och McLaren Vale. Det är som dillfrön med konjak och armagnac blandat med nötter – ättika kanske någon annan skulle säga? Kirsch! Syltburk, vanilj, peppar och nästan mandellikör/klister. Mentol, soja och balsamvinäger. Djurisk med lite bränt gummi och tobak samt läder. Allt är enormt och paketerat som om man stod mitt i en orientalisk kryddbasar. På slutet nästan lime/citrusfrukt. Vilken doft! Helt klart utan poängavdrag även för detta vin.

Smaken är koncentrerat fruktig med en aning eldighet. Söta, syltade bär som i kolasås med armagnac toppat med choklad och nötter. Björnbär, jordgubbskräm och likörlik struktur – kirsch. Tanninerna finns där men är klart söta med tuff, fast samtidigt mjuk rondör i den harmoniska eftersmaken. Mentol och lite lätt lakrits på slutet. Kraft men aldrig jobbigt eller sliskigt. En smak som totalt sett tilltalar mig enormt mycket.



Helhetsintrycket är homogent och lite omtumlande. Det här är nog en typ av vin som inte alla uppskattar lika mycket som mig. Har man som mig en fäbless för vinerna från Barossa Valley och McLaren Vale – i stilen som Torbreck och Clarendon Hills representerar – då älskar man det här. Visst är Janasse "Vieilles Vignes" ett ruskigt stort vin - men samtidigt inställsamt. Jag faller för det här och poängen blir hela 98+ stycken. Kanske lite för generöst kan tyckas men det är verkligen ett påfallande gott och njutbart vin. En stilfråga naturligtvis. Dag ett har jag kvar de bägge vinerna från Clos Saint Jean att jämföra med och det är ingen tvekan utan att detta står upp mer än väl. En något annorlunda stil med mer söt och ren Grenachefrukt men väl så gott. Givetvis går Parker igång på det här han med. Bob ger 98 poäng i betyg med följande kommentarer:

“Absolutely profound, and certainly one of the vintage’s great wines”

“Possibly the wine of the vintage”

“This possibly could be a legendary wine in the making”

Helt klart är att detta är ett stort vin med en ännu större potential. Bara att spara på det man har kvar men det var värt att offra en butelj för att få uppleva det här. Ett oväntat tillgängligt och fullt njutbart vin. Det känns skönt att få prova dessa bägge viner och också få den bekräftelse man så ofta söker – att man verkligen gillar det man tror sig gilla. Favoritdistriktet och två av favoritproducenterna. Halleluja!

Mer från de bägge producenterna här, här, här, här och här.

PS. Läs om Janasse och Vieille Julienne hos andra bloggare här, här, här och här. DS

I jakten på det perfekta vinet!

Vet inte om jag är ensam om visionen att det perfekta vinet finns och att det kanske finns i samlingen men bara väntar på att rätt dag och tillfälle ska infinna sig? Kvällens vin är ett sådant vin. Provade det för knappt två år sedan och ända sedan dess har jag ställt förhoppningen till att det är just detta vin som skulle kunna vara det perfekta vinet – för mig!

Den gången blev jag överrumplad av vad som kom ur flaskan när jag dekanterade den och även senare under provningen. Det var faktiskt lite av ett magiskt ögonblick för mig. Nådde inte hela vägen då men det kändes som om att en dag, kanske – om.

Efter en sådan känsla infinner sig värsta ruvelsen att kanske nästa flaska är för mogen - inte tillräckligt mogen – korkskadad - inte alls god. Ja, det blir liksom en låsning – att inte våga prova igen – i väntan på det perfekta vinet!



Domaine de la Janasse är en producent som jag av någon anledning tagit till mitt hjärta. Jag har aldrig besökt dem, har inte heller så värst mycket vin hemma från dem och inte heller har jag en lång historia med dem – men trots detta så känns det lite som om det är en favoritproducent. Kvällens vin - 2001 Domaine de la Janasse ”Cuvée Chaupin” är ett vin baserat på enbart Grenache. Min älsklingsdruva. Om något vin skulle kunna vara det perfekta vinet så måste det allt finnas bra mycket Grenache i vinet för att det ska kunna bli det perfekta vinet – för mig!



Cuvée Chaupin görs på 100% Grenache från läget ”Chapoin” som brukar betraktas som mer ”kallklimat” än övriga Chateauneuf du Pape. De äldsta delarna är planterade 1912. Mellan 12000 och 16000 flaskor per år produceras.



Färgen är klar och en aning tegelröd. Doften är lika direkt som senaste provade flaskan. Det doftar först massor av rök och lakrits. Nästan som om man stoppat lakrits i en öppen brasa. Även bränt gummi, violpastill och kryddor – Herbes de Provence är nog precis vad det handlar om för kryddor i detta vin – rökta dessutom. Nästan lite tjära och blodighet som känns klockrent typiskt för distriktet. Parfymerat och lite av ”mammas hårspray” som sticker lite fränt i näsan när glaset är tomt. Lavendel och stallighet med drag år Bordeaux kommer senare med lite portvinskänsla. Choklad, körsbär och fikon. Sedan infinner sig återigen den för mig så speciella känslan av bakelit – nästan skokräm. Kan det vara epoxitankarna som spökar?

Smaken är väldigt intensiv. Vinet känns först nästan lätt i munnen med mycket mineraler och en härlig friskhet – nästan som mentol – men gud vad lurad man blir. I nästa våg fullständigt knockas man av koncentrationen och eldigheten. Massor av kryddighet och jordgubbar eller är det hallon? Det är nog både och. I början av kvällen är lakritssmaken lite för dominerande med nästan en smak av turkiskpeppar och flytande lakrits. Eftersmaken är lång och kryddig med en känsla av Marc de Framboise och körsbärslikör. Avslutet är intensivt med torkad frukt typ fikon. Ingen sötma alls i smaken. Vinet känns närmast ultratorrt i strukturen. Nästan som ett nedtonat torrt portvin. Häftigt!

Helhetsintrycket lämnar efter sig ett vin som säkert klarar många år till i källaren och det som saknas lite i vinet är sötman. Känslan är mer att det skulle handla om ett burgundiskt vin än en Chateauneuf du Pape. Med mognad kommer säkert lite mer sötma och örtighet som kommer att göra vinet ännu elegantare och läckrare. I kväll är det inte det perfekta vinet men om några år kanske – om?

Jakten fortgår!

PS. Lustigt är att Parker gett vinet 95 poäng och dessutom publicerat två bedömningar i inofficiella Hedonist’s Gazette med 94 respektive 97 poäng som betyg – men han skriver: ” I decided to go with one of my all time favorite southern Rhônes, the 2001 Domaine de la Janasse Châteauneuf du Pape Cuvée Chaupin.” Varför då inte 100 poäng? Kanske handlar det ändå inte alltid om poäng? DS.