För ungefär fem år sedan hade vi en vertikalprovning av just Moulin Touchais. Tror det var åtta årgångar om jag minns rätt. De två äldsta var i alla fall årgångarna 1959 och 1969. Det märkliga var att 1969an blev det mest omtyckta vinet och alla var överens om att det var perfekt moget och gott. Däremot kändes 1959an för ung och knuten!Jag skojar absolut inte. Det var en ganska märklig känsla att ett 44år gammalt vin kändes för outvecklat. Det vittnar nog om den enorma lagringsdugligheten i Moulin Touchais viner.
Ett tag tror jag att det var något lurt med 1983 Anjou Blanc för det dök upp i olika lanseringar med flera års mellanrum. En kompis (inte han med alla Chateauneufer) har en teori om att de nog står där bakom bensinmacken och buteljerar lite vad de har för handen och sätter på etiketten 1983 Anjou Blanc för att de råkar ha så många av dem – etiketterna alltså. Kanske är det inte riktigt så illa men nåt lurt är det nog ; )
I helgen har det dock konsumerats ett annat vin – nämligen 1987 Moulin Touchais, Coteaux du Layon.
Färgen är gyllengul. Doften är stor med först citrusfrukt och lite petroleum som nog skulle kunna lura många till Tyskland och Riesling. Sedan kommer lite mer klassiskt vått ylle med en lite kemisk ton typ terpentin. Mandelmassa/klister och arrak samt en kryddig fruktighet. Kanske också en aning solution och cykelverkstad.
Smaken är ganska viskös med vanilj och päronsplit. Frisk och inte överdrivet sötsliskig. Smörkola och knäck. Faktiskt också lite lakritskola. Bittermandel i eftersmaken. Även ett drag av honung.
