Domaine de la Mordorée har en hel del olika viner i sin portfölj och fredagskvällens val föll på deras Lirac - ”Cuvée de la Reine des Bois”. Skogens drottning lär det för övrigt betyda. Efter den senaste tidens goda intryck av en hel del Côtes du Rhône viner så kändes det inspirerande att korka upp en 2005 Domaine de la Mordorée, Lirac ”Cuvée de la Reine des Bois”. Provade vinet senast för nästan exakt ett år sedan med mycket positiva minnesbilder. Vinet görs på 1/3 vardera av Grenache, Syrah och Mourvédre. Vinets olika beståndsdelar lagras på ståltank, foudres och barriquer. Domaine de la Mordorée brukar oftast framhållas som modernist i området och framförallt deras Chateauneuf du Pape viner. Av de erfarenheter jag har, så håller jag definitivt med.
Färgen är sammetsröd/purpurröd. Doften känns direkt väldigt modern, nästan åt nya världen till. Ändå är det den provensalska tonen som först dominerar med garrigue och rökig kryddighet med en tydlig ton av lakrits - nästan i flytande form. Det som gör att det känns så modernt är vaniljaromen som är ganska tydlig ett tag. I nästa fas är det mer kaffearomer och lite kola känsla med inslag av fat. Det doftar blåbär och friskhet i form av mineraler och en sälta som nästan känns som havet. Lite stallighet typ Bordeaux kommer smygande med drag av skokräm och bakelit i slutet. Det doftar mycket och gott men inte stort. Man får anstränga sig en del för att få fram allting. Doften är aldrig påflugen i sin karaktär.
Smaken är lite bitter i sin stil med torr frukt och den lutar mer åt körsbär till än något annat. Tanninerna är tydliga men av mer ”sandig” karaktär. Lakrits och kaffe från doften känns också i smaken. En viss örtighet och grön ton som förvånar mig lite. Känner inte igen det från förra gången. Det är ett modernt snitt över vinet och stilen påminner delvis om de mer moderna Italienska viner som ständigt väller över oss.
Helheten är bra – inte lysande. Vinet är väldigt gott och korrekt men lämnar inte några djupare avtryck efter sig. Min teori är att Grenache frukten hamnar i underläge mot de andra två druvorna och det ger en stil som inte är lika sötfruktig och varm som de blandningar som domineras av Grenache. Jag tror att den här stilen passar många - och på sitt sätt är mer tillgänglig och uppskattad än de mer berömda kusinerna från Chateauneuf du Pape. Förra flaskan var godare med ett betyg som låg över Parkers. Denna hamnar mitt på Parkers – 91 Mina Vinare poäng.
Själv längtar jag efter ett smakprov av storasyster från Chateauneuf du Pape - Det var ju skogens drottning det betydde!
