Ett brutet löfte!

Hade lovat mig att hålla fingrarna i styr men det gick liksom inte. Inga Australiensiska viner i helgen löd löftet. Solen skiner, grillen fortfarande inte iordningställd för vinterförvaring och för tredje söndagen i rad intalar jag mig att det nog är sista chansen för något gott på grillen. Undra om man står där till advent med samma motivering? Tror det var för två år sedan jag klippte gräset 1:a advent. Vad jag tänkte då lämpar sig inte för skrift.

Vad då göra när grillandan faller på? Självklart en Shiraz för att matcha grillaromerna och fetman i såsen - En producent som jag inte provat speciellt mycket av men som alltid finns i bakhuvudet när det ska köpas vin. Rolf Binder Wines heter firman idag men för några år sedan salufördes vinerna under namnet Veritas Winery. På grund av en varumärkes dispyt tvingades man ändra namnet på firman som varit i familjens ägor sedan 1955. Idag drivs firman av Rolf Binder tillsammans med systern Christa Deans. 2005 belönades de bägge med titeln – Barossa Winemakers of the Year. Prestigevinet heter Hanisch och är en 100% Shiraz. Står på önskelistan men priset är ganska respektingivande så det får väl stå kvar där ett tag till. Vinet görs endast i en kvantitet om ungefär 3500 flaskor per år.

Dagens val föll istället på vin nummer två i hierarkin - Heysen. Detta vin saluförs endast utanför Australien. Varför vet jag inte exakt men på den informativa hemsidan anges åter en varumärkes dispyt som anledning. Vad håller de på med där nere? Hursomhelst är detta ett vin gjort på Shiraz med en liten inblandning av Cabernet Sauvignon – mellan 2 till 5% beroende på årgång. Det handlar inte om stora mängder vin. Ungefär 7000 flaskor om året.

2005 Heysen är mörkt blåröd och tät. Doften är först så där underbart inställsamt söt som mången Barossa Shiraz. Vaniljkräm, björnbär, drottningsylt och vit choklad. Yummy! Cappucino, lakrits och violpastill. Aprikoser - som är så typiskt och härligt i denna typ av vin. Det kommer blåbärslikör och en mineralkänsla (som krossad sten) efter en stund. Mot slutet är det mer rökiga aromer med ved och kryddor. Kanske också lite animaliska toner som associerar sitt släktskap med norra Rhône. Fullständigt okomplicerat och njutbart. Inte speciellt krävande – och inget för den som vill göra saker och ting svårare än vad det är!

Smaken är inte heller den speciellt komplicerad. Ren och sötsyrlig frukt. Körsbärslikör, svartvinbärsgelé och syltiga jordgubbar i ett enda svep. Kryddig ek med vanilj och helt integrerade tanniner. Lite grillat kött och pepparbiff kommer efter att vinet luftats många timmar. Frukten drar då mer åt mörka hallon till med en frisk syrlighet och lite violpastill. Kanske också lite vingummi och charkighet. Jättegott. Varför är det så svårt för vissa vindrickare att acceptera denna typ av vin? Vad skrämmer dem? Vad är det som är så förfärligt? Är det för vulgärt? Är det för simpelt och okomplicerat?

Helheten ger ett redan njutbart vin som gör att man frågar sig varför man ska lagra och spara det? Vad händer med mer mognad? Vinet är inte på något sätt svulstigt eller överdimensionerat. Alkoholen måttliga 14,5% (nåja – med australiensiska mått mätt) vilket inte heller gör att det är besvärande att dricka vinet idag. Jay Miller ger 96 poäng och menar att konsumtion bör ske mellan 2013-2025. Poängen skriver jag under på men varför vänta till 2013? Vad tror han ska hända? Jag är beredd att vänta - men det blir svårt.

Ja, återigen blir man övertygad om att det inte är en tillfällig, övergående fluga som blåser förbi – som Ines Usman sa om Internet – utan här för att stanna. I alla fall i min samling. Perfekta vinet? Nja, det tror jag nog inte. Det vore väl att ta i lite för mycket.

PS. Läs gärna Rolfs dagbok på hemsidan. Riktigt trevlig läsning. Speciellt när han med sin amerikanske importör besöker Robert Parker för en bedömningsprovning av sina viner. DS