Om Alvaro Palacios Priorat trio tillhör det mest överskattade i sin kategori måste Marcel Deiss viner göra detsamma – fast i sin kategori. Har aldrig förstått storheten i hans viner. Nu har jag långtifrån provat allt men ändå så pass många att jag har en bestämd uppfattning. Inte ens de cuvée viner han blandar på allehanda druvor från specifika lägen har imponerat särskilt mycket på mig. Nu ska detta dock handla om Riesling.
2002 Marcel Deiss ”Riesling Saint-Hippolyte” är blekt halmgul i färgen. Doften är ganska stor med petroleum och massor av citrus. Lite solution/cykelverkstad med en rökigt mineralig kaffeton och aningens choklad med banan och äpple på slutet. Det doftar gott!
Smaken domineras av en frisk syra med citrus och gröna äpplen. Mineraler och ett stramt örtigt avslut - Inte jättegott.
Det här vinet har varit godare. Denna butelj blir bara godkänd – inte minnesvärd. Hade inte doften varit så fin som den är, hade det inte ens blivit godkänt.
Kendall Jackson är en producent i Kalifornien med en herrans massa olika viner i sitt sortiment. Kan inte påstå att jag provat många av dem men ett av firmans vita viner har fungerat utmärkt som husets vita hemma hos oss under några år. Det har dock rört sig om två äldre årgångar – 2003 och 2004. I år bytte man årgång i Beställningssortimentet och ett prov av vinet kändes nödvändigt.
Smaken domineras av en frisk syra med citrus och gröna äpplen. Mineraler och ett stramt örtigt avslut - Inte jättegott.
Det här vinet har varit godare. Denna butelj blir bara godkänd – inte minnesvärd. Hade inte doften varit så fin som den är, hade det inte ens blivit godkänt.
Kendall Jackson är en producent i Kalifornien med en herrans massa olika viner i sitt sortiment. Kan inte påstå att jag provat många av dem men ett av firmans vita viner har fungerat utmärkt som husets vita hemma hos oss under några år. Det har dock rört sig om två äldre årgångar – 2003 och 2004. I år bytte man årgång i Beställningssortimentet och ett prov av vinet kändes nödvändigt.
2005 Kendall Jackson ”Chardonnay Vintner's Reserve” har en ljus nästan gröngul färg. Doften är rik på tropisk frukt och päron samt fat. Rostat kaffe och smörkola med en parfymerad känsla. Ett rökigt och solvarmt intryck – fast ett ”klumpigare” intryck är de två tidigare årgångarna.
Smaken är ganska fet med tropisk frukt och eldighet i eftersmaken. Smörig med en viss beska. Ananas och ”lemon curd” och faktiskt lite grapefrukt. Lite ”fläskigare”, vulgärare och samtidigt lite ”enklare” i stilen är sina föregångare.
Det här har som jag skrev tidigare varit en trotjänare under några år men nu fick det ett slut. Tycker inte riktigt det är lika gott som de två tidigare årgångarna. De har dessutom smakat som mycket dyrare vin än vad de varit. Priset har legat konstant kring 129kr men smakat som det dubbla. Inte 2005an dock. Trotsallt är det klart godkänt och kanske är årgången bättre och därför (gentemot de två tidigare årgångarna) kommer att vinna lite på lagring. Parker brukar ligga på 89 poäng med tillägget att detta nog är nya världens mest prisvärda Chardonnay. Stämmer det vidare vad han skriver, görs det ungefär två miljoner lådor av vinet! Mellan 80 till 90% av vinet genomgår malolaktisk jäsning på fat och vilar därefter på dessa i sex månader. Ganska ofattbart.
Smaken är ganska fet med tropisk frukt och eldighet i eftersmaken. Smörig med en viss beska. Ananas och ”lemon curd” och faktiskt lite grapefrukt. Lite ”fläskigare”, vulgärare och samtidigt lite ”enklare” i stilen är sina föregångare.
Det här har som jag skrev tidigare varit en trotjänare under några år men nu fick det ett slut. Tycker inte riktigt det är lika gott som de två tidigare årgångarna. De har dessutom smakat som mycket dyrare vin än vad de varit. Priset har legat konstant kring 129kr men smakat som det dubbla. Inte 2005an dock. Trotsallt är det klart godkänt och kanske är årgången bättre och därför (gentemot de två tidigare årgångarna) kommer att vinna lite på lagring. Parker brukar ligga på 89 poäng med tillägget att detta nog är nya världens mest prisvärda Chardonnay. Stämmer det vidare vad han skriver, görs det ungefär två miljoner lådor av vinet! Mellan 80 till 90% av vinet genomgår malolaktisk jäsning på fat och vilar därefter på dessa i sex månader. Ganska ofattbart.
2007 Errazuriz ”Chardonnay Wild Ferment” från Viña Errázuriz – Chile, lanserades i augustisläppet. Trodde att det skulle kunna bli en ersättare till vinet ovan – men icke. Det var så tråkigt att jag inte ens har några noteringar kvar. Bara bilden och minnet av ett helt intetsägande vin. Synd.
Så till lite rött!
Sydafrikanska viner är det inte ofta jag köper nuförtiden. Ett tag jagades det jämt en massa Bordeaux kopior men det har jag helt slutat med. Ställde mitt hopp till Syrah men inte heller det försöket har varit någon succé. Förra sommaren fick jag dock för mig att det åter var dags - vilket mynnade ut i en Boekenhoutskloof:
Så till lite rött!
Sydafrikanska viner är det inte ofta jag köper nuförtiden. Ett tag jagades det jämt en massa Bordeaux kopior men det har jag helt slutat med. Ställde mitt hopp till Syrah men inte heller det försöket har varit någon succé. Förra sommaren fick jag dock för mig att det åter var dags - vilket mynnade ut i en Boekenhoutskloof:
2005 Boekenhoutskloof ”The Chocolate Block”. Färgen är klarröd. Det doftar kaffe, rök och tjära. Även lite grillat kött och en vild kryddighet med kola och gummi. Även banan, hallonsylt och jordgubbar – lite som en Pinotage. En anings nötter och mandelmassa. Faktiskt är att det doftar ganska häftigt och gott. Inte helt okontroversiellt men spännande på något sätt.
Smaken är ganska bärig med jordgubbar och körsbär samt en eldighet. Kaffe, nötter och kola. Även lite björnbärsmarmelad och rom som ett lite pikant inslag. Faktiskt också helt okej smak som ligger i linje med doften.
Detta är en blandning av Syrah(46%), Grenache(22%), Cinsault(14%), Cabernet Sauvignon(14%) och Viognier(4%). Inte helt enkelt att hitta någon typisitet. Det känns modernt och bra men jag undrar om det håller. Jämför jag intrycket denna sommar mot flaskan jag provade för ett år sedan – känns det som om vinet redan mattats av i frukten. Jag är kluven. Vinet har lite av det som jag gillar i aussieshirazer och Chateauneuf du Pape - men ändå är jag inte övertygad. Ska bli intressant att följa vinet framöver.
Smaken är ganska bärig med jordgubbar och körsbär samt en eldighet. Kaffe, nötter och kola. Även lite björnbärsmarmelad och rom som ett lite pikant inslag. Faktiskt också helt okej smak som ligger i linje med doften.
Detta är en blandning av Syrah(46%), Grenache(22%), Cinsault(14%), Cabernet Sauvignon(14%) och Viognier(4%). Inte helt enkelt att hitta någon typisitet. Det känns modernt och bra men jag undrar om det håller. Jämför jag intrycket denna sommar mot flaskan jag provade för ett år sedan – känns det som om vinet redan mattats av i frukten. Jag är kluven. Vinet har lite av det som jag gillar i aussieshirazer och Chateauneuf du Pape - men ändå är jag inte övertygad. Ska bli intressant att följa vinet framöver.
Kaesler har jag skrivit om förut. Stilen är ganska rättfram och helt oblyg. Provokativt skulle man kunna kalla det. Jag gillar en del av deras viner - men inte alla. Dock tillhör detta vinet ett av dem jag alltid tyckt om och som dessutom prismässigt alltid varit lite av ett fynd.
2002 Kaesler ”Shiraz Stonehorse” har en djup mörkröd färg. Doften är stor med ett rökigt inslag. Tjära och fat med rostat kaffe. Charkig med viltkött och choklad samt en söt ton av hallon. Portvinskänsla ligger nära till hands.
Smaken är frisk och fruktig med en lite syrlig känsla. Körsbär, aprikoser och svartvinbär. Choklad och kaffe. Faktiskt en ganska elegant smak.
Det här vinet har lugnat ned sig ordentligt sedan senaste flaskan för drygt 1 ½ år sedan. Då var det ett väldigt maskulint och kraftfullt vin. På denna korta tid har utvecklingen gått lite väl fort. 2002 anses ju bra i Australien men inte helt typisk. Det var ovanligt kallt med mer Europeiska drag i karaktären än normalt. Undra om det påverkar utvecklingen på ett negativt sätt? Måste erkänna att jag tyckte bättre om vinet förra gången – då var det mycket portvin för pengarna!
Smaken är frisk och fruktig med en lite syrlig känsla. Körsbär, aprikoser och svartvinbär. Choklad och kaffe. Faktiskt en ganska elegant smak.
Det här vinet har lugnat ned sig ordentligt sedan senaste flaskan för drygt 1 ½ år sedan. Då var det ett väldigt maskulint och kraftfullt vin. På denna korta tid har utvecklingen gått lite väl fort. 2002 anses ju bra i Australien men inte helt typisk. Det var ovanligt kallt med mer Europeiska drag i karaktären än normalt. Undra om det påverkar utvecklingen på ett negativt sätt? Måste erkänna att jag tyckte bättre om vinet förra gången – då var det mycket portvin för pengarna!
Även Colonial Estate har jag skrivit om förut. Deras Shirazer har hög status men de två viner jag fastnat för är gjorda på mestadels andra druvor.
2005 The Colonial Estate “John Speke GSM” har en mörk tät men samtidigt klar purpurröd färg. Det doftar stort saftkok av jordgubbar och hallon. Choklad och kakao med kafferost och rökighet. Marsipan med lakrits och violpastill. Efter luft mer animaliska och charkiga aromer med parfym och rosor. Arrak och litchifrukt. Ganska exotisk doft för att sammanfatta det hela.
Smaken är ren med en söt frukt. Lakrits, choklad och nougat. Kryddig och eldig med en tjock viskös frukt – nästan gräddig. Efterhand kommer den friska syran och tanninerna men det tar ett tag. Lite ”Kungen av Danmark” halstabletter!
Vinet görs på 50% Grenache, 30% Shiraz och 20% Mourvedre. Som kuriosa kan nämnas att Parker satte 96 poäng och Jay Miller 94. Även Wine Spectator har bedömt vinet och gett 92 poäng samt IWC (Tanzer) har satt 90 poäng. Ni vet var mina sympatier ligger och därför är det väl ingen överraskning att jag håller med Bob!
Söta röda viner dricks inte ofta i huset men för ett tag sedan skedde undantaget som bekräftar regeln. Sötfruktiga viner konsumeras ofta dock - men inte söta per definition! En Recioto har ju lite begränsat användningsområde men till inte för tuffa ostar och bär/frukt pajer fungera det bra.
Smaken är ren med en söt frukt. Lakrits, choklad och nougat. Kryddig och eldig med en tjock viskös frukt – nästan gräddig. Efterhand kommer den friska syran och tanninerna men det tar ett tag. Lite ”Kungen av Danmark” halstabletter!
Vinet görs på 50% Grenache, 30% Shiraz och 20% Mourvedre. Som kuriosa kan nämnas att Parker satte 96 poäng och Jay Miller 94. Även Wine Spectator har bedömt vinet och gett 92 poäng samt IWC (Tanzer) har satt 90 poäng. Ni vet var mina sympatier ligger och därför är det väl ingen överraskning att jag håller med Bob!
Söta röda viner dricks inte ofta i huset men för ett tag sedan skedde undantaget som bekräftar regeln. Sötfruktiga viner konsumeras ofta dock - men inte söta per definition! En Recioto har ju lite begränsat användningsområde men till inte för tuffa ostar och bär/frukt pajer fungera det bra.
Som jag förstått saken är Cantina Valpolicella Negrar ett kooperativ som även marknadsför sina ”egna” och bästa viner under namnet Domini Veneti. Under den etiketten gör man en Recioto Della Valpolicella Classico som jag mer eller mindre av en tillfällighet köpte för något år sedan.
2003 Domini Veneti “Vigneti Di Moron” är mörkt blålila i färgen. Doften är mycket söt med choklad och russin samt en bärighet av hallon. Kaffe och lustigt nog även en viss stallighet tränger igenom. Självklart även en starkvinskänsla.
Smaken är likaledes söt med russin och blåbär samt hallon och kola med en friskt fruktig eftersmak.
Riktigt bra och gott vin som fyller sin funktion. Kommer på 500ml flaska vilket är perfekt. Höll flera dagar i kylen utan att mattas något överhuvudtaget.
Sist och faktiskt minst (flaskan i alla fall) men sötast – ett riktigt fynd!
Smaken är likaledes söt med russin och blåbär samt hallon och kola med en friskt fruktig eftersmak.
Riktigt bra och gott vin som fyller sin funktion. Kommer på 500ml flaska vilket är perfekt. Höll flera dagar i kylen utan att mattas något överhuvudtaget.
Sist och faktiskt minst (flaskan i alla fall) men sötast – ett riktigt fynd!
Österrikiska söta vitviner brukar vara fynd och dessutom enormt goda. Så även denna lilla godbit. Weingut Velich tror jag har fått beröm för sina Chardonnayviner – även i Sverige. Dock verkar alla ha missat deras söta vin från Burgenland som lanserades i våras.
2004 Seewinkel Beerenauslese är guldgult i färgen. Doften är stor och söt med en bränd karaktär. Botrytisen klart märkbar med mandelmassa och björnklister. Smörkola och chokladkarameller. Även lite gummi, vanilj och rökighet. Aprikoser och honung. Torkad frukt, arrak och pomerans. Även päron typ Päronsplit.
Smaken är finessen med det här vinet. En fantastisk kombination av sötma och friskhet. Det smakar ren frukt och kokos med kola och vanilj samt kryddighet. ”Lemon curd” och äpplen i kanel med honung och en lång fin intensiv eftersmak.
Underbart balanserat och gott vin. Nu är det lätt att förföras av söta viner men detta lyckas samtidigt behålla skärpan tackvare harmonin mellan sött och syrligt. Består av 50% Chardonnay, 25% Sauvignon Blanc och 25% Welschriesling. Kalas gott!
Smaken är finessen med det här vinet. En fantastisk kombination av sötma och friskhet. Det smakar ren frukt och kokos med kola och vanilj samt kryddighet. ”Lemon curd” och äpplen i kanel med honung och en lång fin intensiv eftersmak.
Underbart balanserat och gott vin. Nu är det lätt att förföras av söta viner men detta lyckas samtidigt behålla skärpan tackvare harmonin mellan sött och syrligt. Består av 50% Chardonnay, 25% Sauvignon Blanc och 25% Welschriesling. Kalas gott!
Nu är snart anteckningsboken tömd. Återstår några godbitar från senaste månaderna som jag kommer att återkomma till i sinom tid.
