Ordning eller oreda...

Att årgångar spelar roll är nog självklart för alla vinälskare. Trots att 2007 i Spanien inte är den mest minnesvärda årgången lockade vinet till ett smakprov. Det är inte varje dag som Clos Erasmus degraderade droppar finns tillgängliga.



Fel kan alltid ske men nog är det konstigt när så fundamentala fakta som årgång blir uppåt väggarna. Att 2009 i Spanien är en mycket bra årgång har nog de flesta noterat och att 2007 är något mindre intressant vet också många.

Jag bestämde mig ändå för 2007 Laurel. Trots en svagare årgång lockade vinet till ett smakprov. Ganska snart funderade jag på hur vinet skulle smaka i en lysande årgång som 2009 – inte visste jag då att det var just den årgången jag hade i glaset.

Efter en koll på importörens hemsida stod det klart att det var just 2009 det handlade om och även om etiketten är svårläst stod det klart om ej tydligt 2009 på den samma. Korken visar även den att det är den två år yngre årgången i buteljen. Eftersom jag aldrig provat 2007an så kan jag inte jämföra men 2009an kan jag beskriva som följer:

2009 Clos Erasmus, Priorat "Laurel" har en mörk men klar och blåröd färg med vacker lyster.

Om man funderar på hur volatil syra kan upplevas är detta vinet ett bra exempel. Doften är stor och söt med karaktär av ljus choklad, nagellack, smörkola och vanilj. Örtighet och tobak med mynta och rök samt surkörsbär och något som kan liknas vid minerallitet och vägdamm. Kanske även en dos kokos.

Smaken är ren och frisk med ett bärigt anslag. Körsbärspraliner doppade i choklad, kaffe, svartvinbär och först ganska markerade tanniner. Påtaglig syra, viss beska och en aning råhet i eftersmaken drar ner helhetsintrycket något. Gott men utan den där riktiga wowkänslan.

Att detta handlar om ett ungt vin är uppenbart och kanske är det på tok för tidigt att ge sig på ett definitivt omdöme men några 94-97 poäng som Jay Miller gett hittar jag inte. Däremot 93 poäng kan jag sträcka mig till. Absolut ett korrekt vin från distriktet men det räcker med detta smakprov.

Lustigt att Systembolaget med sina rigorösa kontroller och byråkrati missar en så självklar sak som årgången. Det borde ju finnas mängder med medarbetare som borde upptäcka den felaktiga årgången.

För er som missat den helt fantastiska berättelsen om terapeuten Dag så rekommendera ett snabbt besök på SVT Play innan det är för sent. Förutom den enormt fascinerande berättelsen så är musikvalet i världsklass. Kanske inte en serie för alla men ge den en chans.

Senaste 11 månaderna har varit ganska jobbiga. Förutom en sedan 15 år sjuk fader så blev min mammas demens mycket påtaglig för snart ett år sedan. Att som ensamt barn sköta sina föräldrar är knappast något som främjar vinbloggandet men kanske lugnar det snart ner sig en aning och då hoppas jag kunna återkomma med en mängd härliga och spännande vinrapporter.

En annorlunda vit Spanjor!

Så blev det fredag kväll och till en fisksoppa var det läge att prova en nyinköpt pava vitt. Helt obekanta med varandra är vi inte. Fast 2001an har jag inte provat förut.



Min första bekantskap med Coma Blanca från Mas d’en Gil, Priorat, var under en Spanienprovning i vintras. Då provade vi 2004 Coma Blanca som fått hela 95 poäng av Jay Miller och han jämför till och med den med Beaucastel Blanc Vieilles Vignes. Ja, vad vet jag? Har aldrig provat det vinet. Coma Blanca är gjord på Grenache Blanc och Macabeo. Normalt brukar de blanda 50/50 men en viss variation förekommer. Franska fat ger ju en tydlig smör ton och fetma åt vinet. 2004an var väldigt bra men på gränsen till för mycket. Alla var överens om att vinet behövde mer mognad.

Så, för två månader sedan var det dags för årgång 2000 som Miller antyder i sina recensioner inte är helt i form. Det stämde också. Klart oxiderad ton och uttunnad fadd smak. Inte så värst kul.

Sprang på 2001 Coma Blanca och bestämde mig för att chansa. Denna årgången är ej bedömd men eftersom det är ett generellt bra år så kändes det ganska säkert att göra ett försök.



Gul, nästan guldfärgad. Först samma oxiderade doft som årgång 2000 men här finns trots allt lite frukt kvar. Nötter och fluor som en sherry men det kommer en mer äpplig fruktighet efter ett tag. Blommor och vanilj utvecklad fatig doft med kaffe och lakritskola. Inte helt oangenämt efter mycket luftning.

Smaken är fräschare. En ren frukt med drag av päron och smörkola. Ganska fet textur och ett eldigt avslut. Kaffe, mogen söt frukt och en lite metallisk karaktär dröjer sig kvar – mineraler?

Helhetsintrycket är bättre än årgång 2000 men sämre än 2004an. Klarar det här vinet verkligen mognad eller är det så här karaktären ska vara? Vet inte men helhetskänslan är att det doftar och smakar som en förtidigt mogen vit Bourgogne med lite Norra Rhône inblandat. Det betyder den där ”träiga” känslan Marsanne/Roussanne kan ge.

Det här vinet passar nog dem bäst som premierar mogna toner och udda karaktär än dem som gillar tydliga fruktiga generösa viner. Kul i alla fall!

En blindprovning!

Vi är ett gäng vinentusiaster som regelbundet träffas och provar vin. Reglerna är enkla. Alla tar med ett vin som är druv- eller/och ursprungstypiskt. Prisklass ca: 200 kr (i praktiken brukar det bli mellan 150-300 kr). Vinerna provas blint (förutom det egna vinet) och analyseras sedan gemensamt under ledning av den vars vin vi diskuterar. Låter enkelt men är jättesvårt – men hur kul som helst. Två gånger om året dubblar vi den ekonomiska insatsen till viner mellan 500-700 kr. Kvalitén blir inte alltid bättre men vinerna mer klassiska.

I onsdagskväll var det dags igen. Nedan följer en kort summering av mina tankar, omdöme samt rätt svar och vinerna. Håll till godo!

Starter
Mousserande uppenbart men inte så elegant. Lite kraftig och ”kantig” smak. Alltid trevligt med bubbel men varifrån den här kommer har jag ingen aning om.
Svar: Clairette de Die.
Tydligen ett mousserande vin gjort på traditionellt sätt i Rhône. Tror aldrig jag hört talas om detta förut. Kommer inte ihåg producenten.

Vitt 1

Ljus, halmgul färg. Lite parfymerad doft med tydlig mineralitet. Frisk syrlig mineralig smak med honungssötma i eftersmaken. Första tanken ung tysk Riesling på grund av mineralerna och den söta känslan i smaken. Nästa tanke Chablis men nej, för söt. En tanke på Sauvignon Blanc men nej, inte med den fetman och söta känslan. Jag avstår gissning helt. Känner mig villrådig.
Svar: 2005 Sancerre, Pascal Jolivet.
Flera provare gissade på SB från Nya Zeeland.

Vitt 2

Gyllengul färg, Stor utvecklad doft. Pomerans och apelsinskal. Aningen rökig med kaffe och halm. Svampspad och choklad (måste vara Pinot Gris). Smaken är nästan chockerande söt efter förra vinet. Tjock frukt och låg syra. Pomerans och honung. Choklad och banan. Måste vara Alsace och Pinot Gris. En producent som gör viner i sötare stil uppenbart. Kanske Weinbach eller Zind-Humbrecht?
Svar: 2003 Gewürztraminer Furstentum Cuvée Laurence, Domaine Weinbach.
Med facit i hand ganska nöjd. Ingen gissade på Gewürztraminer. Ett av kvällens godaste viner.

Rött1

Svagt tegelröd. Stor doft och utvecklad – mogen. Tjära och rök, lite murrig ton. Sötlakrits och rotfrukter. Kryddig och animalisk. En aning salubrin och kemisk ton känns flyktigt (känns som Rhône eller något udda från nyavärlden). Lakrits, violpastill lite nötter och choklad. Rå frukt med intensiv eftersmak. En lite söt bärig ton efter hand. Borde vara Rhône men med den söta chokladsmaken och kryddorna i doften är det nog södra. Känner inte jättetypiska Syrah toner.
Svar: 2000 Hermitage, Guigal.
Typiskt, borde ha gissat på Syrah men den var så söt i smaken att Grenachespåret tog överhand. Några provare tvärsäkra på Norra Rhône direkt. Måste erkänna att jag brukar vara skeptisk till Guigal’s standardviner och tycker ofta de får oförtjänt positiv kritik. Detta var inte ett sådant fall. Jag tycker det var kvällens godaste och bästa vin. Kul.

Rött 2
Mitt eget vin så här vet jag var det är i glaset. Lite lilaröd färg. Ganska stor doft med rostat kaffe, violpastill, lakrits och örtighet. Lite stallig och mineralig. Kall stålighet men ändå solvarm frukt, låter konstigt men så känns det. Rund ren frukt, lakrits, gummi och viol. Påtagliga tanniner och okej längd på eftersmaken. Trots allt lite klen frukt med drag av främst körsbär.
Svar: 2005 Chateau Martet ”Reserve du Famille” (från Sainte-Foy-Bordeaux).
Ett klart annorlunda Bordeauxvin på 100% Merlot. Inte helt lätt för övriga provare. Flera inne på traditionella Bordeaux druvor som Cabernet Sauvignon, Merlot och Malbec. Även Tannat dök upp som ett alternativ. Många i nyavärlden och någon gissning på Shiraz. En provare gissade omedelbart på Merlot, bra gjort! Jag har provat detta vin förut och gillade det bättre då även om många tyckte det var ett bra vin även denna kväll.

Rött 3

Får direkt en känsla av Spanien. Mörkröd tät färg. Ganska utvecklad sötfruktig doft med tydliga inslag av vanilj, choklad och nötter. Kaffe och örtig lite syltig frukt som nästan drar år Zinfandel hållet. Känns nästan kemisk och en aning salubrin doftar igenom. Smaken har i princip samma aromer som doften. Lakrits är dock klart kännbart i smaken och en intensiv eldig lång eftersmak med beska och lite vass syra. Väldigt robust intryck. Jag gissar på Spanien och Priorat. Har testat en hel del Prioratvin senaste tiden och likheten med detta vin är slående. Alternativet skulle kunna vara en mogen lite kraftigare Zinfandelblend typ Ridge’s viner.
Svar: 2000 Priorat, Primitiu de Bellmunt.
Äntligen, där satt den!

Rött 4

Ännu mer utvecklad karaktär än det förra vinet. Ganska stor mogen doft med inslag av källare, svamp, skog och höstlöv. En viss dammighet som inte känns helt korrekt (försvinner efter en stund). Efterhand en mer fruktdominerad doft med ett sött inslag som känns väldigt bra. Elegant. Smaken är stram med kännbara tanniner. Mogen utvecklad – torkad frukt. Lakrits och viol i mängder. Kan det vara Bordeaux? Om inte kan det vara ett vin från Piemonte som varken är ungt eller gammalt? Svårt att få grepp om det här vinet. Ungt och stramt samtidigt som det känns utvecklat och moget!
Svar: 2000 ”Bela Rex” Weingut Gesellmann, Burgenland, Österrike!
Kvällens stora överraskning. En blend på Cabernet Sauvignon och Merlot. Att man kunde göra så här bra vin i Österrike på CS och Merlot! Har provat Pinot Noir från Österrike som varit väldigt bra men det här var en stor överraskning. Måste erkänna att jag är lite imponerad. De flesta provarna gissade på Bordeaux eller blend från något annat europeiskt land. Ingen som var utanför Europa vad jag kommer ihåg. Klart gott vin under provningen. Möjligtvis försämrades intrycket till den efterföljande maten.

Rött 5

Här är det yngre drag igen. Mörkröd djup färg med inslag av en blålila kant. Ganska stor rökig, charkig doft med tjära och en viss dammighet. Choklad, nötter, mineraler och parfymerad ton. Russin och varm frukt. Vet faktiskt inte vad jag ska tro. Cabernet Sauvignon från Sydafrika? Tycker den är lite rå och ”skitig” i doften. Smaken är ren med violer, syrliga körsbär, vingummin och en lite råhet med intensiva drag av lakrits i eftersmaken. Jag gillar inte riktigt det här vinet. Har svårt att hitta en bra gissning. Det ända som känns naturligt för mig är CS från Sydafrika. Får sedan plötsligt för mig att det kan vara en ”dålig” Amarone eller något annat från Vallpolicella?
Svar: 2004 Yountville Cabernet Sauvignon (plus en massa andra druvor), Charles Krug, Nappa Valley, Kalifornien.
Ja, det kunde man ju ha gissat på med facit i hand. Flera provare tyckte det fanns mentol i doft och smak i detta vin och det lär ju vara typiskt för CS från USA. Jag har alldeles för lite erfarenhet av just CS från Kalifornien. Måste köpa oftare. Om förra vinet försämrades till maten så var det tvärtom med detta. Blev trevligare under kvällen och var riktigt gott till middagen. En kul notis är att detta tydligen är en av Mondavi (Peter) brödernas egendom och den som familjen ursprungligen drev innan Robert drog vidare i karriären.

Sött vitt
Nu blev allt lite tokigt eftersom vi åt mat och drack upp det röda innan vi kastade oss över det sista vinet. Koncentrationen var inte på topp och smaklökarna lite trötta. Hursomhelst lyckades jag notera följande: Stor söt doft med karameller, kola vanilj och botrytis. Smaken innehåller choklad, nötter vanilj och en känsla av apelsinmarmelad. Mycket friskt och gott. Detta vin påminner klockrent om ett vin jag just nu gillar skarpt och kommer att återkomma till på denna sida. Jag gissar på Österrike och ett stort inslag av Chardonnay. Dels känns det naturligt med tanke på friskheten men samtidigt den tydliga sötman. Dels är det samma par som hade med den röda Österrikaren och helt ologisk är man inte i tanken trots mängden vin!
Svar: 1997 Chardonnay Trockenbeerenauslese, Helmut Lang, Burgenland, Neusiedlersee Österrike.
Jag visste väl det!

Detta är alltid ett lika kul och trevligt forum för vinprovning. Svårt naturligtvis men oerhört lärorikt och trevliga vinupplevelser. Kan varmt rekommendera upplägget!