När jag dessutom nu inte heller kunde prova Bordeaux 2005 med Niklas så får man trösta sig med något annat. En riktig favorit och klassiker bland svensk vinelit och journalistkår. Alltid lika uppskriven och sällan ifrågasatt - Château Giscours!
Ibland hörs resonemang i stil med att poängbedömningar för Bordeauxvin ska alltid ses som lite hårdare än viner från andra regioner och länder. Som om 90 poäng från Bordeaux skulle vara mer värt än 90 poäng från Spanien, Australien eller Södra Rhône. Till och med jag har gått på det emellanåt och undrat om det inte ligger något i det. Fast sista tiden har jag nog åter konstaterat att det inte är så utan mer etikettdrickarnas sätt att försvara sig.
2000 Château Giscours, Margaux, har en mörk och aningen tegelröd färg.
Doften är först stor med fat och rostat kaffe i massor. I nästa sniff är det mer köttiga aromer med en kryddighet som känns angenäm. Lite mognad i form av tappenade - svarta oliver. Animaliska och söta mogna toner med choklad som tilltar under kvällen och mot slutet tydliga aromer av våt tobak. Mycket typisk, klassisk och behaglig doft. Kanske lite grön paprika mot slutet som stör. Vegetativ är fel ord men pikanta gröna och örtiga drag. Cabernet Franc? Klassisk stallighet och rökighet i sista sniffen.
Smaken är ren med lite syrliga körsbärsdrag och ett inslag av svarta vinbär. Harmoniska och mogna tanniner. En aning metallisk och bläckig smak som sen ger lite bitter choklad. Kaffe och violpastill med en behaglig fet struktur som tilltar ju längre vinet är i kontakt med luft. Vinner klart på luftning. Lakrits som också tilltar mot slutet. Gott med mycket typisitet och hederlighet. Klart gräddiga svartvinbärsinslag som slutkläm.
Ett klassiskt och prydligt Bordeauxvin som känns bra att både dricka till maten och njuta länge av efter avslutat måltid. Omtumlande och häftigt är det inte. Klart drickbart nu men klarar naturligtvis många år till i källaren. Bättre kanske det inte blir men kanske intressantare? För mig ett vin i 92/93 poängnivån. Parker avslutade sitt tredje och sista omdöme på 92 poäng i april 2003. Dessförinnan hade han från fat bedömt vinet till 89-91 första gången och 91-93andra gången.
Doften är först stor med fat och rostat kaffe i massor. I nästa sniff är det mer köttiga aromer med en kryddighet som känns angenäm. Lite mognad i form av tappenade - svarta oliver. Animaliska och söta mogna toner med choklad som tilltar under kvällen och mot slutet tydliga aromer av våt tobak. Mycket typisk, klassisk och behaglig doft. Kanske lite grön paprika mot slutet som stör. Vegetativ är fel ord men pikanta gröna och örtiga drag. Cabernet Franc? Klassisk stallighet och rökighet i sista sniffen.
Smaken är ren med lite syrliga körsbärsdrag och ett inslag av svarta vinbär. Harmoniska och mogna tanniner. En aning metallisk och bläckig smak som sen ger lite bitter choklad. Kaffe och violpastill med en behaglig fet struktur som tilltar ju längre vinet är i kontakt med luft. Vinner klart på luftning. Lakrits som också tilltar mot slutet. Gott med mycket typisitet och hederlighet. Klart gräddiga svartvinbärsinslag som slutkläm.
Ett klassiskt och prydligt Bordeauxvin som känns bra att både dricka till maten och njuta länge av efter avslutat måltid. Omtumlande och häftigt är det inte. Klart drickbart nu men klarar naturligtvis många år till i källaren. Bättre kanske det inte blir men kanske intressantare? För mig ett vin i 92/93 poängnivån. Parker avslutade sitt tredje och sista omdöme på 92 poäng i april 2003. Dessförinnan hade han från fat bedömt vinet till 89-91 första gången och 91-93andra gången.
2003 Château Giscours, Margaux, har en mörk röd färg. Tätare än årgång 2000.
Doften är ännu större än det äldre vinet och mer direkt och först påfluget. Massor av svart frukt, fat, stall, gödsel och animaliskhet – som en Syrah. Lakrits och mörka bläckiga toner med cederträ och mogen ost. Blåbärsfruktig med en köttig och fet arom som från kokos. Gummi och smörkola med kryddighet som kanel och kardemumma. Efter lång luftning lugnar doften ner sig men jag föredrar klart denna framför årgång 2000. Inte riktigt nya världen men farligt nära. En Shiraz från Mitolo ligger inte långt bort tankemässigt. Härligt. Rökig och klart fatdominerad doft som slutintryck.
Smaken är först förvånansvärt syrlig och fruktklen. Som om man blir blåst på konfekten. Klart oharmoniska och lite gröna tanniner som stör mig kopiöst. Smaken känns stram och ogin med en rå lingonsyrlighet och gräsighet. Örtig och kärning med klart vegetativa inslag. Dessutom fatbeska som inte alls känns bra. Inget kul. Jag är ganska konfunderad och besviken. Men se – plötsligt händer det. Efter flera timmar börjar det här smaka bättre och bättre med mer smörkola, svartvinbärsfrukt, kaffe, mörk choklad, vanilj och mer fruktsöta toner. Lakrits och violpastill med ganska tuffa men goda tanniner. Mycket märkligt. Vinner ännu mer än föregående vin på luftning. Dessutom är det tydligt att ju högre temperaturen blir i glaset desto godare smakar vinet. Tvärtemot mina idéer om hur det ska vara. Sedan kommer åter den lite torra och oharmoniska känslan tillbaks. Dessutom med gröna och vegetativa inslag.
Helhetsintrycket blir lite svajigt. Ett vin som uppför sig så här känns inte pålitligt. Kanske helt fel tidpunkt eller felhanterat av mig? Skulle kanske ha luftat det mycket tidigare? Är det den atypiska årgången? Jag vet inte men konstigt känns det. Klart annorlunda upplevelse och inte så klassiskt typiskt Bordeaux som det äldre vinet. Tveksamt om man hade gissat rätt på ursprunget i en blindprovning. Känns faktiskt lite som ett vin från Sydafrika – utan avlopps karaktär. Sätta ett betyg blir svårt. Först är jag kring 90 poäng och sedan uppe på 92 men får nog återgå till de ursprungliga 90 poängen. Fast om tio år kanske det här är hur gott som helst, eller så smakar det förfärligt? Jag avvaktar definitivt vidare smakprov. Det är den mycket goda doften som håller uppe betyget. Inte smaken. Parker slutade på 90 poäng även han i april 2006. Dessförinnan hade han satt 91-94 två gånger från fat. Något har uppenbarligen stört honom också.
Hade jag fått välja hade jag kombinerat doften från 2003an med smaken från 2000an – då hade det blivit ett kalasvin. Nu blir det två ganska okej och ordinära viner. Inte spännande och häftiga. Man kan fundera kring ett betyg om 90 respektive 92/93 om det bara blir ett ordinärt vin? Självklart inte. Om man stirrar sig blind på The Wine Advocates typiskt amerikanska sätt att utrycka sig så är ju allt över 89 poäng ”An outstanding wine of exceptional complexity and character. In short, these are terrific wines.” Så även dessa två.
Problemet är ju bara att över 95 poäng lyder formuleringen: ”An extraordinary wine of profound and complex character displaying all the attributes expected of a classic wine of its variety. Wines of this caliber are worth a special effort to find, purchase, and consume”
Det är skillnad på skit och pannkaka!
Det finns så mycket bra vin i den förra kategorin från Australien, Södra Rhône och Spanien för 1/3 av priset och då är valet enkelt för mig. Om man sedan är beredd att betala ”Bordeauxpriser” för vin från områdena ovan så är man i ”extraordinary wine” klassen. Det gör valet ännu enklare.
Doften är ännu större än det äldre vinet och mer direkt och först påfluget. Massor av svart frukt, fat, stall, gödsel och animaliskhet – som en Syrah. Lakrits och mörka bläckiga toner med cederträ och mogen ost. Blåbärsfruktig med en köttig och fet arom som från kokos. Gummi och smörkola med kryddighet som kanel och kardemumma. Efter lång luftning lugnar doften ner sig men jag föredrar klart denna framför årgång 2000. Inte riktigt nya världen men farligt nära. En Shiraz från Mitolo ligger inte långt bort tankemässigt. Härligt. Rökig och klart fatdominerad doft som slutintryck.
Smaken är först förvånansvärt syrlig och fruktklen. Som om man blir blåst på konfekten. Klart oharmoniska och lite gröna tanniner som stör mig kopiöst. Smaken känns stram och ogin med en rå lingonsyrlighet och gräsighet. Örtig och kärning med klart vegetativa inslag. Dessutom fatbeska som inte alls känns bra. Inget kul. Jag är ganska konfunderad och besviken. Men se – plötsligt händer det. Efter flera timmar börjar det här smaka bättre och bättre med mer smörkola, svartvinbärsfrukt, kaffe, mörk choklad, vanilj och mer fruktsöta toner. Lakrits och violpastill med ganska tuffa men goda tanniner. Mycket märkligt. Vinner ännu mer än föregående vin på luftning. Dessutom är det tydligt att ju högre temperaturen blir i glaset desto godare smakar vinet. Tvärtemot mina idéer om hur det ska vara. Sedan kommer åter den lite torra och oharmoniska känslan tillbaks. Dessutom med gröna och vegetativa inslag.
Helhetsintrycket blir lite svajigt. Ett vin som uppför sig så här känns inte pålitligt. Kanske helt fel tidpunkt eller felhanterat av mig? Skulle kanske ha luftat det mycket tidigare? Är det den atypiska årgången? Jag vet inte men konstigt känns det. Klart annorlunda upplevelse och inte så klassiskt typiskt Bordeaux som det äldre vinet. Tveksamt om man hade gissat rätt på ursprunget i en blindprovning. Känns faktiskt lite som ett vin från Sydafrika – utan avlopps karaktär. Sätta ett betyg blir svårt. Först är jag kring 90 poäng och sedan uppe på 92 men får nog återgå till de ursprungliga 90 poängen. Fast om tio år kanske det här är hur gott som helst, eller så smakar det förfärligt? Jag avvaktar definitivt vidare smakprov. Det är den mycket goda doften som håller uppe betyget. Inte smaken. Parker slutade på 90 poäng även han i april 2006. Dessförinnan hade han satt 91-94 två gånger från fat. Något har uppenbarligen stört honom också.
Hade jag fått välja hade jag kombinerat doften från 2003an med smaken från 2000an – då hade det blivit ett kalasvin. Nu blir det två ganska okej och ordinära viner. Inte spännande och häftiga. Man kan fundera kring ett betyg om 90 respektive 92/93 om det bara blir ett ordinärt vin? Självklart inte. Om man stirrar sig blind på The Wine Advocates typiskt amerikanska sätt att utrycka sig så är ju allt över 89 poäng ”An outstanding wine of exceptional complexity and character. In short, these are terrific wines.” Så även dessa två.
Problemet är ju bara att över 95 poäng lyder formuleringen: ”An extraordinary wine of profound and complex character displaying all the attributes expected of a classic wine of its variety. Wines of this caliber are worth a special effort to find, purchase, and consume”
Det är skillnad på skit och pannkaka!
Det finns så mycket bra vin i den förra kategorin från Australien, Södra Rhône och Spanien för 1/3 av priset och då är valet enkelt för mig. Om man sedan är beredd att betala ”Bordeauxpriser” för vin från områdena ovan så är man i ”extraordinary wine” klassen. Det gör valet ännu enklare.
