Vänskapsband!

Som ett yrväder kommer hon invirvlandes och kindpussarna haglar på klassiskt franskt maner. Nu är det inte jag som står i centrum för Dominique Grangeons glädjeyttringar och uppmärksamhet utan ett Brittiskt par i övre medelåldern. De är sedan några år vänner och har etablerat ett något tätare förhållande än det normala som brukar gälla mellan köpare och säljare. Anledningen till Dominiques sena (och påtagliga) ankomst förklarar hon med en lunch i Orange som dragit ut på tiden och dessutom med alldeles för mycket rosévin. Som sällskap har hon haft Laurence Feraud från Domaine du Pegau och Karine Diffonty från Cuvée du Vatican.

Just detta gör mig först lite förundrad. Jag som trodde att alla i regionen var bittra konkurrenter och sysslade med intriger och falskspel. Det visar sig snarast vara tvärtom. Det råder en familjär stämning mellan producenterna och dessutom upplever jag att det förekommer vänskapsband mellan många av dem. Egentligen är det kanske inte så konstigt. Många har säkert följts åt i skolan, umgåtts via föreningsliv och lärt känna varandra genom den äldre generationen. Området är egentligen inte så stort och samhällena är inte större än att grannar har kontakt med varandra. Är man dessutom vinbonde så blir kanske gemenskapen ännu påtagligare. Faktum är att det känns ganska befriande och som besökare känner man sig välkommen i gemenskapen.



Vid min ankomst till Domaine de Cristia är jag lite försenad och anländer stressad med andan i halsen. Det hade jag inte behövt för Dominique är som ni förstått inte där. Istället möts jag av ett Brittiskt par som visar sig ha sommarhus i Bourgogne men besöker Chateauneuf du Pape regelbundet under sina vistelser i Frankrike. Medan vi väntar på Dominique serveras vi kaffe av mamma Grangeon. Det Brittiska paret och jag hinner bekanta oss med varandra. Han heter David och är som de flesta Britter både artig och belevad samt utrustad med talets gåva. Hans hustru minns jag tyvärr inte namnet på men det visar sig att hon inte gillar vin och deltar därför inte heller i provningen utan passar på att utföra lite andra ärenden. David däremot är en riktig vinälskare och samlare. Han investerar i vin från främst Bordeaux men även Bourgogne fast dricker helst vin från Chateauneuf du Pape. Kul tycker jag. Han berättar att han besökt området regelbundet under många år och hyser en speciell kärlek till söderns viner. Däremot investerar han aldrig i dem. De ska drickas anser han. Han berättar också att han lärt känna Dominique redan med årgång 2000 och att han sedan regelbundit besökt egendomen men även träffat Dominique i England under hennes resor dit. Att de har utvecklat vänskapsband kommer att bli uppenbart.

En som också besökte egendomen tidigt i deras karriär var Robert Parker. Dominique berättar att de en dag fick besök av Bob som hört ryktet om deras start med buteljering under egen etikett och han ville därför veta mer. Hon kan inte dölja sin tacksamhet för att han uppmärksammade dem tidigt och att det hjälpt dem mycket med hans beröm av framförallt premiären med "Cuvée Renaissance" i årgång 2000. Hon berättar att det är enormt svårt att sälja sina produkter på den inhemska marknaden som nyetablerad producent. Endast 10% av volymen säljs idag i Frankrike, resten går på export. Hon menar att den genomsnittlige franske vinkonsumenten misstror allt som är nytt och håller sig till de etablerade och redan kända egendomarna. Hon säger också att inte bara de själva utan hela regionen har mycket att tacka Robert Parker för. Om just Domaine de Cristia, skrev Parker nyligen följande:

“As I have indicated over the last few years, this is one of the superb newer producers in Chateauneuf du Pape.”

Idag drivs Domaine de Cristia av tredje generationen Grangeon. Det var 1942 som farfadern Etienne grundlade egendomen och hans son Alain tog sedan vid men även han fortsatte att sälja på bulk till négocianter. Ungefär 10% av volymen lär de ha behållit för eget bruk och försäljning till lokala bybor. På tur att ta över stod Baptiste som beslöt sig för att börja buteljera hela skörden under eget namn med årgång 1999. Ytterligare ett exempel på en företeelse vi sett förut. Enligt Dominique misslyckades dock det mesta med premiärbuteljeringen och mycket av det som nådde marknaden fick återkallas. Korkarna läckte. Nytt försök med årgång 2000 och speciellt då "Cuvée Renaissance" blev en succé. Denna kunde man dock inte lansera 2001 på grund av att brodern inte kunde hitta dokumentationen över cuvéens tillkomst och sammansättning.

Dominique berättar att man hade en tjej som utförde sin praktik på egendomen och Baptiste tyckte så bra om henne att de blev ett par. Tydligen slocknade glöden och de bröt upp och när så årgång 2001 skulle blandas insåg man vem som hade koll på receptet! Pappa Alain fick medla och därför kunde man återigen lansera cuvéen men först i årgång 2003. Så kan livet för en vinproducent också te sig.

Egendomen är belägen inne i Courthezon och markerna är spridda i den östra delen av AOC Chateauneuf du Pape. Man har totalt 21,5 ha mark som fördelar sig på 13 ha i Chateauneuf du Pape (varav 1 ha är planterade med gröna druvor). Resten är spridda mellan AOC Côtes du Rhône, Côtes du Rhône Villages och Vin de Pays. En del av marken ligger i ett lieu-dit med just namnet Cristia som i sin tur ligger granne med Rayas. Vinstilen anses tillhöra det man kallar halvmodern men om jag skulle ge mig på en klassificering tycker jag stilen är väldigt modern. De röda druvorna avstjälkas och i vissa år utför man samma typ av uppvärmning av druvmusten som Chateau de Beaucastel tillämpar. Detta för ökad extraktion. Sedan årgång 2008 är man certifierade av ECOCERT som Agriculture Biologique.

Man gör en herrans massa olika viner och dessutom har man en serie som baseras på uppköpta druvor. Nedan följer en sammanställning över de olika cuvéer från Chateauneuf du Pape som saluförs:

Chateauneuf du Pape Blanc ca: 5000 flaskor per år. Åldern på stockarna är mellan 20 och 50 år, blandningen utgörs av 30% Grenache Blanc, 30% Clairette, 30% Roussanne och 10% Bourboulenc. Vilar i 8 månader på ståltank förutom 10% som får ligga på nya barriques.

Chateauneuf du Pape Blanc "Vieilles Vignes" ca: 1200 flaskor per år från 50-70 år gamla stockar varav alla är Grenache Blanc. Vinet lagras i 8 månader på nya barriques.

Chateauneuf du Pape som kommer från ca: 9 ha och produktionen utgör årligen ungefär 36 000 flaskor. Druvsammansättningen är 80% Grenache, 15% Syrah och 5% Mourvedre. Genomsnittsåldern på stockarna är 50 år. Grenache lagras i cementtankar medan Syrah och Mourvedre lagras i 2-3 år gamla barriques.

Chateauneuf du Pape "Cuvée Vieilles Vignes" gjordes första gången 2004 och har sedan lanserats alla efterföljande årgångar. Dock lär det inte släppas någon årgång 2008. Kommer från 1 ha med sandjord och utgörs av 100% Grenache. Åldern på dessa stockar är 70-80 år. Det görs ca: 3000 flaskor årligen och vinet lagras på 2-3 år gamla barriques.

Chateauneuf du Pape "Cuvée Renaissance" gjordes med start årgång 2000 och har därefter lanserats 2003, 2004, 2005 samt 2007. Inte heller denna cuvée lär lanseras i årgång 2008. Görs från 1,5 ha med 60% Grenache (50-100-åriga stockar), 30% Mourvedre och 10% Syrah. Årligen görs det ca: 6000 buteljer. Vinet lagras på barriques varav 25% är nya och resterande 2-3 år gamla.

I jämförelse med mitt besök hos Le Clos du Caillou kunde skillnaden inte vara större. Klanderfri engelska och en riktigt engagerad provningsledare. Dominique sprudlar av energi och glädje när hon berättar om egendomen och vinerna. Att jag sedan har turen att pricka in mitt besök samtidigt som det trevliga paret från England gör inte saken sämre.

Så till de aktuella vinerna:

2008 Domaine de Cristia, Vin de Pays des Portes de la Méditerranée "Grenache" har en ljus purpurröd färg. Doften är örtig med ljus röd frukt och en antydan till garrigue. Ingen märkvärdig eller stor doft att tala om.

Smaken är rund, örtig, fruktig med en aning kryddighet och smörkola. En antydan till grönhet även i smaken.

Nja, det här var knappast imponerande. Korrekt och helt okej som vin betraktat men någon stor upplevelse är det inte. Det känns generöst med 85 poäng men vinet är ju klart drickbart och i en stil som är trogen sitt ursprung. Ej bedömt av Parker. Vinet kostar € 5,40 vilket kanske inte direkt är prisvärt men inte heller avskräckande dyrt. Fast många viner för billiga pengar bjöd på betydligt större upplevelser. 100% Grenache under egna etiketten från Vin de Pays des Portes de la Méditerranée.

2008 Domaine de Cristia, Côtes du Rhône har en ljus purpurröd färg. Doften är örtig med inslag av läder, tuttifrutti och annat sött godis. Vanilj och allmänt sötfruktigt. Kanske något större i doften än det föregående vinet.

Smaken är rund, söt och fruktig med jordgubbar, lakrits och en pigg syrlighet. Nästan lite bubbelgum och drag av macération carbonique.

Inte heller detta imponerar så speciellt men betyget blir något högre, 87 poäng. Ännu ej bedömt av Parker. Jag kan återigen känna att alternativen i detta segment är betydligt attraktivare från många andra producenter. Kan sträcka mig till att vinet är korrekt och helt okej att dricka men det bjuder inte på någon komplexitet eller spänning att tala om. Vinet görs av 100% Grenache och även detta buteljeras under egna etiketten. Priset är € 6,90.

2006 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape har en ljus purpurröd färg. En större doft kommer nu ur glaset. Kryddigt med backelit, örter och viol. Kafferost och kanel.

Smaken är robust med tydliga tanniner och stramhet. Lakrits, med rå körsbärsfrukt och lite saffran. Lite egen i sin karaktär.

Inte heller detta var så värst imponerande eller omvälvande. Dock ökar kvalitén något och vinet bjuder på större doft och mer smak fast också lite mindre charm. Det blir 89 poäng vilket är lite generösare än Robert Parker som nöjde sig med endast 87 poäng. Snålt men detta är inget direkt insmickrande vin och jag kan förstå hans lite reserverade hållning. Jag tycker även att prislappen på hela € 23.- är helt i det blå och motsvarar inte alls den upplevelse vinet levererar.

2006 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" har en purpurröd färg. Doften är söt med kryddighet och lakrits med inslag av fatvanilj. Nästan syltig med kokos och mentol samt rostat kaffe. Choklad och karaktär av nya världen. Frisk och fräsch med en parfymerad slutknorr.

Smaken är sötfruktig med jordgubbar, lakrits och bärighet. Violpastill, finmalda tanniner och smörkola i den något eldiga eftersmaken. Lite lustigt så är smaken både stram och lite tuff med en viss torrhet, trots den annars söta framtoningen.

Kvalitetsstegringen är nu påtaglig. Det händer mycket mer i både doft och smak. Framtoningen är trots att det är ett stort vin, mera elegant och feminint än man skulle kunna tro. Det här är ett läckert vin som är ganska tillgängligt redan nu. Insmickrande i sin stil men med rejäl lagringspotential. När 2007an senare dök upp blev dock årgångsskillnaderna uppenbara. Jag sätter 95 poäng vilket är högre än Parkers 93 poäng. Återigen känns de lite låga. Jag inbillar mig att 2006orna utvecklats bättre än vad han trott. Rabatten på priset antyder ändå att man haft något svårt att sälja detta vin. Priset är € 40.- vilket är ganska mycket lägre än för det ett år yngre vinet.

2007 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape ljus purpurröd färg. Doften är stor och örtig med kryddor som kanel och lavendel. Lakrits och gummi.

Smaken är rund och mjuk med ett bärigt intryck. Lakrits, kryddor och körsbär. En aning gummi och eldighet i eftersmaken. Tanniner fast elegant och tillgängligt. Ett gott vin.

Absolut bättre än 2006an. Större och rikare i allt. Ett bra vin med framtiden för sig. Det blir faktiskt 93 poäng och det är något mer än Parkers 90-92 från ett fatprov. Spännande att se vad alla dessa bedömningar gjorda från fatprov kommer att ta vägen. Priset känns lite mer motiverat för denna årgång men det är ändå onödigt högt jämfört med många andra egendomar. Vinet kostar € 24.- på plats.

2007 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" har en mörkt purpurröd färg. Det doftar kryddor och massor med nymalet kaffe. Choklad, kola, fikonkompott och kokosfett. Massor av mörk frukt med en aning bränd karaktär. Violer, torkad frukt och julkakor av ingefära och kanel. Animalsikt och närmast djuriskt mot slutet. Här finns det potential.

Smaken är söt med jordgubbar, kola och lakrits. Tanniner, eldighet och en stor samt lång och intensiv eftersmak som nästan är tuff. Fikon, gummi och Portvin. Mineralighet som en gjutjärnsgryta. Snackar vi utryck som “packat och fullt av framtidspotential” så är det här vinet ett lysande exempel på detta.

Min nyfunne Brittiske vän ler och säger att han förstår varför “you know who I mean” gillar det här. Han tänker givetvis på Bob. Han har från fatprov bedömt vinet till 95-98 poäng med tillägget: “This is prodigious stuff that should age into a monumental bottle of Chateauneuf du Pape in 7-10 years.” Jag håller med om texten men inte riktigt betyget. För mig blir detta lite svårbedömt. Det är ett kraftpaket utan dess like men det är samtidigt lite oförlöst och hårt. Jag kan inte helt förlika mig med vinet under provningen men senare ska jag få chansen att prova vinet i ensamhet och då övertygar det mer. Jag får totalt sett ett mycket stort spann under de dagar jag följer vinet. Jag varierar mellan 94 till 97 poäng men jämkar så småningom till 95/96 poäng och inbillar mig att det kommer att kännas försiktigt när vinet fått lite mognad. Lite för mycket av allt just nu och därmed något svårbedömt. Kostar hela € 52.- och är firmans dyraste vin. Värt så mycket pengar kan kanske aldrig vin vara men i förhållande till övriga marknaden så får det anses helt okej. Det görs ju faktiskt endast 3000 flaskor av vinet per år. Wine Spectator 96 poäng.

2007 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Renaissance" har en mörkröd och intensiv färg. Doften är stor med kryddighet och medicinalkaraktär. Nästan som gasbinda. Backelit och animalsikt med julkryddighet, choklad och kokos samt fikon och malört. Oerhört förföriskt i doften men också svalt och läckert i den varma stilen. Doften är för mig större och elegantare i det här vinet jämfört med det förra.

Smaken är ren och frisk med en intensiv samt koncentrerad eftersmak. Choklad, kola, lakrits och påtagliga, nästan tuffa, tanniner. Fikon och syltade körsbär med en härlig rondör. Mycket gott!

Det här vinet tilltalar mig direkt och jag faller för det. Jag känner att jag på något odefinierbart vis gillar detta bäst. Jag är också tryggast med betyget för det här vinet och sätter ganska direkt 95/96 poäng som inte ändras över de dagar jag sedan följer vinets utveckling. Robert Parker nöjde sig med betyget 93-96 poäng från fat och tillade “This should be one of the more remarkable wines from the vintage and capable of lasting two decades or more.” Vinet är något billigare än det förra och kostar € 48,- på plats. Så görs det ju också dubbelt så många buteljer per år. Wine Spectator 95 poäng.

2007 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes Blanc" har en ljusgul färg. Doften är stor och fet med ett vaxigt intryck. Apelsinskal och citrusfrukt. Ganska liten men fin doft.

Smaken är eldig, kryddig med fatinslag och varma toner. Ändå friskt. Apelsin, melon och citrus.

Det här smakprovet kommer lite olämpligt. Jag ber om att få prova vinet och Dominique plockar fram en redan öppnad flaska. Hon är först lite tveksam efter att ha doftat och smakat på vinet men beslutar sig för att låta mig få prova. Efter allt rött och de sista lite tuffare vinerna så kommer inte detta helt till sin rätt. Jag tycker att det känns lite orent och faktiskt även ointressant. Kanske är det jag, kanske är det en dålig flaska eller så är vinet så här. Jag landar på 89 poäng vilket för en gångs skull är lägre än Parker som ger 90 poäng. Vinet kostar € 38.- på plats.

För den som önskar läsa vad Jeb Dunnuck tyckte i sin The Rhône Report går det bra här.

Efter avslutad provning frågar Dominique mig om jag vill ha en öppnad flaska från provningen med mig (flaskorna har ungefär 2/3 av innehållet kvar). Självklart vill jag det och hon föreslår 2006 "Vieilles Vignes" eftersom jag varit lite obeslutsam kring denna. Jag accepterar men hon ser min fundersamhet och undrar om jag kanske vill ha någon annan istället? Plötsligt säger hon att jag kan ta en flaska till. Kanske samma vin från årgång 2007 så att jag kan jämföra dem? Hon ser återigen att jag har beslutsvånda och när jag börjar svamla om att jag är ganska säker på min sak när det gäller 2007 "Renaissance", klämmer hon i med att jag kan den med mig också. Därför får jag under loppet av tre kvällar chansen att följa dessa tre viner och då visar de delvis upp en annan sida.

Det är tydligt att årgång 2007 är betydligt mer koncentrerad än 2006. Det är också tydligt att tillsatsen av Mourvedre i "Renaissance" gör vinet mer klassiskt och elegant med en svalare och mineraligare framtoning. Kanske inte mindre koncentrerat men mer balanserat. Detta är något som jag upplever som tydligt för just årgången – att vinerna med en stor andel Mourvedre upplevs som något friskare än de viner som innehåller hög andel (eller endast) Grenache, vilka framstår som betydligt mer kompakta och sötfruktiga. Inte desto mindre är det just 2007 "Vieilles Vignes" som efter tre kvällar framstår som det bästa vinet. Jag är ganska övertygad om att jag kommer att älska det vinet när det blir dags för omprovning.

Nu gäller det att samla kraft och snabbt jaga vidare till nästa ställe – ett besök jag verkligen sett fram emot. Även om stämningen inte kommer att bli lika hög som hos Cristia, blir upplevelserna av vinerna total. Jag kommer inte att prova bättre viner under resten av vistelsen men det viste jag knappast då – tänk vad de åstadkommit, dessa Sabonare!

Två duellanter och en bekännelse!

Det är inte riktigt så dramatiskt som det låter men det hänger ihop med vartannat. Anledningen till duellen beror delvis på min bekännelse. En bekännelse som kanske gör att läsarnas förtroende för min förmåga att prova vin helt raseras. Om det nu finns något förtroende överhuvudtaget vill säga…

I januari höll vi en av våra två årliga bedömningsprovningar i Gomseglet. En alltid lika kul provningsform. Ett vin stod verkligen ut - 2003 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Renaissance". En producent som jag måste erkänna att jag försakat. Anledningen är att egendomens viner inte mig veterligen finns representerade i Sverige. I Danmark finns de däremot men omfattas då av den fullständigt idiotiska kvoteringsprincipen. Vill man köpa en av firmans specialcuvéer måste man även handla en bestämd mängd av basvinet. Eftersom Domaine de Cristia gör två specialcuvéer blir det många basviner man tvingas köpa på sig om man vill prova de bägge.

Den cuvée som idag betraktas som deras bästa vin är "Vielles Vignes". Denna görs på ren Grenache som kommer från gamla stockar (+70år). Som jag förstått saken handlar det om en selektering från vingården "Cristia" i distriktets östra sektor. Ett vin jag endast provat en gång men som då var helt ljuvlig. Ren och mycket inställsam Grenachefrukt. Läs gärna mer här.

Den andra specialcuvéen, "Cuvée Renaissance", betraktades åtminstone förr som prestigevinet. Ett vin som enligt ryktet är anpassad för den Amerikanska marknaden. Fast detta vin är inget vin som tillkommer av selektering utan är ett vin gjort av druvor från ett specifikt läge – ett vingårdsvin kan man faktiskt kalla det. Precis som man gör vin överallt annars i världen. Fast när det görs i Chateauneuf du Pape blir det oftast ett jäkla liv och det antyds att man gör vin som vänder sig till miljonärer och att detta dessutom urholkar basvinerna. I viss mån kanske riktigt men i de flesta fall tycker jag att det är helt i sin ordning. Varför ska man inte kunna buteljera vin gjort av druvor från ett specifikt läge med sina unika förutsättningar? Varför blanda det med övrig must om det gör sig bättre på egen hand?



"Cuvée Renaissance" görs på en blandning av Grenache och Mourvèdre. Ibland kan man även läsa att det ingår Syrah men om detta stämmer vet jag faktiskt inte. Blandningen brukar normalt komponeras av 60% Grenache och 40% Mourvèdre. Åldern på stockarna är hög. Över 100år för Grenache och mer än 50år för Mourvèdre. En liten andel ny ek används i lagringen (25%). Robert Parker har utryckt att han tycker att vinet är:

“the poor man’s version of the famed Beaucastel Hommage a Jacques Perrin”

Sämre jämförelse kan man tänka sig.

För att försöka knyta ihop säcken, så var det ju det där med sammanhanget. 2003an var hänförande i vår provning och av en slump såg jag efteråt att den danska importören verkade ha några flaskor kvar och dessutom utan köptvång av basvinet. En snabb koll och visst fanns det några buteljer kvar, 3 stycken som genast fick en ny ägare. Jag noterade även att 2004an fanns kvar och även den, utan köptvång av vin man inte vill ha. Fast 2004 och Chateauneuf du Pape är ju inte riktigt min grej. En snabb koll på CellarTracker vittnade dock om många positiva omdömen och en känsla av att det rörde sig om ett ovanligt potent vin för årgången. Det som fällde avgörandet var Jeb Dunnuck. Hans omdömen litar jag mycket till. Nästan lika mycket som till Mästaren själv.



Även ett annat vin väckte min nyfikenhet. Ett vin jag länge funderat på att prova men som jag aldrig kommit loss att köpa. När jag nu ändå var på gång så fanns det inget som hindrade mig – förutom ekonomin då. Eftersom Domaine de Cristia inte tyckte att kvaliteten på Mourvèdredruvorna var hög nog år 2006 beslöt man sig för att avstå att göra en "Cuvée Renaissance" och lät istället Grenacheandelen ingå i "Vielles Vignes". Man sparade dock undan en mindre andel för eget bruk men eftersom danskar är vakna inför alla affärsmöjligheter lyckades den danska importören övertyga Baptiste Grangeon om att buteljera 300 flaskor under etiketten "Les Hauts de Cristia" och sälja dem på den danska marknaden. Alltså ett vin som egentligen inte finns men som ändå finns, fast i bara 300 exemplar. Det låter nästan för bra för att vara sant. Varför är de då inte redan slutsålda? Ett så unikt vin. Kanske kommer svaret här:

2006 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Les Hauts de Cristia" har en intensivt purpurröd färg. Doften är frisk med först lite mentol och därefter vax, nästan som stearin. Hårspray, bilverkstad och motorolja. Nyputsade marschkängor. Det låter kanske inte så angenämt eller som vin för den delen heller, men det är det. Både vin och angenämt. Det är en fantastiskt läcker doft. Det kommer tropiska frukter med tuttifrutti och jordgubbar. Bubbelgum, ljus choklad och lite vanilj. Det finns även ett klart rökigt och animaliskt inslag i doften. Grillat kött och bränd/rostad karaktär med drag av Islaywhiskey och rökig torv. Det doftar riktigt härligt och gott. Jag kommer oundvikligen att tänka på 2006 "Deus Ex Machina". Kanske inte så konstigt, om det är den höga andelen Mourvèdre som präglar aromerna?

Smaken är först stor med en koncentrerad och söt fruktighet. Kryddig med mineraler som järn. Jordgubbskräm och svartvinbärssaft. Bacon, skinka och en aning örtighet med lite gröna inslag. Ganska lättillgänglig men aningen ihålig i mittpartiet. Nja…

Synd på den fantastiska doften. Det här håller inte hela resan. Ganska gott och trevligt men i mitt tycke påminner vinet mer om en hederlig och bra Côtes du Rhône. Kanske borde man även ha buteljerat den som sådant och då också anpassat priset därefter. Nu blir den onödigt dyr med tanke på innehållet. Vinet är helt okej men inte värt pengarna. Det säljs för 299dkr vilket är 50dkr lägre än den "riktiga" Renaissancen. Affärsmän är de sannerligen danskarna men konsumenterna är inga dumskallar heller. Det blir mer som kuriosa och en kul grej om man köper det här. Kanske därför de unika 300 flaskorna inte sålt slut så snabbt? Det känns bättre att lägga till drygt sjuttiofem devalverade svenska kronor och köpa en Renaissance istället. Trots lite negativ klang tycker jag vinet förtjänar 91/92 poäng. Inte dåligt alls men fel prislapp. Det finns givetvis en anledning till varför man inte lanserade en "Cuvée Renaissance" årgång 2006.

2004 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Renaissance" har en tät, mörkröd färg och ser mer utvecklad ut än det föregående vinet. Doften är rökig med tydliga animaliska inslag. Grillade kryddor, herbes de Provence och lite sälta som av hav och tång. Soja, rostat kaffe, espresso och blyerts. Aningen asfalt och stallighet med gödselstack samt mineraler. Det påminner en del om Vieux Télégraphe. Samma stil. Det finns en kyla i doften som påminner en del om vitt vin. Äpple, rosor, våt disktrasa och Gewürztraminer. En fin och trevlig doft i helheten men inte riktigt i nivå med föregående vin.

Smaken överträffar däremot direkt det föregående vinet. Allt är större men även något stramare. Söt och kryddig smak med lakrits och hallon. Ren, frisk och intensiv eftersmak med en ganska tuff känsla i gommen. Fruktig och bärig med mörka körsbär, svartvinbär och kirsch överlag. Påtaglig syrlighet och ren, fräsch mineralighet med kryddor. Flytande lakrits och köttjuice. Eftersmaken blir bara bättre och bättre med ett långt, underbart och harmoniskt avslut.

Ett mycket bra vin. Ett ganska rustikt och robust vin som inte riktigt känns typiskt för distriktet. Kanske gör andel nya fat och det ganska stora inslaget av Mourvèdre att vinet framstår som lite potentare och mindre inställsamt är många andra viner från området. Jag gillar det väldigt mycket och tror att det är ett vin som alldeles säkert kommer att vinna mycket på lång lagring. Inte riktigt så häftig som 2003an men ändå vissa likheter. Parkers betyg från februari 2007 känns lite lågt. Han gav då vinet 93 poäng och anser att det ska konsumeras mellan 2007 och 2022. Han låg i intervallet 92-95 från fat och den högre siffran tar jag fasta på. Det blir hela 95+ eftersom jag tror att det finns en stor potential gömd i vinet. Parker säger bland annat så här om vinet och producenten:

“This is a killer wine for the vintage. If you haven’t figured it out yet, this is one of the up-and coming new superstar producers”

Hur var det nu med bekännelsen då? Lika bra att avge den. Vid vår provning i januari var vi elva provare. I princip tyckte alla att 2003 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Renaissance" var ett av de bästa vinerna. Ett mycket stort vin och dessutom med en enorm doft och kraftfull smak. Provaren som hade det med sig bjöd på det som ett extravin. Varför?

En sorglig historia egentligen. Han fick för ett tag sedan en möjlighet till en temporär utlandstjänstgöring och tog chansen. Sälja bostadsrätten, ny lägenhet men var förvara vinet? Inköp av några kylskåp på Blocket och vipps så var saken klar. Hemkommen efter ett par månader och öppnandes en av kylarna undrade han varför det låg korkar löst överallt och varför vissa satt halvvägs ut ur flaskorna? Varför inget vin som rann?

Den snabbtänkte läsaren har kanske listat ut att det inte var någon kyl utan en frys. Trist och naturligtvis stor sorg och bedrövelse. Inte bara för honom utan även för Gomseglet. En hel del av vinerna var tänkta att ingå i diverse provningar under året. Bland annat därför fick vi inga vita Chateauneuf du Pape viner till vår senaste provning. De frös inne så att säga…

Han har lyckats rädda nästan alla genom att trycka tillbaks korkarna och sakta låta vinet tina upp. Naturligtvis konsumeras de nu i ett rasande tempo och några av de vita har vi provat med blandade intryck. Vissa har varit helt omöjliga att misstänka några skador på, medan andra haft ett klart oxiderat intryck. Just på grund av denna fadäs fick vi prova 2003 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Renaissance" som ett extravin. Provningens vinnare!

Denna hade som ett av få röda viner legat djupfryst i drygt två månader och blivit ”boostad” kan man kanske säga. Inte hade det skadat vinet. Inte vad vi kunde känna. Kanske lite mycket utvecklad men om det berodde på hanteringen eller ej vet jag ännu inte. Självklart ser jag fram emot att prova mina flaskor som mig veterligen inte legat djupfrysta. Spännande ska det bli.

Jesus lär ju ha omvandlat vatten till vin men vår vinprovarkompis har nog tagit processen ett steg längre. Han kanske kan omvandla sura Bordeauxer och Bourgogner till renaste nektar? Kanske lever hoppet för mina 2001 Fontalloro? Två månader i frysen och vipps ett koncentrerat och njutbart vin. Eller kanske inte…