Någonting för alla smaker?

Nedan följer åtta viner provade under sommaren som gick. Från början var nog min ambitionsnivå högre men orken och lusten räckte inte hela vägen. Därför följer istället ett kort sammandrag av vinerna och förhoppningsvis kan något vara av intresse. Eftersom bildmaterialet finns och noteringarna likaså, tyckte jag det kunde vara en bra idé att ändå lägga ut materialet – men som ett inlägg. Vissa viner finns fortfarande i Systembolagets sortiment - andra inte – de är därför mer av ett akademiskt intresse.

Om Alvaro Palacios Priorat trio tillhör det mest överskattade i sin kategori måste Marcel Deiss viner göra detsamma – fast i sin kategori. Har aldrig förstått storheten i hans viner. Nu har jag långtifrån provat allt men ändå så pass många att jag har en bestämd uppfattning. Inte ens de cuvée viner han blandar på allehanda druvor från specifika lägen har imponerat särskilt mycket på mig. Nu ska detta dock handla om Riesling.

2002 Marcel Deiss ”Riesling Saint-Hippolyte” är blekt halmgul i färgen. Doften är ganska stor med petroleum och massor av citrus. Lite solution/cykelverkstad med en rökigt mineralig kaffeton och aningens choklad med banan och äpple på slutet. Det doftar gott!

Smaken domineras av en frisk syra med citrus och gröna äpplen. Mineraler och ett stramt örtigt avslut - Inte jättegott.

Det här vinet har varit godare. Denna butelj blir bara godkänd – inte minnesvärd. Hade inte doften varit så fin som den är, hade det inte ens blivit godkänt.


Kendall Jackson är en producent i Kalifornien med en herrans massa olika viner i sitt sortiment. Kan inte påstå att jag provat många av dem men ett av firmans vita viner har fungerat utmärkt som husets vita hemma hos oss under några år. Det har dock rört sig om två äldre årgångar – 2003 och 2004. I år bytte man årgång i Beställningssortimentet och ett prov av vinet kändes nödvändigt.

2005 Kendall Jackson ”Chardonnay Vintner's Reserve” har en ljus nästan gröngul färg. Doften är rik på tropisk frukt och päron samt fat. Rostat kaffe och smörkola med en parfymerad känsla. Ett rökigt och solvarmt intryck – fast ett ”klumpigare” intryck är de två tidigare årgångarna.

Smaken är ganska fet med tropisk frukt och eldighet i eftersmaken. Smörig med en viss beska. Ananas och ”lemon curd” och faktiskt lite grapefrukt. Lite ”fläskigare”, vulgärare och samtidigt lite ”enklare” i stilen är sina föregångare.

Det här har som jag skrev tidigare varit en trotjänare under några år men nu fick det ett slut. Tycker inte riktigt det är lika gott som de två tidigare årgångarna. De har dessutom smakat som mycket dyrare vin än vad de varit. Priset har legat konstant kring 129kr men smakat som det dubbla. Inte 2005an dock. Trotsallt är det klart godkänt och kanske är årgången bättre och därför (gentemot de två tidigare årgångarna) kommer att vinna lite på lagring. Parker brukar ligga på 89 poäng med tillägget att detta nog är nya världens mest prisvärda Chardonnay. Stämmer det vidare vad han skriver, görs det ungefär två miljoner lådor av vinet! Mellan 80 till 90% av vinet genomgår malolaktisk jäsning på fat och vilar därefter på dessa i sex månader. Ganska ofattbart.

2007 Errazuriz ”Chardonnay Wild Ferment” från Viña Errázuriz – Chile, lanserades i augustisläppet. Trodde att det skulle kunna bli en ersättare till vinet ovan – men icke. Det var så tråkigt att jag inte ens har några noteringar kvar. Bara bilden och minnet av ett helt intetsägande vin. Synd.


Så till lite rött!

Sydafrikanska viner är det inte ofta jag köper nuförtiden. Ett tag jagades det jämt en massa Bordeaux kopior men det har jag helt slutat med. Ställde mitt hopp till Syrah men inte heller det försöket har varit någon succé. Förra sommaren fick jag dock för mig att det åter var dags - vilket mynnade ut i en Boekenhoutskloof:

2005 Boekenhoutskloof ”The Chocolate Block”. Färgen är klarröd. Det doftar kaffe, rök och tjära. Även lite grillat kött och en vild kryddighet med kola och gummi. Även banan, hallonsylt och jordgubbar – lite som en Pinotage. En anings nötter och mandelmassa. Faktiskt är att det doftar ganska häftigt och gott. Inte helt okontroversiellt men spännande på något sätt.

Smaken är ganska bärig med jordgubbar och körsbär samt en eldighet. Kaffe, nötter och kola. Även lite björnbärsmarmelad och rom som ett lite pikant inslag. Faktiskt också helt okej smak som ligger i linje med doften.

Detta är en blandning av Syrah(46%), Grenache(22%), Cinsault(14%), Cabernet Sauvignon(14%) och Viognier(4%). Inte helt enkelt att hitta någon typisitet. Det känns modernt och bra men jag undrar om det håller. Jämför jag intrycket denna sommar mot flaskan jag provade för ett år sedan – känns det som om vinet redan mattats av i frukten. Jag är kluven. Vinet har lite av det som jag gillar i aussieshirazer och Chateauneuf du Pape - men ändå är jag inte övertygad. Ska bli intressant att följa vinet framöver.

Kaesler har jag skrivit om förut. Stilen är ganska rättfram och helt oblyg. Provokativt skulle man kunna kalla det. Jag gillar en del av deras viner - men inte alla. Dock tillhör detta vinet ett av dem jag alltid tyckt om och som dessutom prismässigt alltid varit lite av ett fynd.

2002 Kaesler ”Shiraz Stonehorse” har en djup mörkröd färg. Doften är stor med ett rökigt inslag. Tjära och fat med rostat kaffe. Charkig med viltkött och choklad samt en söt ton av hallon. Portvinskänsla ligger nära till hands.

Smaken är frisk och fruktig med en lite syrlig känsla. Körsbär, aprikoser och svartvinbär. Choklad och kaffe. Faktiskt en ganska elegant smak.

Det här vinet har lugnat ned sig ordentligt sedan senaste flaskan för drygt 1 ½ år sedan. Då var det ett väldigt maskulint och kraftfullt vin. På denna korta tid har utvecklingen gått lite väl fort. 2002 anses ju bra i Australien men inte helt typisk. Det var ovanligt kallt med mer Europeiska drag i karaktären än normalt. Undra om det påverkar utvecklingen på ett negativt sätt? Måste erkänna att jag tyckte bättre om vinet förra gången – då var det mycket portvin för pengarna!

Även Colonial Estate har jag skrivit om förut. Deras Shirazer har hög status men de två viner jag fastnat för är gjorda på mestadels andra druvor.

2005 The Colonial Estate “John Speke GSM” har en mörk tät men samtidigt klar purpurröd färg. Det doftar stort saftkok av jordgubbar och hallon. Choklad och kakao med kafferost och rökighet. Marsipan med lakrits och violpastill. Efter luft mer animaliska och charkiga aromer med parfym och rosor. Arrak och litchifrukt. Ganska exotisk doft för att sammanfatta det hela.

Smaken är ren med en söt frukt. Lakrits, choklad och nougat. Kryddig och eldig med en tjock viskös frukt – nästan gräddig. Efterhand kommer den friska syran och tanninerna men det tar ett tag. Lite ”Kungen av Danmark” halstabletter!

Vinet görs på 50% Grenache, 30% Shiraz och 20% Mourvedre. Som kuriosa kan nämnas att Parker satte 96 poäng och Jay Miller 94. Även Wine Spectator har bedömt vinet och gett 92 poäng samt IWC (Tanzer) har satt 90 poäng. Ni vet var mina sympatier ligger och därför är det väl ingen överraskning att jag håller med Bob!


Söta röda viner dricks inte ofta i huset men för ett tag sedan skedde undantaget som bekräftar regeln. Sötfruktiga viner konsumeras ofta dock - men inte söta per definition! En Recioto har ju lite begränsat användningsområde men till inte för tuffa ostar och bär/frukt pajer fungera det bra.

Som jag förstått saken är Cantina Valpolicella Negrar ett kooperativ som även marknadsför sina ”egna” och bästa viner under namnet Domini Veneti. Under den etiketten gör man en Recioto Della Valpolicella Classico som jag mer eller mindre av en tillfällighet köpte för något år sedan.

2003 Domini Veneti “Vigneti Di Moron” är mörkt blålila i färgen. Doften är mycket söt med choklad och russin samt en bärighet av hallon. Kaffe och lustigt nog även en viss stallighet tränger igenom. Självklart även en starkvinskänsla.

Smaken är likaledes söt med russin och blåbär samt hallon och kola med en friskt fruktig eftersmak.

Riktigt bra och gott vin som fyller sin funktion. Kommer på 500ml flaska vilket är perfekt. Höll flera dagar i kylen utan att mattas något överhuvudtaget.


Sist och faktiskt minst (flaskan i alla fall) men sötast – ett riktigt fynd!

Österrikiska söta vitviner brukar vara fynd och dessutom enormt goda. Så även denna lilla godbit. Weingut Velich tror jag har fått beröm för sina Chardonnayviner – även i Sverige. Dock verkar alla ha missat deras söta vin från Burgenland som lanserades i våras.

2004 Seewinkel Beerenauslese är guldgult i färgen. Doften är stor och söt med en bränd karaktär. Botrytisen klart märkbar med mandelmassa och björnklister. Smörkola och chokladkarameller. Även lite gummi, vanilj och rökighet. Aprikoser och honung. Torkad frukt, arrak och pomerans. Även päron typ Päronsplit.

Smaken är finessen med det här vinet. En fantastisk kombination av sötma och friskhet. Det smakar ren frukt och kokos med kola och vanilj samt kryddighet. ”Lemon curd” och äpplen i kanel med honung och en lång fin intensiv eftersmak.

Underbart balanserat och gott vin. Nu är det lätt att förföras av söta viner men detta lyckas samtidigt behålla skärpan tackvare harmonin mellan sött och syrligt. Består av 50% Chardonnay, 25% Sauvignon Blanc och 25% Welschriesling. Kalas gott!

Nu är snart anteckningsboken tömd. Återstår några godbitar från senaste månaderna som jag kommer att återkomma till i sinom tid.

Kalleske vs. Kaesler

G'Day

Eller godnatt kanske man skulle säga efter denna utmaning. 15,5% vs. 16% kan man också utrycka det. Nu är man ju ingen duvunge så chockerande är det inte och inte är det besvärande heller.

Det handlar förvisso inte om bersåvin och en augustikväll med 20-22 grader Celsius är väl inte optimala förhållanden för dessa bägge viner. Nu måste ju någon offra sin lekamen för forskningen (eller nyfikenheten kanske man ska säga) och ikväll var det dags för det första tungviktsmötet från augustisläppet.

En 2006 Kalleske Greenock Shiraz matchades mot en 2006 Kaesler The Bogan Shiraz.

Kaeslers viner har jag provat ganska mycket av. Kalleske är för mig däremot en ny bekantskap. Inte som producent eller namn men jag har aldrig förr köpt eller provat deras viner.

Troy Kalleske blev utsedd till Barossa Winemaker of the year 2008 så helt okunnig att göra vin borde han ju inte vara. Parker har dessutom berömt hans viner så för mig är alla indikatorer på och det finns egentligen ingen anledning till att inte testa hans vin. Dessutom refererar Parker till att vinerna påminner om Rockfords. Då behöver inte jag fler argument!

Kalleske startade med produktion under egen etikett så sent som 2002. Dessförinnan hade man endast sålt druvor till andra producenter, så som Penfolds, vilket man för övrigt fortfarande gör. Familjen har odlat druvor sedan 1875 och från samma år härstammar vissa vinstockar. Tydligen har man kontrakt med Penfolds för leveranser av druvor, från ett läge i sina ägor, som ingår i Grange och som löper ut under 2008/2009. Hur vidare dessa leveranser kommer att fortlöpa eller ej förtäljer inte historien.

Kalleske anses som en av de ledande ekologiska producenterna i Australien och man arbetar utan konstgödning vilket sägs säkra att vinmarkens karaktär helt får styra över resultatet. Inte heller i vinkällaren avviker man från denna detta utan låter vinet spontanjäsa med vildjäst samt att man är mycket sparsamma med användningen av nya fat. Troy vill att vinet skall vara autentiskt och avspegla druvans karaktär och vinmarken de härstammar från så naturligt som möjligt. Beundransvärt!

Färgen är mörkt purpurröd. Doften är makalös. Inte först men efter många timmars luftning, jösses vad god den är. Först är den stor med en söt rödbärig ton och vanilj med sylt. Fat och ljus choklad med en rökig vedig ton. Gräddkola och maräng. Senare kommer en parfymerad mineralig doft med mysk och svett i en udda men härlig kombination. Nötter, marsipan och aprikoser väller ut efter ett tag med soja och asfalt i nästa våg. Ge vinet mycket luft så lovar jag en belöning värd att vänta på. Nästan full pott för doften.

Smaken följer samma mönster som doften. Först ren, fruktig och koncentrerad med röda bär (hallon och jordgubbar) och en frisk syra. Lite citrus och vanilj i andra vågen och eftersmaken. Gott! Aprikos och viol med en blommig känsla och lakrits på slutet. Gräddigt till tusen och försvinnande gott att dricka. De 15,5% märks överhuvudtaget inte i smaken (men väl i knoppen). Det här vinet är riktigt gott och kul att dricka och jag tror definitivt att det utvecklas med lagring men jag tror det är svårt att låta bli att dricka det när man väl inhandlat vinet. Jag kommer att satsa på några flaskor för källaren. Väl ungt och svårbedömt men nog är det värt 95/96 poäng!

Kaesler har jag som sagt förut provat hyfsat mycket av med lite blandade känslor. Tycker att deras vin ofta är väldigt lika varandra oberoende av årgång och druva. Har läst en del på forum i Australien att man anklagas för att göra tillrättalagda viner som ska passa Robert Parker i smaken och på så sätt ge höga poäng. Nu tror jag det är mest elaka rykten. Visst är stilen lite svulstig och stor med nästan drag åt portvinhållet. Poängen från Parker varierar dock kraftigt och fast de ibland är höga så verkar han inte helt ha tagit Kaesler till sitt hjärta, så om syftet är att blidka honom har man inte lyckats helt.

Så här svarade Reid Bosward (vinmakare på Kaesler) beträffande anklagelsen om Parkerfierade viner:

“We try not to let Robert Parker influence our style to much, although we are aware that some people say we are Parkerised. Well, we are and its great it really helps with getting your brand out there in what is a fairly cluttered market. Please keep in mind though that we havent put our prices up response to big scores. They where set 4 years ago and haven't changed.

I think everyone would agree, that he likes the Barossa and being here right in the middle helps.

The style we make at Kaesler is because of a few reasons. Firstly they are styles that we enjoy and are natural for our area. We often hear people saying that they are over the top, too extractive or what ever, but ultimately the BV is a hot district and thats what you get from a hot area. If you want something leaner head south to cooler climates. With the style we make, we are trying to be extreme, why sit in the middle, on the fence, when we have so much classic/exotic fruit to work with.

At the end of the day its great to get top scores but the writers come and go over the years. I think the customers we hope to please and retain are those that remember our wine for what it tasted like as opposed to what they read about it.

Reid”

Ja, Kaeslers viner lämnar få oberörda. De är inte så extrema som Mollydooker med sina broilerviner men visst är vinerna stöddiga och extrema i sitt utryck. Själv konstaterar jag att stilen är häftig och annorlunda och att vinerna oftast är godast som de är, det vill säga utan mat. De är ultimata provningsviner och viner att njuta framför öppna spisen en kulen höstdag.

Till 2006 The Bogan har man använt 80% ny amerikansk ek och resterande del 1 till 2 år gamla franska fat för lagringen. Det märks. Detta är en stereotyp av Barossa Shiraz med Amerikanska ekfatsinslag av nyare stil. Druvorna kommer från ”bush vines” planterade 1899 och 1965.

Färgen är mörkt blålila och tät. Doften domineras först av fat. Mäsk, mörk choklad och kafferost. Rökig och klara drag av ved och tjära med enbärsris ovanpå hela paketet. Angenämt? Vet faktiskt inte vad jag ska svara. Efter ett tag kommer dock lite bacon fett och viltkött som i alla fall antyder släktskapet med Norra Rhône. Jag störs av den för dominerande karaktären av fat. Jag anser mig ha ganska stor erfarenhet av Australiensisk Shiraz och detta är doftmässigt ett typexempel där den Amerikanska eken dominerar. Inte helt lyckat idag men med lagring vet man aldrig.

Smaken är rå och fatig med mörk frukt som det dominerande inslaget. Eldigt och parfymerat med tydlig beska från faten. En lite russinsöt starkvinston känns igenom den annars kompakta frukten. På slutet känns en tydlig körsbärsfrukt med torra tanniner som får alla mina varningsklockor att ljuda och varna för en frukt som tynar bort med lagring och en smak som kommer att domineras av fat och syrlig frukt. Jag har samma vin från årgång 2005 och det känns bra mycket mer harmoniskt och njutbart med en renare fruktighet.

Trotts detta ger jag 93 poäng med en viss reservation för faten som inte helt harmonierar med frukten.

För den oinvigde rekommenderar jag starkt 2006 Kalleske Greenock Shiraz. Även för den redan frälste som vill testa ett gott och modernt vin från Barossa Valley. För den som vill utmana smaklökarna och tycker det är kul med Islay Whiskey så är 2006 The Bogan ett alternativ - Fast godare!