Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi blir…

… för mina viner är dina viner och dina viner är mina viner... ja ni förstår själva. Förra lördagen var det verkligen som i texten till visan men eftersom det inte var snaps i glasen och vi dessutom var mycket disciplinerade med spottandet, så blev det en välordnad och kontrollerad tillställning. Visst var vi en aning trötta och helt opåverkade av 42 viner blir ju ingen men det hela förlöpte galant och helt utan missöden - inte ens en korkad flaska!



Det handlar givetvis om den första skånska vinbloggarkonferensen som hölls på Lagmark i Helsingborg. Initiativtagare och sammankallande var Gôut och jag tror att alla utom en kallad bloggare anslöt till provningen. Ett lysande initiativ som jag redan i inledande texten vill tacka Gôut för men även övriga deltagare som alla tog med sig viner som ligger dem varmt om hjärtat: Billigt Vin (Ingvar och Jörgen), Italienska Viner (Patrik), Vår(d) & Vin 2.0, Uppkorkat (Magnus Ericsson) samt Per Warfvinge med sin fantastiska och Alsace-hängivna sida Warfvinge.

Hur gick det då? Ja, att prova så pass många viner är en utmaning i sig men att dessutom sammanställa provningsnoteringar för samtliga blir för tufft för mig. Därför blir det en kort sammanställning över de olika flighterna med fokus på det vin som jag uppskattade mest i varje flight. Allra roligast och den största behållningen var att träffa alla bloggarna i verkliga livet. En sak är säker – det personliga mötet kan aldrig ersätta kontakten i cyberrymden. Vi avslutade samstämmigt med att detta var så trevligt att vi vill göra om det igen och förmodligen sker det redan till hösten.

För mer detaljerade beskrivningar av vinerna så rekommenderar jag att besöka kollegornas bloggar och sammanställning av vinerna. I min beskrivning av respektive flight, har jag i slutet av texten länkat till ansvarig provningsledare.

För ovanlighetens skull lämnade jag kameran hemma denna dag och därför får ni nöja er med mobilkamerans begränsade förmåga (eller kanske är det fotografens förmåga det hänger på). Några fräcka bildstölder från kollegorna har jag också tvingats göra.

Notera att samtliga viner provades helblint.

Flight 1

2008 Mader,Alsace Grand Cru "Riesling Rosacker"

2008 Dr. Heger, Baden "Achkarrer Schlossberg Riesling GG"

2008 Bott-Geyl,Alsace Grand Cru "Riesling Schlossberg"

2008 Guy WachDomaine des Marronieres,  Alsace GrandCru "Riesling Kastelberg"

Efter en inledande starter i form av 2002Maurice Vesselle, Champagne "Brut Millésimé Grand Cru", serverades vi fyra vita viner. Första tanken var Riesling men man är ju inte så tuff i nya sällskap att man direkt utbrister det man tänker. Vin nummer två lurades dock en aning och både Viognier samt Gewürztraminer poppade upp som en tanke. Det fanns även en tanke på Chardonnay på något av vinerna men eftersom Gôut hade informerat på förhand att alla viner var från samma druva så blev Riesling det mest logiska alternativet. Goda var de alla fyra men väldigt olika. En riktigt kul och jämförande provning mellan olika jordmåner och dessutom lite ovanligt att få prova ett vin från Baden gentemot övriga tre från Alsace. Min favorit blev dock vin nummer fyra, 2008 Guy Wach "Riesling Kastelberg" som med sin gyllengula färg och lite lätt rökiga doft med både dammighet och bokna äpplen ledde till ett komplext intryck. Smaken mycket ren med inslag av citrus och en aning söt karaktär som gjorde syran mer balanserad gentemot övriga tre viner (92p). Mer om vinerna och producenterna finns hos Gôut.

Flight 2

2010 AlaverdiMonastery Cellar, Kakheti "Rkatseteli"

2006 Vinoterra, Kakheti"Kisi"

2009 Pheasant'sTears, Kakheti – Amber "Rkatseteli"

2009 Pheasant'sTears, Kakheti – Amber "Mtsvane"

2010 Pheasant'sTears, Kakheti "Saperavi"

Det här blev en upplevelse jag aldrig tidigare varit med om eller ens kunnat föreställa mig att få uppleva. Det är lätt att ta till ett utryck som ”mer intressant än gott” men jag ska ärligt säga att det är en aning kittlande att prova viner som gjorts med helt andra förutsättningar än vad vi normalt sett är vana vid men också som man kanske kan tänka sig att det en gång i tiden smakade. Publikfavoriter lär de dock aldrig bli bland vardagskonsumenter.

Att man kunde förvänta sig att vin från Georgien skulle vara en annan upplevelse betyder ju inte att jag förväntade mig detta. Tänk er fyra orangefärgade viner i glasen och ett rött så tätt och tjockt att det nästan inte rinner ner från sidorna efter att ha snurrats runt i glaset. När man så doftar på de vita/orangea vinerna kommer ett gemensamt intryck av örter, jord, stallighet och plåster/gasbinda emot en. Redan där är man konfunderad. När så vinet smakas är det tanniner som dominerar smakpaletten!

Jag trodde först att detta var ett skämt – att det var röda druvor som på något vis vinifierats utan (eller med väldigt kort) skalkontakt men i övrigt gjorts som ett traditionellt rödvin. Det första vinet var dessutom knastertorrt eller snustorrt vilket man nu mest associerar till. Just den torra och råa stilen var gemensam mellan tre av vinerna Det fjärde (vin nummer 2) 2006 Vinoterra "Kisi" var däremot en annan typ med mycket mer balans och elegans. En doft av rök, mentol, örter/kryddor samt kola möttes av en koncentrerad och rökig smak med inslag av röda bär, så som smultron. Riktigt läckert och gott men i en stil som absolut sticker ut. Kan man betygsätta alla viner? Nej, blir mitt svar efter detta möte. Tre av de vita/orangea får ? i boken men det just beskrivna går faktiskt att bedöma mot de referensramar jag har (89 p). Det röda vinet 2010 Pheasant's Tears "Saperavi" är det minst kontroversiella och smakar mer som ett vin från kallare breddgrader och rent kvalitativt upplever jag det som bättre än de vita/orangea men aldrig lika spännande. Tack Jörgen för en oförglömlig vinupplevelse. Mer om vinerna/producenterna finns hos BilligtVin.

Flight 3

2007 MartinSchaetzel, Alsace - Pinot Noir "Cuvée Mathieu"

2003 Koeberlé Kreyer, Alsace - Pinot Noir

2008 LouisJadot,  Beaune 1er Cru Grèves

2009 Paul Ginglinger, Alsace "Pinot Noir La Rocaille"

Från nu och framåt kom allt att kännas “main-stream”. Det var närmast förlösande och uppfriskande att få fyra Pinot Noir-viner i glasen efter föregående flight. Att gissa på just den druvan och Alsace var ingen svårighet med tanke på att det var Per Warfvinge som ansvarade för flighten. Att ett av viner däremot kom från Bourgogne var lite oväntat. Intressant var att ”originalet” inte på något vis stod ut som annorlunda eller väsentligt mycket bättre. Fyra helt olika årgångar och min favorit blev det både äldsta och billigaste vinet (ca: 6,50 € på plats) som serverades som nummer två. 2003 Koeberlé Kreyer framstod med sin ljusröda färg och mycket druvtypiska doft av korv, rök, tjära och blodighet som ett klassiskt vin. Smaken med en hög syra men mycket närvarande fruktighet, gav ett intryck av hallon, jordgubbar, vanilj och lätt medicinkaraktär (92p). Glöm allt tjafs om årgång 2003. Mer finns att läsa hos Patrik som fångat det mesta om dessa viner men självklart även hos Per genom länken här.

Flight 4

2007 ChâteauRieussec, Sauternes

2004 Tamellini,Recioto di Soave "Vigna Marogne"

1993Moulin Touchais, Coteaux du Layon

Även om det först kändes lite galet att ge sig på de söta vinerna redan nu, blev det lyckat tack vare att vi i nästa moment gjorde en mat-paus. Väldigt goda (och välbehövliga) tappas. Tyvärr var V&V tvungen att lämna oss efter att ha pressenterat sina viner. Som småbarnspappa med sjuk sambo går det inte att ta annat än sitt ansvar – hur tungt det nog än var. Tre riktigt goda viner fick vi dock ta del av före hans sorti. Söta viner är generellt inte min grej. Dricka dem gör jag gärna men prova dem gör jag sällan. Just därför hade jag inte många rätt i mina tankar om ursprung. Det första trodde jag kom från Österrike, det andra funderade jag på samma land men en äldre variant och med det tredje for jag ett tag åt Italien till. Goda var de allesammans men klart bäst var vin nummer ett i form av 2007 Château Rieussec. Med sin ljusgula färg och smöriga koladoft, balanserad av en frisk fruktighet av citrus/lime och kryddighet i form av kanel, blev doftsinnet mer än belönat. En mycket söt och krämig gräddighet i smaken, tillsammans med en enormt viskös struktur och inslag av lime samt kola, gjorde upplevelsen total. Ett riktigt bra och gott vin (95+p). Trots sin mycket söta karaktär balanseras allt av en fin bakomliggande syra – därav mina tankar på Österrike. Tack V&V och kul så länge det varade. Mer att läsa finns på Vår(d) & Vin 2.0.

Flight 5

2009 Edi KanteCarso "Malvasia"

2009 Edi Kante,Carso "Vitovska"

2007 Zidarich, Carso"Vitovska"

2007 Edi Kante, Carso "Terrano"

Efter Tappas kom vi snabbt igång igen med en blandad vit och röd flight. För dem som följt Ingvar på Billigt Vin är det ingen överraskning att han har en fäbless för viner från Nordöstra Italien. Därför blev jag inte helt överraskad när facit avslöjade att vi hade fyra viner just därifrån i glasen. De två första vita var så lika varandra att jag först trodde det var samma vin. Det tredje vita var väldigt olikt de två föregående men med en del likheter med de Georgiska vinerna. Det röda påminde även det om sin Georgiska motsvarighet, om än mer återhållsamt. Någon riktig favorit hittade jag aldrig i denna flight utan istället blev det i Ingvars andra flight som dessa serverades. Mer om vinerna och producenterna hos Billigt Vin.

Flight 6

2005 Azienda Agricola Trinchero, Grignolino d’Asti

2007 Cascina 'Tavijn, Barbera d'Asti - Superiore

2004 Azienda Agricola Trinchero, Monferrato Rosso "Le Taragne"

2007 Ferrando,Carema "Etichetta Bianca"

2006 Le Piane,Boca

Inte kom det väl som en chock eller överraskning att Patrik även han skulle bjuda på Italienska Viner. Här blev det dock ganska stor variation och ett trendbrott mot tidigare flighter. Mer klassiska rödvinstoner och mycket hög klass på samtliga viner. Alla med koppling till Nordvästra Italien och Piemonte fast mer på ett alternativt sätt. De första tre vinerna kändes mer fruktiga och tillgängliga i stilen medan de två sista vinerna behövde massor med luft och tid i glasen för att komma igång. I den här flighten hittade jag dessutom en av mina verkliga favoriter sett till hela provningen. Tänk att det ska behövas en kvinnlig touche för att man ska haja till. 2007 Cascina 'Tavijn, Barbera d'Asti – Superiore görs enligt Patrik av en ung kvinnlig producent som dessutom ägnar sig åt ekologiska/biodynamiska viner. Det är inte första gången jag går igång på en Barbera men just den här tillhör det godaste jag provat i sin stil. En ganska mörk och purpurröd färg följs av en något fatpräglad arom av rök, tjära, knäck och mentol. Sedan lakrits och violer samt choklad. Smaken är mycket fruktig av hallon och röda bär i allmänhet. Choklad, kola och lakrits går igen från doften och sedan en rund gräddighet på slutet. Mycket gott! Eftersom vi beslutar oss för att plundra bordet från resterna när vi beger oss hemåt, tar jag med mig slatten av detta vin hem. Dag 2 är vinet precis lika gott men ännu mera sammetslent och balanserat. Nästan för lättdrucket och njutbart. Sagolikt gott och finns inte vinet i Sverige men någon vinimportör läser detta, så är det bara att köra på. Jag har ingen aning om priset men bra är vinet (94/95p). Mer om flighten finns naturligtvis hos Italienska Viner.

Flight 7

2009 Azienda Agricola Marinig, Schioppettino di Prepotto

2009 Stanig, Schioppettino di Prepotto

2009 Vigna Traverso,  Schioppettino di Prepotto

2008 La Buse dal Lof,  Schioppettino di Prepotto

2008 Vigna Petrussa,  Schioppettino di Prepotto

2006 La Viarte,  Colli Orientali del Friuli – Schioppettino

Återigen ett Italienskt tema och en flight som visar på att vinvärlden bara blir större och större. Ingvar som tycks ha järnkoll på Nordöstra Italien presenterade en av kvällens snävaste men och mest tankeväckande flighter. Druvan Schioppetino var i princip utrotad tills man återupptäckte den i sitt ursprungsområde. Det lär ha varit så att man ansåg att druvan var ursprunget för vinlusen som härjade på 1800-talet och man eliminerade därför i princip all plantering av druvan. Något som man alltså nu börjat återgällda genom nyplantering och återskapande av vinmarkerna. Sex olika viner, alla gjorda av druvan under DOC Colli Orientali del Friuli - Schioppettino di Prepotto, serverades oss. Delvis ganska lika varandra men med tillräckliga nyansskillnader för att hitta sin favorit. Det genomgående draget i doften var tjära, rök och animaliska aromer. I smaken var det mörk koncentrerad fruktighet och lite rustika drag med tydlig syra som dominerade men även körsbär och lakrits fanns att finna. Jag upplevde ett tydligt drag av Syrah i flera av vinerna och tydligen ska det finnas likheter druvorna emellan. Alla vinerna var bra men bäst var nog vin nummer fem i form av 2008 Vigna Petrussa som med sin lite mer fruktsöta stil tilltalade mig mest. En mörkt purpurröd färg som följdes av en parfymerad doft av viol och körsbär men även ett drag av backelit och bläckighet. Smaken ren och fruktig med jordgubbar, hallon, körsbär och vanilj efterföljt av violpastill (91p). En mycket upplysande flight som ni kan läsa mer om hos Ingvar på Billigt Vin.

Flight 8

2010Badenhorst Family Wines, Western Cape "Secateurs Red Blend"

2007Badenhorst Family Wines, Coastal Region "A.A. Badenhorst Red Blend"

2009 Raats,Stellenbosch - Cabernet Franc

2010 Die Ouwingerdreeks (The Old Wine Series), Swartland "Pofadder"

2009 SadieFamily, Swartland "Columella"

Nu började tiden att tryta och hungern samt tröttheten började nog smyga sig på. Tur vad det då att vi fick tillgängliga och lite mer publika viner att kasta oss över. Magnus Ericsson som skriver professionellt för Helsingborgs Dagblad kom att servera oss fem röda viner från Sydafrika. Eftersom han nyligen varit i landet för ett reportage blev det med mycket bakgrundsinformation vi fick en genomgång av vinerna. Som övriga provare utryckte saken, var det en uppställning viner som på ett positivt sätt inte visade upp de typiska Sydafrikanska dragen. Alla viner utom ett föll mig i smaken. Det druvrena vinet på Cabernet Franc var inget för mig. Bland de övriga fyra var det jämt skägg men måste jag välja en favorit så var det nog det vin som alla gillade, vilket var 2010 Pofadder. Sällan har jag provat ett Sydafrikanskt vin som påmint så mycket om Sydfrankrike. Extremt välgjort från gamla stockar och ett kommande koncept signerat Eben Sadie. En klar och ganska ljus purpurröd färg. En doft av bränd jord, sten och värme med örtighet och nästan rökta charkuterier. Smaken mycket ren och fruktig med smörkola och jordgubbar. Markerade tanniner och en koncentrerad eftersmak med viss eldighet. Riktigt gott och även om de övriga tre var likartade i sin stil stod detta ändå ut som det bästa (94/95p). En härlig uppvisning av att vi inte ska räkna bort Sydafrika. Mer finns att läsa hos Magnus på Uppkorkat.

Flight 9

Så kom vi då till den avslutande flighten och tillika mitt bidrag för kvällen. Nu blev det en aning oplanerat så att vi tog dessa viner till maten. Inte så att det blev fel – tvärtom men det var nu en trött samling som nog mer njöt av kombinationen mat och vin, istället för analys och provning. Kanske därför blev temat en aning svårgissat. Min tanke på gemensamma nämnaren Frankrike och Syrah blev inte helt uppenbar för gruppen. Det vin jag trodde skulle framstå som urtypiskt för Norra Rhône och Syrah var plötsligt inte alls så tydlig.

Först ut kom dock ett vitt vin och egentligen mest för att matcha förrätten. Vinet tillhör fynden i källaren och producenten skrev jag kort om i ett tidigare inlägg här. 2005 L'Oustal Blanc, Vin de Table"Naïck Blanc" är ett mycket personligt men gott vin som passar till det mesta. Å ena sidan en mycket fruktsöt stil i både doft och smak (troligen på grund av att druvan är Grenache Gris med en liten andel Macabeu) men också en fenomenal minerallitet och rökighet som drar åt östra Loire till, samt då en baconton som amerikansk Chardonnay brukar uppvisa. Jag gillar detta mycket och det gör nästan alla som provat vinet genom åren (93p). Druvorna planterades i Minervoisregionen 1948, allt under överseende av Baron Leroy från Châteauneuf-du-Pape, som ett led i att producera söta viner. Kul att man upptäckt vilka bra torra viner det faktiskt går att göra på druvan.

Sedan då de fyra röda i kortform:

2003 M.Chapoutier, St. Joseph "Les Granits" har blommat ut till ett mycket elegant och läckert moget vin (94+p). Ge det ytterliggare 5-10 år så tror jag på stordåd. Mer om vinet finns att läsa i tidigare inlägg här.

2005 Domaine duMas Blanc (Docteur Parcé), Collioure "Les Junquets" är ett högst udda och lite avigt vin. Jag har alltid tyckt att det varit spännande men denna flaska var för udda med en nästan stinkande cassis och pepparmint i kombination med en havsvattenlik sälta och torrhet i smaken (?p). Mer om vinet i ett tidigare inlägg och besök hos producenten här.

2009 Domaine duClos des Fées, Côtes du Roussillon Villages "De battre mon coeur s'estarrêté" är vinet jag ännu inte hunnit blogga om. Översatt från franska betyder namnet något i stil med: ”Mitt hjärtas förlorade slag” och är tillika titeln på en känd fransk film. Det sägs att Herve Bizeul utbrast detta när han första gången såg planteringen av Syrahstockarna och bestämde sig genast för att han ville göra ett vin från platsen. Ett ganska personligt vin gjort av Syrah som endast lagras på ståltank i nio månader. Essensen av druvan skulle man kunna säga. Själv hade jag tänkt använda översättningen till en rubrik för ett inlägg men kom aldrig så långt. 2010 besökte jag Clos des Fées och först resan dit (höjdrädd som jag är) sedan beskedet att jag visst kunde få prova 2007 La Petite Sibérie fick mitt hjärta att slå oregelbundet. När jag sedan som avslutande smakprov fick detta vin och besked om att priset var €16.- drabbades jag av nästa hjärtflimmer, i min iver att planera hur mycket jag kunde få med mig hem.

Ett kalasgott och kul vin att dricka men också rejält tufft och stramt med massor av druvtypisitet i en omaskerad stil. Mörk och tät blåröd färg med en stor och kraftfull doft. Lakrits, tjära och rök med inslag av kaffe och bränd jord. Smaken stor och ren med intensiva toner av lakrits, grillat kött och violpastill med rejält tuffa men goda tanniner (94/95p). Avsaknaden av fat gör nog att stramheten och tanninerna blir rejält tilltagna. Läs gärna mer om Roussillon i tidigare inlägg här.

2007 Château dela Négly, Coteaux du Languedoc - La Clape "La Porte du Ciel" är precis min kopp av te. Visst är det enormt fruktdrivet och kompakt i en still som känns minst sagt modern och kanske nästan vulgär. Jag förstår att det inte går hem i alla läger men själv tycker jag att det är grymt kul att man gör vin som detta i Frankrike. Med mognad tror jag också att stilen blir mindre extrem och mer tilltalande för en bredare publik (96+p). Mer om tidigare smakprov finns i ett inlägg här.

Jag tror att det var det hela som man säger och skulle jag ha missat något får ni förlåta mig. Trevligt och kul hade vi och mötet med människorna bakom bloggarna blev som tidigare sagt den största behållningen med dagen/kvällen.

Roligaste och mest dråpliga kommentar stod Jörgen för. När hans vän och bloggkollega Ingvar konstaterade att han allt kände sig en aning påverkad av vinerna, trotts att han spottat hela tiden, tittade Jörgen på honom och sa: ”Har du spottat?”