Kräm a la kräm eller grädden av gräddan?

Alain Corcia håller till i Savigny-les-Beaune och därför kanske det känns en smula märkligt att detta ska handla om Châteauneuf-du-Pape och inte om Bourgogne. Kanske blir det inte lika konstigt när man vet att detta är en négociant som handlar med vin från hela Frankrike och inte bara från Bourgogne. Ska man tro på Robert Parker så lyckas firman bäst med sina prestationer i Rhônedalen och inte på hemmaplan. Samme man menar dessutom att firman aldrig tidigare lyckats så bra som just i årgång 2007 – kanske inget som förvånar med tanke på hur just den årgången hyllats av honom. Själv har jag inget att jämföra med.

 

Man buteljerar och saluför vinerna under en mängd olika etiketter och namn vilket gör det svårt att kartlägga alla varianter. Under Collection Alain Corcia eller Comte Louis de Clermont-Tonnerre saluförs vinerna från just Châteauneuf-du-Pape med familjemedlemmarnas namn, så som Cuvée Eleazar, Cuvée Herve, Cuvée Julie, Cuvée Patricia och Cuvée Raphael. Man samarbetar med de främsta producenterna och odlarna i distriktet och förutom att man noga övervakar hela processen så både vinifierar och buteljerar man under egen regi hos de olika odlarna/producenterna.

Med först årgång 2006 och sedan 2007 buteljerade man ett urval av de bästa faten under en cuvée, som tidigare bara varit tillgänglig för familjens bruk, med just namnet "Créme de la Créme" och då i mycket små mängder.

2007 Collection Alain Corcia, Châteauneuf-du-Pape "Créme de la Créme" har en klar djupröd färg. Doften är ganska stor och elegant med rostade och rökiga inslag av kryddor och örter. Läder, rått kött och sälta. Pinjeskog och lite lätt våta höstlöv samt ett allmänt jordigt intryck men också en del kaffe och mörk choklad framför den väl använda vedspisen.

Smaken är först ganska syrlig av mörka körsbär och svarta vinbär. Sedan mer tanniner och en allmän känsla av grillat kött och bränd jord med ett drag av torkad frukt. Tanninerna drar senare åt det mer sandiga hållet och en mer sammetslen känsla infinner sig. Lakrits, stramhet och en ganska svartvinbärsdriven eftersmak tar över efterhand.

Förutom att ha provat det här vinet ett par gånger tidigare har jag även provat 2007 Cuvée Eleazar och Cuvée Julie vid upprepade tillfällen. Det har alltid varit lite av en oförutsägbar upplevelse. Cuvée Eleazar har aldrig riktigt tilltalat mig medan Cuvée Julie varit både och. Däremot har "Créme de la Créme" oftast smakat väldigt bra. Förra smakprovat var en ren succé medan jag upplever den här flaskan en aning mer sluten och mer klassisk än typisk.

Jag har upplevt vinerna väldigt klassiska och i en stil som främst kan liknas vid en mix av Pégau och Vieux Télégraphe. De gånger jag riktigt gått igång på vinerna har det varit karaktären av Pégau som dominerat och de gånger jag varit mer tveksam har det varit karaktären av Vieux Télégraphe som tagit överhand. Det finns något rustikt och traditionellt över vinerna som tilltalar mig mycket men också ett drag av anonymitet som stört mig emellanåt. Så blir det även ikväll.

Jag saknar frukten och intensiteten vilket gör att jag får ett mer allmänt och anonymt intryck av vinet. Det känns som en mix av Chianti, Bordeaux och Norra Rhône vilket gör mig en aning irriterad. Jag hade velat ha mer garrigue och sötfruktiga inslag i vinet. Så blir det inte denna gång och därför tycker jag att Parkers 94+ poäng känns mer rätt än det mycket mer positiva intryck jag fått av tidigare smakprov. Ett riktigt bra vin - men inte så mycket Châteauneuf-du-Pape som jag vill ha.