Hur var det nu med Jills veranda…
Kul att se Van the Man närmast som en konfirmand.
lördag, maj 24, 2014
lördag, september 14, 2013
Château Vadå?
Känns namnen Meinhard Görke och Zhen Wang Huang igen? Inte det – men kanske deras alias är mer bekanta i form av Hardy Rodenstock och Rudy Kurniawan?
Många vinintresserade har säkert hör talas om dem och känner även till att de bägge herrarna ägnat sig åt vinbedrägerier genom åren och mycket skickliga sådana dessutom.
Nu ska inte detta bli ett inlägg där jag återberättar vad som går att läsa på nätet. Med lite ensamtid vid datorn och sökningar på de bägges namn hittar man massor att läsa. Jag har dock infogat några länkar längre ned i texten för att underlätta för den intresserade att komma igång.
Själv har jag under åren hört talas om framförallt Rodenstock men aldrig riktigt satt mig in i historierna. Eftersom det handlar om både sjukligt dyra och gamla flaskor har det aldrig riktigt känts som om ämnet berört mig. Fast när jag för någon vecka sedan följde en tråd på eBobs medlemsforum angående det sannolika i att en provad flaska Chateau Petrus på dubbelmagnum från 1947 skulle vara äkta eller inte, gjorde att jag fastnade totalt och beslöt mig för att lära mig mer om framförallt Rodenstock men det ena gav det andra och historien om Rudy Kurniawan visade sig på sätt och vis vara ännu mera fascinerande.
Det kan ta emot att läsa långa texter på engelska och dessutom i ett ämne som kanske först känns som om det bara berör lurade miljardärer men jag kan lova att det är värt mödan. Det är både spännande och roande läsning i bästa kriminalroman anda och det delas ut kängor till många vincelebriteter i världen. Robert Parker, Clive Coates, Allen Meadows men framförallt Michael Broadbent borde kanske bära dumstrut efter vad man kan läsa sig till, inte bara mellan raderna, utan faktiskt ganska klart och tydligt framgår det att de spelat en roll i de bägge fallen.
Om man vill bli kittlad och motiverad att börja läsa kan det vara värt att se klippet med David Molyneux-Berry nedan som sannerligen har en del spännande och intressant att berätta:
Bill Koch är väl den man som vinvärlden har att tacka för att de bägge bedragarna numera är ute ur scenen men deras lyckade falska viner lever alltjämnt kvar på marknaden.
Jag tycker att man ska börja läsa om Rodenstock och sedan Kurniawan. Det är liknande historier men i fallet Rodenstock finns det ett drag av ”gentlemannatjuv” som roar och sedan hör det till saken att han förnekar att han förfalskat något vin. Dessutom är han vad jag kan förstå aldrig dömd för något brott tillskillnad från Kurniawan som faktiskt sitter bakom lås och bom i väntan på rättegång. Även om han faktiskt ännu inte är dömd för något brott verkar det osannolikt att han skulle klara sig ut finkan.
Är det någon som inte bör läsa om detta? Ja, möjligen den som handlat mycket gammalt vin på auktioner runt om i världen och som nog kan få sin nattsömn störd. Speciellt Bourgogne-entusiasterna om man ska tro Laurent Ponsot som uttalar sig enligt följande:
“Laurent Ponsot recently claimed that 80 percent of pre-1980 Burgundies being sold at auction nowadays are fake.”
God läsning och ta nu tillfället i akt att skippa tv-tittandet och ägna några timmar framför datorn istället och njut av fascinerande historier om mångmiljonsvindel och ryggdunkande. Det finns massor att läsa på Parkers Bulletin Board men där måste man vara medlem så jag kan inte länka dit men för er som är medlemmar råder jag att söka i forumet på de bägge herrarnas namn. Troligen finns det massor på andra forum och framförallt då hos The Wine Berserkers men dit har jag ännu inte hunnit i mina efterforskningar.
Som utlovat följer här en snabbstart för den som vill komma igång fast tänk på att det tar många timmer att komma igenom bara dessa artiklar. Notera också att artiklarna i flera fall är skrivna över flera sidor och att man behöver ”klicka” sig vidare för att läsa hela innehållet.
Om Rodenstock på Wikipedia här.
Om Rodenstock och Thomas Jeffersonflaskorna i en artikel hos The New Yorker här. (10 sidor)
Om Rodenstock men också en tvivelaktig vinfirma i New York (och lite Parkerkritik) hos Slate här. (5 sidor)
Om Rudy Kurniawan på Wikipedia här.
En artikel i New York Magazine om Rudy Kurniawan här. (6 sidor)
En artikel i Vanity Fair om Rudy Kurniawan här. (4 sidor)
Ett inlägg från en i sfären av Rudy Kurniawan här.
lördag, april 27, 2013
Aldrig golvad!
Jag vet att min blogg går under epitetet vinblogg men som jag nog utryckt många gånger är musik minst lika viktigt för mig. Jag vet också att detta är en cover men det spelar liksom ingen roll. Toni Holgersson är en hjälte för mig. Förebild är kanske fel ord med tanke på hans något brokiga och bekymmersamma bakgrund men beundra honom måste man – snacka om att resa sig på tio…
Läs gärna mer här. En kandidat för så mycket bättre…
PS. Ikväll har det provats ett palindromvin – ypperligt jag lovar! Mer sen. DS
lördag, april 06, 2013
Lamm kräva dessa drycker!
Ett aprilskämt skulle man kunna tro med tanke på det ena vinet men skämt kan man verkligen inte kalla det andra vinet - som egentligen var annandagens huvudnummer.
(Nu lovade jag förvisso i förra inlägget att det skulle handla om ovanligt vin och södra Frankrike men jag får spara på det inlägget ett tag till.)
Att man i Australien förr brukade döpa vinerna efter kända Franska områden är inte heller det ett skämt men om jag blev upplyst om att jag en dag skulle prova ett sådant vin av okänt datum, hade jag nog aldrig tagit det på allvar. Nu råkade det dock bli så att en kompis på lite märkliga omvägar kom över ett parti viner från ett dödsbo. Även om flera viner var högintressanta fanns det även en del mindre värdefulla viner i partiet som däremot varit kul rariteter att prova. Jag har haft en del mindre lyckade flaskor men också några oväntat bra. Fast några höga förväntningar på "St. Thomas – Australian Burgundy" hade jag inte när korken drogs ur.
Det går inte att hitta något årtal att referera till på etikett eller flaska eftersom den troligen trillat av men en kvalificerad gissning leder till 60-tal eller möjligen sent 50-tal. Det jag vet är att Australien lovade EU att upphöra med benämningar som kopierade kända europeiska vindistrikt i början av 80-talet (tror det var 1984). Glaset i flaskan är brunfärgat och helt platt i botten. Hela intrycket andas 60-tal men korken är oväntat fin i skicket och helt utan antydan till läckage eller röta/mögel.
Det är väl däremot inget man kan anklaga innehållet för. Piggare vin har jag smakat men allt är korrekt och utan defekter bortsett från en hög ålder. Innehållet är knappast ren Pinot Noir utan Shiraz med ett möjligt inslag av Pinot Noir. Det var oftast så man gjorde när det begav sig.
Färgen är ganska klar och röd även om tidens rand syns i nyansen. Doften hyggligt stor och lite komplex med ett bränt inslag av jord och gummi. Kryddor och en lätt animaliskt ton med utvecklade inslag samt örter och undervegetation.
Smaken är problemet. Det smakar påtagligt gammalt och uttunnat samt med ett mycket syrligt avslut. Frukten är väl så gott som borta men den finns ändå där under ytan av allt annat som tillkommit av hög ålder. Jag kan tycka att det smakar intressant och spännande men min hustru vägrar att smaka om vinet efter första klunken. Hur var det nu med smaken och baken…
Att sätta ett kvalitetsbetyg på detta är nästan omöjligt men om man bara ser till upplevelsen och det faktum att det handlar om en vinupplevelse utanför det vardagliga så kan jag sätta ett spann om 80-85 poäng (vilket dock inte ska ses som alltför seriöst). Gott? Nja – men däremot kul.
Gott var däremot det andra vinet för dagen. Från klarhet till klarhet kan man nog uttrycka det.
Jag har haft förmånen att smaka detta vin många gånger och senaste gången var i somras hos Julien själv. Den flaskan var dock inte i samma fina form som de jag själv har haft. Så därför fanns det ett uns av oro när jag korkade upp 2005 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Pure"…
… men det fanns därefter ingen anledning till fortsatt oro.
Färgen har börjat åldras något med en aningen tegelröd kant. Doften är förförisk och närmast svår att göra rättvisa åt i ord. Orientalisk kryddbasar med kardemumma och kanel bakom en nyans av lakrits och choklad med röda bär i slutet. Helt magiskt läckert och återigen är det nästan bara i Clos des Papes jag hittar liknande drag. Mineraler och framförallt en känsla av rost på gjutjärn. Superläckert och när sedan tobaken tränger sig på blir det verkligen komplext.
Smaken är även den svår att sätta ord på. Det finns en mycket personlig och kanske rentav ovanlig karaktär i smaken som inte liknar något vin jag kan dra mig till minnes. Plommon, lakrits, choklad och fikon men också Kirsch och kaffe med extremt visköst avslut. Ingen störig alkohol utan allt känns så välintegrerat med tanniner och fruktstruktur. Klass och komplexitet i perfekt förening.
Kanske inte ett vin som alla uppskattar utan man måste nog gilla södra Rhônes viner för att köpa paket med hull och hår. Ska man hitta något som kan störa är det möjligtvis den intensiva viskositeten. Accepterar man denna så finns det inget i övrigt att klaga på och då är det ett felfritt vin – 100 poäng? Ja, varför inte men för att lämna lite utrymme för nästa flaska så blir det 99 den här gången.
Jag hoppas så att senare årgångar kommer att kunna leverera på samma vis men jag är lite brydd. En nyligen provad 2006a var inte i närheten och 2007orna har ju inte precist gjort mig lugn även om jag fortfarande hoppas. 2009an har jag nog inte provat men däremot var den nybuteljerade 2010an i somras mycket bra och faktum är att fatprovet av 2011an var närmast sensationellt gott. Vi får hoppas på stora upplevelser framöver i stil med den Julien bjöd mig på sommaren som gick. Han hade öppnat en flaska 2007 Cuvée Fiancée som jag väl aldrig helt har fallit för men det var en oväntat stor upplevelse. Ruskigt gott och närmast läskande i jämförelse med många av de 2010or jag provade från distriktet.
Det kan visa sig att just det vinet är en "sleeper of the vintage" som den forne auktoriteten på distriktet brukar utrycka sig. Kul att se vad Jeb Dunnuck kommer att bidra med. En välbehövlig uppfräschning kanske?
PS. Förra sommaren provade jag även White Burgundy från 1964 men det var inget som lockade till ett inlägg. För den som vill veta mer om den röda varianten följer nedan en kort beskrivning av upphovsmannen och här en länk till källan. DS
"Roger Warren (1905-1960) is regarded as one of Australia’s most important winemakers during the 1950s. He is always mentioned along with Maurice O’Shea, Colin Preece and Max Schubert as pivotal figures of the modern Australia wine industry.
lördag, mars 30, 2013
Påskgodis!
Ingen långbänk utan bara pang på. Godast hittills är Spanjoren (massor av ek men också söt gosig frukt med massor av komplexitet – 97p) men i långa loppet undrar jag om inte Änkans vin kommer att smaka bäst (terpentin och örtighet med en klart jordig och lätt utvecklad ton – söt koncentrerad frukt med ett elegant inslag – 97p). Collioure i all ära (sötfruktig starkvinston men också klart lovande projekt – 93/94p) men gammal är äldst. Nästa gång handlar det nog om världens mest okända supervin från södern.
Glad Påsk!
onsdag, mars 06, 2013
Antonio 1 – Bob 0, är lika med 97poäng - men även ett trolleritrick på högsta nivå!
Vi börjar med trolleritricket. Tänk er ett vin som tillhör eliten i sin appellation och dessutom år ut och år in, belönas med de finaste omdömen från de flesta håll. Så kommer då en mycket uppskriven årgång och vinet borde sälja slut lika snabbt som vatten i Sahara men istället går det i samma takt som att sälja is på Nordpolen.
Kanske lite överdrivet men faktiskt är att jag var ganska förvånad över hur länge 2010 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" fanns tillgänglig på Systembolagets hyllor. Vinet lanserades förvisso i ganska stora volymer (360 flaskor) och först i en webblansering med kvoterade flaskor. Detta var i september 2012 och man fick beställa tre flaskor per person. Första överraskningen kom när vinet inte blev fulltecknat vid lanseringen och den andra när vinet inte ens sålde slut, när resterna sattes ut på hyllorna i butikerna. Förvisso kostade vinet en hel del (729kr) men med tanke på tidigare prestationer så förklarar detta ändå inte helt vad som skedde.
I september var vinet bedömt till 98-100 poäng från fat, av gurun Robert Parker. Dessutom hade ju föregående årgång belönats med 99 poäng och allsköns ros från de lokala svenska vinkritikerna. Den årgången sålde slut i rekordfart men varför fanns det då inget sug efter 2010an?
Eftersom jag gärna ville fylla på förrådet men hade respekt för prislappen så väntade jag men bevakade noga rörelserna via Systembolagets hemsida. Om jag minns rätt fanns det länge ca: 120/130 flaskor kvar vid denna tidpunkt och jag kände mig ganska lugn. Så skedde då det som fick mig att på allvar börja tvivla på vinsamfundet samt även Robert Parkers trovärdighet men även hans enorma makt och genomslag på marknaden.
Jag tillhör dem som dagligen följer eBob och Bulletin Board. Även om forumet blivit lite tamare så är det fortfarande ganska underhållande att läsa trådarna. Efter Bobs Oktoberrapport drog så diskussionerna igång och vinerna samt poängen debatterades. Så var det plötsligt en person som i början av november kommenterade det märkliga faktum att just 2010 Domaine de la Janasse - "Vieilles Vignes", som fått 99+ poäng av Bob i den elektroniska utgåvan, faktiskt fått 100 poäng i den tryckta rapporten via snigelpost. Vad var nu korrekt och hur kunde det bli så här undrade alla?
Det var närmast komiskt att följa alla spekulationer men allra märkligast blev det när så det officiella uttalandet från The Wine Advocates kom en dag senare:
“Mr. Parker says the correct score is 100. The problem came about in the editing process and we apologize for that. The rating has been revised.”
Nu måste jag erkänna att detta lät ganska lamt och tveksamt. Nog verkade det som om detta var enklaste vägen ur situationen. Att uppdatera 99+ till 100 poäng i den elektroniska databasen var nod enklare än att sänka från 100 till 99+ poäng i den tryckta utgåvan…
Nu började det hända saker! Man kunde läsa om prishöjningar runt om i världen och folk började skoja om att vinet nu smakade mycket godare eftersom det fått ytterligare en poäng av Bob. Själv var jag mest orolig för det kvarvarande lagret på Bolaget - och det var en befogad oro.
Efter knappt en vecka var hela lagret slut. Jag minns att det fanns 114 flaskor i lager helgen efter men att på måndag morgon den 12:e november var allt borta. Enligt obekräftade uppgifter men från en pålitlig källa, var det en stor beställning som närmast tömde det sista av lagret. Förmodligen en investering med förhoppning om värdestegring på den internationella marknaden.
En sorglig historia och en som fått mig att tvivla över sakernas tillstånd. Själv tycker jag mycket om vinet och har druckit det vid flera tillfällen och även helblint i en provning. Detta har skett då vinet fått 98-100, 99+ samt 100 poäng och frågan man kan ställa sig är om vinet smakat olika? Självklart inte med undantag för den egna formen men några klockrena 100 poäng har jag aldrig känt, 2007an är i min värld fortfarande överlägsen - men det kvittar för vinet är enormt gott och har säkert en lysande framtid framför sig, oavsett poängen från Bob.
En annan sak som länge förbryllat mig rör ett fall med ett vin som även det borde ha flugit från hyllorna i rasande fart. Varför inte så har skett, har länge förundrat mig. Vet övriga marknaden något som jag inte vet, har jag ofta tänkt. Ett vin från den så haussade årgången 2009 och Bordeaux med 97+ poäng från Parker samt en i förhållandevis rimlig prislapp om 725kr borde ju inte stå i fem månader på landets Systembolagshyllor – vad är problemet har jag frågat mig?
Kanske beror det på att Systembolaget stavat vinets namn felaktigt och att konsumenterna helt enkelt inte fått träff i The Wine Advocates databas?
Kan det vara så enkelt att vinet är så okänt att ingen tar notis om det och att sökningar gett noll i resultat?
Det handlar om Jonathan Maltus återuppväckta egendom i Saint-Emilion vid det korrekta namnet Vieux Château Mazerat och inte Vieux Château Mazeret som Systembolaget felaktigt stavat det.
Dessutom behövdes det motstånd och varför då inte från ett annat vin som även det belönats med 97 poäng fast då av Antonio Galloni och en helt annan världsdel
Spottswoode Cabernet Sauvignon från Amerika samt Napa Valley har ibland liknats vid Chateau Margaux i sin karaktär. Ett vin som även detta brukar sägas behöva flera år på rygg för att visa sig från sin bästa sida. Alldeles utmärkt som sparringpartner till Bordeauxen tänkte jag…
2009 Spottswoode, Nappa Valley - St. Helena "Cabernet Sauvignon Estate" är absolut det mer tillgängliga men även elegantare av de två. Här känns det som att vinet redan är klart att dricka men belöningen om några år kommer att bli ännu mycket större. Visst finns det ett ganska tydligt inslag av nyavärlden men det handlar inte alls om någon fruktbomb. Istället är det väldigt mycket klassiska toner men med ett mer fruktigt inslag. Antonios betyg känns inte alls taget ur luften utan känns ganska pang på. Tror nog att de 97 poängen kan upplevas lite låga om vinet utvecklas åt det håll jag tror. Ett litet plustecken skulle jag nog vilja lägga till.
Idag är det främst aromer som crème de cassis, viol och mynta som dominerar men även vit choklad, kaffe och kokos finns med. En fantastiskt ren och koncentrerad smak med ungefär samma smaker som aromerna fast också marsipan och karameller med vaniljinslag.
Ledsen Bob - men den här matchen vinner Toni…
Antonio Galloni – Robert Parker 1-0
eller…
USA – Frankrike 1-0
När nu Antonio Galloni beslutat sig för att lämna sina kollegor och starta eget, kan man ju undra vad som ska hända. Troligen tar Bob själv tillbaks Kalifornien och det är säkert många som är glada över detta. Själv är jag lite vacklande. Tyckte jag hade börjat förstå mig på Galloni och tyckte nog även att han gjorde ett riktigt bra jobb i Kalifornien. Däremot har jag inte riktigt fått kläm på hans smak när det gäller Italienska viner. Här tycker jag att han svajar enormt mellan olika stilar och jag har inte riktigt lärt mig att förstå storheten i vissa av de viner han höjer till skyarna och vise versa.
Hursomhelst ska det bli intressant att se hur han lyckas och om han expanderar in i de områden jag följer mer frekvent, så kommer jag nog att börja fundera på en prenumeration. Kanske kommer han också att bidra till en bättre balans i vinvärlden och framförallt sans bland konsumenterna.
PS. Kunde inte låta bli att lägga med en bild på favorit t-shirten, inhandlad på plats! DS
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
